Hej. Har precis blivit medlem här då jag känner att jag har ett behov av att få kontakt med likasinnade.. känner mig så fruktansvärt ensam och uppgiven i mitt problem som jag helst inte pratar om och gör allt för att dölja för familj och vänner.. Mitt beroende har blivit starkare, och jag dricker nu nästan varje dag. Har länge haft problem med alkoholen.. men min sambo har gjort det svårare för mig att leva ut det.. det var nu nyligen då han flyttade utomlands för studier som det verkligen satt fart. Och patetiskt som det antagligen låter är min favorit att sitta under fläkten röka och dricka,gärna varje kväll, natt.. vilket gjort att jag har svårt att klara av mina egna studier och mitt jobb.. Det som verkligen fått mig att förstå jag har ett problem är att jag de senaste månaderna börjar köpa folköl i sista sekund då jag förstått att jag inte alls klarar n kväll utan att dricka..när jag inte har nån starksprit eller vin hemma.. Jag skäms.. får åka till olika ställen då jag är livrädd att någon ska tro att jag är alkoholist eller att jag sitter hemma själv och dricker vilket är fallet....
Vill bara ta mig ur det här, men vet inte hur då jag varje kväll tänker att det är den SISTA men vakna nästa morgon och vet att det inte kommer att hända....

Zapata

Är i start av nykterhet och läser mycket här. Det ger stöd. Men det vore bra om man kunde ha nån vän i samma sits som man skrev personligt till och kunde ha som stöd och ge stöd. Kanske ringa nån gång ibland om man båda tycker det. Problemet är att jag inte vill lämna ut mailadress på en offentlig site. Har inte heller hittat nån skyddad site där man kan få en liknande kontakt. Har ni något förslag hur man gör. Rekommendera inte AA, då ingen grupp finns i närheten och formen inte passar mig.

Lars44

AA har hjälpt o hjälper folk i stora delar av jorden. De är få som klarar sig utan deras hjälp och samtidigt mår bra i sin nykterhet. Går själv tre tre gånger i veckan på AA möten. Har varit nykter i åtta år nu minskade ner mitt mötesgäende under en period o märkte direkt av ett sämre mående. Lycka till alla som läser detta.

Zapata

Ja AA är nog bra för många, men passar inte alla. Det andliga inslaget passar inte mig. Men säkert bra för andra. Sen är väl resultatet att ca 5% per år lyckas bli nyktra oavsett metod. Och jag tycker att var och en skall söka sig fram till det sätt som kan hjälpa en att bli nykter.

Pellepennan

Kanske är det inte så att det är metoden som är det primära, utan den innerliga ärliga önskan att bli nykter? Det är vad jag förstår den enda förutsättning som finns inom AA. Alla sätt är ju som bekant bra - utom dom dåliga - men här på forumet finns exempel på medlemmar som lyckats, både själva, med hjälp av AA, eller annan hjälp. Tror att alla måste hitta sin egen väg,hur man själv vill lyckas. Har själv funderat en massa kring detta, och fått en massa fina svar i min egen tråd. Är inte enkelt för mig att besöka AA heller (pga. nuvarande vistelseort) men funderat på att göra det. Om inte annat för att stilla "nyfikenhet" och trots allt veta vad jag talar om :-)

Lars44

Hoppas kunna ge ett bra svar. Av alla som söker hjälp för sin alkoholism tar ca 30% ett återfall o återgår sedan till nykterheten 30 % faller tillbaka och 30 % är nyktra från första behandlingsdagen. Av de behandlingar med hög procent bibehållen nykterhet, bygger på AA mötesgäende . Ex Aleforsstiftelsen, Nämsemansgården, Valet .
Lycka till.

mnbv098

Kanske kan du ha hjälp av alkoholhjälpens självhjälpsprogram (echange)? Där får du personlig stöttning och feedback.

Zapata

Gick faktiskt med där. Alltså i denna sites program via KI. Verkar seriöst. Då får man mail att svara på och "tvingas" därmed att jobba aktivt. Tror det är bra med sådan kontinuitet. Man glömmer ju lätt annars.

mnbv098

Vad bra! Jag hade stor hjälp av det i början. Tyvärr föll jag efter det var slut men jag lärde mig mycket av det och kan i efterhand se varför. Hade jag haft forumet (det var stängt då) hade jag inte lika lätt kunna lura mig själv till att kunna börja måttlighetsdricka. Men jag fick också svart på vitt att jag inte kan eller kommer kunna få en normal relation till alkohol och det har gjort mig än mer beslutsam att leva nyktert. Den här gången känns det annorlunda. Har bara sett det positiva med att sluta dricka och glädjs varje dag för det. Jag behöver forumet, slutar jag komma hit så tror jag att återfallet kan smyga sig på igen. SÅ lurig är sjukdomen!

Zapata

Jag har själv läst många forskningsrapporter. Här har ju nämndemannagården gjort urvalet. Men AA är säkert bra för många. Men forskningen visar också att resultatet beror på om man kan innefatta andligheten. Det kan inte jag. Forskning visar också att det är viktigt att den beroende hittar former som känns rätt. AA för någon, KBT för andra o s v. Och för mig blir inte AA rätt. För andra kan det bli det. Skulle gärna gå i en grupp med Länkarna om det fanns i mina trakter. De har ju skalat ner den andliga delen. Vill inte alls förringa AA. Alla vägar som fungerar för en person är bra.

Filosofen

har funderat mycket på aa, men känns otroligt jobbigt att ta steget.. har du bra erfarenhet från det?

Mulleman

Men en enkel kommentar den här gången. Jag tycker väldigt bra om AA, fått mycket av mina fina upplevelser av gemenskap, respekt, tolerans och faktiskt också återupprättelse genom att fullt ut få erfara förtroende igen.
Jag går på AA på mitt eget sätt för det mesta minst en gång i veckan, för min skuld men också för gruppens skull och gör det till "min grej, för mig" utan att ta varken mig själv eller AA på för stort allvar kanske. Samtidigt blir det en mycket viktig del i min inre känsla av samvaro och tillhörighet i min nykterhet.
Jag skall skriva mera om AA, Gud och Kramar i min egen tråd en annan gång. (det där med kramar är lite speciellt till Fia :-) bland andra).
Som sagt, många har blivit hjälpta i AA när mycket annat inte varit tillräckligt. Men som sagt, det är avgörande att man själv tar till sig, på sitt eget sätt, det som finns att hämta i AA. Det är för mig så att AA egentligen bara erbjuder en plats att gå till, dit också andra med liknande erfarenheter och önskningar kommer. Väl där måste man sen faktiskt hjälpa sig själv, fatta sina beslut och val beträffande sin egen situation och hur man kommer att göra närmaste timmen, dagen. En dag i taget är ett alldeles tillräckligt stort projekt många gånger. Det jag personligen alltid fått med mig är den där oförklarliga försoningen med mig själv, känslan av att veta att jag själv har helt avgörande betydelse för hur min nästa dag faktiskt kan komma att se ut. Och att då veta att vi är flera stycken som traskar ut från mötet, oftast rätt uppsluppna och glada, för att möta den yttre "vanliga" världen igen. Men som jag brukar känna det, alltid bättre rustad och med sinnesro med mig, njuta av ännu en nykter dag. Det är fint att tänka så, belöna mig själv med att yesss, jag fixar det och då är det så fint och rätt eftersom det ju är det jag önskade mig genast på morgonen!
Passar på att hälsa till alla som läser det här, som jag brukar säga, kämpa på du också, det kommer fina stunder av belöning som nykter och det är så fint och ett privilegium att inte vara ensam!
God Natt! (kram) Mm.

Zapata

Fattar inte AA:s logik att man å ena sidan skall erkänna sig hjälplös och bara gud kan hjälpa dig och andra sidan skall man själv förändra sitt liv. Tror att gemenskapen är viktig, men visst fasen måste man tro på att man själv skall förändra sitt liv.
Svara inte nu "gud som du väljer själv" Ja och om jag väljer mig till gud. Trams.

Filosofen

Tack för era svar! mulleman, jag ska verkligen fundera mer på aa..låter som ett bra stöd! Just nu kämpar jag med min Adjälvul och mitt förnuft.. fattar inte att det ska vara så svårt att se sitt eget bästa. Det svåraste för mg är nog att ta steget och göra det, att gå på ett möte. Är jätte rädd för vad det innebär, kanske för att jag måste erkänna för mig själv att jag verkligen är beroende, vilket innebär inget mer alkohol! Jag vill ju gärna se att jag kan klara det själv..
Tack för allt stöd!

Pellepennan

Jag har tidigare i min tråd berättat att jag besökt ett AA möte. Kan således inte se mig som varken AA frälst eller avvisande mot AA eller gemenskapen som Mulleman valde att kalla det. Du beskriver att du som jag kämpar mot A-djävulen, ditt förnuft. Hur upplevde jag då skillnaden i att berätta det här i skrift, eller på mötet i "livesändning"? För mig var det just det som var den största behållningen av mötet. Det känns nu efteråt som att jag har gjort det svårare för A-djävulen att "övertala" mig framöver och förringa mina problem. Jag har ju varit där tillsammans med andra alkisar och berättat för dom att jag är som dom när det gäller drickat. Du blir inte frälst enbart genom att delta, och det var faktiskt inget att vara rädd för. Om inte annat kan man ju gå en gång för att utmana sina rädslor, eller hur ;-)

Vi kämpar vidare!

//PP