I perioder halkar jag in i drickandet. Det handlar mest om självmedicinering. Jag har mycket ångest och lider av psykisk ohälsa.
Jag var nykter 9 månader och sen träffade jag en underbar kille. En sådan som behandlade mig väl och pratade i giftas-tankar och han visste om min problematik. Han var verkligen allt jag drömt om.
Men så drack han på helgerna när han var ledig. Nån öl till maten och jag gick i samma spår. Efter några ledigheter så kände jag när jag kom hem att jag "måste in till stan! Jag vill så gärna ha vin till maten!" Och så fortlöpte det.
I flera veckor drack jag. Jag ringde honom och frågade om tjejer på Facebook (vilket jag inte mindes ) och när jag själv kände att det började urarta så tog jag upp det själv.
"Jag har druckit i princip varje dag " - "jag ser ingen framtid med dig , ditt jävla fyllo! Du har bedragit och ljugit för mig. Och utnyttjat min kärlek! Nu får du leva med konsekvenserna."
Och ja. Nu lever jag med konsekvenserna. Har varit nykter sedan hans utskällning. Samtidigt som jag känner mig väldigt sviken då "allt var så bra" bortsett från att jag började dricka..
Jag har suget varje dag. För jag är ensam. Och ledsen. Jag saknar honom. Och ser ingen mening.
Men en dag i taget.