av Astrid

Hej!
Jag är 26 år och har varit tillsammans med min sambo i 9 år. Vi köpte nyligen hus (1 år sedan) och funderar nu på att skaffa barn.
Allt bra så långt. Men - min sambo, som snart är 30 år, har alltid haft en lite knepig relation till alkohol. Hans morfar hade ett alkolholberoende, och hans morbror är uttalat alkoholist. Som yngre (och kanske även fortfarande) var han alltid den som blev fullast på fester. Många kvällar slutade med att jag fick leda honom hem. Han tål absolut inte sprit, men kan dricka en hel del öl utan problem.

De senaste åren har han lugnat ner sig betydligt, men kan då och då dricka onödigt mycket vid "fel" tillfällen. T.ex. nu i helgen skulle han och min pappa plus hans pappa på ishockey. De skulle äta på restaurang innan och därmed inte hinna ta en öl hemma i lugn och ro innan, därför går han istället ner i källaren och dricker sprit! I smyg! Detsamma gäller när vi skulle vara hos min familj på julafton, där alkohol inte förekommer i så stor utsträckning. Istället går han ut till bilen och smygdricker. Blir sedan lite sluddrig och jobbig.

Som sagt, det händer inte ofta - kanske 4 ggr per år som han gör något så galet. Men det förekommer även vanliga fredagskvällar här hemma att han blir alldeles för full mot vad som är motiverat när det bara är han och jag. För det mesta, 80 % av tiden, är vi dock som vilket vanligt par som helst som myser framför en film på helgerna. Han dricker aldrig på vardagar, ska tilläggas. Och aldrig söndagar.

Nu till min fråga. Hur ska jag tänka kring detta? Jag älskar den här mannen och vi har som sagt funderat på att skaffa barn snart, men hur kan jag veta att detta inte blir värre? Efter helgens eskapad har vi pratat om hans alkohol beteende och han skäms nåt fruktansvärt och vill verkligen att det aldrig mer ska upprepas. Han erkänner att han gjorde fel, och försökte förklara varför det skedde.
Han vet också att jag inte tolererar fler sådana här händelser.

Har ni några råd att ge? Kan det vara ett invant beteende från ungdomen som vi tillsammans måste vända? Kommer det bli värre? Vad tror ni?

etanoldrift
tis, 2015-10-27 - 18:09

Och tyvärr kan det vara ett beteende som kommer att följa honom om han inte själv vill sluta.. Min (numera fd) man, höll igen på alkoholen i början av vår bekantskap.. drack aldrig starksprit, men blev vid ett par tillfällen klapp kanon vilket jag givetvis opponerade mig emot och talade om att jag inte tänkte tolerera. (bl.a förstörde han sin brors 50-års kalas, med att bli aspackad, inför sina egna barn)
Han lovade också på heder och samvete att det inte skulle upprepas.. Vilket det tyvärr gjorde, eftersom han är alkoholist!
Ett stort varningstecken är att din sambo smyger med alkohol, vid tillfällen när ingen annan dricker..
Jag skulle nog ta ett väldigt allvarligt samtal om alkohol och var dina gränser går.. Det är oerhört svårt, när man har känslor för en person, för man är snabb att släta över, förlåta och bortförklara (oerhört enkelt att man går på en massa lögner och bortförklaringar också..)
Jag skulle i ditt läge vara lite försiktig innan jag tog ett så stort steg som att skaffa barn.. Det är enklare att bryta upp (om man måste) när man är själv, än att bryta upp med barn..

answe77
tis, 2015-10-27 - 20:36

Som etanoldrift skriver. Alla som dricker eller har druckit i smyg har ett utvecklat missbruk. Jag höll själv på med smygdrickande från och till i många år. Lovade även jag dyrt o heligt att det aldrig skulle upprepas. Vilket det såklart gjorde. Jag hade också ett beteende väldigt likt din kille. Drack inte så ofta men då jag drack så var det alltid för mycket och oftast en del i smyg. Mitt råd är att du ska vara försiktig och att verkligen få honom att förstå att du lämnar honom om han inte slutar med smygandet. Själv håll jag på med smygandet och bortförklaringarna i säkert 15 år från och till. Hoppas inte ni behöver gå igenom samma sak som vi och då givetvis min fru behövde göra. Nu är det slut på smygandet och även all form av alkoholintag för min del och vårt förhållande är bättre än någonsin. Håller mina tummar att din kille är "smartare" än jag var och tar tag i sig själv i tid. Ville bara dela med mig av min dåligs erfarenhet av framförallt smygdrickande. Lycka till!

Astrid
ons, 2015-10-28 - 18:43

Vi har verkligen pratat ut om detta nu, och han har erkänt att han dricker alldeles för mkt då och då.
Han förstår att det är dags att växa upp, och sluta ta till alkohol när det kommer till sociala situationer då han blir lite osäker. Jag har också tydligt förklarat att jag vägrar leva med någon som jag inte kan lita på. Jag är ganska övertygad om att han tog till sig detta nu, och fick en rejäl tankeställare. Framförallt eftersom min pappa pratat med honom också.

Frågan är bara, hur länge kommer detta fungera? Säg att allt är bra i några år, vi skaffar barn osv, men sen kommer beteendet tillbaka. Kommer jag att ångra mig om jag "nöjer mig" med hans ord nu? Och kommer han hålla det. Det är min oro just nu.
Det är så lätt att glömma hur upprörd jag var för bara några dagar sedan, eftersom allt är precis som vanligt nu...

aeromagnus
ons, 2015-10-28 - 20:11

Ja de frågor du vill ha svar på finns det inga svar att ge. Du får vänta och se tills nästa sociala tillställning. Ni kanske ska prata lite om hur han ska hantera nästa fest.

etanoldrift
ons, 2015-10-28 - 21:52

Det är som aeromagnus skriver.. Du får vänta och se.. En del tar sådana här samtal på största allvar och ser över sitt eget beteende och tar hjälp med t.ex. sin sociala osäkerhet..
Det finns ju egentligen ingenting som är "säkert" här i livet.. Den dan kanske kommer när min fd. man inser att han måste ha hjälp och bestämmer sig för att bli nykter.. Hoppet är ju det sista som överger människan.
Men följ rådet, att prata om hur ni/han ska hantera nästa fest.. Kan du "stötta" honom på något sätt så han slipper känna sig nervös/orolig? (det kräver ju lite delaktighet av er båda..)
Önskar dig lycka till och allt gott!