Har " missbrukat" alkohol sedan den dagen då jag först smakade. Mycket har varit självmedicinering i sociala situationer men har de senaste åren gått över till att jag dricker pga av leda.
Lever i en relation med barn. Sambon min har samma problem. Vi har båda bra jobb, välordnad ekonomi är snygga och välordnade utåt. Men vi har har en hemlighet, och det är att vi dricker oss berusade flera gånger i veckan. Jag blir aldrig bakfull, mer trött och seg, konsekvenserna uteblir. Därav svårt att motivera sig till att göra ngt åt det.
Idag har jag haft riklig ångest. Varför misshandlar jag min kropp på detta vis när jag vet att den tar stryk?? Barnen kommer att bli större och börja se vad som " händer" med mamma och pappa.
Arbetar själv inom ett område där jag hjälper folk med problematiskt beteende samtidigt som jag själv känner att jag är på väg att gå under. Ingen vet, och jag vill inte söka hjälp då jag är rädd att bli "stämplad". Vill klara detta själv. Söker ngn som kan"guida" mig i min väg mot ett mer kontrollerat drickande, alt nykterhet.

Pärlan

Kan du klara det själv? Kan du låta bli när du tänkt/sagt att du inte ska? Kan du sluta dricka när du väl börjat? Det är svårt att råda någon annan då allas vanor är så individuella men jag skulle nog ändå råda till någon typ av hjälp utifrån.. Det blir kanske svårare för er då ni båda dricker på samma sätt. Ni tycker förmodligen om att göra det ihop och förstärker och kanske legitimirerar vanan för varann. Det blir inte lika allvarligt för ni gör ju det båda liksom.. Så gick iaf tankarna hos mig med min ex-man..Han drack inte lika mycket som mig, var den som kunde kontrollera det bättre för att någon skulle vara i skick iom barnen..Jag var ju den som alltid hade svårt att sluta.. Men vi tyckte ju det var kul att bli lite fulla ihop..

Förstår rädslan att bli stämplad. Det är det som gjort att jag inte sökt hjälp tidigare..det kändes skamfyllt. Jag har ju barn liksom, är ung, trevlig, utåtriktad, bra jobb bla bla. Nu när jag väl insåg allvaret kunde jag inte bry mig mindre om vad folk tänker. Jag hamnade här, det här är mitt liv och såhär blev det. Nu gör jag något åt det. Good for me! Jag tar ansvar för skiten..Vill någon stämpla mig, go for it! Det är inte andra som ska leva mitt liv..hellre stämplingar av osäkra människor än leva vidare som jag gjort och förstöra mitt liv.

Nu blev det mycket jag och hur jag ser på saken. Ber om ursäkt om det blev jag-fokus i mitt svar men jag är bara inne på min 5:e nyktra dag i ett nytt liv så jag går igenom väldigt mycket tankar, känslor och självrannsakan just nu.

Det är svårt att ge råd och jag är ju en av de som ännu inte kan säga att jag har full kontroll på alkoholen. Det är svårt att ge råd också för att man inte vet hur ert drickande ser ut. Det är däremot lätt att se att er situation är ohållbar både för er och för era barn. Jag tänker att din man nog måste vara med på tåget annars blir det kanske oöverstigligt för dig att klara själv. Det är så lätt att falla dit om alkohol finns tillgöngligt och om din man dricker och han uppenbarligen inte har nåt problem med att du dricker så är det väldigt, väldigt svårt att skrapa ihop en lång nykter period. Du skriver att du inte blir bakfull... Men trött och seg. Jag blir numera fruktansvärt bakfull igen, vilket jag ser som ett sundhetstecken. Utebliven bakfylla är ett tecken på att man nått en tolerans som inte alls är bra.
Jag har nått en bit på vägen och älskar nykterheten. Har slutat i korta perioder många gånger och vet därför att det tar lite tid att uppnå glädjen i att vara nykter som jag nu upplever. Otroligt skönt faktiskt. Om jag kunde skicka över känslan man har när det börjar falla på plats, så skulle du ha det som mål direkt.
Sen behöver du kanske ta hjälp ändå. Du är van att leda sndra, kan du på nåt sätt använda dina egna råd i din process? Eller kan du prata med någon som en start? Prata med din man? Han kanske känner likadant. Ni kanske kan stötta varandra. Vill du trots allt försöka själv, läs härinne. Det finns så många kamper att ta del av, så många kloka personer. Och många som lyckats och älskar livet utan a.

Här nu

Skrämmande faktiskt, började undra om jag skrivit detta på fyllan. Det hade kunnat vara jag som skrev det där.

Här nu

Stellas: Har också ångest idag.. Har sällan bakfylla. Är så trött jämt bara, har ångest och mycket drömmar. Skrev ett inlägg i ren frustration här för ett tag sedan. Jag vet inte var jag ska börja bara. Min sambo tycker inte att vi har alkoholproblem, han är ju själv beroende såklart. Har jag bestämt mig för att inte dricka en kväll så säger han men EN öl kan du väl ta? Det är ju inte kul att dricka själv. Ja en öl kan jag väl ta... Två, tre.. Min dotter kom ner inatt när jag var full, nu har hon sett mig riktigt full med. Skäms så otroligt mycket. Kan inte ta kontakt med nån här i stan för jag var där i tonåren och jag vill inte att dom ska tycka att jag är en loser som fortfarande dricker. Jag har allt ordnat i mitt liv. Jag har verkligen allt och är så tacksam men alkoholen finns där som en skugga som följer mig varje dag. Jag har druckit alkohol i 17 år på ett destruktivt sätt, 17 ÅR! Ibland tänker jag att det är min undergång och nästan accepterar att det är antingen psyket eller fängelset jag kommer sluta. Det är fruktansvärt detta.

stellas

Tack pärlan och sisyfos för era kloka svar.

Som svar på frågorna: Nej, jag kan numera inte bestämma att inte dricka när jag tänkt. Men å andra sidan, har jag heller inte sagt/ bestämt mig för att ta tag i detta förrän nu. Jag har också svårt att sluta då jag väl börjat. Vi dricker väl cirka 4-5 kvällar i veckan och mer till helgen. Vissa kvällar uppemot 2 flaskor vin var. Ibland mer. Tyvärr är vår relation dålig och när vi dricker tillsammans kommer vi närmre varandra. Sorgligt men sant.
Klart är att jag har problem, men tror att jag nu nått min gräns där jag börjat inse att jag inte kan fortsätta trampa i samma hjulspår. Åren går. Min sambo är inte med på tåget, har tagit upp detta med honom. Han ser liksom jag att vi har ett problem, men tycks sakna viljan att gör något åt det. Jag får börja med mig själv, för nu VILL jag verkligen få till en förändring.

Jag har nu bokat tid till en beroendemottagning. Tyvärr ett tag till dess, så tanken är nu att påbörja arbetet på egen hand. Målet är att få kontroll över mitt drickande, sätta upp regler och hålla mig till dessa. Går inte detta- sluta helt. Har tänkt att ersätta tomrummet med motion.

Börjar idag!

Ebba

Man är ALDRIG en loser om man ber om hjälp!!!
Det är att vara modig.
Att ha problem med alkohol är ett problem och därför finns det hjälp att få.

Jag förstår hur du känner men vet du, Du både förtjänar och behöver bra hjälp.

Du förtjänar att må bra.
Din dotter förtjänar en mamma som mår bra.
Det vet du såklart redan.
Kom bara ihåg att den som vågar be om hjälp (igen!) inte är en förlorare utan tvärtom en vinnare.

Stor kram

stellas

Här nu: Ja, det är svårt när man har en partner som också är beroende.
Funderar på det här med motivation. Såklart att det finns konsekvenser... Det här tillståndet att vara trött och seg jämt, nedstämd när man inte får dricka, minskad självkänsla/ självförakt ångesten, att inte vara en riktigt närvarande mamma när alkoholen alltid finns där i tankarna, att man skjuter upp saker och slutar att utvecklas som människa...

Här nu

Känner precis som du. Vad bra att du bokade tid, hoppas att det hjälper dig. Jag ska kolla mottagning på annan ort

Här nu

Tack för dina fina ord. Jag ska kolla efter en mottagning på annan ort. Ska göra det idag.

Ja steg 1 är ju att inte ha något hemma. Du kan inte få en tid på vc för medicinering om du nu känner att du har svårt att dluta eller hålla upp att dricka. AA var för mig en fantastisk hjälp. Hoppas att det löser sig nu och häng i. Jag är dock lite bekymrad för dig om din man nu fortsätter kröka som han gör är det ju oerhört mycket svårare för dig att hålla upp.

Nyckelpigan

Välkommen hit! Vad bra att du tagit kontakt med en beroendemottagning! Om du tycker att det är lång tid - gör som andra föreslår och beställ tid på din vårdcentral. Ett tips är att läsa i andra trådar, att skriva här. Själv har jag tillbringat otaliga timmar här, det har fått mig att landa i att jag har problem och inte försöka förhandla bort det. Du skrev att du ville ha råd/hjälp och jag tror inte att det går att hålla igen i det läge du befinner dig i nu utan du behöver avhålla dig helt från a. Jag förstår att det är väldigt svårt när sin sambo dricker... Jag kan inte ge några råd där, i mitt fall var det min man som var på mig. Jag har försökt begränsa mitt drickande på 100-tals olika sätt, allt för att jag inte kunde tänka mig ett liv utan a. Nu när jag till slut kapitulerat och accepterat öppnade sig ett nytt liv. Jag insåg hur mycket a styrde i mitt liv, även när jag inte drack (jag drack inte så ofta). Jag trodde livet skulle bli grått och meningslöst utan a, det var ju guldkanten på tillvaron. Jag önskar någon hade kunnat förmedla till mig hur fel detta är... Att jag skulle trott dem... Ibland kan jag känna mig nästan euforisk ich undrar varför jag inte gjorde detta tidigare... Men jag var kanske inte redo förrän nu. Det jag försöker säga är att det finns ett annat, fantastiskt liv utan a. Jag menar inte att det är fritt från bekymmer och allt annat, det finns naturligtvis som i alla liv... Men om du har problem med a är livet SÅÅÅ mycket bättre utan. Kram

answe77

av Nyckelpigan. Kan gå i god till 100% på det hon skriver. Har man problem med A så är det inget bra liv. Däremot är livet utan A helt underbart och tryggt. Vi får inte sörja något som bara gör/gjort oss illa så som alkoholen gjort med oss flesta på detta forum. Känner du att du tappat kontrollen över alkoholen så gör precis allt du kan för att sluta med den. Det är som någon skrev inte något fel att be om hjälp. Din insikt att något måste göras tar dig redan nu ett steg åt rätt håll. Häng i och försök att tänka goda tankar.

answe77

Hoppas du inte tar illa upp av det jag skrev. Det är givetvis inte så enkelt som det låter. En del av oss har det ju otroligt svårt och kanske inte lyckas på många år? Ville bara uttrycka den känslan jag själv har för tillfället. Den är som jag skrev ovan och är förhoppningsvis till hjälp för mig att tänka tillbaka på då det eventuellt blir tuffare i framtiden. Det mesta som de som i alla fall just nu har hyfsad kontroll på läget ska nog ses som mer pepptalk och inte som någonting annat.

stellas

Vad har ni alla för strategier så här i början då suget pockar på? För visst bör man väl hitta ngt alternativt sätt att fylla "tomrummet" på?

Känns som lycka för mig är synonymt med berusning. Jag mår aldrig så bra som när jag druckit, varför det är så svårt att föreställa mig ett liv utan a.

answe77

Alla former av fysiska aktiviteter förespråkas på många trådar. Löpning, promenader, styrketräning, gympa etc. Kan även rekommendera läsning, tv-serier korsord osv. Det viktigaste verkar ändå vara att bryta mönstret och att göra någonting helt annat då suget efter alkohol sätter in.