Jag förstår att många fd beroende som går in här och läser, tycker att det är svårt att läsa om hur illa det faktiskt kan vara.
Det är lätt att tro att det är överdrifter och "förtal"..
Men det är det i de flesta fall inte!
Precis som barn, som utsatts för övergrepp, så skäms den medberoende och många gånger underdriver man istället för överdriver..
Det svåra är skammen för båda parter.. En skam som gör att man gärna bortförklarar och negligerar.. Släta över med ett "så illa var det nog inte.. (typ, det är nog jag som är överkänslig..)"
Men så illa och värre, kan det faktiskt vara! Skammen över att ha blivit psykiskt och fysiskt misshandlad, utan att kunna förmå sig att vare sig anmäla eller ta sig ur situationen ÄR stor!
För den som läser, så kanske det påminner för mycket om hur man själv förmodligen var? Vi vill ju alla någonstans innerst inne betraktas och betraktas oss själva som hyggliga och snälla människor.
Min fd, t.ex. tar väldigt snabbt på sig skygglapparna, när det gäller hans egna "sämre" sidor.. Han ser sig gärna själv som en mycket medkännande varm och generös person, när han köper saker och kommer med presenter. Kort sagt, tror han att det räcker att "köpa sig fri".
Istället för att be om ursäkt är det nog väldigt vanligt att man går ut och handlar något.. Sen blir man sur om "presenten" inte uppskattas..
Den som blir illa behandlad, anses ju som lite knepig, "sinnessvag", konstig, som inte bara går..
Ja, herregud, varför lämnar dom inte/sparkar ut "kräket"..
Lätt att säga, när man själv inte befinner sig i situationen. Det finns många, många anledningar till att förvånansvärt intelligenta kvinnor (och enstaka män) stannar kvar i ett destruktivt förhållande.. Inte bara dagens bostadsbrist!
En sak är säker, har tilliten en gång brutits, så tar det oftast många år att få tillbaks den! Och kanske återkommer den inte alls!
Det är ju faktiskt också den fd beroendes sak att kliva ur ett sådant förhållande! (inte bara gnälla över att tilltron fattas, om det inte fungerar) Istället för att ta på sig en egen offerkofta..
Tilltro och tillit, är något som tar väldigt lång tid att bygga upp, men det är också något som man kan förlora på mindre än en sekund..
Ett måste är att man faktiskt kan PRATA om de svåra sakerna! Att man kan kommunicera (och då menar jag inte monologer, där båda pratar förbi varandra!)
Men då måste BÅDA vilja, och ta sitt ansvar!
Jag vet att allt inte alltid "går in" på grund av att det människor säger, inte stämmer med ens egen självbild.
Min fd, berättade om ett tillfälle, när hans egna barn, som han upplevde det, bara spydde galla över honom och satt och hatade honom.. Han ville ju att de skulle ha en mer nyanserad bild och tala om hans "goda" sidor.. Han var så besviken på det, att han misstrodde att barnen hade några som helst varma känslor.. ( en typisk självpåtagen offerroll, när man inte anser sig ha ett alkoholmissbruk)
Han kunde sitta i timmar och älta detta faktum, istället för att kanske fundera över om det barnen sagt kanske hade någon substans?
Faktum är, att då han inte anser sig vara "alkoholist" så har han heller ALDRIG någonsin bett om ursäkt för sitt uppförande, när han varit berusad.. möjligen har han viftat bort och skojat om det.. muttrat om att så farligt var det ju inte.. (lite får man väl tåla...)
De få gånger ordet "Förlåt" kommit över hans läppar så har han också krävt att allt ska vara glömt och förlåtet, genast! Ska aldrig mer tas upp och dessutom ska man genast "bli glad" igen..
Så för den aktiva alkoholisten, är det bara de egna känslorna som gäller.. tyvärr..
Jag förstår att det kan vara svårt att läsa för den som bestämt sig för att ta sig ur sitt missbruk och att det gör ont!
Men se det som att man faktiskt måste titta på de här otrevligare sidorna som finns hos varje människa, bestäm dig för att du lämnat dom också och gå vidare. Bli den där personen du vill vara!
Ja det tar tid, men ingen förändras över en dag, lika lite som man går ner 10 kilo över en natt som överviktig.. Och det gäller ju att behålla detta nya också, inte bara "uppnå målet" och sedan återvända till gamla synder..