Skrev ett inlägg förut som jag inser kanske blev för långt så att min fråga kommer bort.
Har behov av att få snar hjälp i hur jag ska hantera en akut situation, så jag skriver detta lite kortare inlägg med enbart frågan.
Jag har under lång tid, mer än ett år, gradvis trappat upp en alkoholkonsumtion så att den idag innebär att jag minst 3, ibland 4, av veckans kvällar dricker för mycket vin. Jag dricker såpass mycket att jag ska vara säker på att få sova, alltså tills jag i princip däckar.
De övriga nätterna försöker jag sova på min medicin som jag haft under många år, 30 mg atarax och 7,5mg Imovane. Problemet är att jag inte sover trots att jag tar denna medicin, jag somnar ca 3-4 på nätterna, och tankarna far omkring som oroliga fjärilar. Dagen efter jag tagit medicin är jag seg och trött och groggy långt in på dagen. Jag sover bättre och längre när jag druckit.
Men, om några veckor ska min ena dotter få sitt andra barn och då ska vi vara barnvakt åt hennes tvååring. Hennes beräknade datum är den 20 dec. men barnet kan ju komma ett par veckor för tidigt eller ett par veckor för sent i förhållande till det beräknade.
Det betyder att jag inte kan vara berusad/full flera kvällar i veckan, tänk om det sker just en sån kväll/natt! Det går bara inte.
Jag är livrädd för hur jag ska gå till väga för att klara av att inte dricka under dessa veckor och behöver hjälp!
Dels är jag rädd att jag får symptom på abstinens, kanske så illa att det blir delirium eller epileptiskt anfall eller kramp, som jag läste om i natt att man kan få om man plötsligt slutar efter lång tids överkonsumerande.
Dels är jag rädd att jag inte ska kunna stå emot när kroppen skriker efter att få sova och jag känner mig helt knäckt av den sömnbrist som uppstår då jag inte kan sova trots mediciner. Inte heller är det ju särskilt bra om jag är medicinpåverkad när jag ska passa gossen.
Hur ska jag gå till väga för att på ett okej sätt kunna trappa ner drickandet?
Ska jag sluta tvärt eller är det farligt?
Kan jag ha en tid av nertrappning och hur gör man i så fall en sådan?
Hur klarar jag det rent känslomässigt, jag får ångest bara av att tänka på att klara av att inte dricka vin på flera veckor, har helt klart ett känslomässigt behov av vinets avtrubbande och sömngivande effekt.
Hjälp!!!!!

Gammel tanten

För dina kloka ord.
Förlåter mig själv och börjar om från början igen.

Önskar dig en fin kväll!
Kram
Tanten

peter2

Hej!

Jag känner igen detta, att till varje pris famla i blindo och försöka lösa det själv.

Jag har alltid vägrat att söka hjälp (får då är man ju alkolist ,typ)

Tills jag blev tvungen, jag var också livrädd för abstinens och ev farliga saker som skulle hända.

Jag kan starkt rekomendera proffshjälp, så du får en trygg avgiftning.

Det är inget att leka med själv och är både svårt och kan sluta riktigt illa.

Jag hade fördomar att det bara var missanpassade utslagna fyllon som hamnade på avgiftning.

På Maria pol, fick jag ett proffsigt vänligt bemötande, det var lugnt och stilla där.

Hade aldrig klarat det själv, läkaren sa att det kunde vara fara för mitt liv att göra det på egen hand.

Blev inlagd 3-4 dagar, fick stesolid ,b vitaminsprutor, sömntabletter mm.

De tog blodtryck och puls ofta dygnet runt, för att förhindra farlig abstinens, var det för högt, blev det mer medicin.

Hade eget rum, kände mig trygg och i säkra händer.

Efter jag blev utskriven, fick jag hämta medicin där och trappade ner under några dagar till.

Skulle aldrig klarat detta utan hjälp.

Nu har det gått 1.5 år och har inte druckit sedan dess.

Tveka inte sök hjälp, för avgiftningen.

Lycka till!

Lilla Fjäril

Har sedan sist följt ett egenkomponerat "nedtrappningsprogram" där jag i förväg bestämt vilka dagar det var ok att dricka och vilka som skulle vara a-fria. Bestämde också utifrån det nuläge vi haft vilken dag som var sista dagen för intag tills bebis kommer. ( dotterns, för den som ej läst allt! Vi ska passa storebror då lille nytillskottet kommer, femte barnbarnet!) Det har fungerat bra och i torsdags hade jag min sista vinkväll på ett tag, får se hur länge.
Så idag är tredje helnyktra dagen och jag känner inte någon abstinens och inget sug.
Om något så känns det skönt att inte behöva grubbla över om jag ska eller inte, just nu ska jag inte! Inte ens något att fundera på, och det ger mig vila.
Jag tror inte det varit så bra för mig att läsa så mycket här och grotta in mig i alla andras problematik.
Jag märker att det blir för mycket så att jag tar på mig andras känslor och faktiska verklighet och tror att den är min, fast den inte nödvändigtvis är det. Jag är expert på att bära andras känslor, identifiera mig med andra, influeras av andra, ta på mig andras liv och tappa mina egna gränser. Därför har jag kanske problematiserat detta för mig själv mer än nödvändigt, vilket i sin tur medverkar till att jag tror att problemet är gigantiskt och att jag aldrig kommer att klara det. Att jag blir tankefixerad vid alkohol fast det inte skulle behöva vara så.
Jag tror faktiskt nu, just idag, att det här kommer att bli bra.
Blir det jobbigare än jag tror vet jag vart ni finns och vart jag kan komma och få stöd!

Porter55

Nån som har tips på hur jag ska sluta?har druckit kontinuerligt nu i 4år efter min dotters död.men har fått besked av läkare att min lever blivit mkt sämre Samt för lite äggviteämnen.jag har missbrukat mer eller mindre hela livet men orkar inte mer .är det farligt att bara sluta?jag har stesolid o mogadon till natten samt smärtstillande opiater spm oxå ska avslutas.föreligger nån skada för hjärnan att bara sluta????

Pepparkakan

Hej och välkommen hit Porter55!
Skapa gärna en egen tråd här på forumet med dina tankar och frågor så är det lättare att hitta dig?