av santorini

Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

santorini
mån, 2014-03-31 - 17:47

Hemma igen efter en veckas semester söderöver. Som nykter i närmare 1 år och 10 månader finns inga som helst tankar på att jag skulle dricka igen. Det finns inte på kartan. Inget sug heller, vill inte ha. Otroligt men sant. Vad som förvånar mej lite ändå är de tankar och känslor som väcktes och som jag känner att jag behöver skriva ner för att bearbeta.

Middagsbuffé ingick men inte drycker. Hotellet var barnfritt så där var många par, medelåldern ganska hög. Jag fick en konstig känsla, av utanförskap kanske, när jag såg paren dela en flaska vin. Kände mej annorlunda. Ni vet, det där "normala" igen som man strävar efter. Samtidigt minns jag ju att det inte var så för mej när jag drack heller. Dela en flaska vin, visst, men innan dess hade det varit mycket mer. Nå inte vet jag ju hur mycket dom andra drack före eller efter heller men man såg inte nån som var berusad i alla fall. Ja känslan var nog den att jag hade velat göra likadant, inte för att jag blev sugen på vin men för att jag hade velat vara som andra. Å andra sidan drack inte alla vin heller om jag är ärlig. Fler än jag beställde in vatten. Lite förvånad att jag alls tänkte så men resor har varit så starkt förknippat med drickande. Det är ju helt galet egentligen att flyget går klockan åtta på morron och så kommer drinkvagnen och det beställs in både det ena och det andra. Inte klokt.

Min man drack oftast öl till maten men en kväll ville han ha vin så han beställde in en halv flaska. Då kom kyparen med två glas till och delade upp mitt vatten i två glas och hällde vin i två glas. Det blev lite "grevinnan och betjänten"-stuk på det hela, maken fick dricka varannan gång ur sitt och varannan ur mitt. "Happy new year, miss Sophie". Lite komiskt och ingen märker och ingen bryr sej. Det positiva är ju att det inte väckte nåt begär i alla fall, bara ett konstigt vemod, lite sorg kanske, eller, tja, jag vet inte riktigt vad.

Min man bryr sej inte, han är bara glad över att jag inte dricker längre, över att han alltid kan lita på mej, att jag inte blir berusad och kanske skämmer ut mej. Och jag är nog stolt också över att jag klarat detta. Klarar detta nyktra liv och stortrivs med den frihet det ger mej. Att jag kommit över mitt alkoholproblem. Ja det vågar jag säga att jag har för jag vet också att jag inte nånsin ska tro att det betyder att jag kan dricka ibland. Försök och misslyckanden har lärt mej att det går inte och det har aldrig varit mitt mål heller. Alkohol ingår inte i min livsstil längre helt enkelt.

konstnären
tors, 2014-04-03 - 07:57

Tycker det är så underbart att läsa dina rader från semestern, och det där vemodet.
Fantastiskt bra gjort av dig och att du mår så bra. Börjar själv känna en stor frihet utan A.
Har nog aldrig mått så bra som nu, just nu inga tankar på A, och bara det är en befrielse.
Jag kan känna en slags sorg och vemod och lite utanförskap med andra människor i vissa situationer.
Men jag byter inte ut den mot det som var innan. Hu som jag mådde, jag levde inte gick omkring som
i ett töcken. Har just nu inga tankar på någon resa, har snart vari nykter i 7 månader. Jag tror inte
det blir någon visit uppe i sommarstugan i år, det är för förknippat med A. Där gick man och smådrack
hela dagarna, det var ju semester gud be vars, sjukt.
Jag blir stark av dina ord, stärkt attgå vidare i min nykterhet. Lukta på blommorna och bara vara.
Kram
Konstnären

santorini
tors, 2014-04-03 - 16:08

Jag brukar läsa dina inlägg och gratulerar dej till dina sju månader, starkt gjort! Det värsta är över. Du nämner också vemod och en känsla av utanförskap, ja det är precis det som är känslan! En närmast omedveten önskan att få vara som andra. Det är då jag/vi måste komma ihåg att så var vi inte när vi drack heller. Kanske det är den lilla känslan av sorg. Som man nästan får skämmas över för som någon skrev här, det finns ju faktiskt värre saker man kan råka ut för än att tvingas avstå från alkohol. Och till vardags upplever jag det inte som ett handikapp eller saknad. Det är väl i sociala sammanhang man är lite annorlunda. Det är klokt av dej att inte planera nån resa om du inte känner dej säker på att klara av det. Resor är en trigger. Stuglivet också, då kommer också vemodet. Men som du så bra uttrycker det, vi skulle inte byta tillbaka till vårt gamla liv. Jag önskar dej allt gott!

m-m
tors, 2014-04-03 - 19:23

Känner igen mig så mycket i detta, nickade igenkännande när jag läste ditt inlägg efter hemkomsten från semestern, Santorini. Har inte heller några bekymmer med vardagarna, eller vanliga helger, utan det är i vissa andra sammanhang som det kan kännas lite sådär. Försöker vända på det, bättre att känna sig lite off 10 ggr om året än att dricka för mycket och ha ångest 365 dagar...

Ha det bra båda, och starkt jobbat Konstnären :-)
/m

konstnären
sön, 2014-04-06 - 08:14

God morgon m-m
Så är det för mig i vissa situationer. Men som du skriver så klokt 10 kanske 20 ggr. om året
är ju ingenting egentligen, och jag tror det försvinner ju mer man över på det. Jag är i och
för sig inte någon sällskapsmänniska, jag är mer en observatör. Har väldigt svårt att prata väder
och vind. Har alltid varit sådan. Ja, den där ångesten man hade nästan för jämnan den har inte
entrebiljett till mitt liv. Ser faktiskt fram mot sommaren utan sommarstugan, kan bli en bra sommr
utan alkohol, och att få trampa lite asfalt. jag är ju så välsignad med natur och hav inpå knutarna.
Igår bakade jag en rabarberpaj och till den massor av vaniljsås, mmm, gott. En dag ska jag ta tag
i mitt sötbehov men inte idag. Kanske har jag blivit beroende, som jag blev av A. Ingen katastrof.
Mannen har börjat småsnacka om att det vore gott med en grogg. Känner ju igen mig själv. Bad honom
gå ut med hunden och tänka ensam. Hem kom en glad man och gojan flög iväg. Känner att den dagen
kommer. Varför ska vi kvinnor observera se och känna så mycket. Karlar går ju bara på i sina ullstrumpor.
Har fått in ganska bra rutiner i mitt liv nu, känner att jag behöver det, innan fanns inget sånt.
Du är duktig m-m att du finns bakom mig.
Kram
Konstnären

konstnären
sön, 2014-04-06 - 09:08

Visst finns det fler saker att skämmas över än att avstå alkohol. Tror det har gått
in i järnkontoret nu. Söndag idag mulet ute men jag är vid gott mod.
Tack för dina rader betyder så mycket. Har bestämt att det får bli asfaltsdjungeln i sommar.
Man kan ju alltid ströva omkring och upptäcka sin stad på nytt utan en rullgardin för blicken.
Det var sådan stress och jäkt med A i sällskap. Fanns egentligen bara bolaget som var viktigt.
Den största skräcken var att det inte räckte. Men då hade jag kontakter som gärna lånade ut
både det ena och det andra, förbannade då att Bolaget hade stängt på söndagar, så såg min kid-
nappade hjärna ut då. Men icke nu. Men jag ser upp mina fallgropar och vet när vissa situationer
uppkommer och hjärnan längtar efter befrielse. Men idag ser det som en fängelsehåla.
Hoppas du har rätt att det värsta är över.
Fin söndag till dig
Konstnären

santorini
sön, 2014-04-13 - 09:12

fri från baksmälla och ångest, med alla möjligheter att göra vad jag vill. Jag ska träna på gymmet klockan 11, t.ex. Det har slagit mej många gånger att själva grunden till förändring i mitt liv var att bli fri från alkoholen. Jag hade en personlig tränare för ett antal år sedan och tränade på gym men drack fortfarande för mycket. Det gjorde det omöjligt för mej att gå ner i vikt eller få nån behållning av träningen, egentligen. Jag byggde upp i ena änden och bröt ner i den andra, jobbade hela tiden i motvind. NU är hela jag med.

Jag känner en sån oerhörd frihet, kan inte beskriva det tydligare. Jag tänker väldigt sällan på "de förlorade åren" som jag skulle kunna kalla dem. Det fanns väl nåt gott i det också och jag antar att jag inte skulle uppskatta allt lika mycket utan dem. Var tid har sitt. Lite annorlunda känner jag mej ibland men det gör inget. Därför blev jag lite förvånad på semestern över känslan av att vilja vara som andra. Hmm. Det gör ju inget. Jag är fortfarande glad över att jag inte alls kände suget efter alkoholen utan bara lite förlusten av att kunna välja. Fånigt men man känner som man känner. Det ordnades en vinprovningskväll nyligen på min arbetsplats och det gör mej inget att jag inte kunde vara med på det.

Det är trevligt att läsa om era framgångar, t.ex m-m och konstnären, med flera förstås. Jag är inte in så ofta men jag brukar söka upp er. Lycka till ni andra som kämpar också. Det går och det är värt det. Efter ett tag är det ingen kamp längre.

konstnären
mån, 2014-04-14 - 07:44

Håller med dig om det där med frihet. Jag känner likadant, ingen oro, ingen ångest
inga inköp. Tänker på påsken nu, tänk vad det inhandlades, vin, likör, vodka, whiskey.
I år blir det en back med påskmust, tyckte om det som barn, och har nu börjat gilla det igen.
Det jobbiga i år blir att stå vid spisen och koka ägg, göra jansson och lite annat.
Funderar allvarligt på en alternativ påsk. Vad roligt det är att läsa att du mår så bra.
Tycker det är så starkt att åka utomlands utan att dricka. Tveksamt om jag skulle klara det.
Vi har ju rest ganska mycket, tyvärr har huvudingrediensen alkohol, förflyttade oss knappt från
hotellet sista gången. Det var ju all inclusive, gud bevars. Ett paradis för en alkis, startade
dagen vid poolen med en iskall Margerita. Det var då det. Nu har jag det fint och lugnt, försöker
att inte stressa känner att det inte är bra för mig.
Önskar dig en riktigt Glad Påsk
Konstnären

m-m
mån, 2014-04-14 - 09:20

Du är ju en av dem som varit en förebild när jag började skriva här.
Jag tror att det är viktigt att skilja på alkoholsuget, och viljan/känslan av att passa in, vara som andra. För det är väl så det kan kännas ibland? Bl.a. på en utlandssemester, där det blir så tydligt, och där det också ofta finns alla typer av människor, både de som verkligen klarar och inte vill ha mer den det där glaset vin på restaurangen, till maten, och de som överkonsumerar. Jag var ju utomlands över jul, och hade inte kommit så långt i min nykterhet, men tyckte nog ändå (bortsett från den där känslan av att inte tillhöra de "vanliga") så gick det över förväntan. Precis som alla andra tillfällen hittills :-) Och idag är det sex månader sedan sista glaset! Känns mycket bra!
Ha en bra dag,
/m

Pellepennan
mån, 2014-04-14 - 11:13

Japp så är det, du är en förebild och även jag har satt stort värde på din erfarenhet.
Att det kan finnas en konstig magkänsla kvar efter så lång tid kan jag förstå,
och det gör gott att veta det, så jag kan göra mig förberedd inför den nyktra framtiden.

Jag har ju tänkt att den ska få förbli just så, nykter!

//PP

santorini
sön, 2014-04-27 - 20:02

Första övernattningen i år. Slog mej inte förrän idag söndageftermiddag att det inte triggade igång nåt sug alls. Att det faktiskt är självklart att jag inte dricker vin, inte ens tänkte på det. Fast stugan annars varit en plats för mycket drickande. Där har jag varit ledig och det var helt ok att dricka redan mitt på dagen. Rosévin medan man solar och rödvin till grillmiddagen senare. När jag kom att tänka på det idag var det för att jag har så mycket annat numera. Jag kan inte ha fått nåt vettigt gjort med ett ständigt drickande. Jag har inte långtråkigt hemma i stan heller på kvällarna. Tja inte vet jag vad jag ville säga med detta, bara att det är så jäkla skönt att vara alkoholFRI!

santorini
sön, 2014-05-11 - 17:29

Jag råkade sätta på TVn idag mitt i en intervju med Jan Johansen och då slog det mej det här med stämpeln en del får, eller väljer. Han har ju skrivit en bok så självklart blir han intervjuad och det pratas om alkoholism. Det är också väldigt bra med förebilder, kändisar som träder fram och berättar, det känns lättare för oss andra. Som My Skarsgård t.ex. Men det har på nåt sätt blivit deras nya identitet. Istället för att vara alkoholist och dricka så lever dom ändå med alkoholen fast på andra sidan så att säga. Jan Johansen är en fantastisk sångare men det är det aldrig tal om längre, bara alkoholismen. Så vill inte jag ha det för egen del. Glömma var jag kommer ifrån, det behöver jag inte, det ska jag inte, men jag vill inte fortsätta att leva i skuggan av alkoholen. Jag drack på ett alkoholistiskt sätt när jag drack, då var jag alkoholist men inte nu. Jag har slutat dricka för nästan två år sen och jag vägrar se mej som nykter alkoholist. Aldrig att jag kallar mej det! Och det är ju jag som bestämmer förstås:) Jag är inte heller nykterist eller absolutist fast jag har slutat dricka och aldrig mer har för avsikt att dricka alkohol. Det betyder som sagt inte att jag glömt att jag har problem med alkoholen. Jag vet att jag är allergisk och kan inte smaka utan stor risk att falla tillbaka.

Det finns en liten rädsla i mej att jag nån gång ska få för mej att jag klarar det. Såna tankar skulle vara den största faran. Det känns osannolikt nu men sånt händer den bästa. Därför måste jag ha en strategi som håller. En bra sak är att minnet ännu är starkt av pinsamheter och tråkiga saker. Dom plågar mej inte så ofta men jag minns alltför tydligt vissa saker och det kan vara mitt skyddsnät. Jag saknar inte vinet alls men det kan komma en dag då jag tycker det vore ok. Nå jag har ett krokigt finger som jag kan titta på, som jag stukade i fyllan och som inte går att få rakt. Det får jag leva med som en påminnelse om varför jag slutat dricka. En av anledningarna.

För övrigt så lever jag ett fantastiskt rikt liv där vinet faktiskt inte har nån plats alls och det är underbart.

Pellepennan
mån, 2014-05-12 - 11:21

Förstår hur du tänker kring etiketter och att man kanske inte vill sätta en på sig själv. Med tanke på hur många som super och har problem med spriten så kan jag nog tycka att det är förvånansvärt få som går ut i det offentliga med att dom har/haft alkoholproblem. Jag tycker det är superbra. Innan My gick ut med detta vet jag inte om att jag hört talas om henne. Hade inte ens en tanke på om Stellan Skarsgård hade en fru eller inte. Nu vet jag att han hade det, och jag tycker hon gör nytta. Kanske mer idag än som ex fru Skarsgård?

Läste boken av Jan Johansen. Självklart en bra musiker och en bra sångare. Man slutade kanske tala om honom i dom termerna för att han kanske just var på väg att supa bort sin karriär? Om boken var lika lysande som bidraget i ESC vet jag inte, men det är kanske så att det inte finns för många böcker om alkoholism på svenska. Nya Mello bidrag kommer i alla fall en drös varje år.

Om jag ska tänka på en lista på folk som gör offentligt att dom haft problem med spriten så tycker jag det är ganska få. Det får inte för mycket utrymme i alla fall med tanke på vad problemen i samhället skapar. Det handlar ju om ett par hundra tusen som har ett klurigt förhållande till drickat, och med alla anhöriga så är det ju en del som berörs och lider.

Däremot är det en djävla fokus på alla idoler, mello-deltagare, och alla format som går på TV. Finns ju till och med TV som handlar om före detta sportstjärnor. Att Jan Johansen då väljer att fronta detta problem i sin bok tycker jag är bra. Annars vore han ju bara en till "Robin Stjernberg" som kom trea i ESC för länge länge länge sedan. Visst sjunger gör ha fortfarande och bra, men hur många finns inte av den sorten?

Om alkohol pratas det i morgonsofforna ibland. Sällan på "prime time". Lite märkligt kan jag tycka med tanke på vilka problem vi lyckas ställa till med, vi som dricker eller har druckit.

Funderar hur min egen etikett ser ut idag och i framtiden. Ja vet jag faktiskt inte. Att jag sitter här och är nykter och skriver borde ju vara anledning att ge mig etiketten "nykter alkoholist" eller åtminstone "han som till för ett tag sen drack åt helvete för mycket". Jag kommer säkert inte att skriva en bok om eländet sen.

Jag har själv ett krokigt finger att titta på om jag skulle vara på väg att glömma :-)

Ta vara på dig!

//PP

konstnären
tis, 2014-05-13 - 08:27

Rädslan kan finnas hos mig ibland att jag skulle glömma och ta ett glas, som genast skulle
övergå till många många flera. Jag har inte gjort det ännu i alla fall. Sugen är jag inte alls.
Men just nu ser jag inte in i framtiden vad som kanske kan hända. Fokuserar på det jag gör här och nu.
Håller med dig om att minnet är fortfarande starkt när jag blickar tillbaka. Men jag gör det ibland för
att jag inte ska frestas. Mannen har ju druckigt nu i 11 dagar och bröt av i söndags. Han säger att han
verkligen vill nu. Men det hemska är att jag inte litar på honom, det har varit många besvikelser sedan
jag tvingades säga adjö till A för 8 månader sedan. Jag ville verkligen då.
Ett av mina hemska minnen var när jag trillade och fick en spricka i revbenen. Numera går jag på stadiga ben.
Vill absolut inte verka kaxig, jag vet vilka utmaningar som kan finnas bakom dörren.
Jag gillar My så rak och ärlig, har även läst jans bok.
Kul att du mår så bra santorino och fint att höra från dig.
Ha en fin dag
Konstnären

santorini
lör, 2014-05-17 - 17:45

Snart två år sen jag slutade dricka alkohol och den tredje sommaren utan blir det. Sommarsäsongen med stugliv. Maken har öppnat en box Lindemans Shiraz och faktiskt, jag kände att jag skulle också vilja ha ett glas i solen. Nu är mitt beslut så fast så det finns inte på kartan att jag skulle ta ett. Jag inbillar mej inte längre att jag skulle nöja mej med ett eller två glas. Den tanken skulle vara förödande, det har jag testat tidigare när jag hållit upp och trott att jag är säker. Så det är ingen fara nu, bara en känsla som far genom kroppen. Gammal reflex, inte så konstigt. Inte farligt heller eftersom jag känner mej trygg med mitt beslut. Förmodligen kommer det framöver att nu och då dyka upp en längtan efter alkoholen, reptilhjärnan minns det positiva men mitt förnuft har också starka minnen av det negativa. Tack för det.

m-m
lör, 2014-05-17 - 18:29

Drabbades också av vinsug för en stund sedan, och lite den där varför just jag-känslan. Fint väder, stuga, varmt, grill... Tillät mig att för en stund minnas, känna det positiva av vinet, men fortsatte sedan till yrsel, illamående och bakfylla. Nej tack. Skönt att ha förnuftet i behåll en kväll som denna...
Ha det bra,
/m

Pellepennan
sön, 2014-05-18 - 11:54

Det verkar som att vi får dras med detta ganska länge, även om det verkar vara mer och mer sällan, och lättare och lättare att stå emot allt efter som tiden går. Har själv både fått en del vinflaskor av grannar som jag hjälpt under vintern. Samtidigt gjorde jag ett inköp till en bjudning i våras, som inte blev av. Har fördelat detta, så sedan månader finns det alkohol både hemma och på båten. Jag vet inte om det är fel men jag vill faktiskt ha det så. Jag vill kunna ha något hemma att kunna bjuda på om någon önskar. Jag vill inte behöva leva utan att kunna kontrollera mig själv och mina tankar. Jag vill vara "boss" över dom "slaskiga" tankar som dyker upp. På något sätt blir jag argare på detta för var gång tankarna dyker upp. Men var gång jag lyckas ge "gojan" en örfil tillbaka, så blir jag lite starkare.

Tredje sommaren... Låter fantastiskt Santorini. Den blir underbar, och jag känner mig inte orolig för att du skulle trilla dit. Men Berra skrev en gång till mig - att han hade lika långt till första glaset som jag - nämligen en armlängd. Det tål att tänka på, det finns ju flera trådar om de som fallit efter lång nykterhet.

Ta vara på dig!

//PP

konstnären
sön, 2014-05-18 - 12:25

Drabbade själv av vinsug i går. Var ute och gick med hunden och det var en ljuvlig e.m.
Det doftade från grillar som gick varma i trädgårdarna. Precis då kom ett starkt sug.
Ömkade mig själv och såg bara det positiva med vinet. Leendet försvann från mina läppar
och tankarna irrade. Skällde tyst på mig själv för att få över tankarna på allt negativt
jag upplevt tillsammans med alkohol. Det var länge sedan satt i huvudet hela kvällen.
Tänkte hur ska det gå i sommar. Somnade nykter, vaknade nykter. Det var inte roligt, men
så farliga tankar. Bättre idag. Jag är imponerad av din styrka santorino.
Ha en fin söndag
Konstnären