Hej alla. Känner att jag inte riktigt vet vart jag ska vända mig men har fått nog. En av min bästa kompisar har alkoholproblem. Vi är nu 21 och sen hon var 18 (vad jag kan minnas) har hon haft problem med sitt alkoholintag. Det började som mest under slutet på gymnasiet (ca 2 år sen) då hon alltid drack sig för full när vi gick ut, slutade med att hon hamnade halvt medvetslös spyende på toaletten och vi andra får "ta shift" för att ta hand om henne. Vilket resulterar att istället för att ha en kul kväll allihopa tillsammans går energin till at ta hand om henne. Många kvällar slutade med att ringa hennes föräldrar för att de ska komma och hämta henne.

Nu är det fortfarande likadant. Hon dricker vin själv hemma i sin säng (hon bor hemma hos sina föräldrar) och kan lätt svepa en flaska vin själv framför en serie. När vi hänger och innan annan dricker tar hon med sig en flaska vin som hon korkar upp. På alla tjejmiddagar slutar det att hon blir skitpackad halva kvällen in, slöddrig, ostadigt på handen när hon ska hälla upp nästa glas vin osv... Dessutom tror vi att hon går iväg och kräks. Hon blir sluddrig, ostadig, snubblar, ska prata om det som varit tidigare, eller tappar fokus helt, glömmer saker hon gjort 10 minuter tidigare. Att hon har en minneslucka från en kväll är snarare vanligt än ovanligt.

Nu känner jag och en annan kompis (är nog bara vi som riktigt har och känner att något måste ändras) att detta går inte längre. Vi orkar inte se henne obehagligt full varje gång. Orkar inte kommentera längre, sitta och räkna glas osv. Vi är 21 och vill kunna umgås och ha en mysig kväll utan att hon blir obehagligt full. Hon är en riktigt fin och smart tjej (just nu väldigt isolerad och deprimerad just nu) och det är tråkigt och sorgligt att se på hur hon förstör sig själv. Prata med henne när hon är nykter går inte heller och anmärka på hennes drickande (jag har försökt) och hennes föräldrar har själva inte heller i mina ögon en helt sund livs eller alkohol syn heller så de är inget stöd.

Jag känner att det får vara nog nu, vi orkar inte längre se på. Så vad gör man, hur hjälper man henne?

Ebba

Din vän har problem.
Jag blir rörd över att du vill hjälpa henne och så klarsynt beskriver hennes situation.
När jag var 18,19,20,21 hade jag en kompis som gång på gång försökte säga till mig att drickandet inte var bra för mig.
Han var den enda som vågade säga något och det var hans ord som tillsist fick mig att inse att jag på riktigt hade problem med alkohol.
Jag tyckte bara han var jobbig först.
Det tog flera år innan jag insåg att det han sagt var rätt, bra, fint och sant.
Nu i efterhand har jag tackat honom för det.
Jag tyckte inte att jag hade alkoholproblem.
Kunde inte se det.
Förstod inte att man kan vara alkoholist när man är ung.
Det kan man vara!
Att vara alkoholist är att använda alkohol på ett sätt som inte är bra för en, på ett skadligt sätt utan att kunna/vilja/förstå att man inte ska dricka.
Bland annat så ser jag på vad det innebär att vara alkoholist.
Om du kan, skriv ut det du har skrivit här ovan och ge det till din vän.
Eller skriv ett brev.
Hon kanske blir arg.
Hon kanske säger upp vänskapen.
Men en dag kommer hon förhoppningsvis inse att det var av kärlek och omtanke du sa och gjorde som du gjorde.
Ni är unga, jag vet inte om man går till ungdomsmottagningen fortfarande?
Ring dit och be om råd, säg som det är, att du har en vän och att du behöver råd hur du kan försöka hjälpa henne.
Eller ring kommunens missbruksrådgivning/ mottagning.
Det låter kanske allvarligt och skrämmande men det handlar om att samla kraft och styrka att FÖRSÖKA hjälpa en vän vars liv inte är så bra som det förtjänar att vara <3

En stor guldstjärna till dig som gör vad du kan för att hjälpa en annan människa.

Ebba

Idag är jag nykter.
Har gått en behandling, går på AA en gång i veckan och har fått tillbaka mig själv :)

DryMartini

Håller med Ebba. Ta tjuren vid hornen och tala om för din kompis att du är orolig för henne och att hon måste konfrontera sina problem innan det går helt överstyr. Hon kommer nog inte att tacka dig nu, men kanske i framtiden. Oavsett, vet du att du gjorde rätt och ditt bästa för att hjälpa.

Ja prata med henne om att du är orolig. Lever hon i förnekelse kan du inget göra tyvärr. Viljan för insikt och förändring måste finnas där