Ju mer tiden får gå och man får perspektiv och tänker på allt destruktivt som varit.
Så är det en stor sorg att yngsta sonen mist så många i sin närhet.
Förstår inte min tidigare mans föräldrar och bror, Att de väljer hans parti kanske dom måste.....men varför straffas vår yngsta son som bara bor med mig.
Att dom tar avstånd från mig kan jag förstå men samtidigt inte eftersom dom vet min långa kamp för att försöka rädda familjen och hur jag mådde i flera år när han svek och drack för mycket.
Men VARFÖR svika sonen som har mått och fortfarande mår så dåligt pga av sin pappas drickande och frånvaro.Varför hör inte hans farmor av sig längre.
Hans farfar,hans farbror som han tyckte så mycket om.
Dom har ju alltid funnits där.
Dom borde agera som vuxna förebilder nu och inte svika honom när han behöver dom som mest.Stora sönerna har dom kontakt med.
Känner mig fortfarande så maktlös ibland och önskar den dagen man vaknar och inte behöver tänka jobbiga tankar och känna oro...vill bara leva livet som kan vara så underbart.