av Birgitsdotter

Hej! Jag är ny här...
Hur kunde det bara hända? Jag är ytterst välavlönad och har ett jobb jag älskar. Jag har ett liv som alla andra med underbart eget barn och bonusbarn. Varför blev jag inte en av dom som bara nöjde mig med det? varför var jag tvungen att fly med alkoholen? Varför tar jag varje chans när min sambo är borta till att dricka vin? Dotter till två alkoholiserade föräldrar borde verkligen inte spelat roll. Jag borde tvärtom vara avskräckt eftersom mor dog av sina alkoholskador.
Efter drygt 10 år med smygdrickande vågar jag mig in här. För jag inser att det inte funkar.
Men lite god musik och ett glas vin (eller flera) är min flykt som får mig att orka.
Ge mig styrka att hitta något annat än alkohol.
Jag har gjort så många vänner och nära illa när jag varit full. Att skicka sms på fyllan har blivit mitt signum... Det är ju inte så lyckat...
Jag vill förändra men vacklar i beslutsamheten - eftersom mitt vin är min vän....

Weekend
tis, 2014-01-14 - 22:01

Att vara här på forumet är ett första steg! Ingen förnekelse längre.
Att erkänna och sluta tro att det fixar sig. .... En bra bit på vägen.
Läs om oss andra,vi sitter alla i båten, skriv av dig!
Det hjälper.
kämpa på - ha det!

Bara_Adde
tis, 2014-01-14 - 22:56

Välkommen hit!
Skönt med ett ställe där ingen dömer dig och där du kan skriva ur dig dina tankar anonymt, det hjälper.
Det är ingen som säger att det är enkelt eller lätt men ta en dag i taget och sätt upp delmål för dig själv, det har hjälpt mig i alla fall.

Läs igenom andras livsöden och omvärdera vad som är viktigt för dig själv. Antagligen kommer du att hitta någon som skriver precis om dig och om inte annat kan du inspirera oss andra med dina rader!

Kämpa på!

//Bara_Adde

Nossan
tis, 2014-01-14 - 22:56

...kring dina ord om uppvaknandet. Känslan "hur kunde det här hända mig". Är själv bara ett par veckor gammal, Knepen hur man bäst "gör slut med" vinet verkar vara mycket olika. För mig har det viktigaste varit att identifiera kl 17-19 som mina kritiska timmar. Då ser jag till att sysselsätta mig så mycket som möjligt. Sen är det också bra att både skriva av sig och läsa andras trådar. Både skrämmande och tryggt på något sätt att vi är så många som delar samma historia.....

Birgitsdotter
ons, 2014-01-15 - 13:16

Tack för era kommentarer - de hjälper verkligen. Det här med uppvaknandet är verkligen ingen höjdare... Man blir ju expert på att hitta förklaringar och försvar till att ta till vinet.
Det är så vansinnigt mycket skam och skuld inblandat. Parat med ett effektivt försvar - vaddå, jag dricker väl inte mer än någon annan?? Jag har gjort "miniuppvaknanden" tidigare men inte orkat ta tag i det. För jag är ju rätt oövervinnlig när jag druckit lite vin. Så istället för att ta tag i det så har jag - just det, tagit lite vin... Så var det klart för den gången.
Man kan ju bli helt galen på att man intellektuellt fattar att det är jäkligt klantigt att ta till vinet men ÄNDÅ tar lite och så försvinner alla nya löften och problem all världens väg. Men dagen efter - då minsann ska det bli ändring... Bara jag får dricka lite vin ikväll så ska jag ta tag i det imorgon!
För vilken dag i ordningen frågar jag mig själv???
Jag upplever skam. Är det därför jag dröjt med att vakna upp? Att man inte orkar med skammen? Jag är ju en "bra" människa, tänk om
folk upptäcker att jag bara är en vanlig simpel människa med alkoholproblem... Det får ju inte hända liksom.......
Inser att vägen framåt inte kommer vara spikrak.

Zapata
ons, 2014-01-15 - 13:38

Man kunde nog inte tro att det skulle vara så svårt att lägga bort alkoholen. Men man får inse att det har tagit många herrans år att hamna i den sits jag är i. Då är det inte så konstigt att livet ställs på ända om man skall lägga bort alkoholen. Jag märker att jag hela tiden tänker på alkoholen. Sörjer på något sätt att jag inte kan dricka. Men man har ju försökts så många gånger att hantera alkoholen normalt. Alltid samma resultat de senaste åren. Det fungerar inte. Dricker jag vill jag ha mer. Och dricker jag en dag, så dricker jag gärna nästa dag också. Blir lite rädd för att sluta och laddar upp med folköl dagen efter. Egentligen är det bara en rädsla att sluta. Fast inget händer om man inte dricker. Jag får inga stora abstinensproblem. Men alkohol är som en trygghet som man inte vill släppa. Det värsta är att jag efter några nyktra dagar får tanken att jag bara skall dricka en sista gång. Tyvärr kommer den impulsen som en blixt från klar himmel och då hinner jag inte värja mig. Suget går ju över om man bara väntar ut det. Men ofta har jag innan det hunnit sätta mig med en öl. Bara en. Jo hoppsan. Lurat mig igen. Men i dag är jag nykter. Hoppas också att ni andra är det. Och helst utan att behöva fokusera på det så mycket som jag tvingas göra.