Hans drickande har gått upp och ner. En gång var han nykter i över tre månader. Nu känner jag sedan i förrgår som att han letar anledningar att dricka. Jag orkar inte fler återfall!

Jag har stått ut med återfall och deliriumpsykoser, bråk och skrik så mycket nu...

Idag var han med en vän och vännen vet att han har problem men de gick ändå ut på krogen. Han kom hem och stank öl och sprit. Vem vet hur mycket han druckit... Sen ramlade han ur sängen över hunden ochspydde ner hela golvet och undertecknad har fått stiga upp igen, torka upp,
Gå ut o slänga sopor och försöker somna om trots klumpen i magen. Nu har jag registrerat mig här.

Jag vet att han inte kommer minnas detta imorgon. Och när jag återberättar min natt kommer han tycka jag överdriver och så kommer det bli bråk.

Han har köpt hem alkohol och vi ska egentligen på konsert imorgon. Jag ska säga att han får gå själv, jag tycker inte det är kul att gå ut med nån man måste ta hand om sen. Det kanske låter egoistiskt men...

Jag orkar inte gråta mer.

Du ska veta att du är långtifrån ensam i din situation. Läs i de olika trådarna här så kommer du att känna igen dig.
Så bra att du börjat skriva här, det är kanske det första steget du verkligen gör för att förändra din situation? Det är inte ett dugg egoistiskt att inte gå med på konsert och utsätta dig för oro och obehag. Det är ett val för ditt eget välbefinnande och det har du tveklöst rätt till! Vi är många som genom att läsa och skriva här hittat vägen till ett värdigt liv, mot tillfrisknande från medberoende. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen dig och fortsätt skriva av dig!

Äntligen börjar det talas mera öppet om det lidande som drabbar anhöriga och vänner runt de som missbrukar. Serien Djävulsdansen på TV är ett lysande exempel, hoppas du såg i tisdags annars kan du se på play. Läs också Carina Bångs blogg Information och stöd till medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/ och gå gärna till Alanon.

Du är på rätt väg! Kram och välkommen! / mt

Vilse i pannkakan

Men precis som mt säger kommer du att upptäcka att du är allt annat än ensam om du läser och skriver härinne. Det har varit en otrolig hjälp för mig. Vi har bara kommit lite olika långt på våra resor och vissa är beroende istället för medberoende. Allas berättelser är intressanta och ger perspektiv.

Just nu har du det tufft, men du kan bara hjälpa dig själv i det här läget. Jag har också varit där, torkat upp spyor och sett till att inte barn, övriga nära och bekantskapskrets, kollegor etc ska märka något. Och därmed har jag sett till att han kunde fortsätta supa och bete sig illa. Det är en jättejobbig insikt, men när man väl kommer dit blir man starkare.

Fortsätt att skriva och dela med dig!

Jag vet attd et inte är lätt... Så många gånger som jag bestämde mig, där och då - mitt i natten så bestämde jag mig tusentals gånger för att det fick räcka och att jag skulle stå för det, men sedan kommer det bra, snälla, fina och ångern tillbaka i alkoholisten och då backade jag - ända tills nästa gång, en månad senare, elelr en vecka senare, eller rentav nästa kväll...
Du är inte egoistisk - vem ska tänka på dig om inte du själv?? Du har rätt att göra så att du får det bra, så att du får känna lugn och trygghet - du är värd bra saker!
Kram

Hej ensam, tyvärr är du inte ensam alls om detta. Du och många framförallt kvinnor får lida för sina mäns supande. Din man behöver hjälp med sitt missbruk och fu behöver ha stöd som medberoende. Ett steg har du tagit, att komma hit. När din man nyktrat till skulle jag om jag vore du ställa ett ultimatum. Du eller dricka.

det har ett särskilt värde för oss medberoende med en röst som ger stöd från "andra sidan". Jag stöder också helt kravet på nykterhet men med en liten varningssignal: ställ inget ultimatum förrän du är helt säker på att du kan genomföra det, dvs lämna, både praktiskt och känslomässigt. Det praktiska handlar om att ha nånstans att ta vägen där man kan en tid tills man hunnit ordna något eget. Det känslomässiga handlar om att vara "färdig". Läs här så ser du vad jag talar om. Kram och hoppas du har en lugn och bra kväll! / mt

Naturligtvis ska man klara av ett ultimatum själv annars så sårar man sig själv. Har du pratat med din kille om att hans dryckesvanor oroar dig? Vad säger han om du tar upp detta med honom? Vi som dricker har alltid löjliga undanflykter även om vi vet att vi sårar, skadar och förstör. Sjukdomen gör så med människor.

mucic

hej
jag är ny här , men ville bara säga att jag känner igen klumpen i magen... sova bredvid en alkoholluktande person som man älskar är bara för jävligt.
Jag är ihop med en kille som har problem med drickandet, när han väl börja så dricker han tills han blir full.
Vi har känt varandra sedan många år tillbaka, varit ihop under tonåren och nu har vi hittat varandra igen. Vi älskar varandra, men jag känner att alkoholen tar över och kärleken dör... han drack i lördags och trots bråk på kvällen och på söndag morgon, så tar han sig några glas på söndag igen... då undrar jag vad tänker han på?? vart finns jag i hans bild, i hans värld... det finns betänketid innan man tar glaset i handen... vi hade ju ett bråk på morgonen pga. hans drickande och han dricker igen....
jag förstår bara inte??!! jag har stuckit iväg flera gånger men han har lyckats få mig tillbaka , vi älskar ju varandra... nu har jag inte träffat honom på 2-3dagar och då får man ett sms med "tack för hjälpen" visst har han sagt att han vill sluta och att det är lättare med mig men jag ser ingen vilja...
vet bara inte vad jag skall göra... detta är mitt fösta steg, att skriva.

Alkoholister är stora egoister och är det pga sin sjukdom. Man måste vilja kapitulera inför alkoholen och inse sina bekymner.

Mittendaliv

Välkomna hit och vad bra att ni funnit varandra i samma tråd. Forumet var det enda stället där jag ärligt vågade berätta om min situation. Jag hoppas ni kan finna lika mycket stöd och hjälp här som jag har gjort. Mitt tips är att fortsätta skriva här.
Ni är långt ifrån ensamma. Försök att inte lägga er energi på att förstå alkoholisten utan på ta hand om er själva. Det är inte det minsta egoistiskt.

mucic

Tack Mittendaliv och aeromagnus! Nu sitter jag här i mitt hem, dricker mitt kaffe och läser lite i forumet..... det har gått en vecka sen jag och min kille bråkade... jag har undvikt honom några dagar, under de dagarna (sön-ons)har han druckit.... Vi råka träffas i mataffären på onsdag kväll , vi bor i samma område och jag märker direkt att något är fel.... vi går ut från mataffären efter att vi har kallpratat lite, det gör ont i mitt hjärta....och jag håller på att glömma allt som har varit, all bråk och frågar hur han mår. Då svara han med höjd röst "ser det ut som att jag mår bra, tycker du att jag ser bra ut" vi skiljs åt.... då ringer han till mig och ber om ursäkt att han höjde rösten... berättar för mig att han har druckit dessa dagar och att han kan inte låta bli så fort han dricker "lite" då är han fast.... jag hör gråt i halsen och han skärper till sig och säger att det blir bättre. Han känner sig ångerfull. Det blir inte bättre tänkte jag och säger det till honom... efter 10 dagar är du där igen och jag orkar inte vara där , samtidigt säger jag att det finns mycket på internet där man kan läsa, jag nämnde alkoholhjälpen.... som alltid tyckte han att han inte behöver det utan att han kan fixa det själv MEN jag vet att han kommer att falla dit igen och jag mår kass nu... skulle egentligen till honom igår men kunde inte, har lipat ihjäl mig... jag är fast i samma cirkel i 2,5år så här är det jämt... han dricker, jag blir sur, jag sticker, han är nykter i 10 dagar, jag är tillbaka hos honom och så går det runt..... jävla skit , ursäkta språket.... Är jag dum, vad är problemet??

Din fd kille har inte kapitulerat inför a utan tror att han kan dricka normalt. Tyvärr så spelar det ingen roll vad han läser eller vad du säger till honom. Han har ju infa problem direkt. Hur ska man hjälpa någon som kan fixa a själv? (Läs detra med ironi).

villveta

Jag är här hela tiden , många veckor tillbaka . Jag skriver ....oftast läser jag .
Välkommen !
Det du skriver är det jag har upplevd och upplever hela tiden. Det är en ond cirkel :( .
Själv ställde jag ultimatum - jag eller missbruket och gick därifrån....men jag var inte färdig.....mina känslor var kvar och det jag sa till honom var bara orden .. Ville se reaktion och det ser jag - han väljer att dricka och vara själv.
Nu lider jag oerhörd mycket. Han ringer inte , skriver inte ...Så är det bara :(.
Jag är sjukskriven några veckor till och vet inte när jag kommer ifatt mitt liv igen .
Rädda dig själv för honom kan du inte rädda hur mycket än du skulle vilja göra det . Han måste vilja vara frisk själv , han måste inse det själv som alla andra skriver till dig här . Rädda dig <3

mucic

Tack för era goda råd, tack för att ni skriver tillbaka.... kärlek och alkohol ingen bra kombination :))) känns som att jag mår bättre idag... när jag skrev för 3 dagar sen, var jagförvirrad i huvudet, kunde inte tänka klart....
Jag träffade honom igår , han drack inget... och jag berättade och sa allt vad jag känner och tycker (utan att höja rösten men tårar fanns det) det gick in på honom från ena till det andra örat...han tyckte jag koncentrerar mig på det negativa och att jag har stuckit för många gånger... inte konstigt han dricker för ofta....
då sa han att jag skall göra vad som är bäst för mig, och om jag inte trivs så skall jag inte stanna hos honom... ok!?!? MEN dra mig inte tillbaka då svarade jag ganska snabbt och låt mig leva mitt liv..... okej då ställer jag mig upp och går därifrån försiktigt utan bråk som vanligt folk....
dåååå säger han skall jag ringa dig imon för en promenad... -nej säger jag nu går vi vidare... då avslutar han det hela "jag ringer dig imon"
varför kan han bara inte lämna mig i fred... det är också ett problem jag måste stå emot. Efter det var jag med min familj där jag hämtar all min trygghet och kärlek. ♡♡♡
Trevlig andra advent. Villveta - var stark.

villveta

Hej igen.......undrar om din kille är min kille.....för min har sagt samma ord i samma situation . Läskigt !!!!!
Jag satt framför honom som du - " Du koncentrerar dig bara på mina negativa sidor .....du har lämnat mig för många gånger " .Blablabla.
Vill han ge dig en dåligt samvete ? Tror det .
Ha en fin dag och tänk till igen . Kram

Genom att skylla allt på sin partner så slipper han ha fokus på sig själv. När du/ni/jag säger till alkoholisten att han gör fel, påtalar att han dricker för mycket osv så är det ju väldigt behändigt att lägga över all skuld på dig/oss/mig för då tystnar vi ju för en stund och tror att det är vi som gjort fel, börjar rannsaka oss själva och tänka på att det är ju ändå rätt synd om alkoholisten som har en så tjatig och många gånger gnällig och missnöjd partner, och vi fastnar ju gärna i tannefällan "jag överdriver nog, det är ju inte så ofta/så mycket han dricker och han mår ju inte riktigt bra" osv osv och så stannar vi ett tag till och låter honom hållas... Typ.
Och det är ju genom oss det på många sätt fungerar - vi är skyddsnätet som skyddar, upprätthåller fasaden, styr upp allt praktiskt osv. Det låter kallt och hårt, men det bästa man kan göra är att lämna, det behöver inte vara över för alltid, men då måste alkoholisten välja väg. Alla våra hot är ju tomma hot, tills vi faktiskt genomför dem och ställer allt på sin spets. Då förstår alkoholisten allvaret och måste göra ett val.
Läser det jag skrivit och känner mig kall som sten, men jag känner så väl igen mig. För min del lämnade jag inte bara en kallblodigt utan också en psykiskt misshandlande man. För mig är det över, men det behöver behöver det inte vara för er. MEN en sak har jag lärt mig - lita alltid på magkänslan, alltid, alltid! Tvekar du, känner du oro, tänker du att det är något märkligt, så lita på din magkänsla - din magkänsla leder dig rätt om du bara vågar lita på den!!
Varma kramar till er båda, villveta och mucic.

villveta

Goa fina Flygcert ......Tack för det du skriver. Jag har lämnat allt nu bakom mig . Det finns bara små små saker som " svider " i själen .
En känslomässigt misslyckande. Jag strider emot ! Har tagit alla kort på oss två eller honom, jag vägrar att prata om honom med våra vänner ......Ja , jag har suddat bort allt som har med honom att göra !!! Varför ? För jag mår inte bra av detta och jag måste komma upp till ytan . Jag är värd mer än att sitta och gråta över mig eller honom. Livet är inte slut och ärligt sagt så tycker inte alls synd om honom heller.
Hör nu Mucic-han är inte värd din förtvivlan och tårar. Må dåligt nu och ta den tiden att bli ledsen och sedan vänd dig om och gå och möt det riktiga livet igen .
Önskar er en lugn kväll.