Jag ligger fortfarande i behandling och har snart varit nykter i 8mån efter att ha druckit 15år till och från varje dag typ....men nu dom sista veckan så har jag allt mer börja sakna mina gamla vänner å själv livet jag hade, den där säkerheten jag hade då jag var påverkad, idag känner jag inte mig själv är ständigt rädd för typ allt. Just nu känner jag sån lust att bara gå ut å dricka men samtidigt inte, har sån ångest varje dag, lider av panik attacker, depression, svåra sömnstörningar, m.m. Jag har underbar personal som hjälper mig men ska jg må såhär vet jag inte vad jag gör snart. Vet att jag ska ringa jouren nu egentligen men jag vet aldrig vad jag ska säga och då känns de bara dumt. Är inte den som pratar har väldigt svårt för det =(

Hur har ni gjort? hur kommer jag vidare?

Kram på er alla kämpar =)

Att fly från allt känns ju skönt men inte hållbart. Har du ingen hobby eller något du kan dyselsätts dig med så din hjärna får stimulans

eyeshadow

Jag försöker komma på något hela tiden vad jag kan typ börja med eller sysselsätta mig med då ångesten kliver inpå, men bo i en liten stad där de bli sten dött efter 18.00 de finns som inte ens ett cafe öppet efter 18...ha nu tänkt köpa säsongskort på innebandy och hockey så att jag ä upptagen vissa kvällar i veckan som en bra början =)
Känner inte folket här heller mer än de jag ser på AA/NA möten så jag måst komma på nå bra =)
Ha ni några ideer hur jag kommer igång att lära känna nytt folk i en helt ny stad =)?

Kram på er =)

Samma sak för mig. Kanske du kan engagera dig i någon klubb som styrelseledamot eller liknande eller hjälpa till i hockeylaget eller något liknande.

eyeshadow

Hej
ha inte varit inne på ett tag men nu tillbaka, panik attackerna har försvunnit typ nästan bara nån natt i veckan som kan vara kämpig och det är jag tacksam över =)
Har fortfarande inte hittat nått att göra, känns typ som luften gått ur mig men vill fortsätta kämpa, jag vill verkligen inte tillbaka till de andra livet...var på en kurs om 11steget för nån månad sen, då var det en präst som klev upp och sa, mitt liv var som i boken jag vill inte dö jag vill bara inte leva, fy fan va mitt i prick det satte sig hos mig...exakt så känner jag oxå, men vad gör man åt det??

Tack för att ni finns =)
Kram

Ebba

Jag tror att man ska försöka att vara i nuet.
Inte fastna i jobbiga tankar på allt som har varit.
Inte fastna i jobbiga tankar och oro inför framtiden.

Utan istället ta små små steg i taget.
Annars blir det lätt så STORT och helt enkelt för mycket, i alla fall för mig.

Jag tror också på en kombination av vila och återhämtning blandat med att försöka VÅGA att göra sådant man är ovan och rädd för.
Tillexempel besöka ett nytt AA möte, gå till affären och handla trots att man bara vill "gömma sig", läsa något fint, lyssna på en låt, ringa ett samtal man egentligen inte vågar ringa m.m

Man växer av att våga, om man som jag iaf är, ganska självkritisk och orolig.
Har du köpt säsongskort till hockey?
Sånt är bra !
Det är så nyttigt att komma ut och lufta sig istället för att fastna i sina egna tankar.

En dag i taget :)

eyeshadow

precis man måste våga för att komma nånstans här livet utmana sig själv helt rätt :D
Jag köpte aldrig säsongskortet men jag har börjat göra service på NA det känns väldigt bra :D
jag får ett ansvar och jag känner att jag duger :D
Går mycket promenader, försöker hålla mig sysselsatt, börjat med praktik så nu är jag på G

eyeshadow

Idag har det vare typ en fredag den 13 :P
Först försov jag mig i morse, men hade ändå tid att mig lugnt å fint till sjukgymnasten som jag skulle till, bara det att på vägen dit så halkar jag och tar emot mig med högra handen som jag haft problem med sen ett år tillbaka å väntar fortfarande på remiss på hand speciallist, så värken blev ännu värre, men på råga på de så hade jag vita brallor som nu mer inte ä vit å hel längre utan röd och dyngiga hade inte tid att vända och byta om så fortsatte min färd in till sjukgymnasten å han tittar på mig som va faaan ha du gjort????
Jag hatar att klä av mig å speciellt inför manliga så han ber mig ta av mig brallor och tröja, sitter då i underkläder...kände mig så fruktansvärt äcklig men tänker att hans jobb är att hjälpa mig och biter ihop. Äntligen klar där rusar hem å byter byxor, in till stan igen upp på AF för att byta praktikplats för jag trivs inte där jag är nu, vad tro ni jag få nå hjälp eller....NEJ!! Eftersom jag är sjukskriven så måste jag ta hjälp av fk och fk ber mig gå till af...suck...hungrig å bitter så vandrar jag hem och sätter mig i soffan och här ha jag nu sutte i ca 3h, och vågar inte röra mig haha...

Nä i morrn kommer jag nog skratta åt denna dag men just nu ha jag bara ont och känner mig typ förnedrad men jag vet att det är bara mina tankar och mitt förflutna som JAG låter mig styras över..
Så jag tro det får bli ett möte ikväll och hoppas på en bättre morgon dag :D

Ha de gött alla :D

Leverjag

En sådan dag...

Och jag fick böter för att jag glömde p-skivan när jag handlade mat och svor som den värsta borstbindaren. Bra att du ändå lyckas se det med viss humor.

Ja, myndigheter... De har en del problem med samarbetet, särskilt de två du nämner. Låt dig inte knäckas av dum-byråkratin!

Ja ett möte med en grupp är nog skönt en sådan här dag. Hoppas du får hjälp med handen snart!
Kram

eyeshadow

Å denna lapp lisa hen ha man ju haft göra med själv, urs tvi :/
Hade denna dag varit för ett år sen så hade jag nog inte suttit nykter nu, men idag kan jag må väldigt dåligt men så länge jag inte tar första klunken så är jag nöjd. Det jobbigaste jag känner just nu är att jag måste på ett kvällsmöte på hemmet jag bor, och när jag må såhär dåligt vill jag helst inte träffa någon. Så jag sitter just nu å funderar hur jag ska få slippa att gå dit men jag gissar på att de ä ba å kravla sig upp ur soffan och bita ihop :/
Kram