På senaste tiden har livet börjat spåra ur mer och mer, känns som jag sakta är på väg tillbaka dit allt började, och dit vill jag inte. Men på senaste tiden är alkohol allt jag tänker på, det gör vardagen väldigt påfrestande och jag orkar inte vara delaktig på samma sätt som innan. Har bokat tid hos husläkaren för att få någon form av sömntabletter så att jag kan somna på nätterna, möjligen är det en depression som orsakar denna längtan. Jag vet inte, bara att jag har en brännande känsla inombords som inte går att släcka. Hjälper inte att göra någon av de aktiviteter jag vanligtvis brukar göra för att må bättre heller..dricker ibland väldigt små mängder alkohol, och hittills har jag inte uppfattat det som ett problem. Dvs jag har inte haft någon längtan att dricka mer, oftare eller starkare..och aldrig mer en folköl eller cider.
För att göra en lång historia kort så var jag helnykter i tio år förutom ett par korta återfall. Sedan efter sista återfallet för tre år sedan fortsatte jag att dricka väldigt liten mängd en gång i månaden och det har fungerat bra för mig tills för två månader sedan då jag plötsligt blev intresserad av att dricka sprit igen. Har hittills inte gjort det men av någon anledning så vill jag det..Tänkte att det skulle släppa med tiden, men istället blir det bara en större och större grej. Och väldigt dubbelt, egentligen förstår jag mig inte på mig själv, jag vill inte tillbaka till den där personen jag var när jag drack, vet att det är kört om jag börjar dricka sprit för då kommer jag inte att vilja sluta..och dessutom kommer min kropp inte klara av det särskilt länge..
Till saken hör att jag lämnade allt kring drickandet bakom mig när jag slutade sist, har nytt jobb, ny bekantskapskrets och ny familj..vilket tog mig väldigt lång tid att bygga upp..Jag vill inte tillbaka till den där tiden då jag inte hade någonting eftersom jag helt enkelt valde att dricka framför allt.
Men jag är rädd att jag hamnar där igen ändå..