Hej. Första gången jag skriver här. Idag har jag sådan ångest som kommer efter en hård helg i alkoholens tecken. En sådan dag då jag undrar hur jag kan utsätta mig själv för det här. Är det värt att tappa sitt flow, inspiration, känna som att man vill isolera sig och inte vilja svara i telefon!? Eller att man vill be alla om ursäkt och ringa och bikta sig till hela familjen. En sån dag då jag känner att det måste bli ett slut på det här, jag klarar inte av ångesten. Men likförbannat så festar man till igen då man känner sig stark och blivit människa igen. Känner någon igen sig? Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta allt utan att det ska bli så långrandigt, ångesten gör mig även rädd och jag har svårt att koncentrera mig och få ner något vettigt. Jag tror inte någon skulle kalla mig alkoholist, tvärtom är jag nog i min bekantskapskrets en av de mer "uppstyrda och förståndiga". Jag fyller mina dagar med aktiviteter, jag har hobbies osv. Jag har dock alltid haft problem med sömnen och ångest sedan jag var liten. Detta har jag försökt hantera bäst jag kan och har tagit hjälp då det behövts. Jag har en svår tid bakom mig pga dödsfall i familj samt separation. Äter en antidepressiv medicin pga det. Tycker dock att jag har slarvat med den för jag har inte gjort mycket andra förändringar i mitt liv, jag vet ju att medicinen bara är en krycka. Jobbet gör man ju själv. Jag är också väääääldigt hård mot mig själv och har svårt att glädja mig åt det jag åstadkommer. Detta har min terapeut sagt till mig. Ja, så som ni kanske förstår är det mer än alkohol jag har att diskutera.
Om jag är på krogen har jag stora problem med att dricka måttligt. Jag dricker mycket och blir jätteberusad. Blir sällan otrevlig utan snarare väldigt kärvänlig, typ alla säger att jag är så snäll osv. Hemma i sällskap kan jag dricka 2 glas vin utan att känna sug efter mer. Jag har ett jobb där det flödar alkohol. Jag har festat mycket i mitt liv. Min taktik har varit att inte dricka mellan festerna, allt eller inget så att säga. Jag får numera sådan ångest att det kan ta dagar att återhämta sig, det spelar ingen roll om det är så att jag vart världens bästa kille, inte gjort en fluga förnär osv. Ångesten är där ändå. Om jag dricker 2 glas vin hemma i sällskap är det inte alls likadant. Jag vet inte om jag är beroende av alkohol, men jag vet säkert att jag har ett osunt förhållande till den. Jag är väldigt introvert, jag vill inte befinna mig på krogen utan att ha alkohol i kroppen, jag brukar tillomed säga att efter några öl så är jag en bättre människa. De blir det så mycket lättare för mig att socialisera osv. Jag känner att jag är less på kroglivet, jag vill ha mer substans i mitt liv, jag villl förändras, jag vill få tillbaka orken att jobba med mig själv och mina sömn och ångestproblem. Jag kanske är deprimerad men jag har inte geisten att ringa upp min husläkare, som jag inte ens känner och få hjälp, jag har inget förtroende.
Jag skulle vilja lära mig dricka måttligt, eller sluta helt:
Positivt
1. Min ångest skulle inte vara lika stark
2. Man blir piggare och mina sömnproblem blir bättre
3. Jag blir mer inspirerad då det inte festas
Negativt/svårt
1. Alla jag känner dricker
2. Samma i min familj
3. Vad ska jag göra då alla festar osv
Det här är ju egentligen bara att skrapa på ytan av allt jag skulle vilja berätta, men det var ett steg i sig att skapa ett konto här idag och skriva.
Tack för att ni lyssnar, kram på er!