Jag har inte varit inne på länge. Ser att många som hjälpte mig då finns kvar. Ska försöka ta mig tid att läsa igenom lite av vad ni skrivit på sistone.
Min man har varit på behandling i sommar. Vi bor fortfarande ihop och barnen mår bättre, men jag är så otroligt ledsen. Kan liksom inte komma förbi det. Känns som om jag måste offra mig för familjen, för helheten. Vill inte orsaka mer problem för barnen. Men jag vet ändå inte hur jag ska förlika mig med tanken.