Hej!
Min pappa är alkoholist sen säker 20 år tillbaka, även om han inte håller med om det själv.
Sedan 10 år sedan har vi bara träffats iband pga att han blir så arg när han dricker, speciellt om man inte tycker likadant som honom.
Jag pratar knappt med honom i telefon och har inte sett honom på ett halvår, då han alltid gör mig så ledsen och besviken när vi pratar/ses. Idag dricker han varje dag. Tyvärr börjar han bli riktigt dålig och kommer knappt upp ur sängen längre. Jag har så dåligt samvete för att jag inte hör av mig till honom, men jag orkar inte vara en bra dotter... Vad ska jag göra?

Li-Lo

Hej och välkommen Enlitentanke

Den tanke du delade med dig av är allt annat än liten. Tack för att du delar med dig. Din text beskriver en dotter, en person som har modet att sätta gränser och viljan att leva på ett sätt som tar hänsyn till de egna behoven. Du står inför ett dilemma där bilden av "den goda dottern" krockar med den du ger uttryck för. Vad som är rätt och fel i detta är sannolikt omöjligt att definiera. Ett sätt att se det är att en "god dotter" kan vara den person du beskriver: någon som vet vad som är bäst för en själv, någon som lever det liv hon vill. Någon en förälder kan vara stolt över. Jag hoppas att detta forum fortsatt kan vara ett stöd för dig och att andras berättelser kan ge dig möjlighet att se på din relation till din pappa ur fler perspektiv. Kanske på ett sätt som lindrar ditt samvete. Välkommen igen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

... gå på AlAnon-möten, öppna AA-möten och/eller skaffa dig en samtalskontakt!
Det är jobbiga saker du har omkring dig, men du är stark som sätter ner foten och jag förstår att det ändå inte är lätt att vara bestämd...

Kram