Hej, jag är en man på 23 år och jag tror att jag har, samtidigt som jag tror att jag inte har, ett problem med alkohol.
Jag vet att jag tidigare har haft problem med depressioner och självskadebeteene, Fram tills för lite mer än ett år sedan så bodde jag kvar hemma hos mina strikt protestantiska (religiösa) föräldrar. Under den tiden så var jag på sin höjd full en gång i månaden full med mina bästa vänner på en fest där jag kände näst intill alla som var där, visste att jag var trygg utifall jag skulle bli för full och så vidare. Redan då kände jag att alkohol var en mycket trevlig vän som erbjöd sinnesro och mod, när inget av tidigare nämnda fanns.
Ett av mina problem är att när jag är full utanför min egen lägenhet så är det som att jag tävlar med någon om att bli full först. Jag vet helt enkelt inte hur man beter sig på krogen eller på fest utan en burk, flaska eller tetra i mungipan, ständigt drickandes eller sippandes. Detta brukar oftast (som tur är) sluta med att jag går hem när jag känner att jag blir för full, och antingen spyr, eller sover ut det.
I början av september förra året så fick jag jobb och flyttade till annan ort cirka 20 mil från närmsta släkt vilka innebar att jag kunde vara full när jag ville.
Till en början så var det bara några helger (vilket ledde till många, vilket ledde till varje helg), jag har ett kontorsjobb så fredagar och helg firas naturligtvis med hög stämma. Jag gick på bolaget och köpte en liter vin när jag kände för det.
Ett par månader senare så blev det (pga tolerans och sug efter ett bättre rus) att jag köpte en 3-liters box när jag kände för det. Tre liter är ju tre gånger så mycket som en liter och dessutom billigare än att köpa 3x1-liters tetror.
Vintern kom och jag blev deprimerad och drack allt mer. Av någon anledning så är jag välsignad med att inte bli bakis av vin (förutom rött vin) så jag klarade och klarar fortfarande av jobbet utan problem. Visst, jag var lite seg på förmiddagen, men inga serösa bakfyllor direkt. Vet inte om det var på grund av alkoholen eller mörkret och kylan av vintern som jag mådde väldigt dåligt under vintern, men det gick lite för långt.
Så jag tog det lugnt ett tag och med hjälp av ett fåtal goda vänner och vårens ljusare dagar så mådde jag bätte. I början av sommaren träffade jag t.o.m en tjej som jag verkligen föll för och mådde otroligt bra av. Det höll dock bara ett tag då hon var förlovad och hade barn med en annan kille som behandlade henne som luft och ingenting.
Efter att denna kortvariga lycka tog slut så blev det mörkt ett tag igen innan jag fick tillbaka en väldigt god kontakt med en person som numera är min absolut bästa och närmsta vän, som är anledningen till att jag är kvar på denna jord. Jag gick vidare från allt vad som heter kärlek och lust, mådde bra ett par månader innan det blev höst och allt började bli mörkare igen.
Någonstans här fick jag ett slags uppvaknande när jag en kväll hade blivit mer påverkad än vanligt och vaknade dagen efter i panik, visste knappt vem jag var eller vart jag var, i mitt rum med ett blodigt rakblad och en bit röd näsduk på mitt skrivbord.
En av mina vänner som påstått sig haft problem med alkohol tidigare lovade dyrt och heligt att jag hade ett problem jag behövde ta tag i och lovade att dra mig till ett AA-möte.
Detta skedde såklart inte för hen var upptagen med annat, så jag blev kvar i min avgrund av dålig självkänsla, dåligt mående och ett eventuellt beroende.
Hösten kom, hösten gick och lämnade ett mörker kvar över kvällarna. Nu är det nästan mitten av november få saker har ändrats.
Halloween-helgen innebar såklart firma-fest så det blev alldeles för mycket på fredagen, lagomt på lördagen, återsällare (och lite till) på söndagen. En (eller sju) återsällare på måndagen hanns också med.
På tisdagen hände något alldeles underbart, min bästa vän och jag har kommit överens om att laga god mat och njuta av den varje tisdag, vilket är en stor anledning att hålla sig nykter.
Onsdagen gick dock sämre, jag hade ju ändå alkohol kvar i kylen och det är ju dumt att låta saker i kylen bli gamla. Så både onsdag och torsdag gick bort i alkoholens tecken utan större problem.
Jag hade bestämt att detta skulle vara en vit och torr helg då förra helgen varit riktigt jobbig för (mest) kropp och själ), så på fredagen byttes vinet bort mot saft och läsk. Tråkigt nog så var nästan alla bekanta borta på festligheter annorstädes på fredagen, så den var väldigt grå och tråkig.
Lördagen var tänkt att bli vit och torr men blev tyvärr väldigt blöt. Jag vaknar upp, inser att jag känner mig mer bakfull än efter en riktig brakfylla trots att jag har varit nykter, så jag fortsätter som en vanligt lördag med att köpa hem pizza och inhandla lite godsaker från ICA. Strax efter lunchtid så känner jag mig mer än vanligt sugen på alkohol, så jag övertygar en vän att vi måste på bolaget och inhandla förnödenheter.
Som tur är så finns det fest i närheten, vi hamnar där och konsumerar en hel del samt lyckas dygna för första gången på flera år. Söndagen går åt att reparera sitt sinne och sin själ med mycket vätska och en del alkohol (alla behöver väl återsällare?)
Idag är det tisdag och både idag och gårdagen har gått åt i alkholens tecken. Igår var för att återställa vätskebalansen sedan helgen, idag vet jag knappt varför jag dricker. Det är ju trots allt tisdag och jag har alkohol i kylen?
Jag känner inte att jag har ett problem då varken ekonomin, jobbet eller relationerna lider av detta, men pga tidigare erfarenheter så känns det ändå som att jag behöver hjälp, och skulle må mycket bättre.
Jag känner inte att ett AA-möte skulle hjälpa särskilt mycket då jag allmänt är väldigt dålig på att i ord berätta om mina problem, för mig så är det mycket enklare att berätta och förklara saker i skrift.
Med vänlig hälsning,
alldeles för full på en tisdag.