MIn underbara älskling har tagit sig ett återfall efter veckor av nykterhet och hoppfullt liv. Han är så känslig och blir lätt ledsen och känner sig oälskad och oönskad på jobbet. Han mår dåligt när folk säger och gör dumma saker. han är van att åka till jobbet och vara en viktig person som alla ser upp till. Nu står han utan stort uppdrag och det var det som drog ner honom i skiten första gången före jul förra året och det tär på honom något oerhört. Då sjunker han och vill ta hjälp av alkoholen, som många andra, för att lindra smärtan.. Men han klarar inte av det längre.....det håller i sig i flera dagar och eskalerar tills han är helt kraschad. Så fruktansvärt hemskt att se.

Han har gått på AA-möten, han erkänner att han är alkoholist men sen tre veckor tycker han att han klarar att ta lite vin, vilket han också gjort, tillsammans med mig till en god måltid. Det är ju det livet jag också egentligen vill ha med honom, det vanliga livet. Det har gått bra men jag har ändå känt en oro och på något sätt har jag velat att han ska krascha igen för att till sist inse att det inte går att fuska. Jag har hällt vin i glaset hans och sagt att jag är orolig att det blir som förr igen men han har bedyrat att det aldrig kommer att hända, nu kan han tänka och han har inte längre något sug. Han känner sig lugn. Jo tjena, nu sitter han avsmälld uppe på en stol i sitt arbetsrum, helt utslagen igen, Jag är förtvivlad och ledsen men samtidigt känner jag "Vad va det ja sa", jag hade rätt, han fel. Som vanligt. Den här gången hade jag verkligen velat ha fel.

Konstigt att jag har känt det här på mig hela tiden de här sista veckorna. Jag visste direkt igår när han ringde att det inte stod rätt till, jag visste direkt jag läste hans sms att något var så fel så fel. När jag väl kom hem från jobbet så var han på toaletten och kom ut och var full. Min värld rasade. Han gick på AA-möte på kvällen och kom hem, vi drack te och allt var lugnt men ändå kände jag att det inte var det. Sov nästan inte alls på natten till idag men han sov och lovade att det ok igen men så kändes det inte. Och så var det inte. Jag kom hem från jobbet och han var full igen. Satt på kontoret och jobbade, sa han, men kom ner och var riktigt full. HIttade ändå ingen flaska på hans rum så förstår inte var han gömt den. Men ibland dricker han så mycket så fort innan jag kommer att effekten kommer långsamt men blir förödande.
Han slocknade i soffan efter att ha sagt en hel del elaka saker. Vet att det är så de gör, alkoholisterna. De menar inte så egentligen, men vad hjälper det. Jag blir lika rädd och ledsen ändå.
Nu är han totalt utslagen....ännu en natt för mig utan sömn.

SuzyQ

Han är ännu fullare idag....pratar i tungor, skriker, vrålar och är elak. Så jävla elak. Min dotter har sett honom idag och mår så illa och gråter när hon ser honom. Han spottar på golvet, sluddrar och är hemsk. Möte i morgon bitti med jobbet, det kommer inte att gå. Jag och dottern var och köpte pizza och den fick han ett utbrott över och svär fortfarande om innehållet.
Nu spottar han i soffan och säger en massa hemska saker....att jag är en idiot, att jag inte tjänar några pengar, att han är bäst och en riktig kung. Han kan knappt stå på fötterna och vinglar omkring, nu låste han in sig i sovrummet igen. Det gjorde han igår kväll också så jag blev tvungen att sova på soffan.
Orkade inte gå till jobbet i morse utan kände att jag ville stötta honom att bli nykter och han lovade att det var sista dagen. Och så gick han till barskåpet och drack upp en halv flaska grappa så nu är den slut. Sen tog han en annan sprit som jag är rädd om, spädde med vatten så att jag inte skulle märka. Men han har inga problem inte. Jag dricker för att plåga dig sa han häromdagen. Och det måste jag ju säga att han lyckas med.

SuzyQ

I natt har han varit vidrigt jobbig. Sprungit omkring och yrat och pratat hela tiden. Jag la mig på soffan först men så kom han efter ett tag och sa att han lägger sig på soffan istället. Då hade han inte druckit på flera timmar så tänkte att det är väl lugnt. Men sen kom han till sängen och var helt redlös. Hittade en nästan urdrucken tequilaflask i soffan under kudden. Han skulle vara på viktigt möte kl 10 och behövde åka senast 9 men jag var på mitt jobb och han kom iväg halv 10 begriper inte hur det gått till men. Hela dagen fram till em gick utan att han svarade i telefon eller sms. Då kom det ett sms att han jobbat och var så trött, snart hemma och allt lugnt. Skrev till min son också att allt var bra.
Fick höra av sonen att på påsken då jag trodde han höll sig nykter hade sonen hittat en liten vodkaflaska på bildäcket.Så han smygdrack när jag hade hela släkten här.
Som mina barn säger, att en alkoholist kan tro att han kan dricka litegrann ibland, det är som att ge en knarkare en liten dos då och då. Det funkar inte! Jag tar inte det här längre. Mitt hem ska vara TRYGGT, rent, trevligt och trivsamt. Nu ser det ut som fan men kladdig soffa, nerspottade mattor och golv och hans kläder överallt. Han får städa själv sen om han nån gång blir nykter.
Undrar hur det gick med jobbet. Är verkligen orolig över det. Förlorar han det här stora uppdraget så går han under. Jag vill bli fri. Inga skulder, ingen fylla, inga problem, inga bråk och skrik, inget obehag eller klump i magen. FAN det är så jobbigt.

Mumin

Men det är inte du som kan hjälpa honom. Han måste ta hjälp! Ett så här svårt missbruk går inte att ta sig ur med bara viljestyrka. Han behöver nog avgiftning, antabus och sen rehab och aa-möten om det ska gå. Och han måste vilja det själv.

Känner att trots att man själv tycker man har det eländigt så finns det andra som har det så mycket värre. Min alkoholist och jag har varit tillsammans i 7 år och alkoholen och perioderna har funnits med hela tiden och jag var inte ovetande om detta. För din del då det bara kom efter 16 år utan problem är ju så hemskt.
Tycker du är fantastisk stark som orkar att vara neutral och inte bråka med honom när han är så där full. Jag vet precis hur jag ska vara i teorin, men i praktiken så går det inte. Jag är så jävla arg och besviken och vill ge mig på honom. Vet att det är helt fel väg och att det säkert ger skuld som han säkert ser som en ursäkt att supa vidare.
Efter drygt 3 månader på antabus valde han att börja supa nu när semestern började. Typiskt nog är hans alkoholterapeut på semester. Så nu när hans kritiska tidpunkt kom så har han inget stöd och antabus skulle han ta själv under semestern. Tjena!
Ja jag visste det men har försökt att inte lägga mig i eller vara någon domedagsprofet, men så var vi här igen.
Känner som du att jag kan inte leva i det här längre. Han måste ut. Men är inte säker på att jag kommer att fullfölja mitt hot när nykterheten och ångesten sätter in.
Han ska jobba på måndag, verkar osannolikt nu. Ingen aning vilka sanktioner de tar till nu eller om han får gå.
Nu är han i stan och jag i stugan. Han har sagt i 5-6 dagar att imorgon slutar jag och kommer ner till dig. Får jag komma? Och trots att jag varit besluten att han får reda upp sin skit själv denna gång så har jag fallit till föga och sagt ok kom då. Men i morse ställde han in igen och hade tagit öl när han vaknade. Han hade sån ångest. Så konstigt!
Så nu sa jag att nu vill jag inte att du ringer mig förrän du är nykter och har bestämt att vara det.
Vad gör man för att inte bli så arg? Jag mediterar, kör yoga, pilates, mediterar och försöker känna att jag har det bra, jag är här och nu, men ändå ligger allt detta som ett moln över min semesterhimmel.