För två år och trettiotvå veckor sedan satt jag på det här forumet och skrev i panik. Panik inför den jävla sörjan till liv jag hade lyckats skapa som följd av att jag inte kunde sluta dricka. När jag läste det idag var det så jävla hårt, för jag minns verkligen den krypande paniken i kroppen. Idag kan jag presentera mig som alkoholist, och se förbi det som jag hade så svårt för då (att jag är kvinna, bara 24, snygg och smart..). Det spelar liksom ingen roll. Jag är alkis i alla fall, men en nykter sådan. I år firar jag min första nyktra jul, och dagen innan nyår så tar jag ett år som nykter. Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget, mer än att säga tack till alla som skriver i forumet. Och kanske för att jag tror att det kan vara till hjälp för nästa livrädda unga tjej med alkoholproblem. Ta hjälp, det finns att få. Ge inte upp, var inte rädd. Du är inte ensam, jag lovar.