Fram och tillbaka i en evig dans känns det som. Det är inte första gången jag försökt dra ned på min vinkonsumtion eller som jag varit inne på alkoholhjälpen, men det är faktiskt första gången jag startar en tråd. Första gången jag på allvar försökte dra ned på min konsumtion var 2012, för tre år sedan alltså. Det gick väldigt bra, var motiverad och gick på samtal på Riddargatans öppna mottagning i Stockholm. Jag höll upp helt i tre månader och sedan började jag dricka ett glas då och då, Tiden gick och sedan var jag tillbaka i mitt gamla mönster av alltför många glas vin, alltför ofta. Då skyllde jag på stress och att jag låg i skilsmässa. Jag har hela tiden varit väldigt aktiv som person. Är egen företagare, mamma med stora barn som jag alltid engagerat mig i, velat vara perfekt… lagat mat, inrett och ordnat mysigt hemma samtidigt som jag drivit företag och varit en bra chef. Skilsmässan var besvärlig och jag mådde dåligt även efteråt vilket jag inte trott. Hade inbillat mig att jag skulle känna mig fri och full av energi, men jag kände mig ensam och satt hemma och drack vin på kvällarna. Jag stressade mycket, oroade mig för mina vuxna barn och min firma, min far dog och till sist brakade jag ihop, och blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag skämdes över min svaghet men började så småningom ta mig upp, gick i terapi, promenerade och började ta hand om mig själv. Tidigt i våras gjorde jag ett nytt ryck. Jag hade då träffat en ny man, omtänksam och härlig och mådde bättre än på länge. Jag började träna, äta nyttigt, gå i terapi och höll helt upp med alkohol under 4 månader. Jag gick ned 20 kg i vikt och mådde bra. Under sommaren ville jag börja dricka måttligt. Min nye man är vinkännare och lagar underbar mat. både han och jag vill kunna njuta av livet. Men till skillnad mot mig dricker han inte mer än 1-2 glas vin, jag dricker gärna upp resten av flaskan och mer än då om det går. Nu har jag åter bekymmer i min omgivning, sjukdom i familjen och ekonomisk press på jobbet och det vilar på mig att försöka fixa så gott det går och har återgått till mitt gamla vindrickande. Jag köper bag-in-box och dricker vin varje kväll samtidigt som jag patetiskt nog försöker mörka det för min sambo. Jag skäms och känner mig samtidig kraftlös. Orkar inte försöka en gång till och misslyckas igen. Vill kunna dricka måttligt. Hur gör man?För mig är det tyvärr ofta allt eller inget i det mesta jag gör.

anonym13631

Idag mår jag illa och hade ångest efter för mycket vin igår. Men det känns bättre nu. Har läst mycket här och blir styrkt av att vi är så många som kämpar. På måndag ska jag vara nykter, även om jag får lätt panik att jag skriver det, ska jag klara det? Ja, för sjutton en dag intaget får jag tänkta. Var ute på nätet och hittade ett rehabställe där man lägger in sig i 28 dagar. Men jag testar att bli a-fri här först. Det är inte läge att vara borta från jobbet en hel månad just nu.
Fling! jag tänker berätta för min sambo när vi är själva, förmodligen på söndag. Har märkt att han också ökat sin konsumtion om än inte lika mycket som jag så han borde nog också dra ned. Men jag ska inte fokusera på honom utan att jag behöver vara snäll mot mig själv och unna mig att leva giftfritt.
Ha en fin helg nu alla fina!

Vet du... Det är nog svårt att tro, men det går faktiskt att byta ut mot a-fritt. Sen när man belönat sig, tröstat sig, varvat ned med a-fritt tillräckligt länge, så får man en riktig belöning i måendet. Det är så lätt att bli helt besatt av a just när man bestämt sig för att sluta. Har samma erfarenhet av det. A-fritt tror jag hjälpte mig så tillvida att jag kunde fortsätta med beteendet men utan ruset. Och på sikt blir allt bättre utan a. För mig 1-2 mån med dagliga tankar på a. Efter 2 mån bättre på att leva i nuet. ( sen återfall, en liten parentes). Och nu 6 mån senare mycket måttligt drickande i sociala sammanhang. Och en stolthet över att beroendet lättat. Sömn bättre, ångest borta. Idel fördelar helt enkelt.

anonym13631

Det är hoppfullt för mig att läsa dina ord och att du nu lyckas vara måttfull. Jag är galet ambivalent. Helt övertygad att det är nog nu, det räcker. Fick i fredags en lläkartid på tisdag då jag tänkt be att få medicin som blockerar endorfinernas om man dricker och därmed kan hjälpa att stoppa efter ett glas, om jag skulle falla för frestelsen. Men plötsligt får jag tankar idag att jag inte vill gå, att jag kan klara upp det själv. Att jag inte vill bli påtvingad Antabus, en väninna hade fått det på recept fast hon inte ville ha det och skämdes på Apoteket när farmaceuten högt frågade om det var Antabus hon skulle hämta ut. Det är inget fel att ta Antabus men jag vill välja vilka jag berättar om mina mina alkoholproblem för, inte riskera att kunder eller grannar ska upplysas vilket kan försvåra min tillvaro. Har inte bestämt om jag ska dricka ikväll för sista gången innan min vita tid börjar. Måste tala med min sambo också. Tänkte göra det i kväll när vi är själva. Det känns jobbigt för att det också innebär att jag måste stå upp inför honom att jag har alkoholberoende. Suck, vilken sits jag själv satt mig i. Försöker desperat tänka positivt , komma ihåg hur bra jag mådde förra gången jag höll upp i stället för att ta fram förföriska bilder av levande ljus, blommor, vackert dukade bord, god mat och gott vin i stimulerande sällskap. Men så ser det ju inte ut för det mesta. Det är vinglas på vinglas från boxen. I och för sig rätt ofta gott rödvin till maten med sambon, men jag har ofta tagit ett par glas boxvin under matlagningen och fortsätter efter middagens finare vin med boxen. Inte jättecharmigt..

Pippilångstrump

läser era inlägg och slås av vilken kraft ni besitter... Själv känner jag mig inte alls övertygad om att jag kommer att klara av att vara utan vin i kväll framför tv och brasan fast jag nu mår dåligt för jag drack för mycket igår.... Vägen framåt känns så oändligt lång och svår - alla strider man måste utkämpa mot begäret och a som varit ens bästa vän sååå länge och till tröst... Men jag vet att jag måste förändra för annars kommer mitt liv bara att braka ihop för det är svårt att hålla uppe en fasad hur länge som helst

anonym13631

Nej, jag tycker att du är stark och modig! Jag kämpar precis som som du och många med oss, med sug, med sorgen över att förlora A fast det är en riktig typ som man skulle kastat ut för länge sen. Det känns jättetufft ibland och som du kan se på mitt namn här är jag väldigt ambivalent. Ett steg fram och två tillbaka men nu satsar jag på att försöka igen. Trägen vinner.. Kram till dig. För varje glas vi avstår blir vi lite starkare..

anonym13631

Jag ska satsa på att inte dricka något alls i kväll. Ska träffa en vän och äta en snabb middag ute och sedan gå på konsert. Har bilen med för att inte kunna dricka vin. Hon och jag brukar inte spotta i glaset annars. Men ute brukar det gå lättare som det verkar vara för flera här inne. Det svåra är när jag kommer hem. Men en enda kväll ska jag väl fixa. Den första av flera hoppeligen...

Sommarkatt15

Ja mitt i veckan är bra utan a! Tänk vad media - speciellt radiopratare i populära morgonprogram anammar detta med Lill-lördag, Lill-fredag och alla andra ursäkter, som utmärkta tillfällen att kröka på - Mycket ledsamt. Får man inte vara nykter någon dag alls längre? Man måste "festa loss" för att "vara cool" och "hänga med"?! Tycker det är brist på kunskap kring hur speciellt barns uppväxtförhållanden och lidande ser ut. Vi kämpar på! Kram!

harrim

Hur gick det? Berättade du för din sambo om dina planer och hur blev reaktionen? Själv har jag inte sagt något men vi dricker å andra sidan vin på helgen. Hustrun är dock väldigt måttlig och dricker 1-2 glas och jag resten av flaskan. Och biter sedan på naglarna för att jag vill ha mer. Ibland klarar jag det, ibland inte. Hursomhelst så är allt mycket bättre efter att jag började med programmet. Det lustiga är att hon inte har kommenterat mitt förändrade drickande. Kanske för att hon inte vill väcka den björn som sover. Själv vill jag inte säga något för att inte invagga henne i falska förhoppningar ifall jag inte klarar av det.

anonym13631

Hej, nu har det gått flera månader sedan sist och jag har inte alls lyckats med att sluta dricka. Har pratat med min sambo om att vi inte borde dricka vin på vardagar men sedan brutit mot det. Känner mig rätt nere. Har oerhört svag karaktär som inte kan stå emot trots all kunskap jag har. Jag går på kurser i självutveckling, jag läser mycket om missbruk, psykologi, olika metoder etc. Utåt sett håller jag väl oftast fortfarande skenet uppe. Jag är ser trevlig ut, är social och kompetent. Men vinet styr faktiskt över mitt liv. Blir ännu mer orolig nu när jag kommer att arbeta mycket hemifrån under lång tid då jag slutat på mitt arbete och inte får jobba med konkurrerande verksamhet under en viss tid. Tänker dels att det kan bli tillfälle till nya möjligheter. Komma ur missbruket, hitta en ny, hälsosam väg i livet men å andra sidan ger det verkligen mig möjlighet att dricka extra mycket vin eftersom jag inte ska ha tidiga morgonmöten där jag ska vara skärpt och pigg. Behöver hjälp men känner mig uppgiven. Har testa KBT och andra metoder. Allt går bra under en period. Jag dricker inte, är motiverad, rör på mig och känner mig bra men efter ett tag tror jag att jag kan dricka måttligt som normala människor, ett glas vin på en uteservering, etc. men jag kan ju inte sluta. Efter ett tag dricker jag oftare och oftare och mer och mer. Skäms naturligtvis över min svaghet.

RaniLee

Här behöver du inte skämmas. De flesta av oss har flera turer och lyckas i varierande grad, beroende på vårt mål. Jag är nu inne på min tredje nyktra period och hopppas att jag ska klara det. Min hjärna försöker hela tiden inbilla mig att jag kan normaldricka 1-2 glas vin. Det blir alltid hela flaskan och varje gång så ångrar jag mig vid 3-tiden på natten när ångesten river i mig och jag ligger där med bultande hjärta med tryck över bröstet.
För mig har forumet varit ett stort stöd och avgörande faktiskt. Att få läsa om hur andra tänker och kämpar ger kraft. Att skriva och få respons ger mycket för motivationen. Särskilt när jag svajar och vill dricka för att slippa känna.
Styrkekram till dig kaktusdahlian!

träningstanten52

Välkommen hit och mitt råd är att fortsätt att skriva här och prova nya vägar. Du kommer lyckas! Bra att du inte har tappat greppet helt och gjort bort dig på jobbet.
Det gjorde jag och gruppen jag gick i och provtagningarna bara triggade mig till motstånd mot behandling! Men nu är jag på rätt väg helt på egen hand och med samtals kontakt som jag valt själv.
All lycka till dig och dina nya försök att bli nykter.

anonym13631

Nu behöver jag pepp för att stå emot. Har bestämt mig för att ta en dag i taget. Idag ska jag inte dricka vin/alkohol. Imorgon ska jag träffa en väninna och sitta på en uteservering men jag tar bilen så då kan jag inte dricka. Jag ska inte ha vitt vin eller rosé hemma för det är mina svaga punkter. Rödvin och öl bryr jag mig inte om. Det kan jag stå emot. Försöker tänka i korta bitar annars drar jag igång hela ångestpaketet och dömer på förväg ut mig som misslyckad. Redan nu hånar en inre röst mig "Du är patetisk. Ska det vara något att avstå från att dricka en dag eller två? Vanliga människor gör det helt naturligt." Javisst, men jag har äntligen insett det smärtsamma att jag är alkoholberoende, att jag dessutom visst har gjort bort mig ett antal gånger och att säkert de allra flesta i omgivningen är fullt medvetna om att jag har problem. Jag skäms och skammen får mig att vilja gömma mig och dricka för att glömma. Men nu gör jag ett nytt försök att vara snäll mot mig själv och mina nära. Hade ett samtal med min bästa vän i helgen som fick mig att inse hur illa jag betett mig när jag var i kris och samtidigt drack varje kväll. Mådde dåligt över hur hon hade varit orolig och det lass jag lät henne bära under denna tid utan att inse hur tungt det var för henne och andra. Igår fick jag självmordstankar när jag hade druckit flera glas vin och tänkte på vårt samtal. Jag inser ju att mycket av det jag gjorde, sade och tänkte under berusningen inte hade hänt i nyktert tillstånd. Så snälla alla ni som lidit som jag, håll tummarna för att jag ska klara av denna dag och kväll och sedan morgondagen som ett första litet pyttesteg mot ett hälsosammare liv. Kram

jas75

Vägen är ofta inte spikrak mot nykterhet, ibland kör man i diket. Det gäller att inte ge upp. Utan upp på vägen igen. Fixar du att leda ett företag så fixar du att bli nykter ☺ Ta en dag i taget lr timme, minut. Skriv här, när det går bra & framför allt om det går mindre bra. Då får du svart på vitt hur du fungerar, tänker i olika situationer. Lättare att se sina triggers. Lite gör om gör rätt ☺ Ta aldrig det första glaset då kommer du långt. Håller tummarna för dig?

anonym13631

Tack Jas75 för din omtanke. Nej, det gick inte bra ikväll. Min sambo hade köpt vitt vin till mig. Jag hade inte sagt att jag bestämt mig för att låta bli a utan tänkt berätta det i kväll. Men i stället sa jag ingenting och har nu druckit två glas vin. Jag är så svag. Ger efter och känner självförakt. Men i morgon är en annan dag eller...

jas75

Du har ett beroende. Ibland är man duktig på att lura sig själv & tar den enkla vägen. Det är en ny dag imorgon ☺ Tänk att de två glasen lr om det blev fler, får bli ett avslut på vinandet. Berätta imorgon. Sen behöver man inte bestämma sig för alltid på en gång. Låt det växa fram. Efter en tid med gott mående kan man ta stora beslut. Styrkekramar ☺

anonym13631

Tack jas 75, ska försöka stå emot i dag. Sov oroligt och drömde mardrömmar. Mina barn var inblandade. Tänkte på allt dumt jag sagt i berusningen och skäms över mitt beteende. För att spä på ångesten lite extra gick jag igenom gamla foton i mobilen. Min väninna berättade i helgen att under året efter skilsmässan när jag drack mig full varje kväll kunde jag lägga ut saker på FB. Då gick en omedelbar hjälpaktion igång mellan min syster och vännen. " Nu är hon på g igen och har lagt ut en bild där hon ser full ut" Ok, jag säger till henne att direkt dra tillbaka inlägget". Tacksam över detta men hemskt vad jag utsatte de närmaste för. Var helt i min egen bubbla. Olycklig, besatt av en man som inte ville ha mig, messade vänner långt in på natten, inte en tanke på att jag störde deras nattsömn. Efter att ha sett igenom bilderna är jag ändå förvånad över hur fräsch jag lyckats se ut för det mesta tom under den tiden. Mina ögon avslöjar hur dåligt jag mådde, jag ser trött ut. Försöker hämta kraft att jag vände skutan förra året. Jag kan göra det igen.Relationen till mina barn är mycket bättre än förut. Jag går i terapi och självutvecklingskurser. Bestämde mig för att lägga ned ångesttankarna och gå ut i den fina sommardagen. Vattnade och pysslade i trädgården. Funderar på att måla på redskapsboden. I eftermiddag ska jag träffa min teapeut och sedan en väninna som dricker mycket måttligt, ofta inte alls. Jag tar bilen så jag inte frestas beställa alkohol. Redan nu viskar en röst, men tänk vad mysigt med ett immande glas rosé på uteserveringen med utsikt över vattnet. Men, nej, ska inte göra det!

jas75

Trädgården är helande :) tiden brukar försvinna när man påtar. Min har förfallit under två års misskötsel! Så nu har jag att göra. Hoppas det går bra för dig nu i em. Ta bilen är alltid ett bra knep ☺

jas75

Hur går det för dig? Pratade du med sambon? Du behöver inte svara om du inte vill. Nu ska jag gå ut i skogen med lånad hund =) Äntligen lite bra väder, har regnat hela veckan! Kramar om ?

anonym13631

Hej jas75 och ni andra. Det går inte bra för mig. Jag är inne och läser mycket på Forumet och kan se mönster jag känner igen i andras berättelser om sin kamp mot A. Jag tog bilen till stan och träffade min vän. Det var fantastiskt sommarväder den dagen och vi satt på en uteservering. Hon tog en mellanöl och då tog jag det med, efter att ha sagt jag har ju bilen, men hon sade ja, men vi kommer ju inte åka hem nu. Det är ingen fara. Och då tog jag förstås tillfället. Men efter det drack jag inget annat än vatten och kaffe under vår trevliga kväll. Däremot hällde jag direkt upp vin när jag kom hem och på den vägen är det. Jag har huvudvärk idag och är dålig i magen. Jag tror att jag dricker mellan 1 till 1,5 flaska vin per kväll. Sjukt mycket. Jag brukar inte ställa till så mycket men däremot kommer jag inte ihåg vad jag sett på tv eller läst eller allt jag sagt morgonen efter. Mitt sug börjar på eftermiddagen, längtar efter att vi ska börja laga middag så jag kan ta "ett" glas vin under tiden. Om jag inte dricker blir jag rastlös och otålig. Men jag ska skriva här oavsett om jag lyckas avstå eller inte. Tror när jag läst andras trådar att det ger kraft på sikt. Det finns mycket skam och skuld i detta med att vara missbrukare. Jag mår dåligt när jag tänker på att "alla" i omgivningen säkert har sett det de senaste åren utan att jag insett det. Men sedan tänker jag att jag kan inte förändra det som hänt, bara försöka att inte upprepa det. Jag vill inte sluta riktigt ännu fast jag förstår inte varför jag inte vill det. Allting pekar ju på att jag behöver det. Det är inte sunt att dricka så mycket vin dagligen. Jag kommer bli sjuk. Jag har ofta magont och blir svettig jättesnabbt numera av sådant som jag med lätthet gjorde förr som att städa hemma. På nätterna kan jag vakna genomsvettig, vilket i och för sig också kan ha med hormoner att göra, mina naglar är väldigt sköra. Jag krisade i och med min skilsmässa och då tog mitt drickande fart på allvar. Det fanns ingen där som kunder säga nej, lägg av. Mitt ex tyckte att jag drack för mycket och försökte få mig att dra ned men det triggade bara mig. Vi hade ett dåligt förhållande i flera år och drickandet blev mitt sätt att hantera min outtryckta ilska och besvikelse. Inget bra sätt förstås. För när jag drack kunde jag med tiden uttrycka mina känslor. Han tyckte det var jobbigt och menade att hela problemet med vårt äktenskap var att jag blev arg på honom när jag drack. Om jag inte drack skulle jag inte vara arg...men så enkelt var det inte.Att han försökte få mig att inte dricka triggade mig ännu mer. Jag hade levt nedtryckt av honom i många år men vad jag önskar att jag inte låtit vinet fått mig att visa känslor utan att jag hade kunnat hantera det på ett vuxet sätt. Jag är säker på att vi hade skilt oss ändå men då skulle jag inte behöva känna mig så underlägsen fortfarande gentemot honom. På ett barnsligt plan tycker jag att det är orättvist. Han var minsann dum mot mig men nu berättar han för alla vänner att skälet till skilsmässan var mitt fel, att jag drack för mycket vin. Det är inte skälet till att vi skildes men det ställer honom i ett bättre ljus och jag får skulden. Jag ville skilja mig och initierade skilsmässan eftersom jag inte älskade honom och var olycklig. Men jag hoppas att jag kommit över vår skilsmässa och sorgen i att familjen upplöstes. För även om jag vill skilja mig från mannen ville jag ju inte bli ensam och det blev jag. Mina stora barn bor inte hemma och min yngste åkte kort efter att vi flyttat in i mitt nya hus iväg på utlandsstudier. Mitt ex träffade direkt en ny kvinna och jag blev galen av sorg. Jag ville inte ha honom men jag kände det som om jag inte hade betytt någonting alls eftersom han så snabbt kunde ersätta mig. Det blev ett svårt år där jag drack varje kväll, uppförde mig knäppt, skrev elaka sms till honom och betedde mig som en fjortonåring. Samtidigt jobbade jag hårt, renoverade det nya huset jag flyttat till efter skilsmässan som låg i ett nytt och okänt område, gick med i en nätdejtingsite, blev besatt av en ungdomsvän som varit kär i mig för länge sedan. Det var många tokigheter. Jag började gå terapi vilket vara bra men en vacker dag kraschade jag på jobbet. Var utom mig av sorg, bara grät och grät. Fick diagnosen utmattningsdepression och det var bra för mig att bli sjukskriven. Jag vilade, gjorde yoga, drack inte alls vin och började återhämta mig. Träffade en ny man, vi blev mycket kära och han är en helt annan typ än mitt ex, mycket mjukare och vi delar på alla sysslor på ett jämställt sätt , vi köpte hus en bit från stan ihop kort efter att min pappa dött och då blev det problem med mina barn, framför allt min vuxna dotter som ville hindra mig från att köpa huset. Av oro för mig, att det gick för fort och att jag skulle klappa ihop igen men hon uttryckte sig inte så. Min yngste, då 18 år, ville inte flytta med utan valde att bo hos sin pappa i stan. Det smärtade oerhört att barnen tog avstånd från mig. Jag är väldigt fäst vid mina barn och det var hemskt att vara utan dem. Men de hade i färskt minne tiden innan jag gick in i väggen då jag hade sagt elaka saker till dem om deras pappa och även till dem. SKAM!
Nu har vi försonats och jag har lärt mig mycket under de år jag gått i terapi, men alkoholen tog jag tillbaka i samband med att barnen tog avstånd från mig för ett år sedan drygt. Först var det någon gång ute med vänner, på en middag, en fest men på semestern blev det varje dag och så har jag fortsatt. Det finns alltid något att skylla på. Först var det sorgen över barnens avståndstagande och nu sorgen över att jag sålt mitt företag fast jag ville det och det var en bra lösning för medarbetarna och mig själv. Mitt företag var en ytterligare familj för mig. Jag var nära mina medarbetare och en bra och omtyckt chef tills jag började må dåligt och sista åren var de nog rätt trötta på att jag var så frånvarande mentalt och uppe i mina egna problem. Men vem är jag om jag inte är mamma/vd/dotter vem är jag då? Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Jag klarar mig ekonomiskt över sommaren men sedan måste jag förstås komma igång med att jobba. Men jag är så trött och känner inte den där inre glöden jag hade när jag startade mitt företag och under många år när jag drev det. Alkoholen gör inte saken bättre förstås. Jag hoppas komma till en punkt där jag känner att det får vara nog. Nu lägger jag av, men jag är inte där riktigt än. Jag hoppas att mitt läsande och skrivande i Forumet ska hjälpa mig att komma till "the point of no return" och under tiden ber jag er som läser min tråd om tålamod och pepp.

jas75

Du måste göra på ditt sätt, du måste vilja göra en förändring. En har du redan gjort genom att börja skriva här. Ingen dömer dig. Alla har sin resa. ? Jag ger dig inte klartecken att dricka genom att skriva såhär utan medkänsla. Kram