av KarinAnna

I snart sex år har jag levt med en alkoholist. Vi har nyligen fått ett barn. Nör vi träffades så höll han på att behandlas för sitt missbruk. Naiv som jag var (och är) så tänkte jag att han skulle klara det och att jag kunde hjälpa.
Trodde han blev ren men har nu insett att han aldrig varit den från sitt missbruk. Han har bara lyckta dölja de bra.
Jag vet att han dricker ibland, kan se direkt på hans ögon, tonläge eller rörelser om han druckit. Har hittat ölburkar i garaget. Han har varit full på middagar med bekanta och jag har skämts så mycket för hans beteende. Han har aldrig tidigare varit elak men nu sista gångerna har han börjat säga elaka saker och varit väldigt spydig mot mig. Han har aldrig slagits men gått på fysiskt liksom knuffats lite och Hållt fast mig nån gång.
Det absolut största problemet är att han förnekar att han dricker alls. Han säger att han är nykterist sen flera år tillbaka. Även om han flera gånger varit påtagligt berusad även om även bekanta mörkt detta och även om jag hittat tomma ölburkar gömda så förnekar han helt helt helt. Jag skulle kunna komma på honom med att halsa öl men han skulle förneka det ändå. De är så sjukt för de är så uppenbart ibland att han är berusad ju. Han kan vingla men frågar jag om hn druckit så blir han fruktansvärt sur och arg och beskyller istället mig för en massa saker och skriker arr han minsann inte druckit på flera år.
Alltså Gud vet inte varflr jag skriver här är desperat. Gpr sönder. Jag borde lämna honom. Speciellt eftersom vi nu har ett litet barn och denne ska knte behöva växa upp i detta. Men dum som jag är så tror jag alltid att de car sista gången..eller så blundar jag. Fan vad man är idiot! Han kommer aldrig erkänna att han Dricker trots att det är uppenbart, därför är de så svårt att ens ta upp ämnet med honom utan att starta ett vörldskrig. Älskar honom. Den nyktra mannen han är men hatar honom när han är berusad. Å kan inte första att han kan blåneka så fruktansvärt hårt de är så sjukt. Känner mig ensammast i världen. Nån som varit med om samma och lyckats fp honom att förstå eller som fått lämna?

Sysifos
lör, 2015-02-14 - 05:48

Så han förnekar att han dricker alls..
Svåraste typen..jag har aldrig förnekat..
Men känner en som har gjort det...
Det slutar på gatan..
Antabus annars kan du hälsa hem..

KarinAnna
lör, 2015-02-14 - 06:57

Ja de är verkligen svårt. Har läst så många böcker och föreläsningar och sugit åt mig allt om alkoholism men det finns så lite om just den typen min sambo är. Eller hur man kan göra när alkoholisten inte ens erkänner för sig själv... Utan nekar så hårt till allt. Hade känts mycket bättre om han hade kunnat erkänna. Då hade vi haft nöt att jobba med. Som de är nu så ser jag de, bekanta kanske ser de ibland men istället för att ta konflikten "Hur kan jag ens påstå nåt så sjukt. Han druckit? Nä vet du vad! Jag måste va skadad i huvet som påstår de.." Så blundar jag. Han har ett välbetalt jobb , inga skulder, inga spel problem eller så alls. En fin yta alltså och den har han Hållt i många år. De är som sagt vara de närmaste bekanta som fattat att han är berusad och undrar lite varför han förnekar de... Han har gått på antabus. Tre gånger i veckan. Jag tjatade o till slut hotade jag med att lämna om han inte tog antabus då fick han de utskrivet av en läkare fast han tog de bara för att jag tjatade inte för att han har problem sa han. Så blev allt bra en stund o vi slutade med antabus och så brakade de igen och igen och igen och jag hotade igen med att lämna. Då fanns de några tabletter antabus kvar i burken som han tagit nu i nån vecka. Men grejen är den att han tog en tablett i onsdags men är helt hundra på att han var berusad igår. Hur nu de hänger ihop... Han blir berusad på väldigt lite tror jag men man ska ju inte ens kunna dricka en droppe utan att må dåligt när man äter antabus trodde jag.
Iaf så vägrar han få mer antabus utskrivet.
Han är världens bästa och pålitliga när han är nykter. Jag hatar alkoholen! Fy vad den förstör.
Iafman hör så sällan talas om denna typ som förnekar alkoholen till varje pris...

Mittendaliv
lör, 2015-02-14 - 08:12

Vad bra att du hittat forumet. Det har varit det bästa stödet för mig och många andra. Den där förnekelsefasen är så svår att förstå. Hur full min sambo än var så sa han alltid nej när jag frågade om han druckit. Däremot var han medveten om problemet när han var nykter.

Jag tror tyvärr inte det finns så mycket du kan göra om han inte vill sluta dricka för sin egen skull. Det finns hjälp att få den dagen han inser att han behöver det. Om den dagen kommer. Min sambo kunde också dricka och bli påverkad trots antabus. Att den som dricker acceptetat att den är sjuk tror jag är en grundförutsättning för att en förändring ska vara möjlig. Jag har lagt mycket energi på att hata alkoholen. När man ser hur många liv och familjer den förstör undrar man hur den kan vara laglig...

Det viktigaste är att till slut flytta fokus till sig själv och fundera över vilket liv du vill leva. Att acceptera att jag inte kunde påverka min sambos drickande gav mig ro. Jag behövde inte leta flaskor, lukta, vakta och kontrollera längre. Inget jag gjorde spelade någon roll..
Han valde själv att söka hjälp och på den vägen är vi nu .

Du är inte ensam även om du känner dig ensam. I forumet finns många i din situation. Vissa har lämnat och andra är kvar.
Ta hand om dig och barnet

Besviken1000000
lör, 2015-10-10 - 00:31

Min sambo medger han har problem i nyktert tillstånd. Efter förra helgen så var det slut med drickat inget mer, då han inte klarade vara med på barnens aktiviteter och var tvungen att dricka mer på söndagen för att klara av att köpa vinterkläder till dem. Mitt fel nu kanske men jag ville ta ett glas rose efter en jobbet och han började dricka och ringa folk. Jag råkade somna i soffan, han kommer ner igen vakna barnen ropar på dig. De sov ingen ropade men går upp och sover hos dem. Han går ut och säger dig ha letat efter mig! Sen in och upp och ber för trappen börjar spela musik och jag vet ju exakt vad som ska hända. Det värsta är att äldsta barnet vaknar och frågar vad gör pappa?
Jag har lämnat han en gång vill inte görs det igen för barnens skull :((

etanoldrift
sön, 2015-10-11 - 00:15

Det är tyvärr oerhört vanligt att alkoholister blåljuger om hur mycket och att de druckit!
Till och med om de är klapp kanon.. Min man som har grava alkoholproblem säger att han "känner" sig nykter. Han tycker inte att han är annorlunda oavsett hur mycket han fått i sig..
För honom är alkoholister såna som sitter på parkbänkar, har kraftigt sug, baksmälla och spyr.. Han är tyvärr av typen som inte lider av att han dricker.. Blir i princip aldrig bakfull, spyr aldrig och har alltid gått till jobbet..
Inte ens om han ramlar på fyllan är han "full".. möjligen lite lullig och glad.. och har nåt fysiskt problem med kroppen.. (säkert nån sjukdom som han inte törs söka vård för..)
Nej, alkoholister är INTE logiska.. I alla fall inte i berusat tillstånd.. Och jag misstänker att de, när de är nyktra skäms, så de förnekar det hela för sig själv..
Till dig som har småbarn, kan jag bara ge rådet att du gör en oros-anmälan.. för barnens skull! Barn märker mycket, mycket mer än man tror.. De mår definitivt inte bra, även om de inte säger nåt för barn är oerhört lojala..

Dis
lör, 2016-04-02 - 21:03

Hej KarinAnna. Hur går det för dig? Kan verkligen relatera till din situation då jag också har ett litet barn 1,5 år) tillsammans med min missbrukande sambo. Min sambo har också en "fin" yta; bra jobb som han aldrig misskött, gott med pengar och fin bil. Han erkänner till viss del att han har problem, men tycker att de inte är någonting i jämförelse med "riktiga" alkoholister.

Kram till dig!

Tia
ons, 2017-03-22 - 07:21

Min sambo har börjat dricka mer o mer...
Vet snart inte vad jag ska göra?
Älskar honom, men orkar inte ha de så här längre?
Gång på gång säjer o lovar han att de ska bli bättre.
Värst är att han börjat bli elak o otrevlig

Dionysa
ons, 2017-03-22 - 08:36

Säg åt honom precis som det du säger här: att du älskar honom men att du du är allvarligt orolig för hans drickande och att du inte accepterar hans elakheter.
Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet så ska du se att det finns verktyg att handskas med den här problematiken. Du är inte ensam!!

Li-Lo
fre, 2017-03-24 - 07:33

Som sagt välkommen hit och bra att du sätter ord på det du är med om. Viktigt. Du är just nu i en relation där det låter som att du försökt mycket för att påverka din partner att dricka mindre utan att det fått effekt. Det har blivit värre.

Att du uppmärksammar att han nu är elak och otrevlig är en skillnad värd att ta på allvar. Kränkande yttranden skadar verkligen relationen och de finns kvar trots att person blir nykter och "sig själv". Skälen till att någon ändrar beteende är många det som är av vikt är vad som är okej och inte för dig. Ibland är det svårt att se att man går över egna gränser för vad som är okej för de sker sakta och stegvis. Du har uppmärksammat det! Bra.

Starta gärna en egen tråd här och fortsätt berätta hur det går för dig. Oavsett vilka eventuella steg du tar för att på något sätt förändra din situation hoppas jag att andras erfarenheter kan bli hjälpsamma för dig här inne.

Vänligen Li-Lo med hopp om en fin helg,
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Luisa
lör, 2018-02-03 - 19:22

Han blir mer elakare än vanligt när han är onykter och nykter. Han vill äga mig, vill ha kontroll på vad jag gör.. han kastar saker så det går söder. Han dricker alkoholvi smyg. Han ger mig skulden för att han mår dåligt av smärta i rygg, ont i huvudet, m.m. Han är full varje dag.. Jag har bett honom att lämna mig i fred och att jag inte orkar med honom. Jag själv är inte alls beroende för alkohol. Han struntar i att gå till sitt arbete. Han har varit hemma nu i två veckor och bråkar med mig och är full varje dag och handlar alkohol, och allt går ut över mig när han mår dåligt av sitt alkoholmissbruk
Vad ska jag ta mig till ?
Luisa

Luisa
lör, 2018-02-03 - 19:44

Hej
Min sambo vill inte alls sluta med alkoholen. Han har inte ens försökt sen vi har varit tillsamans i 7 år. Men det var inte lika jobbigt tidigare i vårt förhållande. Han drack då med, men bara i perioder , inte varje dag. På helgerna blev lite jobbigare med hans drickadet. Men inte så mycket. Men i dag är det mycket värre än förut..
Jag har verkligen försökt med att prata med honom just då när han har varit nykter men det har inte varit ofta, och då har det inte varit lätt. När jag har ställt frågan till han så här ; - du får välja alkoholen eller mig ? I bland svarar han och säger dig fördtåss, eller så svarar han inte alls. Då svarar jag, - men sluta och drick och sök hjälp, det finns hjälp att få.. ,Menvhan svarar att han tänker inte sluta att dricka öl för han gillar ölsmaken, får jag till svar..
Tyvärr jag kan inte hjälpa honom, vill han inte, då vill han ju inte sluta, då kan jag inte göra något mera åt det tyvärr. Han måste vilja det själv. Jag vill inte längre hålla i hop med honom mera, har ingen ork att må så dåligt av att ha en full gubbe hema varje dag som inte vill gå och jobba och som stinker som inte vill ducha, som skriker fulla ord till mig. Och man får helt enkelt aldrig må bra eller får vara glad ens.. Man mår ju skut att ha ett helvete ..
Luisa.

Li-Lo
mån, 2018-02-05 - 12:59

Det låter som att du har det riktigt tufft vad bra att du skriver här. Starta gärna en egen tråd då ökar också chansen att du får svar och reflektioner på det du berättar. Gissar att det inte var helt lätt att skriva så uppriktigt. Du har närmat dig ett beslut att avsluta relationen efter ha gett din partner flertalet möjligheter att dricka annorlunda. Du behöver se till ditt mående och längtar efter en vardag av ro och respekt. Här finns mycket erfarenhet och jag hoppas att forumet blir ett stöd för dig nu när du väljer att göra annorlunda.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

vinden
ons, 2018-02-14 - 01:37

Min man blir heller aldrig bakfull och spyr inte utan går iväg till jobbet dagen efter, precis som vanligt. Han har tyvärr samma uppfattning som din man om hur en alkoholist är och att han minsann inte är någon då han inte sitter på en parkbänk och dricker....
Han har heller inte insett att han är sjuk och är (?) omedveten om hur mkt hans alkoholberoende påverkar vår familj och barnen. Vi har två barn i 10- årsåldern och det är för deras skull jag bestämt mig för att skiljas. Vägen hit har varit lång och kämpig men jag hoppas att det blir lugn och ro när hösten kommer. Jag har länge hoppats att min make ska ändra sig och inse att han är sjuk men det kommer nog aldrig att ske.

bananpannkaka
fre, 2021-09-24 - 21:20

Oj vad jag känner igen mig i era inlägg!
Förnekelsen är nog den värsta jag kan hör Direkt om han har druckit. Ibörjan av vårat förhållande så drack han bara på helgerna. Vi har varit tillsammans i 17 år. Och nu har vi barn ihop. Problemet är att nu verkar det inte spela någon roll om han dricker på vardagar eller helg och han kan dricka i flera dagar i sträck! han har blivit otrevlig och stöddig mot mig. Inte mot barnen dock! Jag vet att han inte kommer sluta dricka förrän han själv vill det, när han e nykter då vil6han sluta, jag känner att jag inte vill rädda förhållandet längre. Men vågar inte ta steget.

ensam optimist
lör, 2021-10-23 - 10:24

@bananpannkaka jag kan bara svara från mina egna erfarenheter här men det är att otrevligheterna blir värre ju mer skam den som dricker känner. De försöker i det längsta hålla det ifrån sig och anfall är bästa försvar. För mig har det gått så långt att jag måste ta mig bort från situationen. För att skydda mig från fler tykna och otrevliga kommentarer. Det är psykisk misshandel och jag har äntligen förstått att det är det.

Maruschka
mån, 2023-02-06 - 23:40

@ Hej! Ja, en sån förnekelsetyp är jag gift med. Nejdå, jag har inte druckit något säger han utan att blinka och svajar betänkligt, de mjuka knäna, den böjda ryggen och nacken som knycker till på ett onaturligt sätt. Jag kan bara titta på honom, det är ju helt lönlöst att försöka tala med honom i det tillståndet, det är som en riktig djävulsdans med missförstånd och ett tjafs som kan gå till riktig osämja där smockan hänger i luften. Nej, jag har anmält mig till korttidsboende i bostadskön och får jag det så är det goodbye vid första bästa smygfyllan. Då vill jag inte träffa honom förrän han är nykter, hårda bud i Mellerud. Måste visa att jag menar allvar så får han visa mig om han menar allvar. Annars, sorry, vill jag inte ha mer med honom att göra. Orkar inte med flera lögner. Dessutom har vi inte sex längre heller. Alkoholen är hans älskarinna!