Efter varje helg bestämmer jag att jag inte ska bli sådär full.. Men likförbannat blir det alltid snedsteg, minnesluckor och extrem ångest.. De är som jag lever ut mitt alter ego på fyllan och jag kan inte hejda mig. Dricker oftast 2 dagar varje helg, Även när jag jobbar. Går bakfull till jobbet, mår skit. Men kan inte sluta!! vill ha ruset, vill ha roligt, vill inte sitta hemma.. Varit singel i 1 år efter ett flerårigt förhållande. Lyckades hålla mig borta från alkohol relativt bra under dom åren, var en riktig "rebell" i tonåren dock. Nu har drickandet sitt grepp om mig igen, ingen förstår att det är rätt allvarligt för jag ljuger och säger till familjen att jag inte dricker så mycket. Min mamma börjar bli riktigt orolig och då blir jag förbannad på henne. Hittar ursäkter till att få ta några glas vin mitt i veckan, slutar med att jag blir full, hör av mig till gamla ex, nya killar, gamla vänner. Skämmer ut mig något så förbannat!!
Min pappa är alkoholist, livrädd för att bli som honom.. Egentligen vill jag inte ha de såhär, men det är en ond cirkel. Jag bestämmer att jag ska ha en vit månad men när helgen kommer så vill jag bara dricka igen..Tar så dåliga beslut på fyllan och folk blir arga på mig, orkar inte det.. Tänker på de hela tiden vad alla tror och tänker om mig och mår dåligt.. Vill bara få vara glad och få må bra!