Min man drack fredag,lördag vilket jag hade förväntat mig.
Jag var inte hemma så mycket under lördagen och på kvällen åkte jag och grabben iväg en sväng. Han ringde och undrade vart vi var och var sur för jag inget sagt när vi åkte. Vilket jag hade gjort men som han ej kom ihåg.
Frågar om vi ska komma hem el om vi skulle sova där.
Ringer igen,sur för jag åter igen inte sagt till honom så han kunde hållt spisen igång(vi eldar)
Säger att det är bättre om vi åker till min mamma och sover där eftersom han kanske kommer få ett utbrott ifall vi kommer hem.
Ringer åter igen efter ett tag och undrar vad vi gör. Svara då att vi är på väg hem, ok svara han.
Väl hemma är han lugn, försöker starta en diskussion om att vi inte har nåt ihop och att dey bara är han som försöker. Han hade faktiskt varit nykter i 3v och jag har inte ändrat mig ett dugg.
Jag låter det passera eftersom jag vill inte starta nåt när grabben var i närheten. Han går och lägger sig ist.
På söndag är han nykter med dåligt samvete. Han bjuder oss på resturang och köper leksak till grabben. Jag är lugn, säger inget för jag vill att barnen ska ha en trevlig farsdag med pappa.
Nu pratar vi knappt med varandra och jag känner att jag dra mig undan för jag orkar helt enkelt inte fortsätta. När han dra upp nästa gång vilket han kommer att göra, att vi har ju ingenting ihop osv ...
Tänker jag säga till honom att jag håller ned och att det är lika bra att det är slut.
Känner mig så ledsen när jag vet att vi kommer att bo själva. Att han inte kommer att komma hem, att vi är ensamma.
Saknar min man!!
Jag älskar honom och kommer alltid att göra det men jag har nått min gräns. Jag får inte tillåta någon att trampa på mig på detta vis längre. Sen har han absolut fina sidor oxå, självklart!!
Läste i en tråd om en tjej som skrev att hennes pappa var alkoholist och att hon var så glad att hennes mamma hade lämnat honom och att hon fick växa upp i en tryggt hem.
Tänker på min son....
Den stora flickan som är 22år är uppväxt med alkoholen men han var inte på detta vis då.
Pratade med min son lärare idag och hon sa att han hade varit lite omöjlig i ett par dagar , lite orolig och haft svårt för att lyssna och i te gjort som hon har sagt.
Är det konsekvenserna efter helgen tänker jag då!!
Grabben märkte inte så mycket av det, det var ju lugnt men han vet att hans pappa drack och det räcker för att han ska bli orolig det vet jag.
Ja, detta var ett långt inlägg...
Var bara tvungen att skriva av mig.
Hade hoppats så mycket denna gång ned antabusen och allt....
Dom står där orörda i skåpet nu. Han började inte med dom igen.

Jessie

Dessa frågor etanoldrift, jag har inte svaret på dom. Har funderat på detta sen du skrev dom och jag vet faktiskt inte.
1. Vad vill du?
Det jag vet är att jag vill inte ha ett sån här liv. Jag vill ha lugnet och trygghet.
Med el utan min man?
Vet ej.
2. Vad känner du?
Ingen aning...
Ena dagen ilska över att jag inte behandlas med respekt och omtanke . Att jag har låtit mig och barnen utstå detta.
Älskar jag honom ?
Den ena mannen ja!(som han var förr)
Den andre mannen nej!(missbrukaren)
3. Om jag vill fortsätta med denna man?
Vet ej. En del av mig vill, vill kämpa med honom.
En del av mig känner att det är nog ganska kört .
Ibland känns det som jag hoppas han ska "tabba" sig så jag har lättare att gå.
Som idag tex, Jag slutar kl 16.45 men har sagt ett antal ggr att just denna dag kan jag få jobba till kl 17 pga många barn. Så blev det idag. Jag kör från jobbet ca 17.05 ringer till honom för jag va tvungen att fråga en sak.
När han svara så säger han bara,
Vad vill du, tjurigt.
Jag säger till honom att så behöver han inte svara i telefon!
Klick, han la på.
Jag ringer igen och säger mitt ärende och frågar varför han är arg.
Jag mår inte bra och nej jag ska inte följa med på grabbens utställning idag. Klick...
När jag kommer hem har han kört iväg.
DÅ känner jag, vad fasen är detta att bygga på?
Nä, jag orkar inte detta jäkla tjurandet!
Han var sur för att jag kom hem enligt honom 40 min senare och vad hade jag varit ??
Jag förklara åter igen men det lyssnar han inte på.
Han slängre sen ur sig att han ska nog ha en lägenhet.
Som ni redan vet sålde han sina verktyg på fyllen och jag har inte velat gå ut i ladan för att se hur mycket som är borta men idag var jag tvungen. Jag blev skitledsen!! Allt var nästan borta ink hans fars egengjorda verktygslåda ( hans far är död)
Sen såg jag att han hade satt upp ett foto på mig och tösen ( gamla passfoto som legat där ute)
Då tyckte jag så synd om honom.
DÅ ville jag kämpa för honom.
Känslor som åker bergodalbana hela tiden.
Jag vet fortfarande inte om han vill sluta med alkoholen till 100% det återstår att se.
Jag hoppas att han gå i samtalsterapin. Han/ vi har gått igenom en stor händelse.
För 8 år sedan förlorade vi vår dotter som blev ändats 9 dagar gammal pga sjukdom. Exat på dagen 1 mån senare förlora min man sin far som stod honom väldigt nära. Detta har han inte bearbetat. Nu i sep gick min systers man bort efter en lång sjukdomstid. ( dom stod oxå nära varandra)
Jag har oxå förlorat dessa men jag har bearbetat det, jag menar att han har mycket som han stänger in och han är en sån person som har svårt för att prata.
Jag ska försöka sj att ta mig i kragen att gå och prata men det bli isf med människor som är i samma sits som mig.
Jag tror att det bästa för oss båda hade varit om vi antingen var ifrån varandra ett tag el särbos för att komma underfund med vad vi vill.
Särbo går han inte med på pga sin svartsjuka har han sagt.
Känns som att vi stå på samma plats och kommer ingen vart!
Jag har förändrats, jag tar ingen mer skit!
Visst, han mår dåligt men det betyder inte att han får behandla mig på detta "tjuriga" sätt.
Han ska faktiskt vara glad att jag trots allt är kvar vid hans sida men så långt har han nog inte kommit med sig sj.
Ego?
Nej! Tänker bara mer på mig sj och barnen.

etanoldrift

Jag vet att du känner det som du inte har någon tid.. Men ta en liten bit i taget..
Ja, ibland så blir inte livet som man själv vill.. (och aldrig som man planerat..)
Min, numera fd, man ville heller inte vara "särbo", utan propsade på skilsmässa (han blev lite besviken, när jag inte fightades om det, utan fixade alla papper..) Blir det så, kan jag tipsa dig om att det inte behöver kosta 1800, som en del "firmor" tar för att fixa, det man kan fixa själv. Det räcker med 900, till den tingsrätt man tillhör!
Nu tror jag att du behöver en time out, och tyvärr kan du nog inte förvänta dig någon uppbackning av din man.
För det han i det här läget vill, är att både äta kakan och ha den kvar..
Tuffa besked, men jag kan tyvärr inte linda in det och du får gärna bli förbannad på mig om du vill.. Fortsätt fundera mer över vad du vill göra själv (utan man) för den närmaste framtiden kommer du ändå inte ha honom vid "sidan", även om han är i närheten fysiskt..
Han jobbar stenhårt för att hitta en lösning där det mesta blir som förut.. Och han går igenom sin egen lilla sorgeprocess, eftersom han egentligen inte vill släppa flaskan.. inte riktigt än i alla fall..
Just nu så går han på vita knogar, för att han måste..

Bra Jessie. Du gör ALLT RÄTT!!!! Det är inte du som ska ändra dig. Det är inte du som ska visa. Du visar redan. Du bryr dig......än. Jag hoppas att han inser att han gått långt över gränsen..

Jessie

Först åter igen tack för era svar och jag bli inte arg ;)
Jag bli glad över att ni pusha och stötta mig i allt detta.
Ni har ju märkt att jag är lite längre kommen på min resa men än är det långt kvar men nu behöver jag era ärliga råd.
Jag har ju blivit lite starkare men undra nu om jag är för mycket .
Som läget är nu vet jag inte om han kommer att försöka bli nykter efter samtalet med sin chef.
Han mår dåligt efter helgens intag av alkohol och är grinig som fasen!
Idag en enkel fråga ang lämning på fritids brusade han upp och frågade varför jag var tvungen att tjafsa. Jag frågade dottern om jag tjafsade och svaret var nej.
Efter ett tag kom han ut och tyckte på att nu skulle jag betala 1/3 på hyran eftersom nu ville han inte betala hela sj så att vi kunde bo gratis. Först blev jag bara lack över detta prat igen men efter ett tag sa jag ok. Är bara så trött att känna att jag och barnen känns som ett bihang när han säger detta. Han tycker att dottern kan va med och betala lite eftersom hon är vuxen och har ett jobb vilket jag kan förstå sen hjälper hon till på andra sätt även som rör pengar .
Jag sa då att då får han betala oxå på övriga räkningar som rör hushållet vilket var ok.
Jag sa oxå att han inte behöver dra in barnen jämt och ständigt och att han kunde hjälpa till med julklapparna . Där var det blankt nej. Han skulle inte köpa en ända jävla julklapp eftersom han behandlas så illa av oss. Där blev jag arg och sa.
- du bli illa behandlad!!!
Hur behandla du oss??
Hans svar på detta var att det är pga att vi behandla honom illa.
Jag sa att då är det bättre du flytta om du känner så.
Även om han mår dåligt nu är det väl inte ok att jag ska ta skit från honom?
Hur stötta man hans ev nykterhet om han ska ha denna attityd?
Ang vår ekonomi så betalar han hyran och jag står för det andra som lyse, tv, bredband , telefon, barnens försäkringar och barnomsorg så det är ju inte så att han betalar allt.
Vi skulle dela på allt kom vi överens om men när det väl kom så sa han att, nej jag betalar hyran.
Han känner att han betalar allt och att vi lever på honom.
Jag har oxå bjudit hem min syster och mamma på adventsfikat på söndag och det tyckte han att jag kunde frågat om det var ok för honom.
Jag tycker inte att jag ska behöva fråga om det är ok att bjuda hem nån på fika.
Så vad tycker ni nu?
Jag tycker inte att jag är för hård men är jag orättvis ?

Jag tycker inte du är för hård. Jag tycker bara du säger som det är. Men det att han blir sur, det känner jag igen. Jag blir så förvånad varje gång att min man kan bli sur av ingenting och just säger till mig att jag tjatar. Undrar varför det är så lika? Är det att alla alkoholister beter sig samma i sitt missbruk. Väldigt konstigt.
Vad jag förstår så bor ni ju fortfarande ihop och då ska man väl dela på utgifterna, det behöver han väl inte tjafsa om nu. Men men det klart han är väl sårad nu när du är så rak mot honom så han vet inte vad han ska ta till.

Leverjag

Hej, tjejer.

Det är helt upp och ner och bakofram. Inget är normalt längre. Det är min känsla när jag läser ditt och andras inlägg här.

Jag tänker bara på narcissister. Läs igen om dem. La in länkar förut.
Hur ego och omogen kan människor vara, mot sina närmaste egentligen? Jag vet inte om narcissisten har blivit alkoholist eller om alkoholisten blivit narcissist, men sjukligt är det. Sjukligt är det att bli insnurrad i den tankevärlden, så alla tidigare normer förändras och till slut ifrågasätts helt.

I vårt förhållande stämmer vi av om vi bjuder hem främmande men om min familj/släkt kommer hem bara informerar jag om det. Det där med pengarna är knepigt. Det är ofta ett tvisteämne och sällan har parterna koll på hur det verkligen förhåller sig. Vi har alltid haft delad ekonomi och litar på att vi lägger det mesta på barnen, familj och gemensamt boende. (Jag har oftast tjänat mest)

Jag skulle titta på sammanställning från bankkontot och summera allt, mat, tidningar, telefoner mm och se hur mycket det är och tillsammans med hyra, vad blir den totala kostnaden. (Finns beräkningar för vad hygienartiklar mm kostar per person också) Om man vill kan man göra en liknande summering av alla arbetsuppgifter som utförs i ett hushåll, även bildäcksbyten mm. Hur mycket tid läggs på alla uppgifter. Det tråkiga är att behöva ens göra något sådant i ett förhållande men det kan vara bra för båda parter att faktiskt se hur arbete och kostnader ser ut. Om inte annat får man bra koll på ekonomin och hittar "dolda kostnader". :-)

Jessie, din mans attityd och inställning verkar inte alls respektfull eller kärleksfull och om han är underbar person som nykter vet bara du.

Besviken

Jag har det exakt som du. Fruktansvärt, med sura miner & hetsigt humör. Jag hänger inte med i hans svägningar. Du och jag kan ta en advents fika.. Det hade varit kul. Min gubbe är så elak i stort sett hela hans vakna tid. Att vi orkar och ta sådan skit ifrån dom. Jag fattar igentligen ingenting. Jag behöver också prata med någon. Men jag känner att jag inte vill el vågar göra det i min kommun. Jag litar inte på att folk håller käften. Jag vet inte hur man får tag på varandra här ifall man vill det. Vi är ju anonyma här inne. Det hade varit kul att träffa dig jassie. Hör av dig igen. Kram/Besviken

Jessie

Känns som vi inte kommer någon vart. Vi försöker prata men vi lägger båda över saker och ting på varandra. Han frågade mig hur jag ville ha det . Jag svara att jag vet faktiskt inte . Det jag vet är att jag vill inte ha detta livet. Ingen alkohol.
Men om du träffa nån annan så tror ju jag att du inte ta nån som inte dricker aökohol säger han.
Jag tar ingen som är alkholist om det bli aktuellt sa jag.
Sa även till honom att jag klara inte detta kontrollbehov han utv på mig. Din svartsjuka är nått som du isf får ta tag i. Jag lider inte av det.
Han måste visa att han vill göra något åt saken och behandla mig rätt. Han är väldigt inne på att vi behandla honom illa och han får betala allt osv ( vilket inte är sant)
Han är så inne på sig sj hela tiden att han inte se hur vi mår.
Jag sa att det bästa är nig att vi går åt ett varsitt håll men det är han inte säker på att han vill, att det inte hjälper.
Denna diskussion har vi haft sååå många ggr.
Han märker på mig att jag har ändrat mig och det får honom att kolla mig ännu mer.
Han ska på samtal med en psykolog nu och då skulle han berätta hur han bli behandlad av oss minnsan. Gör det! Men säg oxå hur du behandla din familj.
Visst, det är så han känner och upplever det men jag tycker inte att han lever i verkligheten.

Jessie

Ang att gå till någon att prata med behöver du inte göra i din hemkommun, du kan säkert ta det någon annanstans. Jag hade tänkt åka in till "stan" för där finns oxå grupper el inom landstinget.
Om man skulle vilja ha en närmare kontakt med någon här inne vet jag inte hur det fungera eftersom denna är anonym vilket många vill kanske vara.
Kaffe och ösa galla är väl alltid bra men jag försöker även att stärka mig sj i allt detta. Om det ska bli någon förändring känner jag att det är lika viktigt att jag mår så pass bra i mig sj så jag orkar ta tag i det för på det känns som att det är mitt beslut som avgörs vad som ska hända i familjen om han inte gör något åt sitt missbruk.
Sen kommer nästa fråga...
Om han gör något åt det, vill jag ändå??
Beropå helt hur han är mot oss andra och att han förstår hur illa han gjort oss.
Igår var jag hiss frissan vilket tar tid!!!
Han ringer och tjatar på dottern och undra vart jag är vilket han visste. Det slutar med att dottern bli sur och säger till honom att ÅK och titta hos frissan då, ring inte mig och tjatar!
Hållkäften blev det svaret...
Då var han nykter!

Jag lider verkligen med er. Efter att jag blivit nykter de första veckorna vara grinig men mest på mig själv eftersom jag insett att jag fejlat. Din kille är trängd och känner att du har tagit befäl över dig och din situation. Lägg dig inte nu, då kommer llt bli värre. Din kille använder sig av klassisk härskarteknik för att få grepp om dig. Om du nu ska betala 1/3 av hyran får han betala 1/3 av de löpande utgifterna. Älskar man varandra så delar man på hushållsekonomin. Börjar man tjafsa om detta så då tycker jag det är en stor varningssignal som börjar ljuda. Detta är för att han nu försöker ta makt över ekonomin. Varje nederlag han genomgår tar han ju ut på dig. Läs denna tråd igen så ser du mönstret.

Jag har bara ett råd till dig och det är att lämna. Jag vet att det inte är lätt att genomföra och inget man gör i en handvändning.

Jessie

Nu händer det nog nåt!!
När vi satt och gick igenom räkningarna ikv och ang det så vill jag bara göra ett inlägg först.
Vi har alltid haft delad ekonomi . Han har alltid stått för hyran och jag har stått för annat som ingår i hushållet. Att han har tagit hyran är eftersom han sj valt det sen har han tjänat mer. Mat och dyl lägger vi båda två tillsammans.
Men som sagt när vi sitter där säger han åter igen om att han ska flytta vilket får mig att "spåra ur" lite för jag sa till honom att han kan inte hålla på och säga så ena stunden för att sen inte flytta.
Han säger då att han har kollat upp ett boende som han isf flyttar till på fredag. Vi känner dom som har detta hus för att hyra.
Han skulle bestämma sig tills imon, sova på saken.
Jag frågade om detta var det han ville och han tror det.
Jag sa till honom att jag vill att han tar tag i sitt problem för hans egna skull!!
Han sa att han måste det för om han ska få behålla jobbet.
Han tror att det kan bli bättre ang det om han flyttar.
Först fick jag panik!!!
Fan, det är verkligen på gång!!!
Hjälp vad vill jag nu??
Vill jag verkligen detta???
Fan jag kommer tycka det är skit tomt efter honom!!!!
Hjärnan säger lugn jessie, lugn!!!
Jag frågade om han ville veta vad jag tyckte om detta vilket han ville .
Rent spontant känner jag NEJ jag vill inte detta, fasen vad tråkigt!!!
MEN jag tror det är detta som behövs. Vi behöver vara ifrån varandra hur vi vill ha det, hur vi känner för som det är just nu mår vi bara dåligt och vi kommer ingen vart.
Han höll med om detta och allt är så lugnt mellan oss och han är nykter. Jag sa att vi kunde vara särbo vilket har varit blankt nej innan men nu kan det ev bli så.
Jag sa oxå att varannan helg är för lite för grabben att träffa honom så nån kväll i veckan bli det ev oxå isf då han får vara hos honom och sova där.
När det gäller oss och umgänget med sonen hoppas jag inte ändras senare ifall han nu skulle dricka el få för sig nåt om mig.
Blir detta av nu så hoppas jag att jag klara mig, jag är rädd men lugn.

Jag förstår Jessie att det är läskigt. Hoppas det blir något bra detta, för er båda. Styrkekramar till dig.

Jessie

Jag har nog inte fattat det riktigt än men som sagt, det är inte fredag än. Han är väldigt mån nu om att jag ska ha pengar så jag klara mig över jul. Han är mer avspänd tycker jag. Jag oxå tro jag....

Jessie

Nu har den första reaktionen lagt sig och jag börja vänja mig med tanken men fortfarande ledsamt.
Men tror att detta är det vi behöver för att kunna få lite perspektiv på allt.
Han är fortfarande inne på det men ibland pratar han lite som att det kanske inte bli flytt på fredag.
Jag känner sj att jag stå fast vid detta nu, att det är trots allt en bra idé och det känns som innerst inne vill jag detta.
Vad tro ni?
Jag vet vad ni tycker men behöver ändå er.
Kram och trevlig advent!

Jessie

Han har varit så go hela helgen och när min syster och mamma kom på besök så kände dom att det var en annan ..... Som dom träffade. Han var så glad och avslappnad. Satt med oss hela tiden och drog sig inte undan.
Vi har pratat lugnt och stilla över detta med flytten.
Jag är ledsen för det är ju denna man som är här och nu som jag älskar!!
Han känner att han måste detta.
Jag har hopp att vi behöver denna paus för att kunna bo ihop igen. Jag hoppas bara att han verkligen tänker igenom sitt alkoholproblem.
Klara jag detta??
Är jag tillräckligt stark??
Måste för barnens skull men jag har ju levt med denna man sen jag var 16 år och är 41 nu....

Jessie

Det ger mig hopp och styrka!
Du har aldrig ångrat dig?
Jag vet innerst inne att jag har styrkan men känns skrämmande att vara själv samtidigt ett lugn.
Dottern tycker att det är tråkigt men skönt för då behöver hon inte ha ont i magen för att hon är orolig. Ska vi vara en familj i framtiden så får vi försöka bygga upp den igen. Hon var lite orolig över att "ingen " har koll på honom om han bli sådär full och bara ligger och super men jag sa att det har hans chef.
Kändes otroligt skönt att veta att han är inkopplad och att han och jag kommer att ha lite kontakt. Lämnade över mitt "ansvar " på honom.
Kram och tack för svaret, känns skönt att veta att ni finns där!

Jessie

Allt har varit väldigt bra här hemma . Han är genom go och kärleksfull!
Tänk om det kinde varit så här innan!
Vi hade pratat om särbos vilket jag antog han var ok med.
Det är han om han klara av att lita på mig. Jag sa nu har vi ju det så bra så varför inte ?
Han sa att han var gladare nu när han slapp betala hyran och har mer pengar över...
Jag blev ledsen ...
Fick hopp...
Har han tyckt detta med hyran var så jobbig, just ekonomin men jag har ju sagt innan att vi jan dela allt även de jag betalar.
Jag trodde att han var glad eftersom "allt " släppte ang oss. Att en förändring är på gång .
Psykologen som skulle hört av sig förra veckan till honom hade inte gjort det så han gick till sin chef och sa detta vilket blev resultat med samtal på måndag . Han verka ju ta detta på alvar, vill ge det ett försök .
Mycket som snurra i min skalle nu men det känns ändå rätt ang vårt beslut.

Å vad skönt för dig att blir bättre. Känner glädje för dig. Det verkar ju som han verkligen tar detta på allvar nu. Nu kanske du ser din "gamla" man igen. Hoppad hoppas nu att allt utvecklar sig till det bästa.

Besviken

Aeromagnus va det mig fu menade i texten ovan? Kram besviken