Det här är inte längre min aktuella tråd. Min finns nu i kategorin "Det vidare livet".

Hälsningar Ebba.

Du har tagit det svåraste steget, att erkänna dina alkoholproblem. Du har mycket att leva för, dina barn och dig själv. Man kan ta sig upp ur skiten men man behöver hjälp, jag vet. Öppenvård eller någon att prata med. Familj och vänner förstår tyvärr inte detta med alkohol. Jag har varit i botren men tagit mig upp och det klarar du också. AA är faktiskt en bra grupp att komma till. Trevöiga människor som har svårt med alkoholen. Är inte gamla människor som sitter på bänken. Medicin för att inte kunna dricka?

Ebba

Hej och tack! Jag är ganska ung (30) och gick till AA redan när jag var 25 och finner nästan inga ord för hur fint det var och hur mycket det gav mig. Sen flyttade jag och trodde allt var bra men nej. En gång alkoholist... Har nu druckit i tre år och i helgen spårade det ur totalt. Jag är yr. Idag är första dagen jag ser lite hopp och nu ska jag söka upp AA igen. Alkohol ska inte få knäcka mig. I söndags var allt jag tänkte: jag ser ingen annan utväg än döden.

Kämpa så går det. Jag äter antabus nu så jag kan inte dricka. Druckit på antabus en gång och höll på att dö. Smart va? Alkoholen ställer till med mycket skit och vi som har sjukdomen måste försöka att behandla den med allt. Starkt att hå på AA. Jag skämdes när jag kom dit men skrattade när jag gick därifrån. Vilka härliga människor. Samma sak hsr de gjort som jag. Smygdruckit, gömt sprit kan skrtta åt det idag. Du är inte ensam om fetta men jag vet hur du känner dig. Skam och skuld är inte kul.

Promille

Klistrar in detta här också (så du säkerligen läser det)

Ebba! Hur känns det idag. Såg att vederbörande bett om hjälp att radera sitt konto/tråd. Förhoppningsvis kommer denne tillbaka i syfte att helhjärtat bli nykter. Tänker på dig.

Sovit länge - som en stock inatt. Men såklart fortfarande trött:-) Dag 7 idag. En vecka! Det var nog 1,5 år sedan sist. Kram!

Ebba

Det som skrevs har påverkat mig väldigt illa och jag mår väldigt dåligt av det, det var verkligen som gjort för att få mig rädd.

Jag är inte heller säker på att det är alkohol eftersom att språket i det hotfulla blev så annorlunda och helt utan stavfel.

Jag är rädd om mig nuförtiden och det sista Jag vill är att vara rädd dag som natt.

Det sista som skrevs tolkar jag som inte ett ord någonstans, inte ens här och jag får en känsla av att vara bevakad då vem som helst kan se vad som skrivs - något jag tycker är bra för det gör att alla kan läsa och få fin hjälp av alla som skriver här.

Tidigare i mitt liv har jag varit hotad och den tiden var fruktansvärd och såklart är jag ärrad men det som skrevs här är inte okej någonstans och OM man har problem med alkohol och pga det skriver sånt där påverkad så är det inte okej ändå.

Jag vill men känner inte att jag törs skriva mer på alkoholhjalpen eftersom att det som skrevs "där" har påverkat mig så att jag känner rädsla, oro och otrygghet.

Ni här är underbara och det bästa som har hänt mig i min kamp mot alkohol och att finna mitt härliga o friska jag igen, jag har med mig era ord och erat kämpande hela tiden och det ger mig verkligen styrka.

Men jag vill inte vara rädd och jag blev och är rädd.

Jag kommer iaf läsa era inlägg och få styrka, jag hoppas att rädslan går över så att jag kan skriva igen för det är givande.

Dricka tänker jag då absolut inte!
Jag ska försöka ta mig till något AA-möte
Tack Promille, Zelda, konstnären och alla andra fina!!!

/ Ebba, 100% skör 100% stark 100% nykter

Ebba, jag har också läst tråden nu. Jag har gåshud över hela kroppen och gråter. Allt jag ser är en rädd liten pojke som har en alkoholiserad pappa. F-n vad illa jag mår. Om man kan läsa det han skriver och fortfarande tycka att det är ok att dricka... ja då vet jag inte... Måtte han inte köra ihjäl någon i Jönköpingstrakten, utan få hjälp. Men det här är EN person. Fatta hur många fler det finns som mår så här dåligt. Panikångesten lyste i eldskrift.

Ebba du gjorde absolut inget fel. Fortsätt skriv. Fortsätt vara du. Låt för allt i världen inte detta bli en anledning till att dricka. Låt inläggen vara en varning om vilken enorm skada som alkoholen gör. Jag skakar i hela kroppen... Och mig är det ju inte synd om. Jag kan stänga av datorn. Men vad gör alla barn och anhöriga...?

Fattar verkligen att du mår dåligt. Men nu går vi vidare. Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.

Stor kram till dig

Nu läste jag att du inte tänker skriva mer! Nej! Det blir ju som att låta alkoholen få vinna över dig! Du är du och har inte gjort något fel!

Jag har också varit hotad. Ordentligt. Vet att man blir ärrad som få... Men den här personen kommer aldrig få veta vem du är och kommer aldrig hitta dig. Dessutom kommer han nog inte ihåg det. Du träffade en nerv hos en full person som slog bakut. Men det ska väl inte få stoppa din resa!

Promille

Förstår din känsla Ebba! Men stanna kvar med oss! Du "känner" ju många här - som du inte behöver oroa dig över. Som du kan stötta och som kan stötta dig. Man får bara vara lite varsam tänker jag. Varma, varma kramar!

Avslutat konto

Åh, vad jag känner med dig Ebba. Du hade dom allra godaste intentioner när du skrev ditt inlägg. Syftet var bara att hjälpa . Det vet vi alla här. Stanna kvar! Varma kramar

LillPer

Kära Ebba,
Jag satt inne och läste igår kväll och såg ditt oroliga meddelande och undrade givetvis vad som skett. Kollade in på sidan du hänvisade till.
Det är bara att stämma in och hålla med Muränan, Promille, Fredde, Patetisk och alla andra som vill ha dig kvar här.
Det var troligen en sjukt full och extremt ångestfylld människa som skrev dessa rader till dig, eller kanske till oss alla? Han misstolkade precis hela din poäng och fattade inte bättre. Är man så dyngrak så blir orden precis vad man vill att de ska bli när man läser dem. Troligen fick han med sig små fragment som kopplades ihop på ett märkligt vis.
Det finns inte en chans i världen att någon ska kunna nå eller finna dig här om man inte lämnar ut personliga uppgifter som email, telefon eller Facebook grejer.
Visst blir det otrevligt, men jag tror att personen i fråga mår betydligt sämre än du idag.
Stanna kvar och skriv för det uppskattar vi alla väldigt mycket.
Kram LillPer

Vickan69

Blev orolig också men lyckades inte hitta tråden och inte nu heller. Har läst allas uppmuntrande ord till dig i olika trådar. Hoppas att du kan vara kvar. ( har förstått att det var skrämmande som någon skrivit riktat mot dig..)

Ses igen, hoppas jag

Det här är forumets stora akilleshäl, vi som söker stöttning i våran kamp emot alkoholen får en otrolig hjälp här.
Men som flertalet tidigare händelser, forumet är ingen plats att skriva på när man är påverkad av alkoholen.
Det blir fel, intrycken feltolkas, svaren blir konstiga, feltolkas igen, alkoholen gör oss korttänkta, snarstuckna och övermodiga.
Efteråt blir man ångerfull, ändrar och raderar innehållet, skäms och vill som vanligt "försvinna" och fly slagfältet med att t.ex avsluta kontot.

Alkoholen visar sig från sin rätta sida, som vanligt, den förändrar oss och skapar konflikter utan någon egentlig grund.
Ingen engångshändelse, utan det sker kontinuerligt hela tiden med de flesta som har problem med sitt drickande,
Man tror att man är unik på något sätt, men jag ser det som en normal sjukdomsutveckling av just...alkoholen.

Det är märkligt hur en en ganska så lättsam social dryck med tiden ändrar personligheten till en tung och beroendeframkallande drog.
Med tillräcklig mängd och tid, så kommer vi till det vägskälet, allihopa.
Vi tror vi är ensamma om vårat egna problem i hela världen, när nästan vartenda en av oss genomlider samma sorts kval.

De sämsta man kan göra är att vara en quitter, vara överkänslig för kritik och ge upp, motgångar sänker oss och övervinner oss.
När det borde vara precis tvärtom, ju mer stryk den ger dig, desto hårdare försvarar du det du tror på, övertygelsen.
Likväl som den som gav dig kritiken, också borde vara kvar på forumet, för sin egna skull, inse sina begångna fel och fortsätta sin väg på nykterhetens bana.

Att våga säga förlåt och och inte fly fältet med näsan hållen högt i luften, det är ett falskt övermod.
Jag gjorde fel, sorry...borde vara så enkelt, jag kan alltid bättra mig, förändra mig, ta nya banor...

Ta ingen skit! , en mening som myntades i ett barnprogram för många år sedan, så sant även för oss vuxna.
Ge ingen skit!, borde ha varit en lika viktigt uppmaning, att alltid kunna respektera andras viljor.

Men min önskan Ebba, är att du stannar kvar på forumet och fortsätter skriver,
för din skull,
min skull
och alla andra på forumets skull.
Dina rader har betydelse, utan några inlägg skulle detta inte vara ett....forum.
Det är ju faktiskt vi som skapar det och sätter samvaron här, själva portalen är verktyget, det vore som en tjock bok utan bokstäver.

Om okvädningorden får härja fritt, och ingen säger ifrån, då får ondskan sitt fäste och miljön känns obekväm.
Stora arga ord visar hur små vi egentligen är som rädda personer, små vänliga ord visar på ett stort hjärta och en inneboende styrka.

Tillsammans är vi starka, även mot alkoholen, som i små doser gör oss sociala, men bryter ner oss i större mängder.
Har den väl fått sitt fäste blir vi inte immuna, utan tvärsom överreagerar på något som vi tror på är en normal mängd alkohol,
Men den släpper bara lös helvetet inom oss, spärrarna brister och vi återgår till vår forna konsumtion, en överkonsumtion.
Vi finner olika lösningar vid varje tillfälle att försöka oss på att kunna dricka igen, men vem är det vi lurar?

Bästa vännen knuffar ner oss ifrån ättestupan igen, men inte gör han väl det nästa gång, va?
Kanske petar på oss för att reta oss lite, men vad vi inte ser är sparken herr alkohol laddar bakom ryggen med.

Vi behöver varandra att berätta våra livsöden inför, i vått och torrt, i med och motgång, for better or worse...

Berra

Ebba

Tack för att ni ger av er själva.
Tack för att ni har slutat att dricka, kämpar och istället (bland annat) skriver på det här forumet.

Ni har nu hjälpt mig att övervinna den förlamande rädslan, era tankar (ord) fungerade som en spade som spadtag efter spadtag gjorde det lättare för mig att andas och se ljust.

Nu planerar jag att starta en ny tråd där jag kan skriva av mig, där det tråkiga som hände inte är det första man/jag får läsa om man läser.

TACK.

/Ebba, som ni har hjälpt att må bättre.

Avslutat konto

Ebba
Säger somPromille, kul att du är här. Du behövs!
Kram

Avslutat konto

Ebba
Säger som Promille, kul att du är kvar här. Du behövs!
Kram

inte inne här så ofta numera så jag har inte koll på vad som skrivits om/till dig Ebba. MEN.....alkoholen är listig, falsk och stark och under påverkan av den blir livet så snedvridet.
Du har tagit beslutet att fortsätta skriva här och jag hejar på !! Du behövs här och du gör framsteg samtidigt som du hjälper oss andra förstå hur det fungerar. Flera har sagt uppskattande ord om dig och det väger tyngre än nån illvillig som bara vill ont. Kärlek väger alltid tyngst och räcker längst.

Sköt om dig !

Kram !½!

Ebba

Ja du Adde, som jag har funderat över det som skrevs. Var bara glad att du inte läste det. Jag tolkar det som något som skrevs i en psykos. Inläggen togs bort av Alkoholhjälpen efter anmälningar och jag har innerligt önskat att de inte bara lämnade det därhän utan tog ansvar, om de har något ansvar i ett försök att hjälpa personen. Jag tror att personen i fråga faktiskt läser nästan allt som skrivs i forumet, det tyder på det i orden i personens inlägg.
Vill inte skriva mer om det för jag är fortfarande skärrad och rädd.
Om du som skrev det läser det här: be om hjälp innan det är försent. Alla som har skrivit till dig här vill att du ska må bra och inte skada dig själv eller någon annan.