MIn underbara älskling har tagit sig ett återfall efter veckor av nykterhet och hoppfullt liv. Han är så känslig och blir lätt ledsen och känner sig oälskad och oönskad på jobbet. Han mår dåligt när folk säger och gör dumma saker. han är van att åka till jobbet och vara en viktig person som alla ser upp till. Nu står han utan stort uppdrag och det var det som drog ner honom i skiten första gången före jul förra året och det tär på honom något oerhört. Då sjunker han och vill ta hjälp av alkoholen, som många andra, för att lindra smärtan.. Men han klarar inte av det längre.....det håller i sig i flera dagar och eskalerar tills han är helt kraschad. Så fruktansvärt hemskt att se.
Han har gått på AA-möten, han erkänner att han är alkoholist men sen tre veckor tycker han att han klarar att ta lite vin, vilket han också gjort, tillsammans med mig till en god måltid. Det är ju det livet jag också egentligen vill ha med honom, det vanliga livet. Det har gått bra men jag har ändå känt en oro och på något sätt har jag velat att han ska krascha igen för att till sist inse att det inte går att fuska. Jag har hällt vin i glaset hans och sagt att jag är orolig att det blir som förr igen men han har bedyrat att det aldrig kommer att hända, nu kan han tänka och han har inte längre något sug. Han känner sig lugn. Jo tjena, nu sitter han avsmälld uppe på en stol i sitt arbetsrum, helt utslagen igen, Jag är förtvivlad och ledsen men samtidigt känner jag "Vad va det ja sa", jag hade rätt, han fel. Som vanligt. Den här gången hade jag verkligen velat ha fel.
Konstigt att jag har känt det här på mig hela tiden de här sista veckorna. Jag visste direkt igår när han ringde att det inte stod rätt till, jag visste direkt jag läste hans sms att något var så fel så fel. När jag väl kom hem från jobbet så var han på toaletten och kom ut och var full. Min värld rasade. Han gick på AA-möte på kvällen och kom hem, vi drack te och allt var lugnt men ändå kände jag att det inte var det. Sov nästan inte alls på natten till idag men han sov och lovade att det ok igen men så kändes det inte. Och så var det inte. Jag kom hem från jobbet och han var full igen. Satt på kontoret och jobbade, sa han, men kom ner och var riktigt full. HIttade ändå ingen flaska på hans rum så förstår inte var han gömt den. Men ibland dricker han så mycket så fort innan jag kommer att effekten kommer långsamt men blir förödande.
Han slocknade i soffan efter att ha sagt en hel del elaka saker. Vet att det är så de gör, alkoholisterna. De menar inte så egentligen, men vad hjälper det. Jag blir lika rädd och ledsen ändå.
Nu är han totalt utslagen....ännu en natt för mig utan sömn.