Det vidare livet

Hej hej

Idag är de 14 dagar sen jag blev nykter så jag klarade mitt "mål". Vem hade anat de för 15 dagar sen! Då låg jag där med min ångest,förakt till mig själv,ensam och sorgsen! Allt kändes så hopplöst jag ville bara ge upp! Jag var så dränera av energi - mental, psykisk som fysiskt! Blir tårögd och får hjärtklappningar bara jag tänker på de..

43-årig, tidigare ostraffad, utbränd bullmamma som existerar och verkar endast för sina två underbara tonårsdöttrar. Plikttrogen, rätt så fyrkantig, slitvarg som kör på hela vägen in i kaklet. Allt eller inget! Det är nog en rätt så bra beskrivning av min rätt så trista personlighet. Jag jobbar hårt och sköter klanderfritt om hem och familj och kämpar på trots att orken har tagit slut. Jag är inte särskilt snäll mot mig själv, unnar mig sällan att må bra, göra saker för mig själv såsom att träna, delta vid trevliga sammankomster eller att träffa vänner.

Hej

Jag är uppvuxen med alkoholister min mor drack med sin nya sambo från jag var 5 bolaget var mitt andra hem ...så nu för 4 år sedan träffade jag en 16 år yngre man ...som i början drack öppet men efter min kritik börjar mer och mer smygsupa ....men mina sinnen är vältränad på just alkolister jag gör på en gång när han druckigt typ bara en öl ...för han börjar prata i näsan och får ett annat sätt ....jag tycker om vi om väldigt mycket men jag tror inte han gör de samma om mej ...han ut varit otrogen och gått till andra kvinnor ...jag känner nu att jag är bara en fasad utåt ...skulle han försö

Hej! Ny här på forumet, hittade hit efter lite googlande och en helg med för mycket alkohol, bråk och allt sådant smaskigt som oftast sker när jag dricker.

Druckit från och till i 10 år. I princip hållt mig nykter de veckor jag haft barnen. Gör en lång historia kort ( försöker iaf ). För 2 v sedan tog en kompis till min son livet av sig. Han var 14 år. Jag fick ett återfall och drack trots att jag hade barnen. Det har resulterat i att dom just nu bor hos pappan. Dom har sett mig onykter för många ggr och litar inte på mig. Jag förstår dom. Nu har jag fått recept på antabus. Och hoppas att dom snart kommer hit igen. Jag har verkligen fuckat upp saker. Och min livslust är på minus. Någon i liknande situation?

Hej, jag har varit nykter nu i lite mer än 2 år och jag älskar min nykterhet, det är något jag verkligen vill hålla kvar i, vill inte tillbaka till alkoholträsket.
Men nu livet efter är så himla ensamt, jag har inga vänner som är nykterister, eller jag har inga vänner alls egentligen som jag umgås med.
Kan tillägga att jag blev nykter på egen hand och har inte gått på aa-möten.

Är det någon här som känner likadant?

Önskar er en fin dag!

Hej, har en mycket problematisk historia med missbruk i många år. Detta ledde till olika behandlingshem o slutligen LVM...
Förlorade jobb, familj o vänner.
Nu har jag sedan 1,5 år ett sammanhang med fin sambo, god relation med barnen osv. Ändå saknar jag att dricka o gör så oxå till o från, ex idag.
Detta får oerhörda konsekvenser då jag tappar dagar ibland minnet en vecka o gör alla fasansfulla saker ni kan tänka er..
Hittar inte ut... Har provat det mesta, antabus (dricker mig igenom), AA, kognitiv terapi, samtalsstöd osv... men hittar inte ut...

Hej!
Har nyss kommit hem från en alkoholavgiftning på 14 dagar, efter ca 10 års hårt drickande och diverse drogande.

Blev behandlad med stesolid, atarax, theralen.
Nu voxra mot depression.
Voxra funkar tyvärr inte så bra utan ger snarare motsatt effekt, som jag balanserar med atarax för att få mindre ångest.

Har varit hemma 1 vecka nu och har panikångest attacker välidigt ofta.
Ojämna hjärtslag ( akuten igår kollade ekg och det såg bra ut).
Overkligehetskänslor grov ångest och yrsel är något jag konstant lider av.

Hej!