Har ljugit för mig själv under en lång tid. Sen två år tillbaka har jag druckit i princip varje dag. Förvisso inte mer än ett par glas vin, aldrig eller ytterst sällan starksprit. Men i alla fall, varje dag, 365 dagar om året. Äckligt.
Blir sällan full, och kan agera nyktert även vid större mängder vin men känner att kroppen tar stryk och sömnen...har börjat känna ett enormt sug varje eftermiddag som jag inte kan stå emot trots att jag varje morgon bestämt mig för att idag ska jag avhålla mig.

Egentligen var det mannen som hade de verkliga alkoholproblemen från början och vi har grälat över detta till leda...antar att jag gav upp och började dricka jag med, för att stå ut. Bli mer foglig, inte märka lika tydligt att han är onykter och därmed bli förbannad och starta bråk. Hela vår relation har präglats av fylla, bråk, kränkningar och jag har blivit alltmer olycklig. Så jag dricker. Men jag hatar det jag har blivit och vill sluta dricka. Jag vill ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Jag vill bli fri från min ångest. Jag vill sova en hel natt utan att vakna med en önskan att dö. Skäms så för att jag också har fått alkoholproblem. Vet att jag kan ha ett roligt liv utan alkohol men är inte så säker på att jag kan ha det med min man. Vilken ände ska man börja i?

Västerbotten

Har du barn?
När jag läser vad du skriver så tycker jag att det låter självklart att du måste avsluta din relation med både din man och alkoholen. Men livet är ju komplicerat och du står inför en stor förändring i ditt liv. Mitt råd är att börja i alla ändar. Ta ett beslut. Vad behöver du göra för att må bättre? Sök hjälp och stöd. Har du någon nära vän/släkting du kan prata med? Kanske kan du få möjlighet att prata med en kurator eller samtalsterapeut?

Jag har druckit som du, dvs varje dag mer eller mindre. Mitt drickande eskalerade mot slutet och jag gick över på sprit istället för vin. Det blev mer och mer. Känner mycket väl igen det du skriver om eftermiddagssuget.
Jag ljög inte direkt för mig själv, jag bara sket i att tänka. Sket i att bry mig. Men det är förstås inte sant, jag mådde dåligt över mitt beteende, skämdes och fick hemska skuldkänslor, kände mig värdelös.
För två veckor sedan vaknade jag på morgonen och tänkte att detta går inte längre, jag måste ta tag i mina problem.
Skriv gärna igen! Kram på dig!

Snäckan

Tack Västerbotten för respons och omtanke!

Ja, tyvärr har jag barn och hon hamnar i kläm allt mer. Har bestämt mig för att göra ett långt uppehåll i mitt drickande med start idag. Vet att jag kommer fixa det men jag kommer nog inte fixa en nykter vardag med mannen då han lever i villfarelsen att han inte har några problem...Kommer bli tufft att lämna det liv vi byggt upp men jag ser tyvärr ingen annan utväg om han nu inte mirakulöst skulle fatta vad han har utsatt oss för i alla år och sluta självmant. Tar dock bara en dag i taget. Kan inte göra mer just nu. Kramar

Hej och välkommen!
Även jag har ett komplicerat förhållande till alkohol/ mannen. Jag är livrädd att upptäcka vad som finns kvar när helgvinet inte längre förenar oss. Men min kropp och själ har sagt ifrån länge, och jag måste upptäcka vad som händer. Jag vet inte om vi varit nyktra tillsammans mer än några dagar sammantaget. Förra året bodde vi ihop o drack iaf nåt glas vin el oftast mer varje kväll. Nu bor vi inte ihop av olika skäl, men jag vet han dricker som vanligt. Vilket inte hörs på telefon. På helgerna när vi ses blir det vin ihop. Eller blivit. Har inte pratat m honom om att det är nog nu o har varit länge. Han är världens finaste o snällaste. Men jag är SÅ rädd för mina egna aggressioner som eg ursprunget ur min uppväxt med alkoholiserad mamma. Men att i nyktert tillstånd se o lukta på onykter soffdrickare....

Snäckan

Känner igen det där såå väl. Föraktet som växer alltmer för den andres brist på karaktär och framförallt självinsikt. Hatar verkligen att känns den där vidriga spritdoften och hur han rantar runt här hemma och sluddrar. Usch. Andra dagen här utan vin eller ens en folkis. Känns så himla bra att vara körbar oavsett tid på dygnet om du förstår vad jag menar. Kram

Det visar du inte minst genom att börja här på forumet! Du fixar det här och kommer snart fram till hur du ska göra. Kämpa på en dag i taget!

Snäckan

Tack!
Än så länge går det bra men det ska erkännas att jag blev lite sugen idag när solen skiner och jag kom på att det är Lillelördag :) känns dock så himla bra att vara helt nykter. Har även sovit bättre senaste nätterna vilket jag är övertygad om beror på att jag inte druckit.
Som sagt en dag i taget.

Du är inte en dålig människa för att du har/haft alkoholproblem. Tvärt om du försöker ju göra något åt problemen. Ta en sak i taget och börja med din alkohol som du gjort. Du har ju redan upptäckt fördelar med att inte dricka.

Snäckan

Dag 4. Och så kom kvällen och jag var helt slut efter en tung men inspirerande dag. Ville belöna mig själv med något så det blev några glas vin...
Men idag och i helgen blir det nya tag. Borde jag känna mig mer hemsk än jag gör, har inte dåligt samvete för att jag drack vin utan mer "fasen också, jag skulle inte dricka på ett antal veckor" nu får jag börja om från början....

Rallan

Jag tycker att det är en del av sluta processen att inte alltid lyckas med sina förutsatta mål. Givetvis kan det vara bra att reflektera över vad som fick dej att dricka och om det var värt det. Sedan är det bara att ta nya tag och försöka på nytt.
Trevlig helg!

Ja, jag har lite svårt att räkna dagar eftersom jag drack då och då där i början. Drack vid ett fåtal tillfällen de första två månaderna så sömnen hann stabilisera sig. Det tror jag har haft en stor betydelse för mitt mående. Jag hade också förmågan att förlåta mig själv för att jag trillade dit. Men jag råder dig att samla sammanhängande nyktra dagar. Sömnen blir så mycket bättre!

Snäckan

Precis, jag har känt att sömnen genast blivit bättre och på sikt tror jag att nykterheten blir längre & sammanhängande. Har börjat få lusten att träna tillbaka och vill inte sabba det med sunkigt vinpimplande varje kväll ;) så nu må det vara helg men det är färdigvinat här på ett tag!

Snäckan

Så blev det lillördag och vin...fast jag bestämt mig för att sluta. Å så blev det bråk över en struntsak, tror det var mitt fel. Är bara så trött på honom och vill faktiskt ge igen för allt skit han har utsatt mig för. Har lust att skada honom som han har skadat mig. Hatar honom så. Önskar att han försvann. Friskt eller hur?

Det är en ny dag i morgon! Ta en dag i sänder. Du kan inte lösa alla problem samtidigt. Det är möjligt att du kommer fram till att du ska lämna mannen men du behöver komma ifrån ditt destruktiva drickande innan du kan tänka klart. Säger jag, av alla människor.......! Kram

Ja du har inte funderat på antabus? Även om du inte kanske är missbrukare så verkar du ha ett kemiskt beroende. Fast jag tänker mer på att du mår psykiskt dåligt av att dricka och kanske behöver stöd att inte dricka

Snäckan

Nja, där är jag nog inte riktigt...har gått rätt bra sen sist jag skrev. Har inte haft nån lust att dricka så då har jag inte gjort det. Dock har jag bestämt mig för att flytta isär så fort jag får eget boende. Känner att relationen är det som i grund och botten är problemet och har varit sen nio år tillbaka. Sen har jag lärt mig att måttlighet är det enda som funkar för mig. Fixar inte berusning längre. Älskar dock att njuta av vin och hoppas kunna fortsätta med det i rätt sällskap.
Om det finns antimän på burk tar jag dock gärna det, har en tendens att dra till mig rövhål så de bör jag undvika helt och hållet...

ok, jag har inget att bidra med när det gäller relationer. Mitt eget fokus på forumet är A och inget annat, och det är svårt nog !

Ja, det låter absolut som att ni faktiskt bör flytta isär eller se till att ni får hjälp utifrån. Nån typ av relationssamtak. När relationen hamnar i att man vill ge igen och avskyr den andra så har det spårat ur ordentligt.
Skönt att det går bra med alkoholen... För dig... Ja, alkohol kan verkligen döda en relation.

etanoldrift

Jag är själv medberoende som valt att flytta ifrån min alkoholist. Ja, jag höll också på att bli alkoholist under en period.. Men det var ju faktiskt mitt eget "fel" och mitt eget ansvar att ta tag i. Och det tog lång tid innan jag kom till insikt. Både att det fanns en alkoholproblematik och att känslor som funnits försvunnit i alkoholdimmorna..
Ja, visst finns det rövhål till män också.. Men som det gamla ordspråket säger : kaka söker maka.. Och om du förändrar dig själv så kommer du inte längre att dra till dig den typen av förhållanden..
Har man gjort ett "dåligt val", så kan man alltid göra nya val (och ta sitt eget ansvar för att ta sig ur situationen (vilket du tycks vara på väg att göra)
Väldigt många har väldigt bråttom, att hitta någon ny, utan att hitta sig själv först...
Så ta en sak i taget. Fokusera på dig själv först. Separera, eftersom du ändå känner att det inte finns några känslor kvar. (det bör man göra oavsett om man har problem med A eller ej..)
Jag flyttade för min skull. För att jag mår bra av det och för att jag vill ha ett liv utan alkohol. Ett liv där jag har intressen som inte inkluderar vin och öldrickande och där jag träffar vänner som inte behöver ta en drink eller ett glas vin när vi träffas..
Just nu saknar jag inte en man i mitt liv.. Kanske kommer jag att träffa någon, men just nu är det definitivt inte prio ett i mitt liv..
Jag tror, att du helt enkelt är inne i en förändringsprocess.. Ditt nya jag, går på sätt och vis inte ihop med alkohol längre. Eftersom din man inte är inne i den processen, så passar ni inte längre ihop.. Men han har sina val att göra och för dig är det tid att gå vidare.. Skyll inte på honom, utan tacka istället för att du fått tillfälle att förändras, även om det är jobbigt just nu.

Snäckan

Hej alla! Har varit turbulenta veckor. Har fixat alkoholen galant om jag får säga det själv och har även gjort slut med mannen. Vi ska skiljas. Vill påpeka en sak dock, det är inte enkom pga hans alkoholvanor utan även pga hans kränkande beteende som hela tiden funnits med i bilden. Jag orkar helt enkelt inte leva så här längre. Så nu börjar ett nytt lite läskigt kapitel i mitt liv-att hitta mig själv igen!

Bra, låter det. Stort steg att lämna, men när relationen medför att man blir utsatt för kränkningar så är det dags tycker jag. Lycka till med letandet efter dig själv.