Vi bor sedan 5 veckor nu hos min syster jag och sonen.
Han egot bor i huset.
Tänker som vanligt bara på sig själv.
Att sonen inte får vara hemma i sitt rum mår han dåligt över.
Igår fotades huset,till helgen blir det visning.
Känns konstigt men ändå skönt.Jag letar bostad åt mig o sonen nu.
Jag känner att det finns en framtid,även om sonen nu mår fruktansvärt dåligt nu när hans pappa är hel knäpp.
Sitter i huset o dricker i sin ensamhet.
Har inte lyft ett handtag för att hjälpa till med något inför försäljningen.
Ringer sonen mitt i veckan kl halv ett för att be honom medla att jag ska svara i telefon när jag är på nattjobbet och jag vägrar svara
Han är så korkad så han ringer honom som redan mår så dåligt.
Inatt hotade han att komma till jobbet.
Och det gjorde han,cyklade mitt i natten stod o bankade på.
Tur jag jobbar själv så ingen märkte något.
Ringde och sms:ade flera ggr men jag öppnade inte.
Han ville nyckeln till vår bil.
Idioten tänkte köra bil hem på fyllan.
Han känns faktiskt otäck,eftersom han blir galen när han druckit för mycket o kan snedtände.
Känner mig rädd.
Vet inte hur detta elände ska ta slut.
Känns som han är besatt av mig och han är så svartsjuk trots att han själv varit otrogen under så lång tid.
Vill bara vara ifred.
Det har verkligen spårat ur för hans del nu.