Nu sitter jag här på dag 4 av kommande 90 dagars nykterhet..

Är 31, kvinna, ensamstående småbarnsmamma med varannan vecka-liv.. Har väl använt alkohol på ett "normalt" sett under de flesta åren, men de senaste har jag märkt att en ökning.. Dels i mängd, frekvens och också märkt riskbeteende i form av hur och när jag dricker.. Insåg ganska tidigt att alkoholen är min snuttefilt..den jag vältrar mig i när livet känns tungt, när jag är ledsen, ensam, när jag behöver muntra upp mig, för att känna mig inspirerad osv..

När min ex-man flyttade ut sa jag åt honom att jag var orolig för nu skulle det bli svårare för mig att ha kontroll över drickandet eftersom ingen skulle se hur mycket eller ofta jag drack.. Och precis så blev det.. De senaste 9 månaderna har det bara blivit värre och värre.. Senaste två-tre månaderna har jag så gott som druckit varje dag.. ibland bara någon folköl, ibland mer och på helgerna har det såklart varit all-in.. Inte om jag haft barnen, men jag har ändå druckit något..

Häromdagen fick jag ett totalt sammanbrott på jobbet.. Allt som hänt under det senaste året, uppsägning, arbetslöshet, blivit sviken, ekonomisk kris, samvetskval över att inte räcka till som förälder, människa.. Allt kom över mig på en gång.. Trodde jag bearbetat men inser väl nu att jag ju druckit och bara tryckt undan.. Självklart var jag bakfull också.. Fick åka med chefen till psykmottagningen och prata, där frågade de om mina alkoholvanor och eftersom de också var en källa till ångest blev jag tvungen att erkänna inför min chef att jag känner att jag har alkoholproblem.. Fruktansvärt jobbigt och skamfullt..

De rekommenderade mig till alkohol- och drogmottagningen i stan och jag ringde direkt och bokade tid både dit och till kurator.. Jag vill inte förstöra mitt liv. Jag VET att tar jag inte tag i det här kommer det att gå åt helvete till slut. Jag har alkoholism i släkten och jag har tappat kontrollen, både över drickandet och mitt liv känns det som. Senaste veckorna har varit EXTREMA gällande de mängder jag druckit. Varit full varje dag känns det som.

Så...90 dagar är det som gäller nu till att börja med. Har berättat åt alla mina närmaste chefer samt några kollegor och vänner vad som pågår, både rent psykiskt samt alkoholen. Jag vill inte svika dem eller mig själv och mina barn. Men det är ritigt riktigt tufft. Jag är så fruktansvärt nedstämd av den relation som precis gått i kras och som var den utlösande faktorn till allt som hände och min impuls är ju att jag måste få i mig alkohol för ångesten är enorm över alla tusen sorgsna känslor jag känner.. vet inte vart jag ska ta vägen riktigt med mig själv..är rastlös..går och tittar i kylskåpet var femte minut.. Börjat röka för att jag måste ha NÅT. Snusar gör jag, men det gjorde jag ju innan..känns som att jag måste ersätta alkoholen på något vis..

Om ni orkat så här långt är jag imponerad, behövde bara få skriva av mig. Jag inser att jag blivit långt mer beroende än jag själv förstått..skrämmande, men jag är ändå glad över att nu ha hjälp och stöd för att kanske vända på det.. Även om jag innerst inne inte är säker på om jag någonsin kommer att kunna klara av att socialdricka.. Tiden får utvisa..

Pärlan

Känner att det är ganska tungt att hantera det på egen hand.. Jag har egentligen inte så många i min närhet att ty mig till.. Nog finns det personer jag kan höra av mig till om det behövs, men just angående suget..alla konstiga känslor och tankar som kommer upp nu när jag vet att jag inte får dricka.. Såg att det är ett AA möte i stan ikväll om en timme.. Det är en märklig känsla att tänka mig själv på ett AA-möte..Jag har ju vetat att jag nog inte dricker så sunt, men att på bara några dagar gå från det, till att förstå att jag har ett problem..ett beroende t.o.m (den biten är det knappt så jag riktigt kan tro på den än, men så är det ju) till AA.. Men jag känner att det inte kan skada..det kan bara vara ett stöd..

Många bäckar små leder till en stor fors....... av problem som man inte alltid orkar hantera. Ditt drickande har nog varit som en flyktmedicin. Du liksom jag vet ju att man bara skjuter skiten framför sig. Nåväl bra att du erkänt för dig och andra att du har problem och vill börja jobba med dessa. Starkt gjort. Det är en bra bit på väg. När man tänker på AA så tänker man kanske på utstötta gamla gubbar och tanter som ja ser ut som... Ack så fel man har, det är bára helt vanliga människor som har problem med spriten. Dit kan man gå och prata eller bara lyssna om man vill. Det är jättebra. Fint att du hittat hit. Och du.... du är ingen dålig människa, snarare tvärt om du inser problem och vill göra något åt dessa. Jag vet jag har gått samma väg som du men för mig gick det längre.

Rose

Och bra att du vågat erkänna att du har problem. Att läsa trådar och att själv skriva kan hjälpa att inte känna sig så ensam i alla känslor och funderingar som kommer pga alkohol. Själv har jag beslutat att avstå helt för att det verkligen inte fungerar för mig att dricka.

Pärlan

Tack för era svar..känns skönt att veta att man inte behöver hantera allt ensam.. Jag var faktiskt inne på forumet för ett år sedan kanske..redan då visste jag väl, men intalade mig att jag hade koll, kunde kontrollera det..

Jag gick på AA-mötet ikväll.. Rädd, nervös och med tårarna i ögonen innan jag gick in.. Såg en kvinna gå in och då kände jag bara att har jag kommit så här långt så.. Satt med klumpen i halsen och tårar i ögonen hela mötet.. Att höra de andra berätta, igenkänningen alltså.. Det var både jobbigt och skönt.. Jobbigt att inse att det var så tydligt att jag faktiskt ÄR alkoholist..men ändå skönt..för nu satt jag ju där, på möte, tar tag i det och kunde få dela med mig till andra som förstår.. Ska på nästa möte redan imorgon..

Just nu är nog de fysiska symtomen jobbigast..Inser att det är någon typ av avgiftning som pågår..det är därför jag har så ont i huvudet, kliar i kroppen och den extrema tröttheten.. Jag har ju faktiskt druckit mycket under flera månader och i princip varje dag senaste 4-6 veckorna.. Inte konstigt att kroppen reagerar..men det har jag inte fattat förrän ikväll efter att jag pratat med en av deltagarna..

Skit bra du är på rätt väg. Jag var trött i ca 1 vecka sedan blev jag piggare för varje dag. Ja det är nu det är illa för kroppen när den rensar ut skiten.

Pärlan

Ja usch.. Sömnen har varit okej senaste dagarna men inte inatt. Hade stora problem med att somna..låg som bara och slumrade och vaknade om vartannat och sen sov jag dåligt hela natten. Vaknade med världens huvudvärk igen.. Egentligen är jag jättetrött nu men har inte ro att sova mer.. Ska stiga upp och koka kaffe.. Se vad förmiddagen bjuder på.. 13.30 blir jag hämtad till AA av en av deltagarna från igår..känns tryggt..

Känner mig dock ledsen..gråter flera gånger om dagen.. Dels börjar sorgen över den kraschade relationen komma men det känns som nåt mer..
Dock var det för det bästa tror jag att det tog slut.. Pratade med killen efter min krasch i veckan och berättade om alkoholmissbruket..svaret jag fick var att han själv haft allvarligt alkoholmissbruk under en lång tid.. Jag tror jag förstår varför vi drogs till varann.. Det är rätt skönt med nån som gillar att dricka hemma lika mycket som en själv och som man kan sitta och supa med.. Kunde ha slutat illa för oss bägge..

Macadi

Pärlan....Inte att du är ledsen men trots allt tror jag att din sorg är naturlig och nu dövar du inte dig själv med a längre. A strular upp hjärnan och därmed känslolivet så det är ju inte så konstigt att saker och ting hinner ikapp nu. Att sluta med a är också en sorg...och rädsla...
Bra att du ska på möte i em. Starkt jobbat av dig!
Ja visst dras man till andra med alkoholproblem...så är det. Var ditt ex nykter när ni var tillsammans eller drack ni båda?
Min sambo har också problem, men har inte kommit lika långt som jag - han är yngre. Så många gånger har vi sagt att VI ska sluta men det funkar absolut inte. Jag har mitt sätt att hantera min nykterhet på och han har sitt...nu dricker han fortfarande men det stör mig inte. Jag tar avstånd från honom just nu, har nog med mig själv. Min nykterhet är livsviktig för mig och här tänker jag vara egoistisk! Han får ta hand om sig själv...

Pärlan

Vi hann inte vara tillsammans så länge men det blev väldigt intensivt direkt.. Jag är en typ 2-person som vill hjälpa..och det är inte första gången jag träffar en man med strulig bakgrund.. Och jag är den som ska "rädda" honom.. Vi har inte varit nyktra en enda gång vi umgåtts..Jag har det men i såfall har han druckit.. Den gången drack jag inte eftersom jag körde bil.. Men annars har vi umgåtts och connectat genom att vi drack ihop och pratade om allt mellan himmel och jord.. Men vårt drickande ihop eskalerade ju också.. Han avslutade relationen plötsligt för en vecka sedan pga hans egna mående, för att han har så mycket i sitt eget liv han måste ordna upp.. Jag förstår honom fullständigt och som sagt, med facit i hand så inser jag att vi tillsammans inte skulle tagit oss ur våra beroenden.. Inte som par.. Precis som du skrev Macadi så måste man ta ansvar för sig själv.. Jag kan gärna vara hans vän och ge honom stöd om han vill och behöver för jag bryr mig otroligt mycket om honom men för en gångs skull är det mig själv jag måste rädda.

Är så imponerad över hur du tar tag i situationen. Så starkt och modigt gjort! Och det är nog inte så konstigt att du börjar bearbeta känslor som a har hållit tillbaka. När man slutar dricka så finns ju möjlighet för hjärnan att göra det den behöver. Så gråt du! Det är en del i att bli frisk tror jag.

Pärlan

Jo det är väl så.. Jag har verkligen inte fattat det här med att alkoholen stänger av.. Jag har ju liksom druckit för att KÄNNA och trott att jag då bearbetat saker och så är det egentligen det motsatta.. Och jag har ju gjort så i snart 10 år!

Kom nyss hem från mitt andra AA-möte.. Kan VERKLIGEN rekommendera AA..Visst sitter jag och gråter lite över all igenkänning som gör det så tydligt för mig att jag ÄR alkoholist..men samtidigt är det en sådan OTROLIG tröst att få dela med sig (om man vill, man måste inte prata) och få höra andras historier..Jag är inte ensam..Är så tacksam över att jag gick igår på det första, AA kommer att få en stor betydelse i mitt liv känner jag..

Pärlan

Jo det är väl så.. Jag har verkligen inte fattat det här med att alkoholen stänger av.. Jag har ju liksom druckit för att KÄNNA och trott att jag då bearbetat saker och så är det egentligen det motsatta.. Och jag har ju gjort så i snart 10 år!

Kom nyss hem från mitt andra AA-möte.. Kan VERKLIGEN rekommendera AA..Visst sitter jag och gråter lite över all igenkänning som gör det så tydligt för mig att jag ÄR alkoholist..men samtidigt är det en sådan OTROLIG tröst att få dela med sig (om man vill, man måste inte prata) och få höra andras historier..Jag är inte ensam..Är så tacksam över att jag gick igår på det första, AA kommer att få en stor betydelse i mitt liv känner jag..

Man kan tom skratta åt allt man gjort. Gömt sprit på konstiga ställen. Ja det skönaste av alt är att man inte är själv om sina problem utan andra har samma bekymmer. AA tycker jag har oförtjänt dåligt rykte av mångs som hört hur det är där men inte varit. Så himla bra av dig. Stolt att du tagit ett stort kliv i rätt riktning

Pärlan

Ja det är en himla skön stämning..stöttande, välkomnande, glad..och ja man kan skratta..

Just nu skrattar jag åt att jag i flera år tänkt att jag borde göra nåt åt drickandet "för jag vill ju inte bli alkoholist"..och så bara oops..too late for that haha..

Pärlan

Lördagkväll. En person från AA idag hörde av sig och undrade om jag ville komma och spela lite gitarr.. Hänga, sjunga och spela, träffade nya människor..nyktert.. Var så glad, såg mig i spegeln..jäklar så pigg och fräsch jag såg ut! Kände knappt igen mig..pigga ögon.. Oändligt skön känsla att veta att varenda tanke jag tänker och sak jag säger är mitt riktiga jag..och att jag minns vad jag sagt! En sådan frihetskänsla det ger mig..och självsäkerhet! Känns som att jag är starkare än någonsin vara av vetskapen att jag är mitt riktiga jag - dygnet runt! Jag kan lita på mig själv liksom.. Intressant att sitta på bussen med alla som ska ut eller hem från krogen..:)

Pärlan

Sämre dag idag. Jag som inte tycker om att irritera mig på andra människor råkade ut för en situation idag som totalt drog ner humöret.. Sovit 5h i natt och känner mig trött och sliten.. Möte om 3h men jag känner mig inte sugen på att gå ut genom dörren idag..

Ikväll ska jag dock träffa min ex-man och berätta om läget.. Är inte nervös, men kommer nog kännas..ja, jag vet inte riktigt.. Är för trött för att kunna tänka vettigt just nu..

Nyckelpigan

Välkommen hit! Jag hoppas att det känns bättre ikväll. Ville bara skriva att jag är så imponerad över alla steg du tagit på kort tid!!! Styrkekramar

Pärlan

Tack! Jag fick så fantastiskt stöd från min arbetsplats och mina chefer när jag berättade och det tror jag gav mig en extra drivkraft..

Jag gick på mötet ikväll. På mitt första möte var det en som sa åt mig att känner du nångång att du inte vill gå, det är då du borde gå på två.. Det där kom jag ihåg och jag gick..Så otroligt tacksam för det igen. Jag känner sådant lugn och sån styrka varje gång jag varit på möte.. Lycka över alla underbara människor jag lärt känna på så kort tid..

Pärlan

Idag har varit en tung dag. Från jätteglad igår till jättelåg. Tror det är vardagen som gjorde det.. Tillbaka på jobbet efter förra veckans kaos..och plötsligt kommer ångesten över allt som hänt. Från att ha varit den normala, spralliga, trevliga människan som fått så mycket positiv feedback från chefer..till alkisar. Punkt. Hårt. Känner mig plötsligt som en sämre sortens människa..spelar ingen roll att jag får stöd och alla visar omtanke. Nu känns det som att cheferna säkert går och har en undran i bakhuvudet - kommer hon fixa det..Har hon varit full på jobbet? (Svar nej) M.m.. Jag hittar nog på det mesta i huvudet men ändå..

Ångesten jag känt idag triggar såklart suget.. Kommer självklart inte agera på det, men i några minuter såg jag för min inre syn hur jag bara inte pallar med ångesten och känslorna och halsar en öl..Jag MÅSTE ju klara det.. Jag förlorar allt om jag misslyckas ju.. Vill slippa ångesten..

Kvaddad

Ja men det kanske är rätta medicinen för i min bok läker tiden inga sår.
De slutar kanske blöda men läker gör de inte.