Min sambo smygdricker.
Inte varje dag, men det har eskalerat rejält sista tiden.
Vi har barn som är ganska små. De reagerar också på när han dricker.
När han har druckit så tänker jag att så här kan jag inte ha det, vill jag inte ha det längre!
När han sen är nykter så tänker jag att det är väl inte så farligt, säkert jag som överdriver.
Dock så kan jag inte slappna av, går ständigt på helspänn för att försöka se om han druckit eller inte.
Går ständigt och letar burkar eller annat som han kan ha druckit av. Är så less på detta!!!
Älskar honom, men det har hänt så mycket de senaste åren som jag inte vet om jag kan glömma,
försöker men det är svårt... Så jag har svårt att ge relationen en helhjärtad chans, och det är ju inte schysst mot någon.
Men ändå så kan jag inte bryta mig loss. Vrider och vänder på allt, och tänker att jag nog överdriver allt, är nog inte så farligt....
Känner mig så orkeslös och vet inte hur jag ska göra, vet bara att varken jag eller han mår bra i detta....
Ville bara skriva av mig lite, har läst några trådar och känner igen mig i mycket...
Men många har det också mycket värre än mig och jag tänker återigen att jag nog överdriver... För han dricker ju inte varje dag...
Kram till er alla