Hittade detta forum i går kväll och efter flera timmars läsning blir jag varm i hjärtat av er vänlighet mot varandra och alla som vågar blotta sitt liv och sina känslor.

Jag känner igen mig i så många av er och skulle egentligen kunna kopiera många berättelser.

Jag har druckit vin, var och varannan dag i cirka tio år. De senaste två åren har det varit få vita dagar. Jag har som många andra ett ganska välordnat liv med man, två tonårsbarn och jobb. I början dracks det bara fredag o lördag, sen blev det söndag, och så onsdag och ja sen varje dag. Mitt beroende är kopplat till matlagning. Det får gärna vara mycket hackande och många grytor och pannor på G. Ju mer avancerat, desto bättre mår jag när jag hacka och dricka vin. Vill ungarna ha annan mat så varför inte, då fixar jag det också så länge jag får dricka vin. Jag kan säkert få i mig ett par tre glas under matlagningen. Sen måste det ju drickas vin till maten, och varför inte efter maten....

Jag tycker att jag har kontroll och blir sällan dumfull, utan som min man beskriver det så blir jag oftast på väldigt gott humör. Blir det ett glas för mycket så kan jag bli lite sluddrig men det händer inte alltför ofta. Jag har märkt att jag börjar få minnesluckor. Inte blackout men det är suddigt dagen efter. Om jag inte dricker vin är jag trött och orkar ingenting och är oftast väldigt grining.

Barnen reagerar så klart på att mamma dricker vin varje dag. Om de vill ha skjuts någonstans så inleds alltid frågan "har du druckit vin?". Är det kväll så blir svaret oftast ja om inte skjutsen planerats i förväg. Skulle aldrig sätta mig bakom ratten när jag har druckit vin!

Jag förstår ju att mitt vindrickande är skadligt för kroppen och det ger mig dödsångest. Den har blivit värre och värre och i onsdags så brast det. Grät floder, ringde till Vårdcentralen och förklarade att jag höll på att supa ihjäl mig. Igår fick jag träffa en läkare och vi pratade om vad som är bäst för mig i min framtid. På måndag ska jag ta prover. Är övertygad om att leverproverna inte är bra. Läkaren sa att min lever åtminstone inte är förstorad....

Jag har inte druckit vin sedan i onsdags men suget var starkt igår och idag är det än värre. Är ensam hemma. Mannen ska ut med kompisar och titta på sport och dricka öl. Dottern hos kompis för att sova över. Sonen kommer hem sent. Jag har köpt tapas, sparris och har slängt in tomater i ugnen för långsam rostning. Jag har vin hemma. Har valt att inte hälla ut det eftersom jag tror att suget blir starkare om jag inte har vin hemma....

Ena stunden vill jag hälla upp ett glas nu, njuta och intalar mig att jag kommer att ha kontroll, och i nästa tänker jag att det är för tidigt att ge upp.....

etanoldrift

Din konsumtion är helt klart i riskzonen.. Jodå, jag var själv uppe i en flaska rose per dag en sommar.. 6 dagar i veckan (på söndan var ju bolaget stängt och då köptes det inget)
Det tog en stund att "bromsa in" och jag hade andra skäl än du att sluta, eftersom jag är medberoende (och då, var jag på god väg att bli beroende..)
Nej, jag upplevde inte mig själv som speciellt berusad heller (min dåvarande man var ju mer plakat än mig..)
Jag hade nog nytta av ilskan efter ett gräl och en konfrontation, där min fd, blivit klapp kanon och dessutom riktigt otrevlig (nej, han har aldrig erkänt att han är alkoholist eller ens beroende!)
Jag tror att ditt humör också hänger samman med din rädsla och nervositet för vad proverna ska visa.. ( vi använder ju ofta alkohol som ångestdämpare..) Förutom att du självklart har ett "sug"..
Mitt sätt att hantera ev. sug, är att inte ha någon alkohol hemma överhuvudtaget.. ( ett sug, om du verkligen observerar det, brukar sitta i 2 - 3 minuter.. givetvis återkommer det oftare i början)
Ge inte upp! Gör dig av med det vin du har hemma så blir det lite lättare..
sedan är det som så, att bara för att man själv inte anser sig berusad, så är det inget som går omgivningen förbi.. även om de inte säger nåt..
Kram på dig och stanna kvar och skriv!

Jag är från den "andra" sidan.
Jag bröt min relation för 1.5 år sedan pga en alkoholkonsumtion som eskalerade och gömdes och tömde allt liv ur vår relation.
Det är dock den starkaste relation jag haft med enormt mycket kärlek och många fina år.
Nu när jag har mitt ex lite i hälarna som vill att vi ska försöka igen så känner jag så starkt att nej,han har fått alltför många chanser.
Någonstans så vande jag mig sakta att livet inte var ok.Att det nånstans var hans rätt att få dricka då livet var så tungt för honom,läs mig det kanske var fel på?

Så jag accepterade och tog alldeles för mycket alkohol under för lång tid för att jag i dagsläget ska tro att det nånsin finns en väg tillbaka för oss.Jag har idag en ny relation fri från missbruk, men känner ändå en stor sorg över att det gick såhär.

Så från min sida som medberoende,ska ni ha en vettig chans att hålla ihop ert äktenskap,
sluta för guds skull!
Häll ut vinskvätten och ta på dig muntejp och handbojor och kedja fast dig i elementet om du måste.
Bestäm dig så snart du kan för att tala med din man,ta all hjälp som finns att få och framför allt bestämt dig för att det är sluta du vill.

Hade någon lyckats ruska om mitt ex för några år sedan så kanske han inte hade suttit i den här sitsen nu.
Ledsen att jag tog mitt beslut, reparerade mig själv och gick vidare.

Han är fortfarande inte nykter,men kanske på bättringsvägen,det får tiden utvisa.
Eller så lyssnar du på dom som varje dag kämpar med sitt missbruk och låter de guida dig i hur du på bästa sätt ska hantera ditt sug.
För jag kan det inte och kan inte heller se och förstå hur stort det faktiskt är för er som är beroende.

Återigen,välkommen hit och lycka till med din strävan att låta bli :)

Du har definitivt ett kemiskt beroende eftersom du själv skriver att du dricker typ varje dag. Jag skulle fundera på sd du verkligen vill. Hade jag varit i dina kläder hade jag hällt ut alt vin och förberett mig på en vit månad.

anonym11208

Du är inte ensam, jag tror vi är lite lika, men kämpa på. Tänk va skönt det är att vakna utvilad och inte ha den där vidriga huvudvärken. Byt ut dumma vanor, försök att laga mat utan vin, kanske kan du dricka något annat?

Ja, du bör nog bryta. 2-3 glas under matlagningen är ca 1/2 flaska. Fortsätter du sen har du fått i dig en dryg flaska vin per kväll. Ja, jag vet inte om du ska tycka att det är bra att det inte märks så mycket. Det är galet mycket vin, men jag har druckit som du, tror att det finns en poäng med att räkna flaskor o inte glas. För en flaska låter värre på nåt sätt. Jag drack i smyg när jag drack som du och det skulle inte märkas var det tänkt.. Men när jag försökte skärpa till mig så märkte jag påtagligt själv vilka stadier jag hade... Pratkvarnen... Den ofokuserade... Och den trötta. Jag gillar ingen av dem. Jag kan inte ha vin hemma. Vi är många som hittar på olika ursäkter för att kunna dricka om vi blir tillräckligt sugna. Att ha vin hemma är farligt! Det är lätt att tycka att det är en bra idé med ett glas. Jag bytte mitt vin mot a-fritt. Har börjat vänja mig vid smaken nu... Och nej, det är inte så gott... Men jag slipper ändra på alla vanor OCH sluta dricka samtidigt. Du har något att se fram emot också... Här är fördelarna: mer mental närvaro, får mer gjort, piggare kvällstid, behöver inte passa systemets öppettider, kan skjutsa o hämta barn när som helst. Och man är en bättre förebild när man inte visar att fred lör måste innehålla vin. För mig tog det ett par mån att uppleva fördelarna. Tror jag tänkte på a varje dag i minst en månad. Dricker ett eller ett par glas vin nu ibland på fest el ute med vänner. Så också igår, men då blev det lite mer, kanske 4 glas under en kväll. Man får en oroskänslan i kroppen, lite huvudvärk... Ja, kort sagt jag mår som jag förtjänar. När jag drack som du upplevde jag inte att jag blev så dålig. Men nu reagerar kroppen som den ska igen. Det är ju inte nyttigt med den konsumtionen.

Scala

Jag misslyckades i lördags.... Jobbade igår så det blev "bara" en flaska. Jag är alkoholist och det är ett faktum. Jag har sökt hjälp och är stolt och glad för det. Har blottat mitt innersta för läkaren och bara det var ett gigantiskt steg. Jag vill helst inte bli nykterist men om jag måste, så måste jag... När jag är social eller på semester så dricker jag väldigt måttligt. Allt är kopplat till hemmet... Jag älskar min man, mina barn men orken finns inte alltid där... Kram ❤️

Scala

Jag misslyckades i lördags.... Jobbade igår så det blev "bara" en flaska. Jag är alkoholist och det är ett faktum. Jag har sökt hjälp och är stolt och glad för det. Har blottat mitt innersta för läkaren och bara det var ett gigantiskt steg. Jag vill helst inte bli nykterist men om jag måste, så måste jag... När jag är social eller på semester så dricker jag väldigt måttligt. Allt är kopplat till hemmet... Jag älskar min man, mina barn men orken finns inte alltid där... Kram ❤️

Jäkligt bra. Du är ett STORT steg närmare en bra förändring. Var stolt, ta hjälp.

Leverjag

Att du berättade för läkaren! Jag går och våndas och har fortfarande inte vågat ta steget men måste nog. Hade en bra läkare förut som försvunnit från jordens yta, tyvärr. Har precis som du bara problem i hemmet. Dricker alltid måttligt annars. Smyger för man och barn men det märker ju när jag blir påverkad och luktar. Älskar mina barn och bor fint men hemma får jag suget och möjligheten? att släppa på kontrollen... Jag har pratat m familjen och berättat att jag har blivit beroende och nu kämpar med att sluta igen.

Jag höll upp i flera månader och trillade dit och så sakta blev jag en större konsument än någonsin. Inser att jag inte längre kan dricka måttligt och måste leva utan nervgiftet. En sida av mig älskar det, den andra hatar det. Skulle vilja gå hypnos så att synen och tanken på A ger illamående och äckel.
Lycka till vilken väg du än väljer <3

Scala

jag har alltid varit rädd för döden. Med stigande ålder, övervikt och vindrickande har dödsångesten vuxit sig stark och det var den utlösande faktorn till läkarbesöket. Jag berättade allt och att jag inte vill gå på AA i småstaden där jag bor. Vill inte att det ska tisslas o tasslas om mig... Fick rådet att ta kontakt med en slags beroendevård i vårt län.
Jag har misslyckats även ikväll... Såg på min make att han var besviken. Han var tydlig med att jag måste ringa dit jag hänvisats av läkaren.
Precis som du älskar jag det, men jag inser att jag måste sluta. Lycka till du med!!!

Leverjag

Har du tänt på att alkoholismen kommer smygandes efter många år av "normalt" drickande för väldigt många? Jag har alltid klarat alkohol bra vilket i sig kan vara en risk och tecken på långvarig konsumtion. Det var mkt svårt för mig att inse att jag hade problem med A. Jag? Jag fick det efter en extra jobbig händelse i livet då jag började dricka på ett annat sätt. Skött jobb osv. Men ett tu tre så ville min kropp ha mer varje kväll och jag började ge efter. Efter ett tag var det faktum. Jag hade inte längre kontrollen. Det började påverka mitt liv märkbart i negativ bemärkelse. Men nu när jag erkänt för mig själv att jag verkligen har problem kan jag se att mycket av den ångest och depperioder jag haft till och från nog hängt ihop med alkohol. Ibland som medicin men ofta orsakat av just konsumtionen utan att jag lagt ihop dem. Alla är olika men bör man inte kan avstå från att dricka fast man tidigare bestämt att man inte ska, då har den djävulen tagit över, tänker jag. Jag skulle aldrig klara att ha vi hemma för när det starka suget kommer runt middagstid då klarar inte jag att stå emot.
Ångesten har vi med största sannolikhet supit till oss till stor del och enda sättet att må bättre är att sluta dricka. Sedan behöver man kanske hjälp att hitta sinnesfrid och lugn med andra verktyg också som mindfulness, terapi, kbt, yoga och annat för att hitta tillbaka till ett liv utan a i centrum som ger mening och glädje. Men med A i kroppen går det inte! I alla fall inte för mig.
Hoppas du får en skön sömn och lycka till med målsättning och din plan.

anonym11208

Börja med att inte ha vin hemma, då kan du ju omöjligt dricka. Ta en dag i taget, idag ska du inte gå förbi systemet, testa en dag bara, vad gör en dag utan alkhol?! Jo, en bra början. Jag vet att du klarar det, jag har klarat det, inne på femte dagen helt utan A.

Scala

Glömde säga att även jag funderat på hypnos! Kan det fungera?! Ska verkligen undersöka det... :)

etanoldrift

På hur alkoholen smyger sig in via ett "normalt" drickande. Det är så accepterat och "normalt" idag, att man på ett kontinentalt vis tar ett glas vin till maten.. (ja det är nästan glorifierat..)
Jag misstänker att det finns betydligt fler starkt beroende därute, än historien förtäljer..
Alla dom som fortfarande inte anser att de har problem, alla som tar sitt glas vin till maten.. ja, säkert två.. (kanske också den där obligatoriska "skvätten" när man lagar mat, för att testa att vinet är okej..)
Eftersom de inte har "problem" så går ingen av dem förbi systemet eller planerar en helt alkoholfri vecka (nej varför skulle de, de har ju inga problem..?)
Men ponera att Sverige över en natt blev torrlagt? Säg över en storhelg och att en jättestrejk utbröt och inga alkoholhaltiga varor fick säljas?
Undrar just hur många som skulle sitta där med ågren, när sista droppen kramats ur BiBen..?
För det är inte förrän man försöker sluta, som man i regel upptäcker HUR beroende man faktiskt är..
Jag håller tummarna för er och skickar en stor styrkekram

Leverjag

Så sant. Det skulle bli panik i många stugor då! Kan verkligen se människor i sina kök stirra och vandra med rastlöshet och panik om de fick veta att inget kunde handlas på en vecka eller mindre.