Min man drack fredag,lördag vilket jag hade förväntat mig.
Jag var inte hemma så mycket under lördagen och på kvällen åkte jag och grabben iväg en sväng. Han ringde och undrade vart vi var och var sur för jag inget sagt när vi åkte. Vilket jag hade gjort men som han ej kom ihåg.
Frågar om vi ska komma hem el om vi skulle sova där.
Ringer igen,sur för jag åter igen inte sagt till honom så han kunde hållt spisen igång(vi eldar)
Säger att det är bättre om vi åker till min mamma och sover där eftersom han kanske kommer få ett utbrott ifall vi kommer hem.
Ringer åter igen efter ett tag och undrar vad vi gör. Svara då att vi är på väg hem, ok svara han.
Väl hemma är han lugn, försöker starta en diskussion om att vi inte har nåt ihop och att dey bara är han som försöker. Han hade faktiskt varit nykter i 3v och jag har inte ändrat mig ett dugg.
Jag låter det passera eftersom jag vill inte starta nåt när grabben var i närheten. Han går och lägger sig ist.
På söndag är han nykter med dåligt samvete. Han bjuder oss på resturang och köper leksak till grabben. Jag är lugn, säger inget för jag vill att barnen ska ha en trevlig farsdag med pappa.
Nu pratar vi knappt med varandra och jag känner att jag dra mig undan för jag orkar helt enkelt inte fortsätta. När han dra upp nästa gång vilket han kommer att göra, att vi har ju ingenting ihop osv ...
Tänker jag säga till honom att jag håller ned och att det är lika bra att det är slut.
Känner mig så ledsen när jag vet att vi kommer att bo själva. Att han inte kommer att komma hem, att vi är ensamma.
Saknar min man!!
Jag älskar honom och kommer alltid att göra det men jag har nått min gräns. Jag får inte tillåta någon att trampa på mig på detta vis längre. Sen har han absolut fina sidor oxå, självklart!!
Läste i en tråd om en tjej som skrev att hennes pappa var alkoholist och att hon var så glad att hennes mamma hade lämnat honom och att hon fick växa upp i en tryggt hem.
Tänker på min son....
Den stora flickan som är 22år är uppväxt med alkoholen men han var inte på detta vis då.
Pratade med min son lärare idag och hon sa att han hade varit lite omöjlig i ett par dagar , lite orolig och haft svårt för att lyssna och i te gjort som hon har sagt.
Är det konsekvenserna efter helgen tänker jag då!!
Grabben märkte inte så mycket av det, det var ju lugnt men han vet att hans pappa drack och det räcker för att han ska bli orolig det vet jag.
Ja, detta var ett långt inlägg...
Var bara tvungen att skriva av mig.
Hade hoppats så mycket denna gång ned antabusen och allt....
Dom står där orörda i skåpet nu. Han började inte med dom igen.