Hej!
Jag och mina bröder står helt vilse just nu med vår situation med vår pappa. Vi är alla vuxna och har egna liv, men vi är mycket oroliga för vår pappa. Han har ett svårt beroende sedan han började dricka mer och mer efter vår mamma gick bort i cancer för tre år sedan. Han har alltid druckit en del på helger när vi var små, men det har verkligen aldrig varit ett problem. Han har alltid skött sitt jobb, tagit hand om oss och för oss var det helt okej att ha tog en whiskey på lördagen och en öl på fredagskvällen. Nu förstår jag att dricka varje helg kanske inte är normalt, men för oss var det vardag. Sedan mamma gick bort har det gått riktigt dåligt fram och tillbaka. Just nu är han på botten igen. Han har varit inne på psykakuten, blivit utskriven, gått hos flera samtalsterapeuper och varit på akuten flera gånger pågrund av att han ramlat. Hans personlighet är helt förändrad, och just nu är han arbetslös då han inte ville ta kritik ifrån sin chef så han sa upp sig med omedelbar verkan på ett jobb han alltid skött och jobbat på i säkert 10år. Han vill inte ha hjälp, och jag är rädd att han enkelt ska gå bort när som, av att kroppen inte orkar mer. Jag bor inte i samma stad så kan inte "övervaka" honom, och vi har i flera år försökt hjälpa honom. Vi har försökt prata, skrikit, sätta gränser, hjälpt honom med praktiska saker, pratat med släktingar, ALLT.
Han har fått avslag till att kommunen kan betala för honom att läggas in på ett hem, men det var dock för ett bra tag sedan. Han skulle verkligen behöva det just nu. Vi har pratat med hans läkare och psykologer, men vi får inga direkta handlingsplaner. Han har också tagit antabus men har slutat igen. Han drack mycket starksprit men tack och lov slutat med det mest extrema utan dricker vitt vin och lättare öl i MÄNGDER.

Några som varit i samma situation eller kan ge råd vad vi kan göra, eller hur man ska tänka? Man vill såklart hjälpa sin förälder, men det är så svårt men en sån förändrar personlighet och i perioder inte vill leva.

Tack för att du läste.
/ Lou.

... tyvärr måste ju en missbrukare välja att ta emot hjälp, och det låter inte som att han är så mottaglig för det efter vad du berättar.
Jag vet att man önskar att man kunde tvinga/övertala/bon och be/hota och skälla osv, men det enda man kan göra är ju egentligen att uttala sin oro och möjligen ge förslag på behandling, men sedan är det upp till missbrukaren själv.

Elisabeth

Hej.
Jag har samma problem nu när mamma är död. Jag gör precis som du. Allt ifrån att skrika och gråta tilll att bara vara snäll och ge honom en kram. Men det bästa man kan göra är att ta hand om sig själv för om din pappa så som min pappa inte vill ha hjälp kan du inget göra. Det går inte och du kommer bara slita ut dig själv. Med detta betyder det ju inta att du inte ska finnas där om han vill ha hjälp. Jag håller själv just nu på att renovera och sanera den lägenhet som mamma dog och som pappa bor kvar i. I helgen kommer vi lägga sista golvet och sen är det inte mycket kvar på ett tag hoppas jag. Efter tre månader av slit som har pajat min kropp, vi gör allt själva för det finns inga pengar, så inser jag att jag gör det här för min skull. Inte för pappa. Det är jag som vill att han ska bo bra inte han. De bodde i en fruktansvärd sopptipp och vi fick inte hjälpa till och städa eller rensa. Men nu gör jag det för min skull och pappa han är lika borta som han varit nu i 10 år snart och mamma är död.

Nora

Som Elisabeth och flygcert skriver så är det inte så mycket du kan göra. Din pappa måste själv välja att få hjälp, och han måste göra det för sin egen skuld. Det kan vara att han aldrig slutar att dricka och det kan vara svårt att inse. Var där för honom utan att du blir utbränd. Akseptera att det bara är han som kan sluta att dricka och att du inget kan göra åt det. Hoppas han en dag väljer att sluta med alkoholen.