Hur hanterar ni som druckit dekadenta förebilder. Själv har jag alltid gillat dem som vart lite på halvluffen i filmer. Man kan tycka att kändisar som Persbrandt eller hela den uppsjö av kändiseliten som lever hårt är fascinerande fastän man vet att de mår dåligt.
Jag har även problem med att jag tycker att människor som är lite törstiga kan vara mer min typ när de är nyktra (alltså vanliga människor).
När man slutar dricka som många av er har gjort, vänder det där då bara ? Att han den där sköningen som är lite för törstig i boken bara blir patetiskt medan den där absolutisten blir en hjälte.
Det här är också något som påverkar oss jämt i vardagen och även om man själv har ett problem är det inte lätt att bara sudda ut vad man gillat innan. Typ jag kan inte kolla på Sons of Anarchy för det gör mig sugen på att dricka eller att man måste tycka att Matthew McConaughey:s karaktär i True Detective suger för att han dricker för mycket.
Visst, det är inte bra när alkohol är sån hemsk drog för många att det förskönas i tv-serier och filmer men hur ställer man sig till det då ?