Dagen har varit bra. Gym., promenad till AA-möte. Köpt lite nya växter. Läst ut boken: Kvinnan på tåget. Så livet går vidare. Och jag saknar inte alkoholen. Jag mår bra. Men ångesten gnager i alla fall. Det förflutna går inte att radera. Och då menar jag, att jag inte var riktigt närvarande, när mina barn var små. Pratar inte mycket om det numera, men det sitter ändå, som en tagg. Försöker att återgälda genom att passa barnbarn, så mycket, som jag kan. Nu skall jag börja på en annan bok.

Hemkommen från gymet och i eftermiddag möte. Måste hålla mig sysselsatt, så att jag inte hamnar i grubbel. Tänker på min dotter, som skyller sitt liv på mig. Skall jag skylla mitt liv på min mamma? Och hon sitt liv på sin mamma? Min pappa var alkoholist, så genen kan jag ha fått från honom. Helt klart. Men tråkigt, att inte få träffa barnbarn just nu. Och ovissheten, om det någonsin skall rätta till sig igen. Jag har varit barnvakt under 2 år, men nu har barnet fått dagisplats och det känns, som om jag inte behövs lika mycket längre. Men eftersom jag har kontakt med min son, så får jag, som tur är rapport från honom. Nykter en dag i taget. Tag inte det första glaset!

Sovit bra. Gott kaffe. Idag ska jag äta lunch med en väninna. Henne kan jag prata med, om det mesta. Denna dagen skall jag försöka tänka positivt och vara tacksam. Men jag är ledsen för att jag inte fick behandling, när barnen var små. Det är barnen, som ger mig ångest. Att jag själv lidit berör mig inte lika mycket. Idag nykter.

Bra jobbat Vida. Som medberoende kan jag tänka att dina barn, särskilt din dotter vill "spy" ut sig all besvikelse. Men jag tror det blir bättre med tiden. Låt det gå en tid så hon ser att hon kan lita på dig. Du kan ju inte göra något åt det som varit MEN du kan göra något åt framtiden. Och du är ju på väg mot ett nyktert liv. Hejjar på dig. Bra beslut att bli nykter. Kämpa på!

etanoldrift

Det är inte lätt när dottern spyr ut åratal av besvikelser..
Men se det som så, att även hon måste gå vidare i livet.. Från och med NU, så kan hon inte längre skylla på dig.
Ja, jag hade också en djävligt taskig barndom, även om det inte var någon alkohol inblandad. Men om jag fortsatt att skylla allt jag själv ställt till med på den, hade jag inte suttit här idag..
En dag så lär hon sig att förlåta, inte för att vissa handlingar var okej (men INGEN människa är perfekt!) Utan för sin egen skull så att hon också kan växa. Just nu så gör hon som alla medberoende under en period, "projicerar" för att slippa ta itu med det som är HENNES ansvar..
Jodå, jag har också suttit i den fällan och och försökt säga: Men jag "kan inte" för min man är alkoholist.. Tack och lov hade jag väldigt kloka vänner som dels sa "bullshit", du kan visst, dels stod kvar och inte tog min ilska personligt..
Släpp nu tankarna på det som varit, det kan du ändå inte ändra på, hur gärna du än vill!
Men just idag, vad som än händer, kommer du att vara nykter! Kram

Skrållan och etanoldrift för goda råd. I AA:s dagliga reflektion, står det: släpp taget, låt Gud ta över. När min mor levde, ringde jag henne ofta, om jag hade problem med mina barn och hon lyssnade och sa: du har alltid gjort, så gott du har kunnat. Det hjälpte. Jag hade ett bra jobb, som jag skötte. Men tyvärr drack min man och jag alkohol på helgerna. Vilket gjorde att jag gick i dimman på helger och semester. Min mor var nykterist och bad naturligtvis mig, att inte dricka a. Men fasaden har alltid varit och är fortfarande ok. Jag vill leva i en behaglig nykterhet. Det senaste intermezzot, som hände var, att min man snubblade på fyllan och fick åka med ambulans till sjukhuset. Detta kom till barnens kännedom. Och det är därför dottern är, så arg. Jag har också varit arg på min man, därför han inte vill göra en förändring av våra dryckesvanor. Nu säger han att han aldrig mer skall bli full. Kanske förde denna olycka något gott med sig. Han är helt fysiskt återställd. Och vi kollar våra värden varje år hos läkare. Så fysiskt har vi inga fel, just nu. Men min far och min mans båda föräldrar var alkoholberoende. Nu släpper jag alla tunga tankar och all ångest! Idag skall jag och min man simma. Det brukar vi på lördagar. Såg att det skall bli ett möte i Stockholm, för detta forum. Skulle vara roligt att deltaga!

på resten av mitt liv. Sovit gott. Kvinnomöte på AA i dag. Promenerar fram och tillbaka till mötet. Frisk luft. God mat. Sedan filmtittande. Och lite godis till filmen. Nykter en dag i taget. Men jag längtar efter mina barn och barnbarn. De är inte alls förlåtande.

förlåt mig. Liksom jag förlåter andra. Och utsätt mig inte för prövning. Har sovit gott. Känner mig redo för gymet. Och skall till terapeuten i eftermiddag. 1:a gången. Men jag vet ju att det, som gäller är, att inte ta 1:a glaset a. Dock vill jag ha ett bra liv. Mitt liv blir inte bra, om jag inte får träffa barn och barnbarn. Kan man vänja sig vid det? Får jag inte fler chanser? Ja, frågorna surrar i huvudet, hur mycket jag än försöker slå bort dem...

Ja, jag fick väldigt klart för mig, att jag måste välja mellan alkohol eller mina barn. Och idag är valet lätt. Men det valet har jag gjort tidigare. Trots detta har alkoholen gripit tag i mig. Så, nykter en dag i taget. Och räkna med, att bli förlåten av sina barn. Det kan man glömma. Man måste leva med, att man har skadat sina barn. Det, som gäller är, att visa dem, att de kan lita på mig i fortsättningen. Och det får ta den tid det tar....

I går kunde jag inte hålla mig, utan ringde min dotter, och hon svarade. Så nu har jag kontakt med mina barn igen. Nu ser jag själv, att detta är min sista chans. Så för mig aldrig mer alkohol. Jag skall göra en grundlig inventering av mina återfallsignaler. Jag var också på ett bra AA-möte igår. Har börjat fundera på behandling. Ringde soc. i går. Tycker, att det är mycket pengar, om man själv skall betala. Samtidigt tycker jag att jag har ett bra liv, bara den där a-jäveln inte griper tag i mig. Men ingen annan, än jag häller spriten i mig. Så tag inte det första glaset, säger jag till mig själv. Nu sticker jag till gymet.

Leverjag

Härlig, Vida.
Glad för din skull och du verkar vara på rätt väg, nu.

Tror på din vilja och framgång. Kram

Ja, nu löper livet på igen. Månd+ onsd: gym. Tisd.,torsd., + sönd. möte. Lörd: simning. Fredag: hushållsarb. Inga toppar men heller inga dalar. Mycket filmtittande. Båtskötsel. Och promenader längst stranden. Verkar riktigt behagligt, när jag läser mina egna rader. Jag hoppas, att det kan fungera, så här en tid. En dag i taget.....

en dag i taget. I går såg jag filmen "En underbar jävla jul". Nu drar ju julen snart igång. Och allt vad den för med sig av a? Men jag har aldrig tagit ett sådant starkt beslut, som att inte dricka a mer vad, som än händer. Var hos terapeuten i går. Hon klargör mycket för mig. Jag ser saker tydligare. Konstigt att jag skall behöva bli påmind av någon annan, när jag mycket väl vet exakt, följder, samband osv. med a. Så för mig går det ju inte, att släppa AA, för att bli ständigt påmind.

en dag i taget. AA-möten, gym, promenader, filmserier, simning, terapi och bokläsning. Några tårar ibland för, att kontakten med barnen är mycket sämre efter olyckan, som hände för en månad sedan. Läste i någon tråd, att barn litar aldrig på en nykter alkis-förälder. Även om föräldern varit nykter i 20 år. Tragiskt för mig. Men jag får lära mig att leva med det. Är i alla fall nykter för min egen skull idag.

Leverjag

Härligt Vida!

Tröstkram för det jobbiga och grattis till allt det "bra-iga"!

Leverjag

Vida, vet du.

Jag blir så glad i hjärtat för varje människa som lyckas avstå idag. Jag ser vad alkoholen för med sig elände överallt. Den borde f-n förbjudas! Varför ska det vara mer tillåtet att dricka etanol än röka cannabis tex? Jag är så trött på dubbelmoral Sverige.

Julen, ja, den fina julen är mest minnen om dimmiga, fulla och vidriga föräldrar. Inte sällan bråk och misshandel. Det är barnens mardröm. Jag tänker på alla som mår dåligt, har ångest, gråter, bråkar och mår pyton i detta land, som ännu inte fattat att det är alkoholkonsumtionen som gör det.

Vi har verkligen lyckats koppla alla högtider till A, alla nöjen och alla tillfällen. Det är en massiv hjärntvätt och programmering i bilder, filmer, reklamen, snack i tv-rutan.

Tycker du har så bra inställning, för din egen skull! Relationen med och förtroenden från barnen kan knappast bli sämre, eller hur.

Jag tror att du verkligen tagit ett beslut och gör en resa nu. Så härligt, modigt och starkt Vida. Jag önskar dig allt det bästa. Stor, stor kram ❤️

för din respons! Har just gråtit stora tårar över, hur mitt liv har blivit. Självömkan. Får inte vara länge, men är tillåtet. Ska nu ta tag i resten av dagen. Kram

ringde min dotter. Jag har inte kännt mig, så glad och tacksam på länge. Detta kan jag leva på hela helgen. Vi bestämde, att träffas nästa vecka. Min bästa medicin är AA. Det får jag inte glömma.