av Mimmi_84

Hej! Jag kämpar just nu på med att klara en vit månad. Jag har lovat mig själv att klara detta. Sista dagen jag drack var i lördags 4 januari, då hade jag druckit mer eller mindre varje dag i kanske en månad. Sedan 2010 har jag försökt ha en "vit period", men det har inte lyckats. När jag dricker så dricker jag mig inte plakat, jag spårar aldrig ur på ett allvarligt sätt. Jag är mer en mjukis-alkoholist. Jag klara att gå till jobbet (om än bakis) vissa dagar dricker jag inget alls. Men det går ALDRIG mer än max 5-6 dagar innan jag MÅSTE dricka. Lever också i ett distansförhållande där jag och maken bor tillsammans bara varannan vecka. Det har blivit så att jag verkligen typ "tar igen" det begränsade drickande jag har under veckan jag bor med honom, när jag bor själv dricker jag som om jag vore hungrig.
I söndags bestämde jag mig för att det får vara slut med mitt beteende. Jag gjorde något jag aldrig tänkt, berättade nämligen för min man om hur jag dricker. Han var stöttande, och vi har bestämt att tillsammans inte dricka något på en månad nu. Det kändes så enkelt då när vi pratade om det. Nu är det fredag kväll och det river i hela min kropp. Den törstiga känslan är tillbaka. BLIR TOKIG!! Jag vill verkligen INTE att det ska vara så här svårt. Jag vill inte tänka att jag verkligen utvecklat ett beroende. Jag vill kunna dricka på ett normalt sätt, inte för att jag är törstig och har ett sug, utan för att det är gott att ta ett eller två glas till maten. Varför kan andra dricka så men inte jag? Blir tokig på folk som dricker långsamt som jag måste "tajma in" med mitt eget drickande. Helst sveper jag minst en halv vinflaska på direkten, sedan kan jag dricka andra hälften lite långsammare. Och sedan något mer, typ en öl kanske.
Shit vad irriterande detta är. Jag hatar besattheten. Jag vill inte känna så här. Jag vill kunna fokusera på annat. Jag VILL verkligen klara en vit månad men fattar inte hur fan det ska gå till. Denna helg känns ändå enklare, maken är hemma. Men nästa helg blir en verklig utmaning. FUCK.

mnbv098
fre, 2014-01-10 - 18:10

Välkommen hit Mimmi_84! Jag förstår att det känns svårt, jag känner igen mig helt i det du beskriver. För mig smög sig insikten långsamt på att jag faktiskt hade utvecklat ett beroende, men det tog lång tid för mig att acceptera det. Först för ett år sen bestämde jag mig för att ta tag i det och använde mig av alkoholhjälpens hjälpprogram här på forumet. Jag lyckades hålla mig nykter i ca 5 veckor och det gick jättebra, iallafall fram tills jag kom på idén att jag nog kan dricka måttligt igen efter dessa veckor.Och i och med det var jag snabbt tillbaka till samma punkt och därifrån gick det neråt. Nu ett år senare är jag tillbaka igen med insikten att jag är alkoholist och kommer aldrig kunna få en normal relation till alkoholen. Jag tror att det startades en process då för ett år sen och jag känner att något är annorlunda den här gången. Det finns en helt annan säkerhet hos mig att det är ett nyktert liv jag vill leva och jag sörjer inte alkoholen. Jag är inne på min 10e nyktra dag och allt har blivit bättre.Glädjen börjar komma tillbaka, jag har mer ork, känner mig motiverad igen, sover bättre och framförallt är jag så lättad över att slippa bakfyllan, skammen, smygandet och allt missbruket fört med sig. Nu är det tid för läkning, det tar dig men det ska det få göra.

Jag föreslår att du hänger kvar här på forumet och läser och skriver. Det är till stor hjälp. Framförallt ska du veta att du inte är ensam, vi är många med dig.

Mammy Blue
lör, 2014-01-11 - 11:59

Håller med mnbv098, häng här och läs, man hittar alltid något som man kan känna igen sej i! Skriv gärna också, det brukar bli lite "aha- upplevelse" när man ser sina tankar på pränt.

Välkommen!
/MB

lilla my
tis, 2015-02-24 - 08:33

Tanken är att få stöd och support av andra som befinner sig i samma situation som jag. Jag dricker varje dag och vill få ett slut på detta. Sköter mitt jobb och omgivningen vet inte om mitt problem ännu, men det är nog en tidsfråga innan det kommer fram. Jag skäms och mår dåligt av att jag inte har kontroll över mig själv och mitt drickande.

nya_mia
tis, 2015-02-24 - 16:11

Detta är superbra forum där du kan föra dina tankar på print och läsa om liknande historier. Känner igen irritationen på folk som surplar på samma vinglas i 2 timmar. Därför började jag utveckla min drickteknik, till att ha me lite "extradricka" i väskan eller grunda lite hemma. Men de var då. Nu är nu :);

Lina79
tors, 2016-10-06 - 17:57

Hej.
Jag har nu druckit i 2år, min mamma fick cancer och då dövade jag de med ett glas vin som blev fler o fler sen gick även min pappa bort precis efter mamma, då dövade jag de. Nu har jag insett att jag dricker på tok för mycket och det har ju även resulterat i 20kg mera! Jag har som en önskan att lyckas att inte dricka på 1mån till att börja med, sen har jag insett att man kan inte leva ( jag tar ett glas till maten på en fredag) men bara allt dåligt samvete över att ( fan nu drack jag ju 6dagar denna vecka oxå) samtidigt som jag jobbar hårt och tränar! Lever ju inte en lögn för mig själv och känner bara, hur ska jag ta mig ur detta!!! Jag vill inte vara 36år och vara beroende!

Alkoholhjälpen
fre, 2016-10-07 - 13:45

Varmt välkommen till forum! Du trivs inte med dina alkoholvanor och vill förändra dem. Du har börjat skriva här, vad klokt att prova någonting nytt för att komma vidare! Ofta är det hjälpsamt att starta en egen tråd, då får du dina inlägg samlade, och det är också lättare för andra att följa dig.

Hoppas du kommer att trivas här och att du hittar det stöd du behöver!

Karin,
Alkoholhjälpen.

Tru
lör, 2019-03-30 - 13:55

Hej,
Mitt beroende har smugit sig på under en lång tid. Dricker nästan varannan dag. I flaska vin, några öl. Sköter mitt jobb och ingen vet förutom familjen då förståss. De kan man ju inte mörka för. Vill inte leva så här längre. Kan bara känna bra känslor när jag har druckit. Jag dricker för att kunna känna något. Japp, så långt har det gått. Men nu ska jag ändra på det. Ska verkligen försöka.