Jag är en, av många, studenter som har problem med alkoholen. Problemet ligger inte i att jag dricker ofta utan i mängderna jag häller i mig. Det har ganska nyligen blivit klart för mig att "alkoholproblem" kan ha många skepnader och att jag nu verkligen måste ta tag i mitt liv.

Jag har druckit ofta och mycket sedan ung ålder. Precis som många andra har uttryckt det har jag alltid varit en av dem som festat längst och mest. Det är dock på senare år som mina problem har blivit mer påtagliga. Förut kunde jag dricka utan att bli "för full" och blev jag det så mådde jag illa och kräktes. Nu blir jag väldigt full varje gång jag dricker och vaknar alltid med minnesluckor och ångest. Till följd av detta spenderar jag alltid en-två dagar efter hemma, sovandes och i ett mycket nedstämt tillstånd.

Detta har i sin tur påverkat min relation till en del närstående och jag inser att jag, när jag dricker, blir en annan person. En person som kan såra de personer som står mig närmst. Jag har även börjat bli väldigt egoistisk och rent ut sagt elak. Flera gånger de senaste åren har jag ramlat och slagit mig, oftast på väg hem från en fest eller ett uteställe. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att det värsta det har lett till i mitt fall är en polisresa hem, enstaka borttappade nycklar/plånböcker samt massvis med blåmärken och skrapsår.

Jag tänker alltid i förväg att jag ska dricka varannan vatten och bara hålla mig till den alkohol jag själv har tagit med mig. Men det slutar alltid med att jag tackar ja till allt jag erbjuds och på uteställen står jag ofta i baren. I mitt huvud har jag en bild av att alla fester blir festligare med alkohol, att alla samtal blir mer intressanta och att musiken blir bättre. Nu känns det mer tydligt att så inte är fallet. Även om det inte händer något direkt nämnvärt så står jag inte ut med att folk i efterhand påpekar att jag var full eller drar upp något jag inte minns.

I min studentstad är det festligheter på gång överallt och hela tiden. Jag har dragit ner mitt festande till en gång i veckan, jag vill inte missa mer. Jag älskar att umgås med människor och gå på fest men finner det svårare och svårare att göra det utan alkohol. Det jag behöver är att lära mig att ha kul utan spriten och jag är ytterst tacksam för tips och råd! Att trappa ner verkar inte vara ett alternativ då rationellt tänkande inte verkar vara en av mina starka sidor efter några öl.

Hur går jag till väga i en värld kantad av alkohol? Hur hittar jag mitt eget sätt att ha kul på utan ångest dagen efter?

steglitsan

Åh som jag minns min studenttid. På många sätt några av de bästa åren av mitt liv. Sen minns jag festerna, alla dessa fester. Jag vet under en period när jag skulle dra ner på festandet då gav jag mig ett maxtak på tre utekvällar i veckan. Det var att hålla igen i min värld. Det var många inklusive jag själv som fick ett riktigt osunt förhållande till alkohol. Vilket resulterade i ogjorda tentor, missade föreläsningar och annat som man gjorde avkall på pga bakfylla och ångest.

Jag tycker att det är riktigt bra att du reflekterar över drickandet. Jag skulle rekommendera dig att gå till studenthälsan. Alkoholproblematik är så mycket vanligare än man tror i studentvärlden. Under någon period när jag inte drack alkohol så gick jag till baren och bad om att få en vatten eller vad jag nu valde att dricka men så att de såg till att den såg ut som en GT. Orkade inte ta diskussionen med mina fulla kompisar.

LYCKA TILL
/Steglitsan

PS. Blir nostalgisk och vill genast återuppleva studentlivets glada dagar. Fast ändå inte ;)

AnnaPanna

Det hade kunnat vara jag som skrev din text. Jag känner igen mig så väl! Första gången jag sökte hjälp för mina alkoholproblem var just under studietiden på universitetet. Drack ungefär 2-3 kvällar i veckan och det slutade alltid i total praktfylla. Jag kunde aldrig stå emot. Sket sig varje gång. Sökte då mi första hjälp inom öppenvården och var sedan nykter i över ett år innan jag tyvärr trilla tillbaka i gamla vanor. Jag sköt bort allvaret i mina problem och gick tillbaka till festlighet. Jag ville festa mer än att inse och arbeta med problemet..

Men under den studietiden som jag va nykter var jag med på många aktiviteter ändå. Det handlar bara om att våga ta klivet och välja hur man vill leva sitt liv och sedan vilja det tillräckligt mycket. Det finns hjälp att få! Ett steg kan ju vara att få gå och prata med någon om din oro för dina vanor? Det var så jag gjorde. Det är skönt att lätta hjärtat för någon. Lycka till! Kram

AnnaPanna

Annat tips: hitta alternativa miljöer för kontakter och umgänge utanför kårernas och klubbarnas liv. Finns ju många studentföreningar att gå med i. Något intresse du brinner för utanför festlivet? Någon föreningen där alkohol inte ligger i fokus? Jag har sedan jag slutade dricka tagit upp mitt intresse för sång och träning. Hade glömt bort hur lycklig sången gjorde mig eftersom festlivet tog över. Otroligt befriande och roligt och jag får träffa nya människor utanför alkoholmiljön :)

Ettglasförmycket

Tack för era stöttande inlägg, ni kan tro att det behövs. Jag har själv alltid varit den som pushat och motiverat mina nära och kära att gå och prata med någon när det gäller te.x depression, eftersom jag själv aldrig har upplevt det finns det ingen skam i det i mina ögon. Men när det kommer till drickandet blir det så pinsamt för mig. Varför ska jag behöva söka hjälp när de i min omgivning verkar kunna nöja sig med tre öl? Varför kan jag bara inte sätta en kork i halsen eller dricka vatten resten av kvällen? Jag antar att de flesta som läser är familjära med den ständiga jakten på alkohol som uppstår framåt kvällen där umgänget nätt och jämt blir sekundärt.

Jag tror att ni har rätt gällande studenthälsan och jag börjar samla mod...I mitt huvud fasar jag för en äldre hen som ska rynka på pannan och säga "Jaha, varför dricker du inte mindre då?". Får jobba närmre det målet, konstigt att det ska ta emot så mycket att inse att man behöver prata med någon ibland.

Tack för alla tips om studentföreningar mm! Är på tillfället på uppehåll från sång p.g.a röstproblem, tråkigt nog. Men jag ser fram emot att öka träningen! Det finns säkert massor med skoj man kan göra utan sprit, och tids nog kanske man kan hänga med ut utan att dricka, tack för tipset Steglitsan! Tänk ändå att folk kritiserar de som inte dricker och sen nästa dag inte är sena med att kritisera deras snedsteg.

Kram!

Ettglasförmycket

Spanien om en vecka och jag funderar fram och tillbaka om det ska vara helt utan A eller inte. Denna helgen kommer att bli min första vita helg på flera år och det känns bra, nästan pirrigt. Kanske borde man fortsätta på det spåret och inte dricka något på semestern? Jag åker med en nära vän som jag gjorde införstådd med situationen idag. Hon var mycket stöttande och föreslog att vi inte drack alls, inget henne emot. Hon föreslog även att vi - om vi avsåg dricka lite vin en kväll - bestämde detta redan i förväg och planerade kring det.

Funderar....

Ettglasförmycket

Ja absolut! Låg dock ikväll och funderade på en sak jag sa igår. När jag pratade med min kompis om att planera in drickandet i förväg så utgick vi ifrån max 4 enheter per dag/två dagar på semestern. Jag sa "Ja men man kan ju köpa en flaska vin och dela på en dag.................och varsin öl". Faktum att jag bara klämde in den ölen för att hålla mig till antal enheter (fast i överkant) påminner mig lite om mitt gamla levnadssätt....maxa. Varningstecken?

Ettglasförmycket

En hel vecka avklarad utan A och fredagskvällen tillbringades med en god vän och tacos och ramlösa. Känns mycket bra! Har mycket svårt att sitta still i soffan där jag vanligtvis tillbringar hela mina lördagar och söndagar i ångestdimma och skräpmat. Ikväll blir det kattvakt hemma hos föräldrarna med sambon och gamla nintendospel! Kanske kan man börja plugga inför nästa tenta redan på söndag?