av Alkoholist Javisst

Var ute med jobbet på middag ikväll. Första gången jag var ute på en jobbmiddag med mina kollegor sedan jag blev nykter.

Usch detta var ingen skojig upplevelse. Sitter här och gråter nu..
I tre timmar har jag suttit och hört hur tråkig jag är. Att jag blivit en gammal A4-tant, att det bara är en tidsfråga före jag är gravid och sitter med hus och kombibil och har korsord som hobby.

Detta gick verkligen in på mig! Jag blev verkligen sårad!!! Jag har alltid varit en partyprinsessa! Alltid varit tjejen som fått mest uppmärksamhet på alla fester, alltid varit centre of attention, komikern och tjejen som fått killarna jag velat ha och som har charmat alla runt omkring mig. Jag har inget filter och inga spärrar när jag dricker.. Jag har gjort så mycket sjukt att jag skulle kunna göra en film om alla dessa urspårningar som hade blivit längre än Sagan om Ringen-triologin!

Fram tills ikväll.

Nu är jag tråkig. Att bli kallad tråkig var hemskt!! Aldrig har jag fått en sådan kommentar förut! Jag fick inte höra det bara en gång, utan hela kvällen om och om igen. Drinkar och shots beställdes in och jag fick bara tacka nej gång på gång på gång.. Att få kommentarer som "är du gravid, vad fan har hänt, varför har du blivit en förutsägbar gammal mossig kärring" var verkligen hemskt.

Jag sitter här och är ledsen över att jag inte ragglar omkring på stan nu med 20 drinkar innanför västen. Jag är ledsen för att jag kommer vakna i min säng imorgon - inte på nerkissad på hallgolvet. Jag känner mig tråkig för att jag sitter hemma i joggingbyxor istället för att vara ute och härja och skapa en självvald minneslucka de luxe.

Fan vilket samhälle vi lever i. Jag känner en sorg. Min älskade alkohol - jag saknar den! Jag är 30 år och jobbar i finans (alla mina kollegor är typ män och dricker jämt) och jag har tvingats sluta dricka (självmant) för jag höll på att supa ihjäl mig... Och här sitter jag nu - 84 dagar nykter - och känner att mitt val att sluta dricka har gjort att mitt skojiga liv är över och att jag bara har ett tråkigt och tomt kärringliv framför mig resten av mitt liv.

Någon som upplevt ngt liknande?

Vilsen76
sön, 2015-04-05 - 11:31

Du har rätt i att alkohol är skit, jag drar mig oxå undan när alkoholen kommer in i bilden....har väldigt svårt i dagsläget att hantera onyktra människor!
Tycker du är fortsatt stark som har insett vem du har varit med alkoholen i bilden, bra jobbat!

Jag älskar henne mer än jag borde efter allt hon gjort mot mig när hon varit full och totalt omdömeslös men som en oerhört älskande medberoende är hon min drog och alkoholen var/är hennes....den gick före hennes barn tom!

Ta en dag i sänder och fortsätt vara stark

Alkoholist Javisst
sön, 2015-04-05 - 12:05

Tack Vilsen76! Tack detsamma :)

Hur går det med din flickvän nu? Läste lite inlägg du skrivit och förstod att hon är på behandlingshem. Var det frivilligt?
Skåpsöp/skåpsuper hon? Är hon ärlig med dig om hur mkt hon konsumerar?

Hejar på er, hoppas att ni får ordning på allt <3

Vilsen76
sön, 2015-04-05 - 12:20

Jag har alltid vetat hur mkt hon druckit, har inte jag druckit med henne så blev hon förbannad på mig men det var för att hon behövde det!
Jag är så djupt medberoende så du anar inte, sen så har hon inget körkort heller så jag är den som fått hämta hennes barn och mina, viljet har gjort att jag alltid haft en full människa bredvid mig i bilen, alltid en sportflaska med vin så hon kunde dricka, alltid en extrasväng till bolaget för att 3L vin inte kommer räcka under en dag......
Jag har varit det den som handlat åt henne, du förstår att när en människa som du älskar är så djupt i sitt missbruk då kan dem inte styra sig själva!
Dem ser till att genom hot, bråk el manipulation få det dem vill ha....alkohol!

Jag har mig själv att skylla för att jag är svag som person gentemot den jag älskar.....

Frivilligt.....Nej, för ca 3V sedan så tog hon ett återfall och det ledde till att hon återigen fick hallucinationer, hörde röster som försökte förmå henne att skada mig(inte första gången)!

Jag älskar henne men kanske är det som så att vissa människor kan vi bara älska på avstånd.....

Alkoholist Javisst
sön, 2015-04-05 - 16:09

Vilsen76, det låter riktigt jobbigt.
Tro mig - jag vet allt om hur missbrukare manipulerar och genom hot, bråk och tårar får sin vilja igenom.

Jag har själv haft en mamma som var tablettmissbrukare i 10 år under min uppväxt. Hon blev beroende av tabletter efter att ha haft hjärntumör 3 gånger. Hon klarade att manipulera sin omgivning, min pappa och sin läkare i ett helt decennium..... Hon var väck/hög mer eller mindre konstant i 10 års tid.. Och ändå tillät omgivningen att hon höll igång sitt missbruk. Det är så sjukt...
Det var först när hon blev återupplivad efter en överdos som hon valde att sluta missbruka.

Tyvärr så måste missbrukare ofta nå botten innan de vill/orkar ta tag i sitt problem... Det var iallafall det som fick mig att sluta dricka 3e januari i år.
Hoppas din flickvän också kommer dit - att hennes botten är nådd...
Det är läskigt att bli nykter... Din flickvän måste "face:a" sin ångest nu när hon nyktrar till.. Det är så mycket mer tryggt och skönt att istället välja alkoholen och vara bedövad mer eller mindre hela tiden.. Hoppas dock att hon inte väljer det den här gången och att du är stark nog till att säga nej nästa gång när/om hon ber dig köra till systemet.. Vet det är lättare sagt än gjort och jag vet hur vidrigt det är med en gråtande missbrukare som lider och verkligen behöver sin "medicin"... Men hoppas att du på något sätt trots allt klarar att stå emot och att ni kan leva ett nyktert liv tillsammans.

Får du hjälp och stöd? Har du gått till Al-anon? AAs grupp som är för anhöriga??

Vilsen76
sön, 2015-04-05 - 22:06

Jag har hittat till Al-anon i min hemstad och det hjälper!

Har precis kommit hem efter en ca 2 timmars promenad, själv m musik i lurarna :) men tomhetskänslan kommer ändå så fort jag kommer hem......

Jag har ingen aning om hur det egentligen går med hennes tillfrisknande el vad hon vill eller rättare sagt jobbar för tills hon är färdig på behandlingen!!
Hon har väldigt svårt att vara ärlig och det är något jag krävt av henne i hennes tillfrisknande, kan hon inte vara ärlig mot mig så blir hon tyvärr hemlös.....jag tänker inte finnas för henne om hon inte vill och jag har stöttat henne tillräckligt!

Ok, ett worst case scenario tänkande men det ör den bistra och hårda verkligheten hon kan få möta.

Vilsen76
sön, 2015-04-05 - 22:08

Tråkigt att läsa om hur du haft det med din mamma, förlåt glömde säga det!

Hur tusan klarar man det som barn nör ens förälder hamnar i ett missbruk?
Hur har du klarat det?

Alkoholist Javisst
mån, 2015-04-06 - 18:05

Tack Vilsen76 :)

Hur länge ska hon vara på behandlingen? Hoppas att hon kommer ut och har ett klart mål i sikte om att förbli nykter. Stackars hennes barn... :(
Är inte kul med missbrukande föräldrar.

Jag har hanterat min mammas missbruk "bra".. Tror jag.
Jag kommer från en akademikerfamilj där det alltid varit fokus på att hålla upp en fin fasad, satsa på utbildning, jobb och karriär. Vi har alltid hållit en fin fasad utåt och jag tror att den fasaden fick mig att hantera det hela relativt bra... Jag klamrade mig fast i fasaden på något vis. Självklart har det satt sina spår och jag borde egentligen gå till en psykolog och få bearbeta allt. Men fasaden har jag klarat att upprätthålla (är högutbildad, har gjort karriär och har ett bra jobb) - så jag antar att jag enligt statistiken på pappret har klarat mig "bra".
Hur jag har det inuti mig är en annan femma och det är nog därför jag blev alkoholist tror jag.. För att försöka döva alla känslor inuti mig och slippa tänka och känna.

Jag har hanterat det bra tror jag?

Alkoholist Javisst
mån, 2015-04-06 - 18:06

Tack Vilsen76 :)

Hur länge ska hon vara på behandlingen? Hoppas att hon kommer ut och har ett klart mål i sikte om att förbli nykter. Stackars hennes barn... :(
Är inte kul med missbrukande föräldrar.

Jag har hanterat min mammas missbruk "bra".. Tror jag.
Jag kommer från en akademikerfamilj där det alltid varit fokus på att hålla upp en fin fasad, satsa på utbildning, jobb och karriär. Vi har alltid hållit en fin fasad utåt och jag tror att den fasaden fick mig att hantera det hela relativt bra... Jag klamrade mig fast i fasaden på något vis. Självklart har det satt sina spår och jag borde egentligen gå till en psykolog och få bearbeta allt. Men fasaden har jag klarat att upprätthålla (är högutbildad, har gjort karriär och har ett bra jobb) - så jag antar att jag enligt statistiken på pappret har klarat mig "bra".
Hur jag har det inuti mig är en annan femma och det är nog därför jag blev alkoholist tror jag.. För att försöka döva alla känslor inuti mig och slippa tänka och känna.

Jag har hanterat det bra tror jag?