Jag flyttar in här nu till Det vidare livet. Mitt vidare liv. Det låter ju alldeles underbart.
Jag minns en tid då jag var lite avundsjuk på bl.a. Mulletant för att hon "fick" skriva här, alltså att hon tillät sig själv att känna att hon hade gått vidare från att "hjälpa någon som står nära" till, som jag tolkade det, att leva sitt egna liv. Jag var rädd och trodde aldrig jag skulle hamna här där jag är idag.
Idag lever jag livet. Ibland är det tungt och jobbigt men oftast inte. Ibland alldeles underbart men oftast mest ett vardagligt lugn. Alkoholen som en tickande bomb är ute ur bilden. Jag själv som en tickande bomb har hittat olika sätt att desarmera mig själv på. Jag lär mig fortfarande men även de som står i min närhet har påpekat en förändring.
De akuta problemen hanterade jag, därefter började jag jobba mer långsiktigt. En sak i taget och det viktigaste först. Det funkade! Mörka minnen passerar ibland, vissa gånger dröjer de sig kvar och jag måste möta dem. Svårt är det, ja! Jag har en jobbig historia jag inte kan trolla bort.
För första gången i mitt liv så har jag all grundtrygghet, alltså en bostad jag trivs med, en fungerande kärleksrelation, bra vänskapsrelationer, ett arbete jag trivs med, en stark fysik. En stor del i detta är att min partner slutade dricka men jag hade aldrig nått hit om jag själv inte varit villig att göra stora förändringar i mitt liv.
Funderingar kring alkohol/medberoende dyker upp då och då såklart, det har ju kantat hela mitt liv. Därför startar jag den här tråden, så jag har någonstans jag hör hemma.