Är ny här. Kallar mig svanen. Är just nu som en skadeskjuten sargad svan som har svårt att hålla den långa halsen över vattenytan för varje dag som går. Tilltufsad. Tärd. Plufsig. På sikt ser jag dock också den graciösa svanen som håller huvudet högt och stolt simmar i lugnt vatten och vet sitt mål. Kan inte ens komma ihåg när det började. Började som ung tonåring att partydricka och har alltid varit "partypinglan" som vet hur man livar upp stämningen i ett sällskap. Man får alltid höra att det är kul att få komma hem till oss. "Det bjuds ju så generöst med mat & dryck och det är aldrig trista miner". Och vi har ofta vänner och familj hemma. Älskar ju att laga mat och att bjuda hem folk är nästan vårt varumärke. Men allt oftare ingår också tankar "Vad sade jag egentligen på festen igår eller i telefonsamtalet"? Allt fler minnesluckor. Börjar dagen med 2 Treo och det blir fler under dagen. Dricker nästan 2 flaskor vin om dagen sedan flera år tillbaks. 2 om dagen, 14 i veckan!!! Helst rött vin, men det mesta i alkoholväg duger. Går jag bort på tillställning har jag redan hemmavid tagit 3 stora glas vin, dels för att komma i "stämning" men också kan ju alla annars se hur mycket jag dricker om jag inte tagit de glasen innan. Det blir mycket ändå och jag märker att folk noterar det...Jag är dessutom mor till två skötsamma tonårsbarn. Och jag skäms. Skäms. Den djupa ångesten finns där sedan länge, varje eviga morgon, vaknar svettig och skamfylld med minnesluckor. Jag ORKAR inte ha det så längre. Jag är helt slut. Vad hände med mitt i annars så ordnade liv?! Förr blev man glad och uppåt av att ta några glas men idag är jag ständigt trött och faktiskt börjar jag bli en alltmer o-glad människa. Lite deprimerad.
Men jag är framförallt rädd. I de bästa av världar skulle jag vilja vara måttlig. Tänk att kunna dricka måttligt fredagar och lördagar, dela på en flaska och njuta av ett fylligt gott rött vin. Andra gör ju det. Att leva ett sunt liv men att vara MÅTTLIG. Min hjärna är förvirrad. Ska jag ALDRIG kunna dricka igen?! Komma tillbaks till njutningstadiet? Och alla bjudningar vi brukar ha, är jag beredd att utåt säga "har en liten vit period", "Nej, idag tar jag det lilla lugna". Vilken människa blir jag som nykterist? Fortfarande benägen att vara underhållande? Hur kul BLIR livet utan alkohol?
Också rädd för att trycka på knappen "Medlem" i alkoholhjälpen. Tog säkert 1 timme innan jag satte fingret på tangentbordet. Och att skriva i det här forumet. Vad har jag gjort? Tänk om jag inte ens klarar min första dag...Vad har jag att förvänta nu?
Tack till "Berra", har läst dina inlägg från 2009 och känner igen många tankar du slogs med då. Har gjort plus- och minuslistan på för- och nackdelar med drickandet och minuslistan överväger helt klart i dagsläget.

Svanen

17 dagar utan a och jag är tacksam. Tänker inte på a i vardagen längre och är förvånad över hur fort det har gått att vänja sig av med inbyggda vanor. Kanske då man ska börja bli på sin vakt?! Skulle det varit för 1 månad sedan hade samma antal dagar inneburit (enbart min konsumtion) ca 30 flaskor, närmare 3000:- fattigare, daglig ångest, orolig sömn, vakna mitt i natten, skämstankar inför teens, lite luddiga minnen kvällstid, nedstämdhet och självförakt. Dit vill jag inte tillbaks. Ändå tillhör jag den kategorin som per idag inte kan/vill bestämma mig för att sluta med a för gott. Då hade jag aldrig börjat. 1 månad är mitt mål just idag. Sedan en inplanerad weekendtrip med goda vänner och där kanske jag väljer a. Eller inte.

Svanen

Hörde ett intressant inslag på P4 idag, en pågående forskning om en fetmamedicin som även kan hjälpa alkoholister. Medicinen innehåller ett hormon som visat sig på råttor och gör att ämnet dopamin inte frisätts, de upplever alltså ingen belöning av alkoholen :-)

harrim

men problemet för oss drinkare är att hålla ner konsumtionen när man börjar dricka lite smått igen. Det har inte fungerat för mig utan en ganska kort tid efter har jag varit tillbaka i samma konsumtionsmönster som innan. Jag kan dricka ett glas vin och sluta där men dricker jag tre så är det kört och tömmer flaskan och mer därtill. Det där med att dopaminet inte frisätts när man dricker kan vara en väg att gå. Lycka till.

Svanen

Tack, Harrim för din kommentar. Ja, innerst inne är jag medveten om detta, litar inte på mig själv och vilka följderna blir som det är idag. Visst, man känner sig stark just idag (fullt medveten om hur naivt det låter efter så kort tid utan a, 18dgr, och man vill så gärna krampa fast i tanken om en romantisk bild av måttlighet, så jag vet att jag inte bara fantiserar korkat utan även farligt.

harrim

ska jag försöka hålla mig till och bara på helgen. Eller en kvarts flaska blir det kanske om hustrun och jag delar på en halvflaska. Jag vill inte heller avstå från alkohol helt och hållet. För första gången i livet drar jag ner på a för att jag själv vill göra det. Tidigare har jag alltid gjort för att hustrun "krävt" det. Man är ju som en barnunge när det gäller a.

Svanen

Har tråååååååååkigt!!!! 3 v imorgon & NU kom första suget efter vin!!! Vilken tur att det inte finns en droppe hemma! Ja ja, vaknar väl pigg, ska upp tidigt.

Bra jobbar! Känns skönt idag va? Fundera lite över vad suget är, tycker jag. Jag tror att det står för något annat än vin/alkohol ibland. Mer beteendestyrt och i mitt fall kanske längtan efter vila. I ditt fall kanske nåt du tar för att göra livet roligare. Jag greps också av en längtan igår. Känns skönt att ha bestämt att alkohol inte är ett alternativ hemma. Hur god mat det än ska lagas. Jag tänker inte hamna dör igen. Hoppas du hänger med på det för livet är så mycket bättre nu även om just energin och euforin över nykterheten dippar just nu.

Svanen

Ska ändå dokumentera. Målet var 1 månad men höll 3 veckor. Fest, 40 pers, lekar, klackarna i taket & tjotjim. Kände redan igår kväll att det kommer spricka på festen. Och ja, det var väldigt kul, många samtal, minns allt. Liten fördrink + 3 glas rött (survin),12 glas stora vatten och det var väldigt lagom. So far, so good. MEN den här ändå (för mig) blygsamma förtäringen under 9 timmar hade sitt pris och det är detta jag vill kunna läsa tillbaks i min tråd. Huvudvärk till kl 20 dagen efter, allmänt slö, rörde mig knappt, åt fett och socker som kostat +1 kg! Fy vilken huvudvärk! Hur är det möjligt?!!! Waste of day. Som tur var, fick vi besök i omgångar dagen efter och det var till att förpassa sig i soffan, det var ungefär vad jag mäktade med. Så var det värt det? Festen VAR rolig, jag tyckte att jag hade god koll kring a men var den så rolig att man ska offra 1 dag bakis på survin? Tveksamt.

answe77

Är att jag tror du verkligen kommer ha nytta av din insikt och din ärlighet mot dig själv i framtiden. Vet inte hur du gjort förr men önskar att jag själv varit så ärlig mot mig själv och haft den självinsikten. Hade besparat mig mycket av ångest, bråk och olycka.