Dagen har varit bra. Gym., promenad till AA-möte. Köpt lite nya växter. Läst ut boken: Kvinnan på tåget. Så livet går vidare. Och jag saknar inte alkoholen. Jag mår bra. Men ångesten gnager i alla fall. Det förflutna går inte att radera. Och då menar jag, att jag inte var riktigt närvarande, när mina barn var små. Pratar inte mycket om det numera, men det sitter ändå, som en tagg. Försöker att återgälda genom att passa barnbarn, så mycket, som jag kan. Nu skall jag börja på en annan bok.

Mannen snarkar i soffan. Har varit på AA:s lunchmöte idag. Skulle vilja gå på ett kvällsmöte också, men känner mig ganska trött efter maten. Så jag lägger väl mig och läser ett tag. Händer inte så mycket just nu. Det kan ju vara skönt det med. Sinnesro. Ja det är ju det, som jag eftersträvar. Och visst måste man lära sig att ha tråkigt ibland. Det är ju upp till mig själv, vad jag gör av mitt liv. Men vad jag har förstått, så är det svåraste att stilla sig. Nykter en dag i taget. Lev och låt leva. Det viktigaste först.

Igår simning. Och lättja. Kom på, att jag måste sysselsätta mig mer på lördagar. Gå på konsert t.ex. Med a var jag mer sysselsatt. Gick ut på krogen och pratade med närmsta människa. Antingen han/hon ville prata med mig eller inte. Vi har inget umgänge av "någon anledning"? Endast ett par vid vissa högtider. Idag kvinnomöte på AA. Säger till min man, att jag går i mässan. Han gillar inte AA. Men jag kommer, efter hand att bli tydligare mot honom.

Jaha, då var det dax igen. Listig, falsk och stark. Varit i helvetet några dygn. Men är på väg tillbaka. Barnen förbannade och är inte kontaktbara.
Får inte träffa barnbarn. Gråter. Skam och skuld och hela djävla registret. Bara för lite vin till maten???????Men det har ju gått förr, så jag får ju kravla mig upp igen. Och åter nykter en dag i taget. Har tagit kontakt med en terapeut, får se om det kan hjälpa mig. Också AA igen. All behandling verkar ju gå genom soc. om man inte själv vill betala 2.000:-/dygn. Ber till min högre makt, om att mina barn kan förlåta mig ännu en gång.

Bönsyrsan

Tråkigt att höra. Var inte för hård mot dig själv. Se det som en lärdom, något hände som fick dig att trilla dit, kanske kan du undvika det nästa gång. Kämpa på, du fixar det! Du har allt att vinna på att forsätta vara nykter en dag i taget. Kramar till dig!

Skall vara mer observant i fortsättningen på återfallssignaler. Idag har jag varit på kalas utan att dricka a. Kan inte förklara varför det går så lätt ibland och åt helvete en och annan gång. Men aldrig mer, säger jag idag. Nykter idag. Tack bönsyrsan för din stöttning! Kramar!

Börjar må bättre. Men har inte hört något från barnen. Har läst dagens text i AA:s dagliga reflexioner. Handlar om ärlighet. Måste påminna mig om ärlighet varje dag i alla mina angelägenheter. När jag talade med min dotter senast, sa jag att jag "försöker leva nykter". Men hon vill att jag skall säga att jag aldrig skall dricka mer. Och är jag ärlig mot mig själv just nu, så vill jag aldrig dricka a mer. Min man, som jag varit gift med i många år. Och har druckit tillsammans med, tycker att barnen gör fel, som tar avstånd ifrån oss. Min man har alltid skött sitt jobb och jag är hemarbetande.
Vi har inga ekonomiska problem, så fasaden är god. Ja, när jag tänker efter, så är det jag och alkoholen, som är problemet. Varför låter jag inte bli detta problem då? Idag skall jag på syjunta. Vi dricker aldrig a. Där gäller kaffe med kaka. Jag ber, att jag skall få tillbaka kontakten med mina barn. Men nykter en dag i taget gäller.

Bönsyrsan

Jag tycker att barnen gör rätt, även om det känns "hårt". De mår dåligt av att du/ni dricker, och de kan inte göra något åt ert beteende annat än att undvika det. Har du pratat med din man om att försöka sluta tillsammans? Det måste ju vara fruktansvärt påfrestande att försöka sluta samtidigt som ens partner dricker.

Jag har förstått sedan jag tog första droppen alkohol, att jag inte kan dricka sk. "socialt". Min far var alkoholist. Min man dricker inte, som jag, och han vill inte sluta. Jag har hållit upp långa perioder. Och sedan 10 år tillbaka aldrig druckit, när vi träffat barnen. För några veckor sedan hände en olycka, vilket gjorde att det framkom till barnen, att min man och jag inte var nyktra. Min man är aldrig bakfull. Men man kan inte förändra en annan människa. Visst vore det bra mycket enklare för mig, om han också kunde säga, att han vill sluta dricka. I efterhand vet jag ju, att det var bl.a festandet, som förde oss samman. God mat, god dryck, "goda vänner" osv. Men nu har vi ju en historia ihopa. Inte bara alkohol. En vardag tillsammans. Allt annat fungerar utom a för mig. Barnen anser, så klart att min man håller mig om ryggen, när jag faller. Ibland känner jag mig, som åsnan mellan 2 hötappar. Den dog av svält, för att den inte kunde välja vilken hötapp den skulle äta av. Men just nu bor jag med min man och har ingen kontakt med barnen. Tack Bönsyrsan för din kommentar!

Medicin så du inte kan dricka? Då behöver du bara tänka på framtiden, inte att du kan dricka.

Igår AA möte på kvällen. I morse också AA möte, men ingen möteshållare kom. Vi var 3 personer, som gick och fikade. De andra 2 hade aldrig varit på ett AA möte, så för dessa var det vekligen otur. Jag gjorde mitt bästa. 12-steget. De verkade nöjda. Nu har jag sovit och skall titta på en film och på söndagar är det kvinnomöte på AA. Dessa gillar jag. Men barnen får jag fortfarande ingen kontakt med. Har frågat, om jag kan gottgöra dem på något sätt? Inget svar. Men jag ber!

Hemkommen efter AA-mötet idag, så ringde min son. Det känns bra. Jag vet, att mina barn har kontakt. Det kan rätta till sig igen. Men bara om jag inte dricker a. Jag säger idag, att jag druckit färdigt och inte en droppe a till. Och jag menar det verkligen. Idag har jag varit och simmat. Så nu flyter livet på igen. Hyfsat. Nykter en dag i taget. God natt!

Bönsyrsan

Så roligt att höra att du fick kontakt med din son! Kan tänka mig att det blir en kick för motivationen. Lycka till!! Simma vidare åt rätt håll :)

Det värmer! Idag smakade kaffet gott. Och jag är på väg till gymet. Sedan lite båtskötsel. Åter en nykter dag.

Åter en dag till enda. Dottern har skickat sms idag. Så nu har båda barnen hört av sig. Får se om dottern är lika förbannad, som hon brukar, efter mina sk. återfall, när vi träffas nästa gång. Men nu är botten nådd för mig. Inte en droppe till, jag har druckit färdigt. Skall gå till terapeut nästa vecka. Hoppas det kan hjälpa. Behöver prata av mig. Mår bra. Men måste vara sysselsatt hela min vakna tid, så att jag inte hamnar i grubbel. Sedan blir jag så trött och somnar skönt. Har dock svårt att läsa böcker under sådana här perioder. Så jag har sett på filmer i stället. God natt!

Härlig promenad på morgonen. Möte i eftermiddag. Livet går vidare. Får glädja mig åt, att jag har friska barn och barnbarn. Inte fel att de reagerar på, hur jag beter mig. De bryr sig ju. Men efter a kommer sockersug för mig. Och så blir det viktökning också ska jag hålla på med det. Men bara att kämpa på. Det är väl livet? En kamp.....

Nu har jag en skön känsla. Idag lagom motion, mental träning och vila. Och kan lägga mig nykter. Men hittar ingen bra bok. Vill inte läsa fler brutala deckare just nu. Läser e-böcker. Så det är ju bara att leta. God natt!

Så kom då dotterns förbannelse över hela hennes liv. Alla fel hon har begått är en följd av mitt a-drickande. Hon har träffat fel sorts killar, för att få bekräftelse, som inte jag har kunnat ge henne. Mått dåligt. Otrygg. Ja, allt dåligt, som hänt henne är mitt fel. Hon har gått mycket i terapi. Utan min vetskap. Nu är hon sambo med en fin och trygg kille och har en jättegullig dotter. Det är jag tacksam för. Men idag slängde hon luren i örat på mig efter att ha vräkt ur sig allt, som hon kunde. Jag ringde min son och han var i alla fall resonabel. Så blev denna dagen.....

Leverjag

Hon måste få ur sig och veta att du står där och tar emot och älskar henne ändå. Kanske behöver hon ta igen lite av tonåringens behov av att testa alla gränser och känslor med dem man älskar och litar på allra mest?

Jag vet hur jobbigt det är och hur det är extra jobbigt när du kämpar mot A men kanske blir det lättare för dig om du kan tänka att hon behöver dig, älskar och litar på dig nör du är nykter. Inget ogjort gjort, bara nu och framåt. Låt det inte rubba dig och tänk positiva tankar så att det knakar!! Skingra skuld och sorg, det hjälper ingen. (Ska jag säga..)

Sänder en styrkekramar från en annan mamma till tre tonåringar ;-)

efter gårdagens samtal. Dottern säger ju, att hon inte litar på att jag är nykter, även när jag är det. Men jag är nykter för min egen skull. Hon kommer väl tillbaka. Men då tänker jag bara lyssna på henne. Hoppas ju att terapin. som jag skall börja med på måndag kommer att hjälpa mig.