Har läst några inlägg här på forum och känner igen mig i så många !
Har i 14 år varit särbo med en man som jag redan träffade som 13 åring och som sedan dess varit min stora kärlek även om vi först blev tillsammans s för 14 år sedan. Han nu 55 o jag 53 år. De 14 åren har ibland varit så underbara så jag många gånger fått nypa mig i armen över att den jag älskar ... älskar mig . Men många gånger o tillfällen under dessa år har jag även blivit så sviken Och bortvald. Supandet hade redan från början en stor plats i hans liv och jag trodde att det kommer att bli bättre. Han gjorde så mycket konstiga saker som att köra full med ett av hans barn o ett av mina barn full på skoter o riskerade deras liv. ( hade kört fort så barnen var rädda när de kom hem) Bara en grej av många !
Vi har haft många diskussioner om det här men han säger alltid att jag är negativ o bara vill bråka. Under de här 14 åren har jag blivit nedbruten o ledsen o totalt tappat självkänslan och självförtroendet. Vi har många gånger brytit med varandra men det har alltid slutat med att vi börjar umgås igen. NU är det så att han återigen har bokstavligen kastat ut mig från honom och vill inte mer ha nåt med mig att göra och det för att vi bestämde träff en lördag för 3 veckor sedan För att prata. Han skulle bara vara hemma så han tyckte det var bra att jag skulle komma. Jag åkte upp och skickade sms att jag var på väg. Han skrev då att han var hos en POLARE ( som kladdat på mig i fyllan ) och skulle komma hem så fort han kunde ! Redan där skulle jag bara åkt hem igen....... visste han sket i mig ... igen ! Efter många mobilsamtal och han som ljuger att han inte hittar skjuts hem ( jag erbjöd hämta honom) så kom han full efter 24.00. DÅ lite ångerfull o säger vi ska vara snäll med varandra ???????
Jag min jubelidiot stannar över natten och dagen efter har han sån ågren när jag säger lugnt o stilla vad jag anser om hans beteende! Han får ångest och skakar o darrar ( kan lika gärna vara
abstinensen) Nu vill han inte veta av mig och jag håller på att gå sönder i själ o hjärta !

trojja

Jag tror han lärt sig tyvärr att du kommer tillbaka när han vill sen?
ett upprepande mönster...
kan du ändra mönstret? Ja tror inte han kommer det. Det är du som kan styra det här. Men det kan du bara genom att ha styrka att göra det. En liten spalt jag fick läsa nånstans

varför slänger du inte stenen du håller så hårt i om du inte vill ha den kvar i din hand...
jag måste ha styrka att slänga den först

Segra

Hej Hopp! =)

Det sista i ditt nick står inte för dig utan för han, han som hänger -lös...

Ser det så!
Du är Hopp och han Lös!!

Vet att det undermedvetna och våra ordval är viktigare än vi kan ana!
Där av mitt val av nickname... ;-)
För även om jag stundom känner mig hopplös och läget ser bedrövligt ut så vet jag att jag måste inbilla mig själv att det finns en lösning och en väg ut.

Jag lurade mitt undermedvetna genom mitt nick, tills jag började tro mig själv och tillslut så kommer känslan av att ha "segrat" vara min sanning! På riktigt! Det bara vet jag!

Å till din historia nu! Jag fattar verkligen att det gör ont! Ont så in i helvete!

Har upplevt samma känsla av både kärlek och lyckorus som du, tror jag, och de hemska kontrasterna som uppstår när den man älskar väljer något annat än en själv och förhållandet som man satsat på och hoppats på och levt i så länge!

Tror du vet precis vad du behöver göra! Så inga goda råd från mig, tror jag behövs.

Men forsätt läs och skriv av dig din ilska, frustration, sorg och besvikelse!
Här hjälper du anda genom att dela med dig av din historia!

Tillsammans kan vi

Segra