All kärlek till dig! Ta hand om dig, ta vara på tiden och sug åt dig av de klokskaper och erfarenheter du kommer att få dela!
Om min tråd och det jag genomled har hjälpt tre barn att återfå sin far, så är jag tacksam, då fanns det ännu en mening med det...
Vill hemskt gärna att du hör av dig när du är hemma igen, kommer att tänka på dig under tiden!
Stora kramar!!
/k
Precis satt mig i soffan, efter ett al-anon-möte... Länge sen sist, och min högre makt vad skönt det var!!!
Igår var jag arg mest hela dagen, arg över orättvisor, arg på kartonger som bråkade, sur och grinig...
Idag besvarade spårvagnschauffören mitt morgonleende, och jag fick gå av vagnen innan de andra gick på... Tänkte att dagen kanske skulle bli lite bättre...
Och om inte annat slutade den oändligt mycket bättre... Fick ett fint sms av en fin kollega, och ett varmt mottagande på al-anon...
Och nu ett lugn som jag inte känt på länge...
Tack!
Stora varma lugna kramar till er alla!!
/k
Solen!!! Det är inte bra för oss att leva i ett land med så lite sol. Nu ser jag vårtecken hela tiden. Inte söndermosade grodor (Stigsdotter). Men en hel del hundskit, det är fint det med. Men vackrast är nog fågelsången och det smågröna som börjar synas. Ha det gott kompis. Jättekram/R
Vill delvis önska Glad Påsk, men även höra att du lever och har det bra... För så är det väl? Fotar mkt? Lämna livstecken (om du vill/orkar)! En riktig vårkram får du, nu när solen är här. Jag hade en liten "slip" igår, men försöker kämpa vidare. Kommer aldrig att släppa dig. Du var den som gav mig en spark i arslet genom din tråd. Nu skulle jag göra ett hjärta om jag kunde! /R
Hej. Har varit tillsammans med min sambo 16
Månader och har av o till varit tveksam om han är rätt.
Han har kunnat dricka 3 öl efter jobbet innan han kommit
till mig och sagt att han ej druckit och ändå luktar.
Nyårsafton firade vi el skulle firat 1 år men vad blev det av den dan
Alkohol och musik och jag nykter.
När jag har min son dricker han aldrig men när han gör
det dricker han mycket och lever i sin värld och kan bli helkonstig och blir
jag sur undrar han vad är det för fel på mig samma om jag tar upp drickandet
när han är nykter börjar han genast prata vad som är fel med mig
Och vilka problem jag har.
Häromdan köpte han öl på lunchen och drack under dan8 öl sen när jag kom hem
Kl 16 gick han iväg sa inte vart han skulle utan bara gick , då hade han åkt till stan med buss
och köpt en whisky som han druckit nånstans.
Han blir berusad och kommer aldrig ihåg något el saker som han sagt åt mig el behandlat
mig illa, jag har gråtit varje gång .
Han har aldrig varit våldsam och snäll är han i nyktert tillstånd men väldigt svartsjuk på mig
om jag går ut med vänner. Saken är den att jag skulle vilja flytta från han för att se vad jag vill,, men då
jag har svårt få bostad pågrund av skulder mm så är det nästan omöjligt.
Jag vet inte vad jag ska göra och vågar ej säga att jag vill flytta,, han har haft drogproblem en gång i tiden
och jag är rädd att han går under om jag lämnar han.
Kan nån ge mig råd
Mitt första råd (du efterlyser ju sådana) är att du fortsätter läsa och skriva här på forumet, det hjälper dig att sortera dina tankar - så har det åtminstone varit för mig.
Finns det någon du kan prata med om det här? Någon professionell? Det finns massvis av folk som är duktiga på det här och som bara väntar på att du skall höra av dig till dem (vårdcentralen kan vara en första väg). Använd dem!
Hej!
Ingen är gladare än jag över att du går vidare med ditt liv. Men snälla, nu får du lämna ifrån dig ett livstecken. Hur har du det? Saknar dig. Kram/R
Finaste Du!
Jag lever livet, just nu är det en fröjd att leva!
Jag tror minsann att jag är kär, inga skumma magkänslor eller varningstecken, bara skoj och värme... Men, han är en man, jag har känt honom i bara två månader, och det finns mycket kvar att lära känna hos varandra, men just nu känns det bra!
Visst, jag är skittrött på jobbet ibland, mycket som borde förändras, men jag står upp för mig för det mesta, det suger inte musten ur mig som det gjort tidigare...
Tack för din hälsning, betyder massor!
Nu ska jag in och läsa din tråd, hoppas på rolig läsning!
Stora kramar till dig och alla er andra också!!
/k
Min favvomänniska! Nu ser jag ju dig på fb men vill ändå skicka en midsommarhälsning här...för det var ju här vi "möttes". Ha en riktigt bra midsommar, vännen. Med den nya nyktra/moderat på sponken karln. Att han är man får du inte lasta stackarn för. Alla har vi våra tillkortakommanden ;-). Kram till dig räpan! /R
Dompa - har du kontakt med lillablå som hennes "riktiga jag" (ibland funderar jag över vad som är mest verkligt... när vi är våra officiella personer och håller uppe fasaderna, eller här där vi är anonyma och helt igenom ärliga?) på FB? Be henne i så fall tala om mitt riktiga namn, så håller vi kontakten där också! :-)
/H.
Ja det där har jag funderat på, vilken är den verkliga personen: jag som Stigsdotter här i forumet eller på min vanliga FB-sida? Egentligen är det ingen svår fråga: här säger jag saker och visar jag sidor som inte min närmaste familj eller vänner hör och ser. Tyvärr. Jag önskar att jag hade någon att dela saker så öppet och ärligt med som jag kan med er. Fast det har jag ju: er :-)
Ser att Dompa inte hunnit svara så jag passar på din FB-fråga så jag passar på: eventuellt har Dompa kontakt med "riktiga" Lillablå, det vet jag ju inte, men annars är vi några som finns på FB med våra forumnamn, och där är jag Stigsdotter von A-hjälpen vän med Lilla Blå och Dompa Pompa. Egentligen skulle vi kanske kunna "ses" med våra riktiga namn, anonymiteten fungerar ju bra inom AA och det finns även "hemliga" Facebook-sidor där man uppträder med sitt riktiga jag...
Ja, vi är några som har delat med oss av våra riktiga identiteter på FB. Lillablå har på det sättet blivit en nära vän, även IRL. Adde, mt och hennes gubbe, Alin, curry och Anonymt har jag kontakt med i deras vanliga namn den vägen, men ingen av dem har jag haft nöjet att träffa irl ännu.
Jag har inte kommit mig för att göra någon alkoholhjälpen-profil där, utan jag har helt enkelt använt lillablå som bulvan. :-)
Vet inte om du läser här längre. Men vet att Lelas gör det och att ni har kontakt. Av olika anledningar har jag tänkt mkt på min resa mot nykterheten idag...och jag inser att om jag ej snubblat in här så kanske resan aldrig hade skett? Jag känner mig som en helt annan man idag än den som trillade in. Givetvis är jag inte det. Men du gav mig ett utrymme att börja utvecklas på.
Så kag är skyldig dig mkt. Tack! Hoppas du har det bra och den där mannen från i våras är/var ngt att ha. Att du fotar vidare och är allmänt lycklig. Verkligen! Tota gärna ner en rad eller låt Lelas bekräfta att du mår bra. Med mkt kärlek och respekt! /R
Mina finaste vänner!!
Åh vad jag är lyckligt lottad som har vänner runt om i landet som tänker på mig!!
Tack!!
Liten uppdatering önskades?
Allt är bara fint, bortsett från en otroligt envis och otrevlig förkylning som inte släpper taget...
Det verkar som om mannen från i våras kan bli mannen för många vårar framöver, vågar inte säga för alltid, men just nu och idag är han mannen i mitt liv! Nog för att han kan reta gallfeber på mig, och så, men han får mig också att skratta, och sträva efter att bli en bättre människa!
Hans far är alkis, och som han säger själv så måste han tänka sig för vad häller drickat, han drack nog större delen av sitt livs ranson på Chalmers för många år sen... Det händer att vi tar ett glas vin eller en gin och tonic, det har nog skett vid två tillfällen sedan semestern... Och vet ni, han har ett fullt barskåp, som bara finns där, en stor skillnad från tiden med t... Hans var alltid, ALLTID, tomt... Oändligt skönt att alkoholen inte är en del av mitt liv, glömmer liksom bort att man faktiskt kan dricka vin till maten, det är bara helt oviktigt!!
Däremot hade jag och min älskade mormor (precis fyllda 96) ett riktigt fint samtal för ett par veckor sen, om morfar... Har vetat att han drack, men inte att det var då illa som det faktiskt var... Mormor fick böra hem hans öl, han var för svag för det själv, han orkade bara gå till systemet och köpa sin dagliga flaska... Och tydligen var han riktigt elak när han drack, verbalt... Och det vet vi ju, att det är precis lika illa som att ta till fysiskt våld... Mormor tog ofta ut sitt yngsta barnbarn i vagnen bara för att komma hemifrån. Älskade mormor... Och mamma ringde alltid innan vi åkte dit, för att kolla hur läget var... Inte undra på att jag drogs till alkisar och andra dominanta karlar! =)
Nog om mig, fina dompa, hur mår du? Hur har du det?
Och förresten, det gäller er andra också, vore fantastiskt att få höra hur ni mår!
Nu ska jag trotsa min förkylning, jag bara måste ut i det vackra höstvädret, om än bara för ett litet tag!!
Stora kramar till alla som vill ha!
Utan er vore jag inte där jag är idag, men det vet ni redan!
Kärlek till er alla!
/k
Härlig läsning...Ja utan biten om lilla mormor då. Din morfar verkade vara exakt den slag karlslok som man ska akta sig för. Inte orka bära hem sin egen öl?
Men du har det bra...med vårkillen som tydligen ska behållas åtminstone ngn säsong. Härligt!
Jo Tack. Jag har det också bra. Har tagit tag i en livsdröm och flyttat från byhåla. Ngt jag aldrig hade orkat ta tag i så länge jag gick på drycken.
Dessvärre går det inte bra för Den vackraste/J. Vi ligger i skilsmässa (går igenom snart, 6 månader eftersom vi har barn) och hennes drickande bara eskalerar. Tänk att jag SÅG det inte ens för ett år sen. Nu är det som alla spärrar har släppt. Min svåger uppdaterar mig...det är svårt eftersom vi har gemensamma barn. Men jag VÄGRAR bli en aktiv medberoende. Fult? Yep!
Men jag är så glad för din skull. Inte att du hittat mannen - oss finns det gott om - men för att du mår bra. För att T har slutat spöka. Att du är lycklig :-). Gott att höra...säkert inte bara för mig utan även för de som fortfarande är medberoende. Alla har inte samma tur som mt och Lelas. En del tycks vara medberoende till riktiga svin...och jag tror att T med sin mörka blick hörde hemma där. Jag med...för jag var ju verbalt elak och mentalt frånvarande. Otäckt att bekänna det om sig själv. Men nu är jag nog en snäll kille...tror jag ;-).
Kram på dig, min fina kompis! Hör av dig ibland...så vi vet att du finns! Med kärlek och respekt. /R
Och snön ligger, om än bara några cm...
Hemkommen efter en efterlängtad fika på stan med två av de vackraste människor jag känner....
Och min älskling var redan hemma, fullt sysselsatt med att bygga ihop de hyllor vi flyttat...
Jojomensan, sambo to be, jag känner ett lugn och en tillförsikt inför framtiden, och han retar gallfeber på mig och får mig att skratta...
Insåg på väg till min fika att vårt messande fram och tillbaka lockade fram det första äkta leendet för dagen... =)
Just nu mår jag bra!! Och jag hoppas att jag kommer må bra just nu rätt länge!
Ville bara titta in och ge ifrån mig ett livstecken... Tankarna på alkohol och dess verkningar blir alltid mer närvarande när storhelgerna närmar sig..
Det finns hopp, det finns ett liv bortom alkoholismen, med eller utan alkoholisten! Kom ihåg att ni alla är värda ett liv med kärlek, värme och respekt!
Stora kramar till alla vänner, gamla som nya!!!
/k
Så sanslöst! Missade finfrämmandet...jo, om mig...det stämmer på det hela. Dina vänner kunde också ha lagt till nyskild och lite förvirrad ;-).
Men nu handlar det knappast om mig! Nu handlar det om dig! Så glad att du har hittat den sunda kärleken...den som du (och de flesta andra) förtjänar. Sambo to be :-). Att han retar gallfeber på dig...är ett sundhetstecken...du reagerar. Nej allvar nu; Jag är så glad för din skull och jag vet att alkiseran i ditt liv är över...men hör gärna av dig oftare. Jag blir glad då...tror att en annan person också blir det.
Du kommer alltid att vara speciell för mig. När du tog hand om mig och lät mig kliva in...så räddade du också delvis mina barns framtid. Du lät mig lalla på i min egen takt. Bara yrsla om mina på i det som du måste ha sett som; Men -hur-många-ggr- förr-har-jag-inte-hört-det- här-funderingar. Du sparkade när det behövdes. Tack !!! Räknar iskallt med att Mrs Pianomam låter mig veta när ngt riktigt extra händer.
Håller med dig...det finns ett liv bortom A. Jag känner mig verkligen inte säker på att jag klarar det...men jag vet att det finns. För jag har varit där och nosat ;-). Kraaaaaam och kärlek/R
Tack finaste Lelas för att du framförde hälsningen!
Och tack Dompa för att du tänkte på mig! =)
Men framför allt: GOD LUGN OCH SKÖN OCH FÖRHOPPNINGSVIS VIT JUL vill jag önska er alla, men kanske några nära i synnerhet!
Allt är bra med mig, sitter i soffan och dricker kaffe, älsklingen sitter bredvid och vi tittar på nån tokig julfilm, snart bär det av till gamla mormor för julfirande med min familj! Men det bästa av allt är att jag inte lider av julstressen eller nån egentlig prestationsångest.... Jag har ju min älskling vid min sida!!!
Kramar till alla som vill ha!!
/k
Min allra finaste mormor har lämnat oss, vi är ett kakmonster mindre på jorden, min allra bästa vän har somnat för gott...
Mormor bestämde sig en dag för att det fick räcka. Nä. Idag vill jag inte gå upp. Och inte heller äta. Nä, nu får det vara nog.
Jag antar att man får bestämma sånt när man är 96 år fyllda...
Och jag unnar henne den eviga sömnen, hon ville inte mer. Såg dåligt, hörde sämre, ont i hela kroppen, klarade att äta själv men allt annat behövde hon hjälp med.
Och jag är tacksam för de tre veckor vi fick med henne, med döden som sällskap, vi fick modet att säga det vi inte sagt, ge de kramar vi behövde... Vi kom fram till att vi har nåt speciellt, mormor och jag....
Jag gick tidigare från jobbet i torsdags, mamma och min moster var hos mormor, och en timme efter att jag kommit dit drog hon sina sista andetag...
Så glad att vi fanns vid hennes sida, att jag hann!!
Men samtidigt vill jag bara glömma... Inte var det några sista ljuva suckar inte, det var panik och ångest...
Älskade mormor, nu slipper du lida!!
Men jag saknar dig! Hela tiden, varje sekund, dag och natt!!!
Och om det finns ett liv efter detta hoppas jag att morfar var nykter när han mötte dig...
Fick en bit tejp på tröjan idag, format som ett liiiitet liiiitet perfekt hjärta.... Väljer att se det som en hälsning från mormor...
Och ja, jag mår rätt skit, egentligen, men ändå bättre än för tre år sen, när jag lämnade den alkoholist jag trodde mig älska..
Jag mår skit, men jag har en älskling som finns vid min sida, jag tillåter mig att känna, jag gråter och skrattar, och jag är omgiven av underbara fantastiska vänner!!!
Men just idag mår jag skit.... Och det är ok!
Jag hoppas att ni, mina vänner, mår efter omständigheterna väl, och att ni får den kraft ni behöver för det ni måste göra!
Tack för att du läst!
<3
/k
Minns du vad jag sa sist vi sågs om himlen? Man tar bara med sig sina goda egenskaper dit.
Det finns en bild i Bibeln (nu blir jag lite teologisk, ni får stå ut med det) om hur Gud skall skilja getterna från fåren. Jag har tänkt att den handlar om att antingen så kommer jag till himlen eller inte. Men, så hörde jag en präst-vän prata om den texten och plötsligt såg jag den på ett annat sätt. Han pratade om den som om det finns får och getter i var och en av oss, och att det alltså handlar om att skilja ut det goda från det onda i varje människa. Alltså får jag ta med mig mina goda egenskaper, men slipper mina dåliga sidor. Så jag tänker att det liksom gäller att få med sig så mycket som möjligt av sitt jag.
Alltså: din mormor Märta behöver bara träffa de sidorna hos din morfar som hon älskade. :-)
Så jävla/himla (?) konstigt att jag tänkte på dig i morse. Jag är ju skeptisk mot Gud...så där kan jag inte uttala mig. Men Lelas ord kanske kan hjälpa? Men jafg tror att det finns "ngt" eftersom jag tänkte lillabå i morse...långt innan dina inlägg? Skönt att mormor fick somna in med sina nära...så var det ju förr. När man dog hemma, nu tror jag att det är en gåva...och den gav ni henne. Vill hålla om dig...vilket inte går. Så jag skickar en stark cyberkram och en önskan om att mormor lever kvar i dig. /R
rakt ner i morgonkaffet - varma, goda tårar, jag blir så berörd. Dompas "ngt" visar sig om och om igen om vi bara är öppna för att hmmm "Gud bor där han blir insläppt för hen är redan där" (förlåt Martin Lönnebo men jag tror du fixar att jag infogar hen i din text).
Älskade lillablå - jag delar din sorg <3 Också jag har förlorat en mycket älskad mormor och även mamma. De blir våra finaste skyddsänglar som alltid finns nära.
Till dig idag en dikt av Eeva Kilpi - byt bara pojken mot ditt namn och farmor mot mormor (så får den texten stå ograverad)
Den dag du börjar sakna mig
- och tänka sig,
det är jag säker på att du kommer att göra,
pojken min, älsklingen, farmors egen gullevän –
när du blir ledsen,
titta då på en blomma,
vilken som helst, den närmaste:
ett humleblomster, en renfana, ett grässtrå,
ett litet blänk vid vägkanten.
Där står jag och ler,
ser dig i ögonen och tröstar dig.
Vi ska inte sörja för mycket.
Vi ska vara på något så när gott humör.
Vi ska leva den stund vi kan
och ta dan som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma.
Man kan låta bli att fälla ett träd.
Man kan låta bli att döda.
Man kan låta bli att slå.
Man kan inte låta bli att vara ledsen ibland.
Mina fina vänner!!!
Tack! Att läsa era ord och veta att på tre platser på jorden, vitt skilda åt, finns tre vänner som tänker på mig då och då...
två av dem har jag inte ens mött i verkligheten....
Det är rätt stort!
Och tänk att det sen kan finnas vänner som tänker på mig utan att skriva här... <3
Och ordet är mäktigt, bara genom att skriva lite, så blev det genast lättare...
Det är rätt stort det också!
Men störst av allt är kärleken, ni kan räkna er dit! Ni är alla delar av min kärlek!
Ha er en fin dag idag!!!
Kraaaam!
/k
Man får det man förtjänar! Att människor du inte "känner" tänker på dig blir inte udda då. Själv känner jag att du, Mt och Lelas räddade mitt liv. Ja, även andra hjälpte till bra mkt. Men just ni tre borde ju ha ledsnat fullkomligt på missbrukare. Ändå tog ni till er ännu en alkie. Det är stort! Mer än jag klarar.
När du tänker på mormor...så försök se vad hon fick - dig, bland annat- och inte vad hon miste/valde bort (livet). Tänker på dig. /R
vått i ögonen igen... Stora ord Dompa... tack för dem! Tack lillablå och Lelas att ni fanns här när jag kom in. För att ni tog emot mig. Tack Dompa för allt du delar och för det du är.
Kramar, kramar / mt
Abstinens... Eller utsättningssymptom, som det heter...
Fy tusan, fy för den lede, jag lider och lider med alla som behöver gå igenom sånt här, på grund av spriten, droger eller mediciner... Eller choklad! =)
I nästan sju år har jag ätit antidepressiva tabletter, men nu ska de ur systemet!
Började dra ner i november, tog två tredjedelar av den absolut lägsta dosen, och två veckor av konstant plåga följde... Yrsel, koordinationssvårighetet, huvudvärk, illamående... Ögonen hann liksom inte med, jag tappade saker, fumlade, och fattade trögt...
Japp. Kände mig full.
Konstant.
I två veckor.
Sen tog jag en tredjedel. Samma visa igen.
Och nu inget alls! Värre variant av samma visa!
Fast samtidigt lättnad! Jag SKA klara det, jag är snart utan dem!
Och jag får en helt annan förståelse för det här med beroende.
Det här är antagligen en piss i havet, jämfört med ett saftigt alkoholberoende.
Jag är imponerad av er!
Samtidigt är det medicin jag har ätit, utan den hade jag kanske inte orkat, jag hade kanske inte levt det liv jag lever idag, jag kanske hade varit sjukskriven, arbetslös och fortfarande sjuk... Fast helt ärligt tror jag egentligen att jag har min kbt-terapi att tacka för att jag mår bra idag, eller bättre... Eller åtminstone det mesta...
Och att jag har kunnat skriva här, har varit otroligt skönt och läkande.
Läsa, skriva, och få förståelse och igenkänning...
Tack!!!
Egentligen vet jag inte vad jag ville skriva idag, eller varför...
Skit samma, skönt var det ändå!!!
Ha en fin kväll, ni fina!!
Kramar!!!
Hej Lillablå! Tror inte vi träffats här tidigare. Ville bara säga att igenkänningsfaktorn är hög. Gick igenom precis samma sak för ett par år sedan.
Speciellt det sista steget att sluta helt var hemskt. Kommer ihåg att det räckte med att röra på ögonen för att få värsta svindeln..
Visst är det bra att de finns mediciner och hade verkligen stor hjälp av dem i början också men de har ju sina sidor.
Det bästa med dem i jämförelse med alkohol är ju att jag tror att risken för återfall är väldigt liten! ;)
undrade vad det handlade om när du skrev att du mår rätt skit. Nu förstår jag. Starkt av dig av genomföra utsättning av antidepressiva - jobbiga symtom och lång tid. Minns du hur det var när du började? Man brukar kunna ha rätt så häftiga biverkningar då också. Men snart är du fri och du har redan hittat dig själv, ditt sanna jag, tror jag. Du har tagit kampen och du är en vinnare! Ja!!! Lyssna på texten http://www.youtube.com/watch?v=kUK4aTz4rx0
Eken, hej, och tack för att du delar med dig.... Vet att det är rätt vanligt, det här, men ändå ack så skönt armt gå andras erfarenheter!!!
Och ni andra två... Ord räcker inte, ni är helt enkelt det finaste!!!
<3<3<3
Har varit på en träff eller ett litet möte precis nu, om min odlingslott som jag precis fått! Snart ska jag få skita ner händerna, få gräva och pussla, se det gro och växa... Fick första laddningen fröer idag också, jordgubbar, tomater och ärtor!
Och på vägen hem, när jag tittade upp mot vår lägenhet där min älskling tänt samtliga lampor i alla rum, slog det mig ännu en gång: vilken tur jag har!
Ofantlig tur!
Och hade jag inte träffat T, och gått igenom det jag gjorde, och lärt mig det jag lärt mig av honom, vänner och min kbt-agent, så hade jag inte suttit här i soffan, efter att ha släckt 7 lampor, med älskling vid sin dator, surfandes efter byggtekniker till vårt framtida hus... <3
Oväntad kärlek, oväntad men ack så välkommen!!
Har haft en skitdag idag, för övrigt...
Utsättningssymptomen blir inte bättre, jag mår sämre idag, dag 9...
Men jag ger mig inte! En dag närmare friheten! (Nu gick älskling och tömde diskmaskinen också, gullplutten...)
Har knappt fixat jobbet idag...
Förklarade en konstighet jag gjort för en kollega, som då ansåg mig vara "dum i huvudet" för att jag vill sluta med medicinen...
Men tack! Önskar jag funnit mig, och bett henne fara och flyga... Eller håller käften från första början, och inte sagt nåt om tabletterna alls!!
Fast... Knappast möjligt, börjat grina fyra-fem gånger idag... Och med tanke på att jag jobbar på ett APOTEK kunde man väl kanske vänta sig lite förståelse...
Och mitt i detta flinar chefen åt mig, det ska inte vara möjligt att reagera så starkt som jag hör enligt honom, dosen har ingen kliniskt bevisad effekt...
Och sen ringer mamma och behöver veta hurdana blommor jag vill ha till mormors begravning och vad det ska stå på banden...
Skitdag!!!
Fast allt känns så avlägset och oviktigt, när älsklingen kommer hem och håller om mig och frågar hur det är...
Jag har det så bra!
Och till er som tvivlar, som lämnat den ni hoppades och trodde var er stora och enda kärlek: det finns hopp!!!
Om JAG hittade en prins, så gör du det också!
En dag i taget, och en dag närmare friheten, en dag närmare våren!
Kramar till alla som önskar!!!
Apotekare och läkare är inte alltid så kunniga om hela-människan och om livet. Jag menar det. Deras kunskapsområde har sina rötter i det naturvetenskapliga, det exakta och mätbara - men människan och livet är så mycket mer... Efter många år i vården har jag sett det otaliga gånger och det är också så jag förstått det inom min utbildning som är rotad i ett humanistiskt perspektiv.
Stå på dig, håll ut och ta till dig allt gott livet ger dig. Utsättningssymtomen kommer att ge sig och då ser du hur du mår när du är fri från kemisk påverkan.
God morgon och tack!
Bra länkar med otrevlig läsning... Annat preparat, men precis likadana symptom!
Men jag VET att det går över, jag VET att jag klarar det...
Men tänk om jag kunde bli riktigt förkyld eller nåt liknande lätt, så jag slapp ta strid om att få vara hemma och vila...
Hej Lillablå!
Glad att du mår bra. Tolkar det så, även om du har det lite jobbigt kring dig. Visst är det avkopplande att vara ute i trädgården, hoppas det blir snart. Kan inte låta bli att skratta åt ditt uttryck kbt-agent, låter ganska spännande...
Verkar som att många har sina åsikter kring att ta och att sluta med antidepp. Jag har själv använt dessa i olika perioder. Numera vet jag precis när jag behöver dem och när jag kan sluta. Har själv inte haft så stora problem när jag slutat, men jag tror dig, du vet bäst. Alla reagerar olika. Har du tagit dem i 7 år är det ju inte så konstigt. Och du, om du känner att du behöver vila så kanske du ändå kan "vara sjuk" några dagar? Om samvetet säger nej så ta ut lite semesterdagar.
Idag har jag fått äran att umgås med två fina töser, drygt 2 och 3 år gamla, och lite dämpade av sina förkylningar...
Men både kramarna, barnrumporna i knäet under sagostunden och funderandet vid matbordet har gett mig kraft att härda ut utsättningssymptomen... För det blir fanimig nye bättre!! Dag 11 idag, och det fortsätter på samma sätt...
Målet är att bli fri från dem, och kanske, om det vill sig väl, få en liten själv en vacker dag...
Klockan tickar, och antidepp förbättrar ju inte oddsen, direkt...
Så mitt i allt jobbigt, yrsel, illamående, det som känns som elshocker i hjärnan etc, känns lite lättare att härda ut, det finns ju ett mål och förhoppningsvis en belöning...
Ungar är det finaste som finns!
Tillsammans på första plats med älskling, mormor i himlen och det som heter kärlek!
Hoppas vi alla får en lugn och skön helg!
Har tagit tjänstledigt halva lördag och söndag, och är ledig på måndag för mormors begravning, och sen MÅSTE det väl ändå ha blivit bättre?!
Stora kramar till alla som behöver och vill ha!!
/k
lite pepp och stöttning.
En begravning kan vara tung men den kan också bli en vändpunkt i livet där allt faller på plats. Jag kan fortfarande känna sviterna av mina föräldrars begravning som jag var helt oförmögen att hantera pga av mitt drickande där jag tryckte ner alla mina känslor. Jag fick aldrig det fina avslut som en begravning kan ge.
Tack Adde!
Jag hoppas det blir en fin ceremoni, jag tror det...
Om bara min knepiga kusin sköter sig...
Min morbror har tagit sig an en kinesisk flicka, som blivit den dotter han aldrig fått, de har en underlig men fungerande relation, bortskämd dotter, curlande far... Vilket min kusin har svårt för... Och därför vill hon inte att tösen ska få gå på begravningen... Men mormor då? Hon tyckte ju om henne? Hon hälsade på rätt ofta, och handlade om det behövdes... Min kusin har i alla fall gått i taket och funderar på att be tösen flyga och fara... Och riskera att förstöra för resten av oss...
Sjukskrev mig faktiskt idag, symptomen blir inte bättre...
Nu sitter jag i soffan och tittar på mina tulpaner, och tänker på mormor och flygcert och resten av oss...
Snart är det vår, med sol och värme!!
Snart!
Kramar!!
/k
tråd (jag skrev i en annan till dig): om du har så godda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Jag läser för övrigt 12 steg för hopplösa, en vecka i taget, och tycker om det. Finns iget Al-anon i min närhet. Kram, kram / mt
Jag har läst och läst i din tråd och sett din styrka och avundats och nu orkar jag kommentera! Du är fantastisk. Du komemr greja allt även om det blåser hårt just nu!
I fredags vände det! 18 dagar utan medicin tog det innan det började gå åt rätt håll! Och bara genom att det nu verkligen går åt rätt håll så känns det med ens mycket lättare! Sakta men säkert tillbaka till livet!!
Hämtade gamla pallkragar igår, från mitt gamla jobb (5år sen), hela bilen är full, och odlingen känns närmre! Snart så! Ska så jordgubbar och chili inomhus i dagarna, kan inte låta bli! Våren kom hit, vi längtar efter dig!!!
Snart kommer älsklingen hem, det blir våfflor till kvällsmat idag, det är ju trots allt våffeldagen! Tänk... Igår för ett år sen pussades vi gör första gången! Tiden flyger fram! Älskling!! ❤
Flygcert, du är precis lika stark som jag, om än inte starkare, du har ju sessorna att tänka på och slåss för...
Du fixar't!!!
Oj vad tyst det är... Tomt... Inte en kotte på forumet..
Tomt till och med här hos oss!
Har förstått att det varit lite struligt, otrevligt och bråkigt i vissa delar av forumet, och jag tycker det är så synd att en eller ett par oroliga själar som ger utlopp för sin frustration på ett lite tokigt sätt skrämmer bort resten av oss... Speciellt nu i högtider, när ensamheten kan kännas extra tung...
Låt inte detta förstöra den viktiga funktion forumet har, och vi med det...
Hoppas att det bara är en tillfällig svacka, att allt är sagt, gjort och förlåtet och att vi snart är tillbaka i det varma omtänksamma som egentligen är vi!
Stora kramar!!
/k
Hej min vän lillablå. Jag har läst omkring lite på forum idag och inser att nästan alla de gamla vännerna är borta. Lite sorgligt men jag vill gärna inbilla mig att vi har det bra nu. Mr and Mrs Piano, du med kärleken... Mt har det ju bra och Santorini men jag har förlorat kontakten med många delvis genom slarv eller ålderdom. Minns ej längre lösen till mitt Facebook konto, men detta lösen tycks sitta i ryggraden. Vad betyder det? Ja inte vad du skulle kunna tro. Det mer eller mindre nyktra livet har blivit en vana men jag tar det inte för givet. Hur har du det vännen, med kärlek och foto? Du kommer alltid att vara mig kär. Liksom Lelas och Mulletant. Ni fick mig att se en del obehagliga sanningar och det kan jag aldrig glömma. Kram och så...alltid./R
så roligt med ett livstecken! Vet inte om lilla blå spanar här så jag tog mig friheten att förmedla din hälsning som ett meddelande via fb. Hoppas allt är väl med dig där på andra sidan klotet. Kram... och så:) / mt
Jag kan säga att det är alldeles dött på FB också. Vi har nog fullt upp med LIVET nu när vi lever det fullt ut. Hoppas allt är bara bra med dej och hälsan och kärleken. Jag har det fortsatt bara bra. Kramar och så :)
Tack gulletant för att du vidarebefordrade!
Och tack Dompa för hälsningen!!!
Jag har det bra! Vi har det bra!
Köpt en tomt för ett litet tag sen, vi ska bygga hus, skaffa hönor och en katta och leva livet på landet! Min älskling är fantastisk och en förbaskad retstövel och slarver, men han är mig så kär.. Och vi håller faktiskt på med en ivf, det kan jag ju berätta här, jag vet att mina vänner som känner mig inte sprider det i verkliga livet, och förhoppningsvis blir vi föräldrar någon gång i höst, om allt går som det ska... Jag håller tummarna stenhårt!!! =)
Fotar gör jag faktiskt inte så mycket just nu, trist nog... Fullt upp med vardagen...
Härligt att du hörde av dig!!! Jag hoppas att du trivs med livet och att du mår bra!!! Det är du värd!
Stora kramar till dig och alla andra som behöver!
Det finns en andra sidan kaoset och olyckan, det finns en andra chans!
<3
Ned som en pannkaka...
Var på kontroll idag, och det visade sig att hjärtat slutade slå för två veckor sen, tyvärr... Kan ju inte låta bli att banna mig själv för att jag berättade, det var väl onödigt... Ja, det kanske det var, men jag får väl acceptera att det är sån jag är! Svårt med att hålla munnen stängd! "
Det är sorgligt och ledsamt, men vi tar nya tag och försöker igen! Och vi har ju varandra, vad som än händer! Min stolthet och min trygghet, min älskling...
Stora kramar!!!
Du skrev ibland till mig i min tråd. Det var i tidernas begynnelse för mig här på Forumet.
Läste dina rader och kom att tänka på att jag varit exakt där själv en gång med en flickvän.
Att vi berättat gjorde i alla fall att vi inte var ensamma i sorgen, när det hände. Det var skönt,
i en så jobbig situation
Min fina vän... Är så djävla ledsen för din skull. Nu kommer jag att haspla ur mig saker som låter som klyschor. Barn är inte hela världen, ibland är de rent av skitjobbiga. Förstår att du är helnere just nu. Men du har det viktigaste kvar. Din kärlek "slashasen" Den gode slashasen. Utnyttja honom. Gråt ut. Sen får ni göra ett nytt försök...om ni vill. Givetvis har det ingenting att göra med att du yttrade att du var gravid. Det är gammalt hokuspokus. " Att inte berätta" " Att inte inreda en barnkammare". Skitsnack som jag ser det. Jag fattar ju att du kanske inte kan se det just idag. Men på lång sikt... Du har den älskade retstickan/slashasen och du ska få både höns och katta. Du har kommit långt från den flickan som var nedtryckt av en misshandlande man. Men idag har du sorg och jag tänker på dig. Förstår att inga ord kan underlätta. Skulle nog bara vilja hålla om dig. Vi får låtsas så. Dig i mina armar när du slår och slår mot mitt bröst mot världens orättvisa. Med kärlek...och så. Alltid/R
Kärlek!
All kärlek till dig! Ta hand om dig, ta vara på tiden och sug åt dig av de klokskaper och erfarenheter du kommer att få dela!
Om min tråd och det jag genomled har hjälpt tre barn att återfå sin far, så är jag tacksam, då fanns det ännu en mening med det...
Vill hemskt gärna att du hör av dig när du är hemma igen, kommer att tänka på dig under tiden!
Stora kramar!!
/k
Lugn...
Precis satt mig i soffan, efter ett al-anon-möte... Länge sen sist, och min högre makt vad skönt det var!!!
Igår var jag arg mest hela dagen, arg över orättvisor, arg på kartonger som bråkade, sur och grinig...
Idag besvarade spårvagnschauffören mitt morgonleende, och jag fick gå av vagnen innan de andra gick på... Tänkte att dagen kanske skulle bli lite bättre...
Och om inte annat slutade den oändligt mycket bättre... Fick ett fint sms av en fin kollega, och ett varmt mottagande på al-anon...
Och nu ett lugn som jag inte känt på länge...
Tack!
Stora varma lugna kramar till er alla!!
/k
Snabbkram!
haha. Får inte missbruka mitt mobilinnehav. Men en snabbkram hinner jag skicka. Hoppas du mår bra tjejen. Jag gillar dig!!! /R
<3
Tack!!!
Våren är på väg, och solen värmer!!!
Visst är den härlig?
Solen!!! Det är inte bra för oss att leva i ett land med så lite sol. Nu ser jag vårtecken hela tiden. Inte söndermosade grodor (Stigsdotter). Men en hel del hundskit, det är fint det med. Men vackrast är nog fågelsången och det smågröna som börjar synas. Ha det gott kompis. Jättekram/R
Tittar in "härhemma" !
Vill delvis önska Glad Påsk, men även höra att du lever och har det bra... För så är det väl? Fotar mkt? Lämna livstecken (om du vill/orkar)! En riktig vårkram får du, nu när solen är här. Jag hade en liten "slip" igår, men försöker kämpa vidare. Kommer aldrig att släppa dig. Du var den som gav mig en spark i arslet genom din tråd. Nu skulle jag göra ett hjärta om jag kunde! /R
Vet inte heller
Hej. Har varit tillsammans med min sambo 16
Månader och har av o till varit tveksam om han är rätt.
Han har kunnat dricka 3 öl efter jobbet innan han kommit
till mig och sagt att han ej druckit och ändå luktar.
Nyårsafton firade vi el skulle firat 1 år men vad blev det av den dan
Alkohol och musik och jag nykter.
När jag har min son dricker han aldrig men när han gör
det dricker han mycket och lever i sin värld och kan bli helkonstig och blir
jag sur undrar han vad är det för fel på mig samma om jag tar upp drickandet
när han är nykter börjar han genast prata vad som är fel med mig
Och vilka problem jag har.
Häromdan köpte han öl på lunchen och drack under dan8 öl sen när jag kom hem
Kl 16 gick han iväg sa inte vart han skulle utan bara gick , då hade han åkt till stan med buss
och köpt en whisky som han druckit nånstans.
Han blir berusad och kommer aldrig ihåg något el saker som han sagt åt mig el behandlat
mig illa, jag har gråtit varje gång .
Han har aldrig varit våldsam och snäll är han i nyktert tillstånd men väldigt svartsjuk på mig
om jag går ut med vänner. Saken är den att jag skulle vilja flytta från han för att se vad jag vill,, men då
jag har svårt få bostad pågrund av skulder mm så är det nästan omöjligt.
Jag vet inte vad jag ska göra och vågar ej säga att jag vill flytta,, han har haft drogproblem en gång i tiden
och jag är rädd att han går under om jag lämnar han.
Kan nån ge mig råd
Välkommen!
Hej Bennyjenny! Välkommen till forumet!
Mitt första råd (du efterlyser ju sådana) är att du fortsätter läsa och skriva här på forumet, det hjälper dig att sortera dina tankar - så har det åtminstone varit för mig.
Finns det någon du kan prata med om det här? Någon professionell? Det finns massvis av folk som är duktiga på det här och som bara väntar på att du skall höra av dig till dem (vårdcentralen kan vara en första väg). Använd dem!
/H, tillfrisknande medberoende
Lilla blå!
Min första vän här på forum... Tack för att du tittade in hos mig! Hoppas allt är mer än väl med dig. Kramar/R
Livstecken?
Hej!
Ingen är gladare än jag över att du går vidare med ditt liv. Men snälla, nu får du lämna ifrån dig ett livstecken. Hur har du det? Saknar dig. Kram/R
Livet leker!
Finaste Du!
Jag lever livet, just nu är det en fröjd att leva!
Jag tror minsann att jag är kär, inga skumma magkänslor eller varningstecken, bara skoj och värme... Men, han är en man, jag har känt honom i bara två månader, och det finns mycket kvar att lära känna hos varandra, men just nu känns det bra!
Visst, jag är skittrött på jobbet ibland, mycket som borde förändras, men jag står upp för mig för det mesta, det suger inte musten ur mig som det gjort tidigare...
Tack för din hälsning, betyder massor!
Nu ska jag in och läsa din tråd, hoppas på rolig läsning!
Stora kramar till dig och alla er andra också!!
/k
Littleblue!
Min favvomänniska! Nu ser jag ju dig på fb men vill ändå skicka en midsommarhälsning här...för det var ju här vi "möttes". Ha en riktigt bra midsommar, vännen. Med den nya nyktra/moderat på sponken karln. Att han är man får du inte lasta stackarn för. Alla har vi våra tillkortakommanden ;-). Kram till dig räpan! /R
FB
Dompa - har du kontakt med lillablå som hennes "riktiga jag" (ibland funderar jag över vad som är mest verkligt... när vi är våra officiella personer och håller uppe fasaderna, eller här där vi är anonyma och helt igenom ärliga?) på FB? Be henne i så fall tala om mitt riktiga namn, så håller vi kontakten där också! :-)
/H.
FB
Ja det där har jag funderat på, vilken är den verkliga personen: jag som Stigsdotter här i forumet eller på min vanliga FB-sida? Egentligen är det ingen svår fråga: här säger jag saker och visar jag sidor som inte min närmaste familj eller vänner hör och ser. Tyvärr. Jag önskar att jag hade någon att dela saker så öppet och ärligt med som jag kan med er. Fast det har jag ju: er :-)
Ser att Dompa inte hunnit svara så jag passar på din FB-fråga så jag passar på: eventuellt har Dompa kontakt med "riktiga" Lillablå, det vet jag ju inte, men annars är vi några som finns på FB med våra forumnamn, och där är jag Stigsdotter von A-hjälpen vän med Lilla Blå och Dompa Pompa. Egentligen skulle vi kanske kunna "ses" med våra riktiga namn, anonymiteten fungerar ju bra inom AA och det finns även "hemliga" Facebook-sidor där man uppträder med sitt riktiga jag...
Vänner
Hej Stigsdotter!
Ja, vi är några som har delat med oss av våra riktiga identiteter på FB. Lillablå har på det sättet blivit en nära vän, även IRL. Adde, mt och hennes gubbe, Alin, curry och Anonymt har jag kontakt med i deras vanliga namn den vägen, men ingen av dem har jag haft nöjet att träffa irl ännu.
Jag har inte kommit mig för att göra någon alkoholhjälpen-profil där, utan jag har helt enkelt använt lillablå som bulvan. :-)
Ha det gott, vi hörs! :-)
/H.
Lekande liv!
Önskar dig mycket glädje med din nya lekkamrat lillablå, det har du verkligen förtjänat.
Hej vännen!
Vet inte om du läser här längre. Men vet att Lelas gör det och att ni har kontakt. Av olika anledningar har jag tänkt mkt på min resa mot nykterheten idag...och jag inser att om jag ej snubblat in här så kanske resan aldrig hade skett? Jag känner mig som en helt annan man idag än den som trillade in. Givetvis är jag inte det. Men du gav mig ett utrymme att börja utvecklas på.
Så kag är skyldig dig mkt. Tack! Hoppas du har det bra och den där mannen från i våras är/var ngt att ha. Att du fotar vidare och är allmänt lycklig. Verkligen! Tota gärna ner en rad eller låt Lelas bekräfta att du mår bra. Med mkt kärlek och respekt! /R
:)
Hej Dompa!
Jag framför din hälsning! :)
/H.
Thank you, Mrs Pianomam!
Jag visste ju att du var god! Låt mig veta hur K mår! Har bara hennes facebook adress på alkoholhjälpen. Gracias (lite si och så med spanskan)/R
Finaste!
Mina finaste vänner!!
Åh vad jag är lyckligt lottad som har vänner runt om i landet som tänker på mig!!
Tack!!
Liten uppdatering önskades?
Allt är bara fint, bortsett från en otroligt envis och otrevlig förkylning som inte släpper taget...
Det verkar som om mannen från i våras kan bli mannen för många vårar framöver, vågar inte säga för alltid, men just nu och idag är han mannen i mitt liv! Nog för att han kan reta gallfeber på mig, och så, men han får mig också att skratta, och sträva efter att bli en bättre människa!
Hans far är alkis, och som han säger själv så måste han tänka sig för vad häller drickat, han drack nog större delen av sitt livs ranson på Chalmers för många år sen... Det händer att vi tar ett glas vin eller en gin och tonic, det har nog skett vid två tillfällen sedan semestern... Och vet ni, han har ett fullt barskåp, som bara finns där, en stor skillnad från tiden med t... Hans var alltid, ALLTID, tomt... Oändligt skönt att alkoholen inte är en del av mitt liv, glömmer liksom bort att man faktiskt kan dricka vin till maten, det är bara helt oviktigt!!
Däremot hade jag och min älskade mormor (precis fyllda 96) ett riktigt fint samtal för ett par veckor sen, om morfar... Har vetat att han drack, men inte att det var då illa som det faktiskt var... Mormor fick böra hem hans öl, han var för svag för det själv, han orkade bara gå till systemet och köpa sin dagliga flaska... Och tydligen var han riktigt elak när han drack, verbalt... Och det vet vi ju, att det är precis lika illa som att ta till fysiskt våld... Mormor tog ofta ut sitt yngsta barnbarn i vagnen bara för att komma hemifrån. Älskade mormor... Och mamma ringde alltid innan vi åkte dit, för att kolla hur läget var... Inte undra på att jag drogs till alkisar och andra dominanta karlar! =)
Nog om mig, fina dompa, hur mår du? Hur har du det?
Och förresten, det gäller er andra också, vore fantastiskt att få höra hur ni mår!
Nu ska jag trotsa min förkylning, jag bara måste ut i det vackra höstvädret, om än bara för ett litet tag!!
Stora kramar till alla som vill ha!
Utan er vore jag inte där jag är idag, men det vet ni redan!
Kärlek till er alla!
/k
Kära K!
Härlig läsning...Ja utan biten om lilla mormor då. Din morfar verkade vara exakt den slag karlslok som man ska akta sig för. Inte orka bära hem sin egen öl?
Men du har det bra...med vårkillen som tydligen ska behållas åtminstone ngn säsong. Härligt!
Jo Tack. Jag har det också bra. Har tagit tag i en livsdröm och flyttat från byhåla. Ngt jag aldrig hade orkat ta tag i så länge jag gick på drycken.
Dessvärre går det inte bra för Den vackraste/J. Vi ligger i skilsmässa (går igenom snart, 6 månader eftersom vi har barn) och hennes drickande bara eskalerar. Tänk att jag SÅG det inte ens för ett år sen. Nu är det som alla spärrar har släppt. Min svåger uppdaterar mig...det är svårt eftersom vi har gemensamma barn. Men jag VÄGRAR bli en aktiv medberoende. Fult? Yep!
Men jag är så glad för din skull. Inte att du hittat mannen - oss finns det gott om - men för att du mår bra. För att T har slutat spöka. Att du är lycklig :-). Gott att höra...säkert inte bara för mig utan även för de som fortfarande är medberoende. Alla har inte samma tur som mt och Lelas. En del tycks vara medberoende till riktiga svin...och jag tror att T med sin mörka blick hörde hemma där. Jag med...för jag var ju verbalt elak och mentalt frånvarande. Otäckt att bekänna det om sig själv. Men nu är jag nog en snäll kille...tror jag ;-).
Kram på dig, min fina kompis! Hör av dig ibland...så vi vet att du finns! Med kärlek och respekt. /R
Lyckliga slut
Jag tänker ibland på det här med lyckliga slut. Ibland får jag höra att det har slutat lyckligt för min pianoman och mig, och det har det ju gjort.
Men, det har ju faktiskt slutat lika lycklig för dig, lillablå.
Slutsats: ett lyckligt slut är det där "huvudpersonen" mår bra. Ibland innebär det att stanna, och ibland innebär det att lämna.
Kram, båda (och alla ni som läser)!
/H.
Kram på dig lillablå
- är inne o anmäler spam! / mt
Snart jul!
Och snön ligger, om än bara några cm...
Hemkommen efter en efterlängtad fika på stan med två av de vackraste människor jag känner....
Och min älskling var redan hemma, fullt sysselsatt med att bygga ihop de hyllor vi flyttat...
Jojomensan, sambo to be, jag känner ett lugn och en tillförsikt inför framtiden, och han retar gallfeber på mig och får mig att skratta...
Insåg på väg till min fika att vårt messande fram och tillbaka lockade fram det första äkta leendet för dagen... =)
Just nu mår jag bra!! Och jag hoppas att jag kommer må bra just nu rätt länge!
Ville bara titta in och ge ifrån mig ett livstecken... Tankarna på alkohol och dess verkningar blir alltid mer närvarande när storhelgerna närmar sig..
Det finns hopp, det finns ett liv bortom alkoholismen, med eller utan alkoholisten! Kom ihåg att ni alla är värda ett liv med kärlek, värme och respekt!
Stora kramar till alla vänner, gamla som nya!!!
/k
Härligt!
Allt gott till dig i ditt "nya" liv! / mt
Nej!
Så sanslöst! Missade finfrämmandet...jo, om mig...det stämmer på det hela. Dina vänner kunde också ha lagt till nyskild och lite förvirrad ;-).
Men nu handlar det knappast om mig! Nu handlar det om dig! Så glad att du har hittat den sunda kärleken...den som du (och de flesta andra) förtjänar. Sambo to be :-). Att han retar gallfeber på dig...är ett sundhetstecken...du reagerar. Nej allvar nu; Jag är så glad för din skull och jag vet att alkiseran i ditt liv är över...men hör gärna av dig oftare. Jag blir glad då...tror att en annan person också blir det.
Du kommer alltid att vara speciell för mig. När du tog hand om mig och lät mig kliva in...så räddade du också delvis mina barns framtid. Du lät mig lalla på i min egen takt. Bara yrsla om mina på i det som du måste ha sett som; Men -hur-många-ggr- förr-har-jag-inte-hört-det- här-funderingar. Du sparkade när det behövdes. Tack !!! Räknar iskallt med att Mrs Pianomam låter mig veta när ngt riktigt extra händer.
Håller med dig...det finns ett liv bortom A. Jag känner mig verkligen inte säker på att jag klarar det...men jag vet att det finns. För jag har varit där och nosat ;-). Kraaaaaam och kärlek/R
:-)
lillablå: <3
Dompa: japp, jag håller dig informerad. :-)
/H.
Jul!
Tvivlar på att en förälskad kvinna är här inne och läser...men Lelas kanske ser detta? Vill önska dig en Riktigt God Jul! Kramar och kärlek/R
:-)
Lelas ser allt. ;-)
Och framför hälsningen.
Kram!
/H.
God Jul!!
Tack finaste Lelas för att du framförde hälsningen!
Och tack Dompa för att du tänkte på mig! =)
Men framför allt: GOD LUGN OCH SKÖN OCH FÖRHOPPNINGSVIS VIT JUL vill jag önska er alla, men kanske några nära i synnerhet!
Allt är bra med mig, sitter i soffan och dricker kaffe, älsklingen sitter bredvid och vi tittar på nån tokig julfilm, snart bär det av till gamla mormor för julfirande med min familj! Men det bästa av allt är att jag inte lider av julstressen eller nån egentlig prestationsångest.... Jag har ju min älskling vid min sida!!!
Kramar till alla som vill ha!!
/k
Mormor Märta...
Min allra finaste mormor har lämnat oss, vi är ett kakmonster mindre på jorden, min allra bästa vän har somnat för gott...
Mormor bestämde sig en dag för att det fick räcka. Nä. Idag vill jag inte gå upp. Och inte heller äta. Nä, nu får det vara nog.
Jag antar att man får bestämma sånt när man är 96 år fyllda...
Och jag unnar henne den eviga sömnen, hon ville inte mer. Såg dåligt, hörde sämre, ont i hela kroppen, klarade att äta själv men allt annat behövde hon hjälp med.
Och jag är tacksam för de tre veckor vi fick med henne, med döden som sällskap, vi fick modet att säga det vi inte sagt, ge de kramar vi behövde... Vi kom fram till att vi har nåt speciellt, mormor och jag....
Jag gick tidigare från jobbet i torsdags, mamma och min moster var hos mormor, och en timme efter att jag kommit dit drog hon sina sista andetag...
Så glad att vi fanns vid hennes sida, att jag hann!!
Men samtidigt vill jag bara glömma... Inte var det några sista ljuva suckar inte, det var panik och ångest...
Älskade mormor, nu slipper du lida!!
Men jag saknar dig! Hela tiden, varje sekund, dag och natt!!!
Och om det finns ett liv efter detta hoppas jag att morfar var nykter när han mötte dig...
Fick en bit tejp på tröjan idag, format som ett liiiitet liiiitet perfekt hjärta.... Väljer att se det som en hälsning från mormor...
Och ja, jag mår rätt skit, egentligen, men ändå bättre än för tre år sen, när jag lämnade den alkoholist jag trodde mig älska..
Jag mår skit, men jag har en älskling som finns vid min sida, jag tillåter mig att känna, jag gråter och skrattar, och jag är omgiven av underbara fantastiska vänner!!!
Men just idag mår jag skit.... Och det är ok!
Jag hoppas att ni, mina vänner, mår efter omständigheterna väl, och att ni får den kraft ni behöver för det ni måste göra!
Tack för att du läst!
<3
/k
Himlen
Minns du vad jag sa sist vi sågs om himlen? Man tar bara med sig sina goda egenskaper dit.
Det finns en bild i Bibeln (nu blir jag lite teologisk, ni får stå ut med det) om hur Gud skall skilja getterna från fåren. Jag har tänkt att den handlar om att antingen så kommer jag till himlen eller inte. Men, så hörde jag en präst-vän prata om den texten och plötsligt såg jag den på ett annat sätt. Han pratade om den som om det finns får och getter i var och en av oss, och att det alltså handlar om att skilja ut det goda från det onda i varje människa. Alltså får jag ta med mig mina goda egenskaper, men slipper mina dåliga sidor. Så jag tänker att det liksom gäller att få med sig så mycket som möjligt av sitt jag.
Alltså: din mormor Märta behöver bara träffa de sidorna hos din morfar som hon älskade. :-)
Kram, min vän.
/H.
PS. Om någon vill titta på bibeltexten så finns den här: http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+25%3A36
Kära vännen!
Så jävla/himla (?) konstigt att jag tänkte på dig i morse. Jag är ju skeptisk mot Gud...så där kan jag inte uttala mig. Men Lelas ord kanske kan hjälpa? Men jafg tror att det finns "ngt" eftersom jag tänkte lillabå i morse...långt innan dina inlägg? Skönt att mormor fick somna in med sina nära...så var det ju förr. När man dog hemma, nu tror jag att det är en gåva...och den gav ni henne. Vill hålla om dig...vilket inte går. Så jag skickar en stark cyberkram och en önskan om att mormor lever kvar i dig. /R
Nn rinner mina tårar
rakt ner i morgonkaffet - varma, goda tårar, jag blir så berörd. Dompas "ngt" visar sig om och om igen om vi bara är öppna för att hmmm "Gud bor där han blir insläppt för hen är redan där" (förlåt Martin Lönnebo men jag tror du fixar att jag infogar hen i din text).
Älskade lillablå - jag delar din sorg <3 Också jag har förlorat en mycket älskad mormor och även mamma. De blir våra finaste skyddsänglar som alltid finns nära.
Till dig idag en dikt av Eeva Kilpi - byt bara pojken mot ditt namn och farmor mot mormor (så får den texten stå ograverad)
Den dag du börjar sakna mig
- och tänka sig,
det är jag säker på att du kommer att göra,
pojken min, älsklingen, farmors egen gullevän –
när du blir ledsen,
titta då på en blomma,
vilken som helst, den närmaste:
ett humleblomster, en renfana, ett grässtrå,
ett litet blänk vid vägkanten.
Där står jag och ler,
ser dig i ögonen och tröstar dig.
Vi ska inte sörja för mycket.
Vi ska vara på något så när gott humör.
Vi ska leva den stund vi kan
och ta dan som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma.
Man kan låta bli att fälla ett träd.
Man kan låta bli att döda.
Man kan låta bli att slå.
Man kan inte låta bli att vara ledsen ibland.
(Eeva Kilpi)
Kram, kram / A
Tack!
Mina fina vänner!!!
Tack! Att läsa era ord och veta att på tre platser på jorden, vitt skilda åt, finns tre vänner som tänker på mig då och då...
två av dem har jag inte ens mött i verkligheten....
Det är rätt stort!
Och tänk att det sen kan finnas vänner som tänker på mig utan att skriva här... <3
Och ordet är mäktigt, bara genom att skriva lite, så blev det genast lättare...
Det är rätt stort det också!
Men störst av allt är kärleken, ni kan räkna er dit! Ni är alla delar av min kärlek!
Ha er en fin dag idag!!!
Kraaaam!
/k
Visst är det stort
och störst av allt är kärleken! Kram fina vän / mt
Störst av allt...
Man får det man förtjänar! Att människor du inte "känner" tänker på dig blir inte udda då. Själv känner jag att du, Mt och Lelas räddade mitt liv. Ja, även andra hjälpte till bra mkt. Men just ni tre borde ju ha ledsnat fullkomligt på missbrukare. Ändå tog ni till er ännu en alkie. Det är stort! Mer än jag klarar.
När du tänker på mormor...så försök se vad hon fick - dig, bland annat- och inte vad hon miste/valde bort (livet). Tänker på dig. /R
<3
Gulle-er. Alla tre. <3
/H, som strax skall kliva ut i vårsolen med stavarna och promenadskorna
Nu blir det
vått i ögonen igen... Stora ord Dompa... tack för dem! Tack lillablå och Lelas att ni fanns här när jag kom in. För att ni tog emot mig. Tack Dompa för allt du delar och för det du är.
Kramar, kramar / mt
Abstinens....
Abstinens... Eller utsättningssymptom, som det heter...
Fy tusan, fy för den lede, jag lider och lider med alla som behöver gå igenom sånt här, på grund av spriten, droger eller mediciner... Eller choklad! =)
I nästan sju år har jag ätit antidepressiva tabletter, men nu ska de ur systemet!
Började dra ner i november, tog två tredjedelar av den absolut lägsta dosen, och två veckor av konstant plåga följde... Yrsel, koordinationssvårighetet, huvudvärk, illamående... Ögonen hann liksom inte med, jag tappade saker, fumlade, och fattade trögt...
Japp. Kände mig full.
Konstant.
I två veckor.
Sen tog jag en tredjedel. Samma visa igen.
Och nu inget alls! Värre variant av samma visa!
Fast samtidigt lättnad! Jag SKA klara det, jag är snart utan dem!
Och jag får en helt annan förståelse för det här med beroende.
Det här är antagligen en piss i havet, jämfört med ett saftigt alkoholberoende.
Jag är imponerad av er!
Samtidigt är det medicin jag har ätit, utan den hade jag kanske inte orkat, jag hade kanske inte levt det liv jag lever idag, jag kanske hade varit sjukskriven, arbetslös och fortfarande sjuk... Fast helt ärligt tror jag egentligen att jag har min kbt-terapi att tacka för att jag mår bra idag, eller bättre... Eller åtminstone det mesta...
Och att jag har kunnat skriva här, har varit otroligt skönt och läkande.
Läsa, skriva, och få förståelse och igenkänning...
Tack!!!
Egentligen vet jag inte vad jag ville skriva idag, eller varför...
Skit samma, skönt var det ändå!!!
Ha en fin kväll, ni fina!!
Kramar!!!
Hej Lillablå! Tror inte vi
Som svar på Abstinens.... av lillablå
Hej Lillablå! Tror inte vi träffats här tidigare. Ville bara säga att igenkänningsfaktorn är hög. Gick igenom precis samma sak för ett par år sedan.
Speciellt det sista steget att sluta helt var hemskt. Kommer ihåg att det räckte med att röra på ögonen för att få värsta svindeln..
Visst är det bra att de finns mediciner och hade verkligen stor hjälp av dem i början också men de har ju sina sidor.
Det bästa med dem i jämförelse med alkohol är ju att jag tror att risken för återfall är väldigt liten! ;)
<3
Kram, fina fina vännen. <3
Snart är du igenom detta. Snart kan du andas.
Jag är stolt över dig, och beundrar din uthållighet i att satsa på dig själv. Du är en vinnare.
/H.
Kära lillablå...
undrade vad det handlade om när du skrev att du mår rätt skit. Nu förstår jag. Starkt av dig av genomföra utsättning av antidepressiva - jobbiga symtom och lång tid. Minns du hur det var när du började? Man brukar kunna ha rätt så häftiga biverkningar då också. Men snart är du fri och du har redan hittat dig själv, ditt sanna jag, tror jag. Du har tagit kampen och du är en vinnare! Ja!!! Lyssna på texten http://www.youtube.com/watch?v=kUK4aTz4rx0
Kram, kram finaste du! Våren väntar :) / mt
=)
Eken, hej, och tack för att du delar med dig.... Vet att det är rätt vanligt, det här, men ändå ack så skönt armt gå andras erfarenheter!!!
Och ni andra två... Ord räcker inte, ni är helt enkelt det finaste!!!
<3<3<3
<3
Har varit på en träff eller ett litet möte precis nu, om min odlingslott som jag precis fått! Snart ska jag få skita ner händerna, få gräva och pussla, se det gro och växa... Fick första laddningen fröer idag också, jordgubbar, tomater och ärtor!
Och på vägen hem, när jag tittade upp mot vår lägenhet där min älskling tänt samtliga lampor i alla rum, slog det mig ännu en gång: vilken tur jag har!
Ofantlig tur!
Och hade jag inte träffat T, och gått igenom det jag gjorde, och lärt mig det jag lärt mig av honom, vänner och min kbt-agent, så hade jag inte suttit här i soffan, efter att ha släckt 7 lampor, med älskling vid sin dator, surfandes efter byggtekniker till vårt framtida hus... <3
Oväntad kärlek, oväntad men ack så välkommen!!
Har haft en skitdag idag, för övrigt...
Utsättningssymptomen blir inte bättre, jag mår sämre idag, dag 9...
Men jag ger mig inte! En dag närmare friheten! (Nu gick älskling och tömde diskmaskinen också, gullplutten...)
Har knappt fixat jobbet idag...
Förklarade en konstighet jag gjort för en kollega, som då ansåg mig vara "dum i huvudet" för att jag vill sluta med medicinen...
Men tack! Önskar jag funnit mig, och bett henne fara och flyga... Eller håller käften från första början, och inte sagt nåt om tabletterna alls!!
Fast... Knappast möjligt, börjat grina fyra-fem gånger idag... Och med tanke på att jag jobbar på ett APOTEK kunde man väl kanske vänta sig lite förståelse...
Och mitt i detta flinar chefen åt mig, det ska inte vara möjligt att reagera så starkt som jag hör enligt honom, dosen har ingen kliniskt bevisad effekt...
Och sen ringer mamma och behöver veta hurdana blommor jag vill ha till mormors begravning och vad det ska stå på banden...
Skitdag!!!
Fast allt känns så avlägset och oviktigt, när älsklingen kommer hem och håller om mig och frågar hur det är...
Jag har det så bra!
Och till er som tvivlar, som lämnat den ni hoppades och trodde var er stora och enda kärlek: det finns hopp!!!
Om JAG hittade en prins, så gör du det också!
En dag i taget, och en dag närmare friheten, en dag närmare våren!
Kramar till alla som önskar!!!
Morgonkram
till dej lillablå!
Apotekare och läkare är inte alltid så kunniga om hela-människan och om livet. Jag menar det. Deras kunskapsområde har sina rötter i det naturvetenskapliga, det exakta och mätbara - men människan och livet är så mycket mer... Efter många år i vården har jag sett det otaliga gånger och det är också så jag förstått det inom min utbildning som är rotad i ett humanistiskt perspektiv.
Stå på dig, håll ut och ta till dig allt gott livet ger dig. Utsättningssymtomen kommer att ge sig och då ser du hur du mår när du är fri från kemisk påverkan.
Bästa och varmaste kramen! / mt
PS Det finns "hård"varukunskap om att det inte är enkelt att sätta ut antidepressiva http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11453
och här "mjukvara" http://tankestormar.blogspot.com/2010/07/utsattningsblues.html DS
Tack!
God morgon och tack!
Bra länkar med otrevlig läsning... Annat preparat, men precis likadana symptom!
Men jag VET att det går över, jag VET att jag klarar det...
Men tänk om jag kunde bli riktigt förkyld eller nåt liknande lätt, så jag slapp ta strid om att få vara hemma och vila...
Hoppas på en bättre dag idag!
Kram!
Önskar dig
en liten lagom förkylning. Ja, det kommer att gå över! Du kommer att stå stadigt i din egen grund.
Kram, kram! / mt
Hej Lillablå! Glad att du mår
Hej Lillablå!
Glad att du mår bra. Tolkar det så, även om du har det lite jobbigt kring dig. Visst är det avkopplande att vara ute i trädgården, hoppas det blir snart. Kan inte låta bli att skratta åt ditt uttryck kbt-agent, låter ganska spännande...
Verkar som att många har sina åsikter kring att ta och att sluta med antidepp. Jag har själv använt dessa i olika perioder. Numera vet jag precis när jag behöver dem och när jag kan sluta. Har själv inte haft så stora problem när jag slutat, men jag tror dig, du vet bäst. Alla reagerar olika. Har du tagit dem i 7 år är det ju inte så konstigt. Och du, om du känner att du behöver vila så kanske du ändå kan "vara sjuk" några dagar? Om samvetet säger nej så ta ut lite semesterdagar.
Ha det bra
Miss K
Barnvakt!
Idag har jag fått äran att umgås med två fina töser, drygt 2 och 3 år gamla, och lite dämpade av sina förkylningar...
Men både kramarna, barnrumporna i knäet under sagostunden och funderandet vid matbordet har gett mig kraft att härda ut utsättningssymptomen... För det blir fanimig nye bättre!! Dag 11 idag, och det fortsätter på samma sätt...
Målet är att bli fri från dem, och kanske, om det vill sig väl, få en liten själv en vacker dag...
Klockan tickar, och antidepp förbättrar ju inte oddsen, direkt...
Så mitt i allt jobbigt, yrsel, illamående, det som känns som elshocker i hjärnan etc, känns lite lättare att härda ut, det finns ju ett mål och förhoppningsvis en belöning...
Ungar är det finaste som finns!
Tillsammans på första plats med älskling, mormor i himlen och det som heter kärlek!
Hoppas vi alla får en lugn och skön helg!
Har tagit tjänstledigt halva lördag och söndag, och är ledig på måndag för mormors begravning, och sen MÅSTE det väl ändå ha blivit bättre?!
Stora kramar till alla som behöver och vill ha!!
/k
Skickar
lite pepp och stöttning.
En begravning kan vara tung men den kan också bli en vändpunkt i livet där allt faller på plats. Jag kan fortfarande känna sviterna av mina föräldrars begravning som jag var helt oförmögen att hantera pga av mitt drickande där jag tryckte ner alla mina känslor. Jag fick aldrig det fina avslut som en begravning kan ge.
Kram ♥
Tack!
Tack Adde!
Jag hoppas det blir en fin ceremoni, jag tror det...
Om bara min knepiga kusin sköter sig...
Min morbror har tagit sig an en kinesisk flicka, som blivit den dotter han aldrig fått, de har en underlig men fungerande relation, bortskämd dotter, curlande far... Vilket min kusin har svårt för... Och därför vill hon inte att tösen ska få gå på begravningen... Men mormor då? Hon tyckte ju om henne? Hon hälsade på rätt ofta, och handlade om det behövdes... Min kusin har i alla fall gått i taket och funderar på att be tösen flyga och fara... Och riskera att förstöra för resten av oss...
Sjukskrev mig faktiskt idag, symptomen blir inte bättre...
Nu sitter jag i soffan och tittar på mina tulpaner, och tänker på mormor och flygcert och resten av oss...
Snart är det vår, med sol och värme!!
Snart!
Kramar!!
/k
Usch.
Men så jobbigt när det blir en massa tjafs inför begravningen. Usch.
Och så jobbigt att du mår kass. Usch.
:-)
/H.
Lillablå - till din egen
tråd (jag skrev i en annan till dig): om du har så godda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Jag läser för övrigt 12 steg för hopplösa, en vecka i taget, och tycker om det. Finns iget Al-anon i min närhet. Kram, kram / mt
Tänker på dig!
Jag har läst och läst i din tråd och sett din styrka och avundats och nu orkar jag kommentera! Du är fantastisk. Du komemr greja allt även om det blåser hårt just nu!
Varma kramar och tack för dina ord i min tråd!!
Al-anon...
...är läkande. Alla borde gå dit någon gång, oavsett missbrukserfarenheter eller ej. En anhörigvecka per vuxen skulle vara idealiskt ;)
Kram och önskar dig allt det bästa
Våren...var håller den hus???
Fina ni!
I fredags vände det! 18 dagar utan medicin tog det innan det började gå åt rätt håll! Och bara genom att det nu verkligen går åt rätt håll så känns det med ens mycket lättare! Sakta men säkert tillbaka till livet!!
Hämtade gamla pallkragar igår, från mitt gamla jobb (5år sen), hela bilen är full, och odlingen känns närmre! Snart så! Ska så jordgubbar och chili inomhus i dagarna, kan inte låta bli! Våren kom hit, vi längtar efter dig!!!
Snart kommer älsklingen hem, det blir våfflor till kvällsmat idag, det är ju trots allt våffeldagen! Tänk... Igår för ett år sen pussades vi gör första gången! Tiden flyger fram! Älskling!! ❤
Flygcert, du är precis lika stark som jag, om än inte starkare, du har ju sessorna att tänka på och slåss för...
Du fixar't!!!
Stora kramar!!!
/k
Tack Lillablå!
Vad gott för dig att det vänt, tänker på dig och hopaps du har en fin dag!!
Kram
Så härligt...
...det låter, alltihop!
Sänder dig leendet dina ord gav mig.
Tyst...
Oj vad tyst det är... Tomt... Inte en kotte på forumet..
Tomt till och med här hos oss!
Har förstått att det varit lite struligt, otrevligt och bråkigt i vissa delar av forumet, och jag tycker det är så synd att en eller ett par oroliga själar som ger utlopp för sin frustration på ett lite tokigt sätt skrämmer bort resten av oss... Speciellt nu i högtider, när ensamheten kan kännas extra tung...
Låt inte detta förstöra den viktiga funktion forumet har, och vi med det...
Hoppas att det bara är en tillfällig svacka, att allt är sagt, gjort och förlåtet och att vi snart är tillbaka i det varma omtänksamma som egentligen är vi!
Stora kramar!!
/k
Hej lillablå
fint att se dig här och jag håller med. Kram / mt
<3 :-)
<3
:-)
Det vidare livet...
Hej min vän lillablå. Jag har läst omkring lite på forum idag och inser att nästan alla de gamla vännerna är borta. Lite sorgligt men jag vill gärna inbilla mig att vi har det bra nu. Mr and Mrs Piano, du med kärleken... Mt har det ju bra och Santorini men jag har förlorat kontakten med många delvis genom slarv eller ålderdom. Minns ej längre lösen till mitt Facebook konto, men detta lösen tycks sitta i ryggraden. Vad betyder det? Ja inte vad du skulle kunna tro. Det mer eller mindre nyktra livet har blivit en vana men jag tar det inte för givet. Hur har du det vännen, med kärlek och foto? Du kommer alltid att vara mig kär. Liksom Lelas och Mulletant. Ni fick mig att se en del obehagliga sanningar och det kan jag aldrig glömma. Kram och så...alltid./R
Dompa, Dompa
Som svar på Det vidare livet... av Dompa
så roligt med ett livstecken! Vet inte om lilla blå spanar här så jag tog mig friheten att förmedla din hälsning som ett meddelande via fb. Hoppas allt är väl med dig där på andra sidan klotet. Kram... och så:) / mt
Dompa, så roligt att få ett livstecken!
Som svar på Det vidare livet... av Dompa
Jag kan säga att det är alldeles dött på FB också. Vi har nog fullt upp med LIVET nu när vi lever det fullt ut. Hoppas allt är bara bra med dej och hälsan och kärleken. Jag har det fortsatt bara bra. Kramar och så :)
Finaste!
Tack gulletant för att du vidarebefordrade!
Och tack Dompa för hälsningen!!!
Jag har det bra! Vi har det bra!
Köpt en tomt för ett litet tag sen, vi ska bygga hus, skaffa hönor och en katta och leva livet på landet! Min älskling är fantastisk och en förbaskad retstövel och slarver, men han är mig så kär.. Och vi håller faktiskt på med en ivf, det kan jag ju berätta här, jag vet att mina vänner som känner mig inte sprider det i verkliga livet, och förhoppningsvis blir vi föräldrar någon gång i höst, om allt går som det ska... Jag håller tummarna stenhårt!!! =)
Fotar gör jag faktiskt inte så mycket just nu, trist nog... Fullt upp med vardagen...
Härligt att du hörde av dig!!! Jag hoppas att du trivs med livet och att du mår bra!!! Det är du värd!
Stora kramar till dig och alla andra som behöver!
Det finns en andra sidan kaoset och olyckan, det finns en andra chans!
<3
Upp som en sol...
Ned som en pannkaka...
Var på kontroll idag, och det visade sig att hjärtat slutade slå för två veckor sen, tyvärr... Kan ju inte låta bli att banna mig själv för att jag berättade, det var väl onödigt... Ja, det kanske det var, men jag får väl acceptera att det är sån jag är! Svårt med att hålla munnen stängd! "
Det är sorgligt och ledsamt, men vi tar nya tag och försöker igen! Och vi har ju varandra, vad som än händer! Min stolthet och min trygghet, min älskling...
Stora kramar!!!
Hej lillablå
Som svar på Upp som en sol... av lillablå
Du skrev ibland till mig i min tråd. Det var i tidernas begynnelse för mig här på Forumet.
Läste dina rader och kom att tänka på att jag varit exakt där själv en gång med en flickvän.
Att vi berättat gjorde i alla fall att vi inte var ensamma i sorgen, när det hände. Det var skönt,
i en så jobbig situation
Styrka till er, och kämpa på! :-)
//PP
Min fina vän... Är så djävla
Min fina vän... Är så djävla ledsen för din skull. Nu kommer jag att haspla ur mig saker som låter som klyschor. Barn är inte hela världen, ibland är de rent av skitjobbiga. Förstår att du är helnere just nu. Men du har det viktigaste kvar. Din kärlek "slashasen" Den gode slashasen. Utnyttja honom. Gråt ut. Sen får ni göra ett nytt försök...om ni vill. Givetvis har det ingenting att göra med att du yttrade att du var gravid. Det är gammalt hokuspokus. " Att inte berätta" " Att inte inreda en barnkammare". Skitsnack som jag ser det. Jag fattar ju att du kanske inte kan se det just idag. Men på lång sikt... Du har den älskade retstickan/slashasen och du ska få både höns och katta. Du har kommit långt från den flickan som var nedtryckt av en misshandlande man. Men idag har du sorg och jag tänker på dig. Förstår att inga ord kan underlätta. Skulle nog bara vilja hålla om dig. Vi får låtsas så. Dig i mina armar när du slår och slår mot mitt bröst mot världens orättvisa. Med kärlek...och så. Alltid/R