Min kille har imorgon varit nykter fem veckor....han e STOLT över sig själv.....oja det kan man väl unna han att få va.
Han sa upp sig från jobb för sex veckor sen och fått uppleva att jobben inte stod och köade efter honom....lite surt men rätt åt han.
Han säger att bara han börjar få a-kassa så kan han börja jobba svart, smart....framför allt för att han har plan på att jobba svart för sin bästa supkompis...smart igen.
Dom hade tydligen snackat i veckan o då hade dom berättat för varann hur länge dom varit nyktra...tre månader på hans polare o han då snart fem veckor...WOOOOW!!!!!!
När jag reagerade så fick jag direkt börja inte tjafsa nu....
Sen börjar han dravla om att om det inte varit för hunden JAG köpt (hon är bara min) så hade han inte klarat detta lika bra...känns som han snärjer mig.
Sen en annan sak jag reagerar mot, han tar ju antabus, som jag ger el hans mamma, men han ber aldrig om dom...påminner aldrig mig, det stör mig rätt bra.
Ni andra som har 'nyktra' män i er närvaro, hur har det funkat för er?
Kram till er alla här

Livetsliv

Det som förvånar mig när jag är inne och läser i alla dina trådar, svar m.m är vem av er som bär ansvaret för att han ska vara nykter? Jag läser lite mellan raderna. Han säger upp sig för han vägrar tar provtagning via jobbet? Han vill hellre leva på a-kassa än nyktert liv? Han vill hellre förlora sitt jobb när han får chansen att behålla det? Jag ser inga stora tecken på att han vill/kommer förändras, och detta är inte för att göra dig besviken.
Men hur tror han/du hans tillvaro kommer bli som arbetslös? Tror han att han kommer gå hemma och dra och må bra utav det? Kunna hålla fingrarna i styr från alkoholen om den nu är hans bästa vän, att han måste ta antabus och sug tabl för den?
Att han ska jobba svart? Får jag fråga med vad? Är det ett livstidsjobb? Låter väldigt ursäktande fullt... Och det luktar ljug, undanflykt.
Jag får lite ont i magen av att han haft dessa problem så länge, aldrig behövt ta tag i dem tidigare?? Ingen som ställt krav? Hur kommer det sig jobbet krävde prover? Drack han även på veckorna? Kom full till arbetet?
Om din man verkligen vill sluta, ska han nog inte ta det så lätt för det är inte själva alkoholen i sig som är de värsta, utan dennes beteende. Du kommer inte stå ut med honom om han inte går behandling för att förändra sitt beteende/syn/livsstil till livet/alkoholen... Det är min erfarenhet. Sen finns det säkert dem som klarar detta. Jag tror dock han tar över ditt välmående och gör dig till vårdare. Du vill ge han en chans och vara en god flickvän/särbo då måste han ju ta ansvar för sig själv och sitt liv, känns som han brände sina broar lite till det nyktra livet genom att säga upp sig, tro man kan leva gott på att va arbetslös, ströjobb svart, det vill säga ingen som kontrollerar honom mer än du, och dig kan han hugga mot för det är en vana han tidigare haft.

Jag hoppas för din skull som stannar vid honom att han har en plan med sitt liv och tar ansvar över sin nykterhet själv och inte lastar över den på dig för då kommer han sprängas snart. Du ska ju få älska honom, vara glad i hans närhet, göra saker med honom, känna tillit, välmående behag, inte vara hans behandlare.

Var rädd om dig, vet hur svårt det är att vara just det, fatta beslut, låta alkisen begå sina egna misstag, man tar gärna över, man klandrar sig själv tillslut och ibland undrar man vem som har mest problem en själv som väljer att leva ett liv man inte vill leva, som att gå på ett minfält eller han som har en av bekvämlighet? Skulle han vara rädd om dig/detsamma gäller min pojkvän... Skulle han ta tag i sin sjukdom och sluta skaffa ursäkter för den. Denna sjukdomen är dessvärre kortsiktigt beroende genom fysiska besvär för övrigt sitter det psykiskt och socialt, där man behöver mest hjälp från profiobella att förändra sitt liv. Går han på AA möten? kBt behandling? Alkohol-behandling? Något att föreslå, det är inget fel, snarare tvärtom . Vuxet val att ta hand om sig själv och lära sig vad alkoholen gjort med hans/sitt liv, enda chansen att verkligen förändra invanda beteenden.

Kram på dig mysan! Hoppas du får en fin dag!

Mysan

Han hade druckit på jobb för längesen, förvisso innan min tid på jobbet men det fanns tyvärr en alkohol kultur innom vår bransch förr.

Vad jag uppfattat så e hans plan att jobba svart o leva på a-kassa detta året ut, han har pengar så han klarar sig oxå....rätt gott om det.

Det jag hatar e att inte veta om el när han tar ett återfall, för jag har sagt och kommer hålla att om det inteäffar så e vi slut som par och då vill jag aldrig se han igen.
Lätt säga men det måste jag hålla denna gång, vill aldrig mer få sånna sms el tel stal som man fått för att sen skrapa ihop resterna av han igen o lappa ihop.....
Och just nu anser jag tyvärr det e jag som ansvarar för hans nykterhet, e ju jag som sätter glaset med antabus framför honom varje kväll!

Jag litar piss på han, han vill ha koll på min dag...men om jag ifrågasätter honom så slår han bakut...han ska kontrollera men vill inte kontrolleras!
Men vi hade en bra dag igår, riktigt bra.

Livetsliv

Låter som en väldigt orolig situation för dig. Där du självklart behöver få ventilera, ska råd osv.

Angående återfall kan jag säga som läst på mycket och av erfarenheter jag hört från behandlingarna m.m att dem kan komma närsomhelst, det finns inga garantier om det är om 1 månad, 1 år, 3 år osv. Allt handlar om eget ansvar. Du får helt enkelt gå på din egna magkänsla om detta är något/någon du vill investera din tid på/framtid till.

Det är vad jag fått göra, jag blir givetvis ledsen, hopplöst, mår illa av återfall som blir en periods aktivt supande och även andra drogsubstanser till att återigen genomgå behandling. Endel kan få gå många behandlingar för att bli fria från sitt missbruk, även anhöriga till missbrukandes.

Lider med dig att din man ger sig på dig verbalt när han dricker vilket för mig signalerar varningsklockor, endel gör även detta i nyktert tillstånd.

Jag vet ibte vad jag ska säga dig egentligen för att vara till någon hjälp men jag läser det du skrivit, tänker och känner med dig, i din frustation.
Han måste rädda sig själv från detta, han ska inte snärja dig, för då kommer du bli fängslad. Du berättar om kontrollbehov och han vill du delger men inte tvärtom.

Går han i terapi eller dylikt för sina problem? Eller tror han att han klarar sin relation till alkohol genom att bara ta antabus?

Låter ändå väldigt proffsigt att ta tag i sitt fylleri under sommartiden, moget gjort enligt mig. Min pojkvän har hitintills inte klarat en somnar utan alkohol men dock resten av året.

Skönt ni hade en fin dag igår, hoppas det fortsätter så. Men jag tror du behöver låta han ta ansvar/någon annan göra det över hans nykterhet angående antabusen m.m annars kommer du snart bara vara hans vårdare/hemhjälp, det är väl inte vad du vill bli?

Kram på dig i mängder!

Mysan

Han har ingen behandling mer än antabus...

Vet inte vad jag ska säga....vad jag ska tycka?
Känner mig stark men ändå hopplöst svag i situationen emellanåt...
Har sagt till vissa vänner att det e slut och ändå e man kvar, känns som mitt liv är lika mycke lögn som hans varit/är...
Ibland älskar jag honom som in i bomben för att nästan känna hat bara han säger fel ord, helt sjukt...