av Här nu

answe77
fre, 2015-09-18 - 16:27

Tänk på dig själv i första hand. När det gäller missbruk så kan ingen annan än personen det handlar om bestämma vad som ska göras. Går inte få en missbrukare att bli vit om han/hon inte själv vill. Fortsätt du på din linje att förändra ditt förhållande till alkoholen. Sedan får din sambo avgöra vad som är viktigast för honom. Det låter hårt och enkelt men det är faktiskt så det är. Du verkar ju ha gjort ditt val och satt upp ett mål hur du vill ha det i framtiden? Så gör allt du kan för att uppnå det.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 16:53

Ja så är det ju självklart. All tankeverksamhet går åt att klara idag, imorgon, söndag, osv det kommer bli jobbigt att se på bör han dricker men vad ska jag göra? är väl bara att gilla läget hur jävla jobbigt det än är. Men visst nånstans fattar jag ju att han vill dricka, hde nån sagt till mig innan jag var redo att jag inte får dricka hade jag inte heller accepterat det.

aeromagnus
fre, 2015-09-18 - 18:07

Som sagt innan om nu din man inte förstår att han har ett missbruk/beroende så är det tyvärr hans ensak för som de sagt innan kan man inte få någon att sluta. Fast det där med att förlika sig med att inte dricka, jo man kan ju vända på det. Låt oss säga att du får domen sluta röka eller få KOL ja då slutar de flesta. Säger man sluta drick du är/riskerar missbruk och diverse andra skador/sjukdomar då vill man inte inse detta. Tyvärr är det väl så att alkoholen har en så stark ställning som partymedicin att det är ett måste att dricka. Man kan ju hoppas att det vänder som med rökningen.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 18:20

Har försökt i många år att dricka normalt, att kunna hålla mig. Vara som alla andra. Jag har alltid avundats dom som kan njuta av en öl, ett glas vin och sen är det bra med det. Hur återhållsam jag än varit, hur bra självdisciplin jag än har så funkar det inte. Det har jag bevis fått svart på vitt. Har blivit så arg på mig själv att jag inte fattar vad fan jag håller på med. Men det är alltid alla andras fel aldrig mitt. Det var alltid andra som provocerade eller var otrevliga, tyckte jag. Har förstört relationer till vänner och släktingar, och jag vet om att det var mitt fel varje gång. Jag är så ledsen för det jag kan aldrig göra det ogjort. Jag tänker att det är min sista chans nu för det blir bara värre.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 18:24

Har tänkt mycket på detta men det är nog bara den senaste tiden som jag börjat inse och fatta att det är jag som förstör. Jag har länge vetat och insett att jag har alkoholproblem men varken orken eller lusten att ta tag i mina problem.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 19:22

Det känns skönt att höra att man inte är ensam i detta. Jag läser här och överallt, skriver av mig.. det hjälper

Här nu
fre, 2015-09-18 - 19:29

Måste planera för vad jag ska göra imorgon. Nästan i detalj så jag har nåt att fokusera på. Har varit ute hela dagen med barnen.

Har läst om AA, vad dom skrivit. Dagliga reflektioner hittade jag idag. Det där med Gud fungerar dock inte för mig men jag förstår ju att det är en makt man litar på för att klara sig igenom detta. Jag får lita på att det finns en sån makt i mig och att jag själv har styrkan att klara detta. Jag hoppas och tror att det stärker mig. Kanske kan jag se tillbaka och förlåta mig själv för allt. Jag gör så gott jag kan, jag ligger minus på karma-kontot men jag har hela livet framför mig att göra det bra eller bättre.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 19:59

Ja det tycker jag låter bra. Hur länge har du varit utan alkohol? Om det är länge, är det lika mycket jobb mentalt eller slappnar man av efter ett tag, börjar lita på sig själv mer? Vågar man slappna av så man inte tänker att det är okej att ta en öl helt plötsligt. Hur lång tid tog det för dig isåfall? Vet att det är olika beroende på hur man är som person men ändå intressant att höra hur det varit för andra.

aeromagnus
fre, 2015-09-18 - 22:25

15 månader snart. Äter antabus än. Klarar man ett år ökar chansen att förbli nykter ganska så mycket. Suget kommer ibland så då håller jag mig sysselsatt så går det över. Tänker ibland på att ta en öl men det blir cola zero istället. Kommer nog inte slappna av än iaf.

Här nu
fre, 2015-09-18 - 23:06

Du ska vara stolt över dig själv. Det är starkt gjort. Förstår att man inte kan slappna av, man ska väl kanske aldrig glömma eller sluta påminna sig.

Här nu
lör, 2015-09-19 - 20:29

Usch fan vad det är jobbigt nu snälla jag vill att det ska gå över. Denna tomhet är förlamande och jag vill bara gråta. Jag kan aldrig gråta annars men nu är det som att jag bara släpper taget

Här nu
lör, 2015-09-19 - 22:24

Har hållt igång hela dagen men när jag kom hem ikväll så kom alla känslorna över mig. Det är väl vetskapen om att det är slut nu. Jag fick sånt sug.. Såg att det fanns öl i bilen. Sambon drack öl. Det gick bra men inser att jag har en jobbig tid framför mig... Men jag är redo nu.

DryMartini
lör, 2015-09-19 - 23:27

Snyggt jobbat! Håll ut över helgen nu, det lättar garanterat med tiden och det brukar lätta ganska snabbt. Kör hårt och lycka till!

Sisyfos
sön, 2015-09-20 - 07:57

Så har jag det nuförtiden. Sambon dricker öl, jag dricker a-fritt. Just längtan efter vin när man har hållit igång hela dagen känner jag igen. Nu när jag slutat så tror jag att mycket av det sug jag kan känna just beror på trötthet och en önskan att koppla av. Jag gör det nu utan alkohol och det känns bra. Har kommit till ett stadium där det blivit en vana och jag faktiskt inte riktigt fattar varför vinet köndes så viktigt. Lycka till i din fortsatta kamp.

Här nu
sön, 2015-09-20 - 10:07

Tack för din respons. Ja så är det tyvärr och det blir en ond cirkel av det hela. Har såna sömnrubbningar att jag aldrig riktigt känner mig utvilad utan alkohol, somnar sent på natten och vaknar ett par gånger efter det, men å andra sidan vaknade jag utan ångest idag. Fick ett ryck att rensa ett rum som jag länge velat men inte orkat göra iordning, känns bra! Ska träna sen så jag försöker ha nåt positivt framför mig att se fram emot.