Mitt problem är att jag sedan 20-års åldern (är 45) ca 1-2 ggr per år i genomsnitt begår handlingar
som mer eller mindre förändrar mitt och även andras liv på negativa sätt.
Senast var jag den utlösande faktorn till min nu påbörjade separation från mitt livs kärlek och fru...
Jag är givetvis fullständigt förkrossad.

Jag har inget kontinuerligt sug efter alkohol, jag dricker ytterst sällan på vardagar, när jag dricker dricker jag nästan alltid
med s k måtta och utan att bli särskilt berusad.
Jag är helt utan alkohol långa perioder varje år med anledning av min träning.
Ibland partajar jag till rejält och blir riktigt full utan att ställa till med några problem för någon.

MEN! 1-2 ggr per år blir jag dyngrak och ställer till det så in i helvete.

Jag gissar att jag inte är ensam?

Välkomna med feedback och råd.
Livet är just nu ett helvete.

Tack.

MarianneM

Ja, fyfan, jag känner igen det där. Och just det att man klarar sig så länge utan att det spårar ur, gör att man tror att man ska klara det "bara man skärper till sig". Men det är nog bara ett helvitt liv som funkar, trots allt. Hur trist det än känns. För de där konsekvenserna kan ju ta död på en. Och det är det inte värt.
Kämpa på!!

mod60

Jag håller med MarianneM om att konsekvenserna av alkoholen är förödande. Om du inte har problem att låta bli att dricka under långa perioder så kanske du kan låta bli överhuvudtaget. Det kanske inte skulle vara så svårt och då ge dig och de du tycker om en trygghet som gör livet bättre och lyckligare för alla. Eftersom du aldrig vet riktigt när det händer... det vora väldigt synd om ditt liv ska fortsätta så här eller hur??? Priset är för högt låter det som!!! Så tänker i alla fall jag :) //mod60

Trubbelmakare

Ja, det kan mycket väl vara så att ni har alldeles rätt.

JAG kanske skulle kunna klara visst nyttjande under ett strikt regelverk, men hur vet alla andra det
och vad utsätts de inombords för när jag nyttjar även om jag skulle klara det för all framtid?

Träffar en resurs i kommunen, "öppenvården" tror jag det kallas, imorgon onsdag 18/2.
Jag ser verkligen fram emot det, mitt i alltihop...

Tack för era bidrag.

Åh vad jag känner igen mig. Är nästan i samma sits. Olidligt och vidrigt när det väl slår till. Man hinner precis repa sig från den förra gången man föll igenom då ramlar man dit igen. Som om man skulle lära sig. Under alkoholens påverkan är allting möjligt och morgondagen existerar inte. Jag känner med dig och vill också förändra mig. Stor kram att du är här!

Chrji2

Han är 22 år. När han dricker sprit blir han ibland som en annan person. Tyken aggressiv, empatt tilös, muckar gräl mot vem som helst utan urskiljning. Får en otäck stirrande oåtkomlig blick i ögonen. Minns inget dagen efter. Naturligtvis ångest dagen efter då han får höra om sitt beteende. I vardagen i nyktert tillstånd en mkt trevlig trygg kille med god självkänsla o självförtroende. Omtyckt o respekterad. Han vill ha hjälp nu då han inte mår bra av att detta händer. Kan han behöva gå o prata med ngn? Finns det ngn sådan kontakt? Snälla hjälp oss!

Trubbelmakare

Hej Chrji2.
Den person du beskriver behöver hjälp, enligt mig. Ju förr desto bättre.
Ta kontakt med er kommuns öppenvård (heter det jag bor i alla fall) och/eller AA närmast där ni bor.
Som jag ser det är det tydliga tecken på beroendepersonlighet och ju längre tiden går utan att han inser detta så kommer
beroendepersonligheten tyvärr tillåtas ställa till mer och mer oreda för honom, nära och kära även i nyktert tillstånd!