Ett öppet brev till min käre gubbe och andra beroende.
Det handlar om min iakttagelseförmåga.. Den ni bortförklarar med att jag är paranoid eller knäpp.. För det "lilla" ni druckit kan omöjligt "synas"...
Du tror, att bara för att jag inte ständigt är på dig om ditt drickande, tjatar, skäller och snokar, att jag inte vet eller ser..
Fel.. Jag skulle vid givet tillfälle kunna tala om hur mycket du druckit på en halv burk när..
Du tror inte att det märks, när du skaffar dig "ärenden" ner i källaren varje kvart under kvällen.. Och att din hållning sjunker ihop, så att du till slut ser ut att hålla upp dig själv, med armarna hårt korsade framför bröstet..
Du tror precis som så många andra av mina vänner som har problem med alkohol, att de små subtila signalerna är "osynliga" .. I varje fall tror ni att era förklaringar ska vara lättköpta..
Ingen av er tror att så lite som första klunkarna märks, i tonfallet, den ohörbara lilla sucken av lättnad.. Ordvalet och kroppshållningen... Jag lovar, att efter tre-fjärdedels flaska med vin så ser resten av omgivningen samma sak som jag gör.. Då ser jag desto mer!
Hakan som börjar skjuta ut, när huvudet måste "hållas upp" för att knäna börjar svaja lite.. Händernas krampaktiga korsande för bröstet och den stirriga blicken (som säkert är menad att verka "stadig") som blir när man försöker hindra ögonlocken från att slappna av för mycket..
Fingrar som "mjukas upp" i ett par snabba griprörelser av ett par stela händer som greppar efter ett glas eller en kaffekopp..
Den strereotypa gången, när foten sätts liksom platt i golvet/på marken och den ökande "spårbredden" när man går eller liksom småvaggar fram med ändan inskjuten under sig.. och hakan i vädret..
Jag vet ju att du skrattade bort det jag sa om vad jag såg med ett.. :- Men ingen annan har ju sagt nåt.. Det är ju bara du som är nojig..! Din hållning är minsann inte så perfekt om du nu tror det..
Nej, grannarna säger ingenting, så länge du inte ofredar dom (men dom pratar desto mer, var så säker!) Nej, våra barn vill inte starta familjegräl, med att ens antyda att du är berusad.. fast det är helt uppenbart att du är på röken.. så de hälsar inte på så ofta längre.. definitivt vill de inte stanna över natten..
Nej, mina vänner hälsar inte längre på,( knappt våra gemensamma heller) för dom tycker att det blir pinsamt för mig, när jag måste bortförklara dina "klavertramp" och försöka avleda dina tirader och ditt sätt att "ta över värdskapet".
Nej, de tycker inte att det är roligt att få höra dig berätta detaljerat om dina senaste sjukdomar eller vad du tycker i flyktingfrågan eller om kommunpolitiken..
Inte heller tycker de att det är roligt, när du avslutar mina middagar med ett: Ja vi ska väl tänka på morgondagen också och tittar på klockan fast den knappt blivit 7 på kvällen (för att ditt dricka är slut och du vill gå och lägga dig..)
Likadant om vi är bortbjudna och du kommer på att det bara serveras alkoholfritt.. Då ska vi plötsligt inte "uppehålla värdparet".. för de har säkert annat att göra också.. så det är nog dax att dra sig hemmåt.. (till vinpavan och ölen..)
Det otäcka med min "sjuka" är att jag börjar se små tecken på "alkoholproblem" bland andra människor, när jag är borta någonstans.. Den där lilla "sammankomsten" efter kursen, (eller "jobbfesten" på den tiden det begav sig..)där någon pratar alldeles för forserat efter bara första "välkomstdrinken"(eller är det andra, det är ju fler än jag som väljer alkoholfritt?) Drinkarna står på brickor på ett par bord.... Vi minglar ju runt så det är svårt att veta..
Han, som ser lite "obekvämt blyg" ut och sätter sig lite för sig själv och råkar slå ut nubben han beställt till maten.. Nejdå, han sluddrar inte.. men så säger han inte så mycket heller.. ber lite förynt om ursäkt.. Händerna darrar lite så besticken klingar lite mot tallriken (nevositet eller alkohol..? vem vet) Han försvann innan dansen, efter att ha suttit i "baren" med ett glas..
Hon som tjoar inne på damernas och skojar om fickpluntan i handväskan.. (det är ju så dyrt på krogen..) Ögonlocken tunga både av alkohol och smink.. Men inte måste man ta med sig sprit, på en avslutningsfest med vuxna..?
Själv dricker jag bordsvatten och min granne teaterviskar om hon kan ta min vinandel.. (synd att lämna när någon annan betalar.. ( "fördrink"+ ett glas vin, resten betalar man själv..) Snålheten kanske bedrog visheten hos den som inte tänkt sig mer än ett glas, för jag ser flera som redan går ihop och förhandlar om att "dela på en flaska"... Och har man köpt en flaska, så kan man ju inte lämna kvar "sin del"..
Det har gått så långt, att jag idag känner att jag har svårt att stå ut ens med "salongsberusning".. Kanske för att svenskar har för vana att "grundvalla" eller spä på med medhavt.. Jag går hem tidigt och anses nog av de festande som både torr och tråkig, som inte uppskattar fylleskämt, osammanhängande samtal och "dramaquens" som gråter på toaletten..
Men jag tar det, för själv mår jag faktiskt så mycket bättre! Och tänker jag fortsätta göra!
Jag gillar mina medmänniskor (det bor trots allt en fin själ någonstans i varje människa!) Men jag klarar inte längre av att umgås med alkoholen.. Den förändrar er på ett sätt som jag inte finner roande.. Nej alla blir inte "otrevliga", men ändå inte sig själv.. Det här är mina första steg på resten av ett ett alkoholfritt liv. För min del känns det som ett fritt liv!