I helgen var det dags igen . Vi hade setts några dagar och mysigt och nyktert var det. På lördagen skulle han komma och grilla med mig och mina barn.

Sedan kom det ett mess, han var deppig hade kommit på han glömt sin medicin i några dagar. Jag förstod direkt att det var en bortförklaring för att slippa komma, han - skulle det visa sig - hade bunkrat upp med öl och en " vän" skulle komma dit. Den här " vännen" har sånt inflytande på honom och hon ( det är en kvinna) tycker inte om mig så när de är tillsammans och dricker blir det ofta att de gör grejer som är direkt riktade mot mig. Så blev det nu i lördags. Jag var besviken att han inte kom och jag fick hitta på något till mina pojkar om varför. Så jag skickade något mess till honom och fick ett spydigt svar tillbaka och då förstod jag att hon var där - han är ful mot mig när han är med henne . Jag frågade då om hon var där men han förnekade det först. När han sen medgav att hon var där så fick jag också insikt om att de tillsammans roade sig med att läsa och besvara mina meddelanden. Kände mig så kränkt !
Den här kvinnan han umgås med har tidigare också fått fler ön min kille att gå emot mig tillsammans med min kille på ett sätt som kan liknas vid mobbing - min kille har då sagt att det var fel och han mådde också dåligt av det efteråt. Varför fortsätter han umgås med henne? Han vet ju alltid efteråt att det är fel!
Mår dåligt av alltihop och hans " vän" har även sagt kränkande saker ang mig på fb. Jag fattar inte : har det enbart med hans alkoholism att göra att han fortsätter umgås med henne som han vet blir destruktivt på hans eget beteende? Han är ju så otroligt fin med mig och mina pojkar när vi är tillsammans .
Vet inte vad jag ska göra. Älskar karln så det gör ont, vet att han inte egentligen vill göra mig illa .

uppenbarligen.
Så frågan är vad du tänker göra åt saken?
Frågan är hård och brutal och är man fast känslomässigt så väljer man sällan den enkla lösningen.
Men inget i hans beteende är ju sunt och att du accepterar det och sen ursäktar honom är tyvärr inte heller sunt.
Om än mycket mänskligt.
Att man bortförklarar dåligt beteende med dåligt sällskap eller alkohol är något vi som står på sidan ofta gör.

Varför vi gör det är väl antagligen ett sätt att försvara inför oss själva och omgivningen varför vi ändå hoppas på bot och bättring.
Men om du ser på situationen utifrån så tror jag egentligen att du ser att varken du eller dina barn ska utsätta er för mer av denna dåliga behandling.
Frågan är om och hur du kan styra dig själv bort från att acceptera såna här dumheter.

Sist men inte minst,välkommen till forumet!
Här är vi många som går igenom eller gått igenom exakt det du gör just nu och förstår dig alltför väl att du inte redan klippt banden.

Ja alkoholen förändrar tyvärr de bästa människor till stora egoister.
Att de inte egentligen inte vill såra,men gör det gång på gång med alla i sin närhet.
Det sorgliga är att man får både den underbara nyktra personen och den elaka och egoistiska personen.
Det är väl därför man har så svårt att välja bort personen och det blir en lång sorglig process som för vissa kan pågå hela livet.
Det är omöjligt att förstå deras handlingar och beteenden.Men om man själv kommer till insikt vad man mår bäst av själv utan att tänka på den som dricker så har man kommit långt.
Man MÅSTE vara egoistisk själv annars blir det väldigt jobbigt oavsett om du någonsin lämnar den du faktiskt Älskar.

Maskrosen

Tack Ullabulla, för din kommentar och trots den jobbiga situationen känns det ändå bättre att inte vara ensam om sådana tankar.

Jag har trots mina dryga 50 år inte haft en nära relation med någon tidigare som missbrukar så innan jag fick nys om den här sidan så trodde jag nästan att jag började bli galen .. Det är svårt när människor dömer och tycker man bara är dum som inte klipper - jag ser här att ni finns ni som förstår att det inte är så enkelt. - att älska är ju även att bry sig om den man älskar.

Maskrosen

Tack Sorgsen44
Ja , just nu kämpar jag med att släppa kontroll och försöka fokusera på saker jag tycker om att göra - men herregud att det kan vara så svårt! Att tankarna hela tiden hamnar på vad han gör. Att saker jag gillar plötsligt blir något jag vill klara av snabbt och " få det gjort" . Jag börjar nästan undra om jag ska tycka något alls är roligt längre..
Att bli stressad när vi bestämt oss att vi ska göra något för att jag vet inte om han helt plötsligt hoppar av strax innan ...

mycket på hans villkor?
Ser till att vara tillgänglig och klar ifall han är på g och vill umgås.Dina egna önskningar och behov ställs åt sidan eller minimeras?
Det är så man ofta gör i början av en kärleksrelation för att man vill möta upp den andra partnern,det är kanske inte så konstigt.
Men när det gäller en som dricker så handlar det kanske mer om att man vill vara tillgänglig för de luckor som alkoholisten bjuder på och där man faktiskt kan få samförstånd och möten.

De blir liksom så mycket mer värt än möten med människor som beter sig mer friskt.
Eftersom ni inte verkar ha varit tillsammans så länge;,Kan du kanske hålla fast vid några aktiviteter per kväll /vecka som du inte kommer att rucka på för hans skull som vanligtvis brukar ge dig glädje.
Ett sätt att komma ur denna bubbla av "galenskap" kan vara just detta.Håll fast vid någon som är du.
Kan vara hur enkla saker som helst,ta en promm,fika med barnen.Som alltså helt utan diskussion ska genomföras.
Han kan ju vara välkommen att haka på?
Detta inte för att markera mot honom, utan för att markera mot dig själv att du lever ditt eget liv och inte någon annans.

Du får radera det jag antar om dig som inte alls stämmer överens.Jag känner bara såväl igen dina tankar och känslor.Att ens eget liv blir mindre viktigt och underordnat de timmar eller stunder man får med den som dricker.Det är liksom överhoppningsbar tid i väntan på den "riktiga" tiden som klockar igång först vid möte med den beroende.
Så var det i alla fall för mig,speciellt de första åren av våra totalt 20.Jag kan rekommendera dig boken Kvinnor som älskar för mycket.
Många sanningar i den boken som man generat vrider sig inför.

Maskrosen

Ullabulla - dina ord hade kunnat vara mina! På pricken så är det... Tack för råden jag ska verkligen försöka göra så som du säger. Jag får ju dåligt samvete för barnen också dom är värd att mamma är med dem fullt ut när vi gör något . Jag ska strukturera tiden mer, jag måste bara bestämma mig och hålla fast vid det så kanske det så småningom kan kännas naturligt Och trevligt och inte som en kamp . Svårt men det SKA gå !

Som kan kännas krystade och ibland tom idiotiska.Men till slut när man lyckats hålla fast och genomföra tillräckligt många såna stunder så kommer friden som ett brev på posten.Skaffa dig en liten kalender,boka in träffar med med dig själv som du inte ändrar.

panda123

Dom säger så mycket sanning och jag tar med mig dom och försöker leva till dom.
All styrka till dig maskrosen att DU hittar din väg som DU vill gå och med dina barn. Bitar i din berättelse känner jag igen mig i så väl, och du är inte ensam.
Men tillsammans är vi starka ihop. :-)