Min 12-åriga son ruskar om mig när jag ligger I soffan I vardagsrummet och sover. Klockan har passerat midnatt, för ett bra tag sedan, och han skulle bara gå upp och kissa när han såg mig ligga där. Jag skrattar till åt honom och skämtar lite om hur trött jag är efter allt jobb och han smiter in på sitt rum och fortsätter sova. Jag blir sittande och tittar på den orangea konen mitt I VLC playerns fönster på tv:n och inser att jag missat ännu en nedtankad film.
Jag är full. Inte onykter utan riktigt jävla packad som man blir efter 8-12 glas vin och innerst inne så skäms jag över att min grabb både fått se mig sådan och vetskapen över att han fattar vem hans pappa egentligen är.
Jag är en 40-årig kille som bor med barnen varannan vecka i Eskilstuna. Jag har ett fantastiskt jobb som resande säljare och reser mer eller mindre på hela Sverige. Jag är utåtriktad, ser bra ut och har precis hamnat i mitt tredje längre förhållande med en tjej, även om vi är särbos.
Det finns ingen dag då jag VET att det startade men det jag vet är att jag dricker mig full varje kväll, vardag som helg, och jag har gjort det i minst fyra års tid. Jag har druckit alkohol sedan jag var 18 år.
Jag har tillsammans med min chef (och en alkoholmätare för utandningsluft som polisen har) kommit fram till en teknik som vi kallar för "kickstart" där det gäller att bli så full som möjligt innan kl 21:00 för att kunna köra bil dagen efter vid tio tiden.
Ändå upplever jag inte att jag har alkoholproblem. Visst lite för full har man väl blivit vid ett flertal tillfällen och gjort bort sig men ordet problem har jag nog inte velat blanda in i detta beteende.
Jag skulle kunna beskriva det som att bästa kompisen kliver in genom hallen när den första välbekanta fyllekänslan infinner sig efter ett svept glas vin.
-"Men tjena, kommer du hit ikväll igen!" Fyllan sätter sig bredvid mig och kramar om mig och tillsammans kommer vi fram till att vi ska titta på film, igen! Ikväll blir det nog inception med Tom Cruise! Livet är härligt och det är bara vi nu och vi dricker oss så berusade att det känns konstigt att titta på sig själv inne i badrumsspegeln när man pissat!
Jag dricker upp till 4 vinboxar i veckan och törs inte ge mig på starksprit för att jag vet att jag kommer att slå i botten på denna nedåtgående spiral. Jag fick en hel liter Rom av en bekant som jag sköljde ner på två dagar och det fick mig att haja till lite.
Härom veckan skulle min 15-åriga dotter ta sig hem från sin träning lite senare på kvällen. Eftersom hon vet att klockan redan passerat "gränsen" för min nykterhet så sätter hon sig på bussen för att komma hem. Jag är en duktig kock och hade fixat en lasagne. Hon kliver in och är halvt hysterisk då hon blivit antastad på bussen av ett par äldre grabbar. Jag försöker att prata med henne men får bara en dörr i ansiktet när hon går in på sitt rum. Jag hör att hon mumlar något men inte vad utan vänder mig om och går mot köket och vet att jag hörde ordet "alkis" och jag lider för att jag inte kunde ställa upp och skjutsa henne.
Senare den kvällen googlar jag på "jag är alkolist" och hamnar här, hos er, och läser fantastiska inlägg från folk som är precis som jag, en alkolist.
Jag fastnar för Abels berättelse som är slående lik min situation för fyra år sedan, när jag hade både hus & fru kvar och blir glad för hans skull att han "redan" insett vad han håller på att förlora.
Jag har nu varit nykter i fem dagar och det känns bra, liksom för Abel så känns det alldeles för "lätt" och jag har bytt vinet mot löpning och kaffe.
Det är först nu jag inser hur ensam jag egentligen är när min kompis inte får komma in längre. Vad hände med Micke, Johan, Tony och alla mina andra polare som jag alltid umgicks med. Kanske tröttnade dom också ur på att jag alltid var drängfull. Jag vet inte men jag kommer att fråga!
Jag satte mig ner med mina barn i förrgår och berättade för dom om mina planer på ett nyktert liv och fast jag knappt vågade så frågade jag dom:
-"Kan ni beskriva för mig hur jag är när jag är full?"
Bilden av ett monster växer fram på bara ett par timmar. Inte ett sånt monster man ser i filmens värld, mycket värre. Ett svek som är obeskrivligt mot mina barn hänger kvar i mig av denna kväll och det är motivation nog att inte röra en droppe bara det. Det känns ändå bra att ta upp detta med dom och vi tar bilen sent på lördagskvällen och åker och köper glass, vilket vi aldrig kunnat göra förut.
Det finns en scen i filmen Wyatt Earp som jag tycker är cool när Kevin Costner kliver in på en bar i Dodge city med en hagelbössa och säger: -"My name is Wyatt Earp, it all ends now"
Well...
-"My name is Andreas, it all ends now!"