av trojja

Hur funkar ni som är medberoende, eller ni som kämpar ifrån alkholisten på tex arbetet? Eller om ni träffar nån på nån fest och kanske missar en bra man eller kvinna pga att no är känslomässigt kvar i elendet?

Jag tex har svårt att åka och arbeta, mycket går åt att tänka på mannen, förlust, rädd för att ta steget från han till 100%
rädda tankar som va händer om han träffar en annan tjej, tänk om det går bra då osv osv
vad gör han nu? Dricker han, vill ringa han o kolla honom osv

Ullabulla
lör, 2015-02-28 - 18:56

i sin kärna.Åtminstone för mig.Inte så mycket själva drickandet utan oron det skapar,de cirklar man har som aldrig tar slut.Dricker de,dricker de inte.vad gör dom hur mår dom.Vad händer sen,hur ska jag kunna tro mig om ett liv då hela jag är fokuserad på den som dricker osv.Det handlar ju om att släppa taget inifrån och ut.Börja med småbitar av dagen och sen större sjok av dagen.Och sen hela dagen.Precis som alkoholisten måste avstå sin alkohol så måste vi avstå alkoholisten för att bli friska.

Det tänket har hjälpt mig jättemycket.Men det är lättare sagt än gjort.varje kontakt som sker från min sida ser jag som ett återfall oavsett om kontakten kanske är nödvändig eller inte.Det finns andra sätt att ta kontakt om man nu absolut måste nå personen i något ärende.Man måste inte ringa upp,eller åka till eller på annat sätt hålla liv i den där navelsträngen.Klipp och klipp och klipp,även om den liksom snirklar sig tillbaka på plats igen.För det gör den.Men till slut så hänger den löst och till slut så glider den inte ihop längre.

trojja
lör, 2015-02-28 - 20:16

Ja det är nog det som fattas hos mig, att släppa innifrån och ut,
även fast det är slut mellan oss, så finns det kvar, detta tänket.... jag har inte släppt det än. Jag skulle vilja veta, lära mig helt konkret hur jag gör för att komma dit. Kan man prata med mannen i telen, eller ska det undvikas, kan detta göra så det hela fortlöper, hela medberoendet?skulle det vara bra att ta bort tele kontakt, skulle det göra att allt minskar?

hur gör man

Ullabulla
lör, 2015-02-28 - 20:38

I början ringde jag för minsta lilla småsak,var hammaren låg.,tt han hade fått en räkning whatever.
Sen lärde jag mig att samla ihop småsaker och ta dom i en liten klump var tredje dag kanske osv.Liksom tvätta bort honom ur systemet.Det svåra är ju att stoppa de "klibbiga" tankarna som liksom biter sig fast och inte lossnar hur mycket man än ruskar på huvudet.Upparbeta strategier kanske precis som den beroende gör.Ta en promenad,hoppa hopprep,ring en väninna osv.När suget att kontakta/kontrollera sätter in som värst.

Och till sist när du bara måste,så ring då.Då blir du stillad ett litet tag.För får du veta att han dricker/inte dricker oavsett egentligen så får du en liten stunds ångestdämpning.Det är ju när man inte får ge efter för kontrollen som det känns 1000 ggr värre än att ringa det där onödiga telsamtalet som ger lindring.Dagen efter man stått ut,klarat frestelsen så brukar belöningen av en stunds frid komma.Ungefär så har jag gjort och det har funkat hyfsat.

trojja
lör, 2015-02-28 - 20:47

Jag förstår hur du menar!
tyvärr så rings det ca 3 gånger p dag, känns som det är galet, han ringer när han vaknat, kan ringa när han slutat jobbet, sen ringer han o vill säfa godnatt, så här är det varje dag.
Ja hinner knappt säga nåt förs han kan tex säga ring när du åker till jobbet, mm säger jag försiktigt...
jag vågar inte riktigt säga nåt, skulle vilja säga vi får se, men jag blir så rädd

Ullabulla
lör, 2015-02-28 - 20:53

Då kan du ju inte avveckla honom ur ditt tänk.Då har du kanske några steg kvar till att börja lägga locket på.
Säger hon som kan och vet allt :)
Jag tror att du förstår hur jag menar i grunden i alla fall.

trojja
ons, 2015-03-18 - 14:19

Jag har börjat kännt mer trötthet efter jag tex åkt till han, numera händer det allt mer sällan, men det känns som jag är tom när jag kommer hem, behöver sova, ta igen mig....
undrar om medberoendet tar fysiskt på en
just det att jag inte släppt 100 procent kan nog vara att det tär på hela min energi. Kan ni känna eller känt sån enormt behov av återhämtning. Känns nästan som man själv varg o drukit o måste ta en baksmälla....

vet inte om jag märker det mera nu efterso det är mera distans nu än tidigare då jag va mera inne i det varje dag...
kanske känner av skillnaden nu när jag mera har mig själv under en tid o sen åker påt de där med att oroa sig eller bråk med han

ancha66
tis, 2015-03-24 - 20:07

Jag tror att det enda som "funkar" är att bryta kontakten helt. Det är sjukt jobbigt men lidandet blir kortvarigare tror jag...Jag har ju gjort det å det var drygt 2 månader sedan, det går inte en dag när jag inte vill ringa/sms:a/åka dit å träffa honom. Jag mår verkligen pyton men då tänker jag på hur ledsen jag varit i min relation, hur han konstant valt alkoholen framför allt, och att jag inte vill ha det så i mitt liv.

trojja
tis, 2015-04-07 - 07:28

Va starkt av dig att bryta helt
vi är tyvärr i samma umgänge, och mitt umgämge betyder allt för mig. De är min familj
visst skulle vi kunna sluta ringa varandra o att det minskar på det men att komma dit är svårt just nu. Men ja vet att det behövs :(

sway
ons, 2015-04-08 - 23:30

Skönt att läsa detta, jag känner igen mig så mkt. Efter 3 månaders relation m en ny-nykter alkoholist fick jag fysiska stress symptom. Frös, stickade hud, hjärtat rusade, tryck över bröstet, sömnproblem.
Jo han var aldrig helt nykter, visade det sig f några veckor sen. Nu har jag brutit och det är så svårt....tvingar mig att inte kontakta honom.
Gråter och känner mig depr. Men samtidigt lättad och lugn.
Snacka om medberoende!

Vilsen76
tors, 2015-04-09 - 01:39

Känner igen mig så jäkla väl!!!
Är mitt uppe i om jag kan klara av att släppa en obotlig missbrukare som är mitt allt!

Jag är livrädd för att ev göra samma som Ni har gjort för att må bättre, jag har kommit till en viss insikt med mitt medberoende och vad som måste göras men ändå.....om jag tar beslutet så innebär det att jag bokstavligen kastar ut henne på gatan utan någon el någonting....kan jag leva m det!

Till Ullabulla vill jag bara ge en stor eloge för hur du tänker verkligen hjälper även om man själv inte är riktigt där du är i "läkningsprocessen"

Vilsen76
tors, 2015-04-09 - 01:40

Känner igen mig så jäkla väl!!!
Är mitt uppe i om jag kan klara av att släppa en obotlig missbrukare som är mitt allt!

Jag är livrädd för att ev göra samma som Ni har gjort för att må bättre, jag har kommit till en viss insikt med mitt medberoende och vad som måste göras men ändå.....om jag tar beslutet så innebär det att jag bokstavligen kastar ut henne på gatan utan någon el någonting....kan jag leva m det!

Till Ullabulla vill jag bara ge en stor eloge för hur du tänker verkligen hjälper även om man själv inte är riktigt där du är i "läkningsprocessen"

trojja
tors, 2015-04-16 - 21:11

Mm jag är jätte trött hela tiden, har dock lagt ner en punkt va gällande kontroll på han vilket hjälper enormt, men det känns som mina behov av distansering skriker hela tiden efter mera saker som hjälper. min kropp är tung, känns som jag står o vacklar mellan kanske aceptera läget eller släppa eller inte aceptera det än.. som man står o väljer rent mentalt....

har en test nu tex. Han vill träffas o ha en hemma kväll. Jätte trevligt o så men det kommer bara göra allt värre. O jag ska försöka säga ifrån.

panda123
fre, 2015-04-17 - 01:11

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver Trojja. Befinner mig exakt samma situation. En osäkerhet ligger hos mig, och den ligger där och gnager omedvetet. Det är som någon på ena sidan axeln säger Det kommer bli bra allt, ni kommer hitta tillbaks och kära som förr.
Andra sidan axeln säger Nä, tyvärr så är det nog dags att lämna den relationen pga av mycket sårande hos varandra har varit.
Så.......ja, snacka om att stå på en balansbräda!!
Det är ju det där med att välja, som låter så enkelt att göra, men guuud så svårt att bestämma när det kommer till kritan!
Lycka till med ditt val, och det val du gör är ändå det bästa för dig.
Styrka till dig!!

trojja
tis, 2015-04-21 - 08:47

Tack för allas svar

o ja det är verkligen en balansbräda :/
Visserligen är vi inte tillsammans och ska inte vara det. Men de är ju just det här sista, rent mentalt som är svårt att släppa. Sen nu har han inte drukit o blivit redlös som innan och visst han vart ute 2 g per vecka. Drukit 3 öl varenda gång då. Men det är inte som innan. Men bara det gör mig tvivlande. Vadå har han blivit bättre? Tänk om han förändras? Skaffar en annan? Eller kommer det bli vi sen? Många sånna frågor. Och bara detta malande gör mig så trött. Jag älskar ju honom fortfarande. Träffat andra vid sidan om bara kort, men ingen som fått mig o känna nåt