av Mamma-oro

Min dotter har under flera år druckit alldeles för mycket. Nu får hon antabus två dar i veckan, 400 mg.
Samma kväll märker jag att hon är klar i huvudet men redan kvällen efter kan hon dricka igen!
Hur gör hon? Jag kollar henne minst en halvtimma efter varje intag att hon inte spyr el äter något.
Vad har hon för knep, jag begriper ingenting!

Adde
lör, 2014-06-14 - 21:01

kommit tillräckligt långt ner i drickandet så går det att dricka "igenom" antabusen. Det finns också vanliga hushållsingredienser som neutraliserar effekten.

Antabus är ett tvångsmedel och finns inte vilja att sluta hjälper inte det.

Mamma-oro
mån, 2014-06-16 - 10:35

Tack Adde för ditt svar.
Jag har precis börjat läsa här på denna sight, och skrev i min förtvivlan för jag fattar ingenting! Vet du vilken mat? Citroner vet jag, men inte något annat.
Det är svårt att se sin vuxna dotter fullständigt sabba hela sitt liv.
Hon är vacker, urgullig och omtyckt av alla. Ändå kan hon inte ta till sig allt positivt hon får höra, saknar fullständigt självkänsla.
Allt började när hennes sambo plötsligt tog livet av sig för ca fem år sen. Hans anhöriga lade, i sin sorg, all skuld på henne. Det höll på länge och resulterade i hennes egna skuldkänslor, ångest, självhat och succ allt mer självdestruktivt beteende. Matvägran och allt ökande vinkonsumtion. Flera destruktiva relationer.
Hon beter sig normalt, kanske litet omständlig och man tror det är lugnt, men så fort hon får en droppe vin så börjar det! Hon blir snabbt gråtmild, aggressiv, märker ord, lägger sig i samtal, grälsjuk och överhuvudtaget helt vidrig, så olik sig själv så det är fullständigt ofattbart. Hon har fått psykolog samtal, och en massa omsorg, men tydligen allt för mycket förståelse och kärlek. Som anhörig ser man inte alkoholen som problemet förrän det gått för långt. Man vill inte! Det är ju fortfarande min lilla flicka som man vill älska, förstå och skydda. Som mamma har man ju alltid dåligt samvete! Så många samtal och tröstningar!!!
Det har nu succ eskalerat, hon får antidepressiva, psykologsamtal och antabus. Trodde jag kunde känna lugn, men dagen efter hon fått sin antabus så har hon börjat dricka igen.
Trol får hon för låg dos el så har hon hittat knepen.
Jag fortsätter studera alla inlägg här och känner att vi är inte ensamma. Det är bara en dålig tröst när det är som jobbigast!
Det är bara att kämpa på, men snart är jag också helt slut.
Tack för att jag får skriva av mig!

flygcert
mån, 2014-06-16 - 11:38

Från en mamma till en annan så vill jag bara säga att jag känner med dig - ens barn är ju det finaste, vackraste och bästa man har och självklart vill man alltid skydda!
Jag har egentligen inte så mycket att säga, har ingen erfarenhet att dela med mig av och inga råd, men jag ville bara säga att jag känner med dig!
Och vad fint att du kämpar för din dotter, men frågan är hur mycket du kan göra - hon måste välja själv... Jag menar inget illa, och hopaps att du även kan ta hand om dig själv i allt detta!
Kram